2018 var utmanande på många sätt. Våren var sen och när den äntligen kom skulle allt ske på en gång. Sen kom torkan. För varmt i växthuset, ohyra, mjöldagg. I princip regnade det inte på sex månader. Jag koncentrerade mig på att rädda grönsaker och allt i de drygt 100 hinkarna och krukorna. Vi vågade inte ta vatten ur trädgårdsbrunnen utan körde i tankar från sjön. Detta upptog all tid varenda kväll utom de fem dagar vi var bortresta och grannarna tog över. När jag kom till slutet av vattningsrundan efter tre timmar, visste jag till slut inte om jag vattnat där tidigare på kvällen eller det var igår. Allt flöt ihop.
Jag kände mig utsatt, otillräcklig och hotat av naturkrafterna. Rädd helt enkelt på ett sätt jag aldrig upplevt förut. Det var hemskt. Om jag levt för några generationer sen, kanske runt sekelskiftet 1900, hade svälten kommit som ett brev på posten. Vi kanske hade fått gå från hus och hem, emigrera.
Nu blev det tack vare vattningen överlag en bra skörd, men jag ställde in höstaktiviteter och julmässor för att hinna ikapp och vila upp mig lite.
Januari. Året började som vanligt med städning av min garageplats där jag håller till med trädgårdsrelaterat på vintern. Numera är det ytterst sällan något inhandlas i en plastcontainer så jag återanvänder de jag har om och om igen. De är utmärkta till bredsådd av alla möjliga fröer.
Februari. Nånstans runt jul börjar jag bli sugen på skott och groddar som är ett fräscht komplement till allt syrat, konserverat och fryst.
Mars. Höstsådd pak choi levererade hela vintern under dubbla lager väv i växthuset. Notera hur mycket snö som fortfarande ligger.
April. Vintersådderna kommer fint i sina backar. De har stått i växthuset, men får nu lämna plats åt tomaterna.
Maj. Tomatplantorna från garaget får nässelbad och skolas om till sina hinkar. Gräset klipptes ett par gånger, sen behövde vi inte lägga mer energi på det och jag fick inget nytt täckmaterial att fylla på med.
Juni. Tomaterna startade bra, men de borde fått flytta utomhus istället, fast vem kund ana vad som väntade.
Om jag jämför livet på landet med livet tidigare i lägenhet i stan, så har det aldrig varit tydligare hur beroende vi är av en miljö i balans. Jag levde nära naturen i staden också, hade två kolonilotter, trampade runt i naturen efter jobbet, men kunde ändå missa de första vitsipporna, vårens fågelliv och mycket annat. Blev det ohyra på dillen och missväxt av morötter var det förstås tråkigt, men ingen katastrof. Allt finns i butik.
Allt finns fortfarande i butik, men nu har jag sen tio år tillbaka bestämt mig för att det egenproducerade ska stå för merparten av maten på bordet. Krafterna behöver också räcka till en del arbete i form av skrivande och fotande. I och med detta är situationen mer utsatt, men glädjen och tillfredsställelsen också desto större över att lyckas ta hand om sig själv och bestämma över livet i så mycket högre utsträckning.
God fortsättning på nya året!
Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR
Fin sammanfattning och jag lockas som vanligt av ditt egenskördade gröna. Känslan av utsatthet kan jag relatera till. Den kom krypande när vattnet i extra brunnen försvann. Och då odlar jag inte särskilt mycket ätligt - åtminstone inte säsongen som gick. Det hann bli full torka innan jag hann plantera ut en hel del och det fick helt enkelt vara. Tänker det är tur att vi aldrig vet i förväg. Jag planerar, sår och jobbar på det berömda hoppet :)
SvaraRaderaHåller tummarna för ett bra odlingsår 2019! Kram, Carina
Hej Anette!
SvaraRaderaVilken fin vintersådd, grönt och frodigt. Har beställt en hel del frön, som jag hoppas kommer snart. Hoppas på ett fint odlingsår.
Ha det bra /Marika
Ja förra året var ett år som vi inte upplevt tidigare, skönt med värmen tyckte jag men skrämmande på samma gång. Dina sådder ser väldigt fina ut trots värme och torka som vi hade. Man kanske måste förbereda sig bättre för såna kommande torra somrar. Ha det fint. Carita
SvaraRaderaDen torkan gjorde oss nog alla dränerade. Har många bekanta som är bönder, tankarna var hos dem. Låt oss hoppas 2019 blir bättre.
SvaraRaderaKram Kristina
Ja, du sätter fokus på många viktiga frågor. Många fick sig nog en tankeställare efter sommaren. Kan se hur du vattnade och vattnade. Själv orkade jag till slut inte vara ute på dagen och nätterna gav ingen svalka. Hoppas vi inte får en till sådan sommar.
SvaraRaderaKänns som du har klarat hela förra året galant. Trots torkan.
SvaraRaderaHa en fin kväll Kram Pernilla
Ja 2018 var en besvärlig odlingssäsong. Intressant att följa din egenproduktion av mat.
SvaraRaderaKram
Hej Anette!
SvaraRaderaJa, jag upplevde något liknande och här var det inte första gången men det blev den värsta. Jag har alltid varit hoppfull när det gäller trädgården, "nästa år blir det bättre" men nu lever jag bara i nuet och är tacksam för varje dag jag inte behöver oroa mig för torkande växter. Jag ser inte fram emot våren och sommaren, rädd att det blir en kamp igen. Visst, säsongen kan bli mera normal något år med trenden är tydlig. Just nu har vi väldigt låga grundvattennivåer och får vi inte en ordentlig vinter med snö som hör till här går vi in i nästa säsong med stora underskott.
God fortsättning Anette!
Vi hade tur som kunde tvätta oss/bada i älven och använda utedass för att spara på vattnet. Vi klarade oss ganska bra, men grannarna har fått borra nya brunnar så där hade vi tur att vi klarade oss. Fin blogg och intressant att läsa om odlingarna, mycket inspirerande! Tack!
SvaraRaderaEtt tänkvärt inlägg som gör mig ödmjuk inför vädrets makter och klimatets föränderlighet. Vi var många som fick lära oss tänka annorlunda under den heta och torra sommaren.
SvaraRaderaKram!
Vi är nog många som känner igen oss i din beskrivning. Det var verkligen skrämmande när naturen torkade bort. Då var jag tacksam att vi i grunden har en väldigt blöt tomt, den klarade sig nog längre än många andras även om den också till slut blev extremt torr. Bilden från mars med snön, dig och pak choin gör mig glad. Fascinerande att se något så grönt och kraftfullt mitt i vintern.
SvaraRadera/Anita