Odlingslotten

På besök i staden häromdagen fick jag ett infall att hälsa på min gamla odlingslott på Annaegärde.

Jag svänger in vid Stadsträdgården som förresten fått en stor fin skylt och parkerar på gräsmattan.

Det känns som att passera porten till ett annat liv, som att på en sekund segla igenom en tidsmaskin och landa på 1980-talet. En våg av nostalgi och ögonblicksbilder far genom huvudet.

Jag var i 25-årsåldern och bodde i en privat lägenhet några kvarter bort, visserligen med tillgång till gräsmatta och säkert hade jag fått krafsa i rabatterna också, men lotten var det givna stället att vistas på så ofta tillfälle gavs. 30 kvadratmeter ren lycka och avkoppling. Det var till och med så att när vännerna inte hittade mig hemma, var lotten ett givet ställe att leta på. Det var på den tiden när mobilen inte var mans egendom utan möjligen ägdes av en eller annan företagare och var stor som en jättebanan och internet inte var uppfunnet.

Går ett varv och konstaterar att de flesta verkar gett upp för säsongen, ogräset växer högt och torkade grönsaker står kvar. Kanske har de inte tillgång till vatten längre. Å andra sidan är dubbellotten bredvid min grön och fräsch. Det finns mycket att skörda, inte ett ogräs i gångarna och jorden är fet och svart. Är det verkligen möjligt att samme odlare är kvar som på min tid. Det verkar minsann så! Det var en ”gubbe” kanske närmare 50-årsåldern som kom från Norrland och raskt tog sig an den utarmade jorden genom att systematiskt gräva ner allt trädgårdsavfall han kom över från de andra lotterna. Med öronen rätt ut sög jag i mig det han hade att berätta. Det skulle ta mer än en säsong för materialet att kompostera sig, men det var helt okej bara man odlade uppåtväxande grödor nästa år och väntade med rotsakerna.

Det är rätt fantastiskt att man ibland vet precis vilket ögonblick som förändrat ens liv radikalt. Önskade starkt att ägaren till dubbellotten skulle dyka upp, men inte en människa syntes till. Det var ett stillsamt område förr också. Man kunde sitta länge på bänken under en av balkongerna och njuta av sitt verk och de andras med för den delen. Om jag nån gång stötte på nån människa var det oftast i all hast när nån hämtade grönsaker, plockade en bukett eller vattnade lite nysått, men jag var ju inte ute efter att umgås. De var alla minst dubbelt så gamla som jag.

En gång fick jag dock sällskap som jag kommer ihåg. Jag grävde och slet. Hyreshuset vid sidan av användes som kommunalt boende för missbrukare och en glad person hängde ut genom fönstret från andra våningen och skrek åt mig. Tjatade om att jag skulle komma upp med en bukett blommor, försökte på alla sätt få uppmärksamhet, vilket jag struntade i och jobbade på. Det hade pågått en bra stund när en av odlargubbarna dök upp och skrek tillbaka:

- Ge f—n i min dotter! Det blev tyst. Jag blev paff, men förstås tacksam. Det finns nån slags tyst sammanhållning mellan odlare och det känner jag fortfarande.

Vid ett annat tillfälle kom jag till lotten efter en veckas regnperiod och stötte på en av gubbarna.

Jag konstaterade att ohyran som jag sett på dillen veckan innan nu var borta. Tog för givet att det var regnets förtjänst. Nejdå, han hade sprutat med såpa! Oavsett om det var ren omtanke eller rädsla för att få sina egna grödor smittade blev jag glad, men skämdes lite också för att jag inte själv tagit itu med det snabbare.

Nu står det fyra pallkragar glest utplacerade på min gamla lott och ser väldigt övergivna och ut. Festen tycks vara över sen länge. Nån tröttnade redan när ogräsrensningen skulle påbörjats. Ser framför mig en ung entusiast och hoppas att hon också nån gång får vara med om det där avgörande ögonblicket som förvandlar hela inställningen till jorden och odlandet. Känslan av att man knäckt koden. Jag hoppas att hon också, för jag är säker på att det är en hon, kommer att få många fina stunder i solen med fågelsång, doft av vårregn, glädjen av frodigt egenodlat och färggranna buketter. Att hon får tid för eftertanke när hon vill vara ifred och ett eller annat överraskande möte som kryddar dagen. 

 Allt gott