Piontider - härliga tider

Njuter av begynnande pionblomningen. Tre blommade över på mindre än en vecka i värmen, men 15 återtår. 

Först ut är några av de låga pionerna, inte mer än ca 50  cm höga.

Sen kommer storfavoritern Julia Rose Itoh hybrid. Färgerna skiftar från ljusgult till mjukt rosa och skiljer sig dessutom mellan olika blommor på samma planta.

 
Här är hon igen. Rotbit med två ögon planterad för tre år sen. Att pioner skulle vara svåra att flytta eller plantera är en myt. Alla pionerna utom en är planterade de senaste tre åren och alla har blommat redan påföljande år med nåt undantag. Naturligtvis inte som en fluffig buske från början, men ändå med ett par stänglar. Generellt planterar jag roten precis under ytan ca 3-5 cm djupt. Här får de mullrik jord på sandbotten, alltså väldränerat. Några har fått tillskott av lera när jag haft tillgång till det, men det verkar gå hur bra som helst i vilket fall. Tror de har svårare att klara för blött än för torrt. 
Mina står i en lund där det finns soliga fläckar. De klarar halvskugga också, blommar längre, men blir tanigare och kan behöva mer stöttning. Gödslar på våren i form av benmjöl. De gillar inte vanlig gödsel direkt på sig. Hittills har barjorden varit täckt av bark som håller fuktigheten bra bland allt nyplanterat.

Olika pionsorter har lite olika önskemål som man kan ha koll på om man vill ge maximala förutsättningar. 
På Svenska Pionsällskapets hemsida pionisten står precis hur man ska göra punkt för punkt. Pionsällskapet är en trevlig förening där vi gör gemensamma pionbeställningar. Man har hundratals sorter att välja bland. Många är ovanliga. Ibland förekommer specialerbjudande. Till hösten kommer ytterligare sex godingar. De har redan platser som väntar på dem. Rötterna brukar vara stora, fina och friska.

Vita hårda knoppar som jag gillar nästan lika mycket som blomningen.

Trädpion med många små blommor långt inne bland bladen.

En bondpion som fanns i trädgården från början, säkert minst 50 år gammal. Levde en tynande tillvaro i mörkret under ett äppelträd och blommade vartannat år eller så. När lunden byggdes fick den flytta till andra sidan äppelträdet där det är ljusare. På två år är den fyra gånger så stor, en jätte med 32 blommor just nu. Ändå tog jag nog bort hälften av rötterna eftersom den var omöjligt att få med alla rotdelar i ett paket. Denna doftar starkt parfymigt medan de andra verkar rätt doftlösa.

Det är inte en svart fladdermus i bakgrunden. Guldstjärna till den som kan se vad det är.

Allt gott

Och fladdermusen är i själva verket en svartvit ko.