lördag 8 april 2017

Trädgårdsmässan man kommer att minnas

Utryckningssirenerna närmar sig snabbt bakifrån och turistbussen framför hittar på nåt märkligt sätt nån meter att köra åt sidan på. Vi trycker ut husbilen också och på nåt mirakulöst sätt har det bildats en tredje fil där ambulansen snabbt tar sig in mot Johanneshov och centrum. Det är som att vägen delar sig lika fort som fordonet rusar fram. Bakom sluter sig rännan lika fort.Det är fredag eftermiddag. Vi är på väg från trädgårdsmässan i Älvsjö mot Globen för att åka bokad SkyView-tur, den där genomskinliga gondolen som går utanpå Globen, inställda på makalös utsikt och svindelsug i magen. 
Adrenalinpåslag av helt annan anledning skulle det bli det närmaste timmarna när vi försöker ta oss fram genom en stad med trafikkaos till följd av attentatet.

Vid Globen överraskades vi av att torget låg nästan öde så när som på några poliser och väktare som sett till att allt utrymts. Kvar var en äldre man med rollator som högljutt meddelade sin irritation över att allt var stängt samtidigt som han kutryggig linkade fram. Hur han skulle ta sig hem nu när kollektivtrafiken var inställd såg jag som ett större problem, men den informationen hade han tydligen inte fått eller den hade inte sjunkit in. SkyView-attraktionen var förstås också stängd.


Ut i rusningstrafiken igen med ständigt nya vittnesmål på lokalradion om nuläget och från drabbade som befunnit sig i händelsernas centrum på Drottninggatan, spekulationer om att det även skett ett dåd på Fridhemsplan. Att radion gick ut med en strid ström obekräftade uppgifter där några som tex om Fridhemsplan visade sig vara helt felaktiga, störde mig verkligen, men sakta började omfattningen av dådet sjunka in och av allt som det dragit med sig.

Vi som från början inte känt oss berörda befann oss plötsligt mitt i en utrymning av en miljonstad. Herregud hur gick det här till! Snacka om otur, när man bara är i stan en gång om året. Bussar passerade med skylten Ej i trafik, tunnelbanan stängd och trottoarerna fyllda av människor med ryggsäck på väg hem i ett lämmeltåg. Stillastående köer, ungdomar som hittade nån bekant och sprang ut bland alla bilarna för att få lift hem, igensatta övergångsställen, en grön udda personbil som uppenbarligen panikstannat mitt på genomfartsleden mot Årsta för att låta sin passagerare, en mansperson av utländsk härkomst pinka.  Han verkade tydligt påverkad men träffade skarven mellan två betongblock i det provisoriska räcket med förvånadsvärd precision. 


Var befann sig bonusdottern. Hade hon tagit sig hem?


Fler utryckningsfordon som lyckades klämma sig fram. Totalt väjde vi tio gånger på sex kilometer. Sträckan som enligt gps borde tagit 16 minuter under normala förhållanden tog drygt två timmar. 
Det blev gott om tid att kolla flödet på instagram och lägga ut några filmer från kaoset.
Det dröjde inte länge förrän kommentarer började strömma in från olika delar av världen. En följare från Kanada meddelade att de redan hört om attentatet, en annan från Frankrike sa att hon visste hur det kändes och att vi måste hålla ihop. Där kom tårarna. En instagramvän från Minnesota sa att de bad för oss och för Sverige. Många önskade oss en säker tur hem. Bara nån timme efter dådet dök det upp ett gulblått hjärta av vårstjärnor och svalört från Danmark och flera gulblå buketter. Man tänker kanske att en hälsning, eller en simpel bild i all sin enkelhet inte har nån betydelse, men inget kan vara mer fel. Blir tjock i halsen och tårögd när jag tänker på den här stunden och all kärlek som strömmade mot Sverige och mot oss där vi satt på helspänn i trafikstockningen. Vi har kört i Stockholms fredagsrusning flera gånger tidigare, men det här var nåt annat.


Hälsningar, böner och bilder, tecken på att vi bryr oss, de goda krafterna håller ihop. Kärleken och omtanken om varandra segrar över ondska och psykisk sjukdom. För den som begår ett sånt här dåd kan väl ändå inte vara frisk. Jag tänker att det måste begås av en paranoid människa i psykos. Att nån vid sina sinnen skulle vilja skada andra känns ju helt ogreppbart.



Samtidigt känner jag mig stolt att leva i ett land där man agerar snabbt och beredskapen fungerar, för så kändes det. En trygghet i att alla verkade veta vad de skulle göra. 

Tankarna går till de som förlorat nära och kära och de som befann sig i händelsernas centrum. Nu hoppas jag de får all krishjälp de behöver. Sänder all kärlek till Stockholm och hoppas detta är nåt vi aldrig behöver uppleva igen.




Egentligen hade jag tänkt visa bilder från trädgårdsmässan idag, men jag visar istället några trevliga inköp i nästa inlägg.









23 kommentarer:

  1. Det var så overkligt när man såg på tv vad som hänt. Att terrorism har kommit så nära och hit till Sverige är ofattbart.
    Har du en e-post jag kan nå dig på?

    SvaraRadera
  2. Hemskt det som hände ... och så obehagligt att hamna mitt i alltihop! Att något sånt här skulle kunna hända var väl inte helt oväntat, men blir ändå både överraskande och chockerande. Lider ned de drabbade och deras närmaste och önskar att en sån här sak aldrig händer igen.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tack för detta starka inlägg, som jag förstår skulle handlat om mässan, men blev en overklig händelse. Säger som mannen min vilken tur att vi inte körde upp. Fredagen fick jag dock gjort jättemycket i trädgården, helt otrolig dag och när jag kom in och hörde vad som hänt fick känslan ett tvärkasr.
    Ha det gott hemma nu.
    Luna

    SvaraRadera
  4. Ja du den här Stockholmsresan lär man alltid minnas. Det var ett fruktansvärt dåd men att de grep gärningsmannen och att beredskap så uppenbarligen snabbt kom invånarna till gagn var beundransvärt. Att även få möta dig irl var fantastiskt roligt :) Kram/Monne

    SvaraRadera
  5. Tack Anette!

    Livet går vidare och nu är det mera viktigt än någonsin att hålla fast vid det goda som så många av alla drabbade visade prov på. Låter vi hatets krafter vinna har vi förlorat.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Det blir mycket speciellt när man befinner sig nära. Var på väg till doktorn när man berättade på radion om bombdådet i Londons T-bana. Doktorn frågade vad det var med mig - jag var så konstig. Efteråt insåg jag att det var en flera års fördröjd chock från 9/11 när jag blev fast i USA och alla konstigheter som hände runt oss då.

    Jag kan önska att en smula av den här mänskliga beredskapen ska stanna kvar och permanentas även i vardan :)

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det räcker att vara nära. Man blir verkligen mer berörd än man först kan tro.
      Och nu vet vi att när det gäller håller vi ihop. Den mänskliga beredskapen finns där strax under vardagsstressen och våra små lyxproblem. Tillsammans är vi starka och alla kan bidra med nåt.
      /Anette

      Radera
  7. Jag hade också varit på Trädgårdsmässan i fredags när vi nåddes av vad som hänt. Tack och lov var vi på väg från Stockholm då. Men jag kan lova att stämningen blev en annan i bilen...som sagt den här mässan glömmer man inte i första taget.
    Kram

    SvaraRadera
  8. En händelse som är så overkligt är svårt att ta in.

    Tänker på de som är oskyldiga och har fått sätta livet till.
    Det är händelser som bara kommer närmare vårt land.

    Ha det gott

    SvaraRadera
  9. Ja man blir verkligen tagen av det som hänt, vidrigt, sorgligt och obegripligt. Fint att se alla människor som lämnar blommor osv.
    Kram

    SvaraRadera
  10. Som jag skrev till någon annan, livet är skört och tog en annan vändning. Man kan inte riktigt ta in allt på en gång, men sakta sjunker det in. Tackar högre makter för att de närmaste befinner sig i säkerhet, samtidigt som man vet att för några kommer livet aldrig bli detsamma. Hur kan människor bli så sjuka, ha en sådan ideologi att det rättfärdigas att döda oskyldiga? Samtidigt blir man rörd av all medmänsklighet som föds ur detta.
    Hoppas att mässan ändå kommer att vara något ni kommer ihåg som något positivt, med vackra bilder och fina minnen.
    Var rädda om er!!
    Kram kram

    SvaraRadera
  11. En väldigt vacker beskrivning av ett hemskt dåd!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  12. Det är så fantastiskt med alla hälsningar och vänliga ord vi får när ondskan drabbar oss. Det är inte bara Stockholm som är drabbat, det gäller hela vårt land. Skönt att ni kom hem lyckligt till slut.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  13. Tillsammans kan vi visa styrka och att vi står upp för demokrati och öppenhet. Vi är så trygga i våra små vardagsbubblor att vi ibland glömmer (eller förtränger) vad det är som står på spel.
    Andras vänlighet och omtänksamhet är definitivt betydelsefull!
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  14. En hemsk eftermiddag, jag kastade mig på telefonen och fick snabbt tag på min son som jobbar bara ett kvarter bort från händelsen. Han var ledig och befann sig hemma som tur var. Hans flickvän som jobbar på samma ställe blev fast i butiken till sena kvällen, men tog sig sedan hem.
    Vilken ondska har en människa i sig som kan göra en sådan hemsk gärning?
    Var rädd om dig nu!
    Kramar, Ann

    SvaraRadera
  15. Din reportage er utrolig vedkommende og rørende i modsætning til alle de professionelle "breaking news" programmer. Det er svært at se en mening med terrorisme, men vi mennesker er jo ikke rationelle i alt hvad vi foretager os. Tænk hvis folk kunne bruge deres kræfter og aggressioner i haven i stedet. Så ville der virkelig ske noget!

    Hilsner fra Ulla

    SvaraRadera
  16. Det är så fruktansvärt det som hänt i Stockholm. Och så trist för er att få avsluta er inplanerade turisthelg i Stockholm.
    Klart du ska få frö utav mig från min tidiga rododendron.
    Kram från Anne-Lie
    (Skriver några rader i ett mail till dig)

    SvaraRadera
  17. Ja, man förstår inte hur någon kan göra en sådan här sak! Men livet går vidare och vi får aldrig låta ondskan segra!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  18. Tack för din berättelse. Det är helt annorlunda att vara en del av händelsen (även om det var lite perifert) än att få den berättad. Men det är ju väldigt skönt att det lockar fram det goda och omtänksamma hos både kända och okända vänner.
    //Helene

    SvaraRadera
  19. Fint skrivet. Tänkvärt. Tankarna går till många.

    https://tantgronblog.wordpress.com/

    SvaraRadera
  20. D besökte oxå trädgårdsmässan i fredags. Det var otäckt att sitta här hemma och samtidigt se förödelsen i Stockholm. Så här i efterhand är jag extra glad att hon inte valde en shoppingdag i Stockholms city.

    SvaraRadera
  21. Usch ja. Det var en hemsk dag. Visserligen bor jag i Skåne, 60 mil söder om T-Centralen, men jag är född uppvuxen i Stockholm och har bott där i 27 år. Jag har många släktingar, vänner och bekanta där och tankarna snurrade förstås. Fyyy.
    Så fint du har skrivit. Allt gott till dig

    SvaraRadera
  22. Det lär vara ett mässbesök du aldrig glömmer även fast du säkert skulle vilja. Det var verkligen hemskt Jag bor ju här och har 2 barn som varje dag rör sig inne i centrala Sthlm varje dag, och fick verkligen en klump i magen av oro. Nu gick det lyckligtvis bra men den ena sonen var just på Drottninggatan bara en stund innan. Sånt fruktansvärt dåd men samtidigt så imponerande hur allt verkligen fungerande. De, alla hjältar, är värda all uppmärksamhet och alla blommor i världen :)

    Kram

    SvaraRadera