fredag 26 oktober 2018

Mammahormonerna flödar i hönshuset

Ensam lämnar tuppen Petter hönshuset. Spanar runt lite på de vanliga matställena. Kanske gömmer sig nån smula från igår, men nej, småfåglarna har städat väldigt noggrant.


När jag kommer ut möter han mig med en bedjande uppsyn. Idag tillsammans med ett krävande kacklande. Jo, jag vet vad uppsynen betyder utan understrykning. Normalt flyttar hönsen på sig när man kommer eller åtminstone vänder rumpan till, men ögonkontakt och några försiktiga steg framåt, betyder sugen. Ge mig MAT!
Det finns väl sammansatt föda inomhus, men det ska vara godbitar utomhus också och helst nåt han kan locka hönorna med och på insektsfronten är det ganska fattigt så här års. Hämtar bröd medan Petter hänger mig i hasorna till garagedörren och småtrampar otåligt utanför medan jag prasslar med brödpåsen.


Så snart brödbitarna är framme uppger han ett glatt och intensivt kacklande. Ingen kan missta sig på att här händer det viktiga saker och Snövit dyker genast upp. Hon är okej och han går gärna med henne hela dagen om hon bara hade varit lika intresserad av honom. Nej, hon far hit och dit och gör faktiskt skäl för uttrycket "Yr som en höna". Hade hon varit människa skulle hon nog fått nån diagnos med bokstäver. 



Men var är alla andra. Petter ser både hängig och uppgiven ut. Att han är mitt i ruggningen, alltså byter fjädrar gör inte saken bättre. I nacken lyser fjäderpennorna vita utan fan och vingarna är spretiga.



I hönshuset råder det babyboom. Tonåringar som ljust bestämt sig för att flytta in i stora hönshuset.



Småkycklingar som helst håller sig så nära mamma som möjligt och piper oavbrutet utom när de sover. Mammor som kluckar tillbaka. Nån höna som ruvar och nån som gett upp.
Extra mammaburar inflyttade och så trångt att det knappt går att komma fram. Det är hur gemytligt som helst och det tycker även hönorna som inte har kycklingar. Mammastämningen har helt enkelt smittat av sig på hela gänget. De kommer knappt sig för att värpa.




Till och med gammelhönan Astrid, 8 år, har känslor fast det inte blivit några kycklingar på två år, men högsta hönset är hon ändå i kraft av sin ålder.



Nån gång per dag lyckas tuppen med lite hjälp av havregryn och matrester locka ut gänget och plötsligt är han sitt gamla jag, övervakar, visar upp en och annan godbit, spanar efter inkräktare, men så snart maten är slut försvinner alla in i mammabubblan igen. Till och med under de vackra brittsommardagarna stod de inomhus i dunklet och tryckte istället för att äta gräs och gå sina rundor.

Nog tycker jag lite synd om Petter.
Allt gott


Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR
*


22 kommentarer:

  1. Älskar att läsa om dina öns. Så poetiskt och fint skrivet. Kraaam Pia

    SvaraRadera
  2. Så trevlig läsning om dina höns. Älskar hur du beskriver dras personligheter.
    Fin helg till dig
    Kram Maria

    SvaraRadera
  3. Det gör jag med... Han är lite stukad i sin roll just nu. Kan känna igen det från vårt verkliga liv :) Underbara bilder och berättelse... som vanligt!

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  4. Och när kommer boken om livet i hönsgården?

    Kram!

    SvaraRadera
  5. Men så charmiga de är både tupp, hönor och kycklingar och så härligt du berättar om deras vardag :-)
    Ha en riktigt fin helg!
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  6. Hej Anette!
    Håller med Gunilla, skulle köpa den direkt. Läser dina texter med ett leende på läpparna.
    Ha det fint och hälsa Petter /Marika

    SvaraRadera
  7. Så ljuvliga bilder på hönsen! Här är vi mitt i ruggningen också, och hönsen är lite lagom slöa och vill ogärna gå ute någon lång stund åt gången. Men så klart är det ju varmare och skönare inne i hönshuset om man är "halvnaken"..;)...
    Ha det fint!

    SvaraRadera
  8. Haha..skrattar åt hönan Snövit som är "yr som en höna" och troligen har en bokstavskombination.
    Kommer ihåg när vi (familjehem) gick på kurs för några år sedan, de flesta barn som har det svårt har en bokstavskombination. Inte alltid läkarna vet vad men då får de kombinationen NFED (Nåt fel e de).
    Stackars Petter, han har känt sig utanför och ensam ett tag.
    Kram!

    SvaraRadera
  9. Stackars Petter...inte lätt att vara tupp i den flocken! Tur att du bjuder lite ur brödpåsen, men brukar det inte annars vara så att man säger att vägen till mannens hjärta går genom magen...? Tänker på Petter som får fjäska med go´saker till fröknarna.
    Å här packas det löv i säckar, prima jord ska det bli vad det lider! Snålblåsten får man på köpet...
    Ha en fortsatt skön helg!
    Kram kram

    SvaraRadera
  10. Underbart! Är man en höna så är det helt klart hos dig man ska bo.
    Ha en härlig helg /Lotta

    SvaraRadera
  11. Du kan verkligen beskriva din fjäderfamilj. Skriv en (barn)bok vettja. Du skulle göra succé om du kan ta dig igenom alla förläggarhinder. Eller det kanske du redan gjort? Om jag blir en höna i nästa liv vill jag bo hos dig.
    Ha det fint
    Helene

    SvaraRadera
  12. Du bara MÅSTE skriva en "hönsbok" - vilket härligt inlägg! Nu kommer jag att få världens finaste hönsgård men kan inget om höns...
    Alltid lika kul att kika in till dig!
    Kram Titti

    SvaraRadera
  13. Ha ha. . .dina höns är en njutning att läsa om!!! :-)
    Kram

    SvaraRadera
  14. Stackars Petter, inte lätt vara tupp ibland. Men de har det bra dina höns, alltid lika kul att lösa om dem.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  15. Det var en bra sammanfattning om hur hönslivet är just nu och en rolig läsning.Ha det gott/Margareta

    SvaraRadera
  16. Viken fin relation du har med din hönsfamilj och tuppen.
    Härliga bilder.
    Kram

    SvaraRadera
  17. Så fint du beskriver dina höns och deras värld. Ja, uttrycket -yra som höns, blir visualiserat.

    SvaraRadera
  18. Ja, stackars Petter. Lite skamfilad och sliten och övergiven av beundrarskaran. det är allt tur du förbarmar dig över honom så att han får lite uppmärksamhet. :)

    Du skriver så härligt om dina höns. Det är som vackra sagor och jag som aldrig har haft höns känner mig nästan som en kompis med dem. :)

    Kram Anna-Karin

    SvaraRadera
  19. Så fina de är era höns! Roligt att få följa deras leverne om än på avstånd.
    Roligt att läsa om tycker jag. Tack för att du delar med dig.
    Ha en fin start på november.
    Kram Annika

    SvaraRadera
  20. Apropå ormbunkar - det här arbetet går igenom arter lämpliga att odla i svenskt klimat :)

    https://stud.epsilon.slu.se/11184/1/sjoberg_c_170926.pdf

    Kram, Carina

    SvaraRadera