Tebusken blommar

För två år sen fick jag tag i ett par tebuskar som verkar trivas bra i sina krukor med torv och gödsel. De gillar lågt Ph och skugga.  Dessa kommer från en provodling på Gotland där de växer på friland, men här i zon 4 övervintrar de i bubbelplasttälet i växthuset. I sommar har de stått utomhus på norrsidan och står faktiskt där fortfarande. De tål en del kyla, men jag har inte tänkt att testa hur mycket. De ska snart få komma in. 

Under sin tid här har de fördubblat sig i storlek. De växer tydligen ganska snabbt. Köpte dem som tvååringar, sådda från frö med 3-4 stycken i varje kruka. Nu är de fyra år och ca 50 cm höga. Jag har inte "skördat", alltså beskurit dem för te, men provsmakat enstaka blad. Färska blad smakar grönt, fräscht och lite fruktigt, medan de torkade smakar precis som naturell Sencha. Till en mugg går det åt 2-3 torra söndersmulade blad i tesilen. Vill man ha svart te måste bladen fermenteras och då går det åt några fler blad än jag vill plocka på de här ännu små buskarna.

För ett tag sen överraskade de med söta, små knoppar. Lade ut en blombild på Instagram som orsakade förvirring eftersom blommorna är lika skenkamelians. Alltså dags att reda ut begreppen.  

Både äkta tebuske Camelia sinensis och skenkamelia Stewartia pseudocamelia tillhör familjen teväxter-Theaceae med 195 arter och nio släkten. Växterna är onekligen ganska lika med långsmala, mörkgröna, blanka, tjocka blad och gulvita, vaxartade blommor. Egentligen är teplantan ett träd, men vi är ju vana att se dem som buskar på plantager, beskurna till cirka 1,5 meter. 

Det vore jättekul om åtminstone några av årets blommor kunde gå i frö. Tiden får utvisa. Om det går att ta sticklingar vet jag inte heller ännu. Ser i alla fall fram emot många muggar eget Sencha framöver.

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR