Personligheter
Hönsen som utmärker sig brukar få namn. Vi har Rutan, Maja, Snövit, Astrid, LillAstrid med flera. När tuppen är produktiv och hönorna gärna vill ruva, kan det bli ganska många att hålla reda på i olika storlekar. Fem vuxna och en tupp tycker vi dock är lagom i vår trädgård som är på ca 1500 m2.
Sällskapliga nyttodjur
Höns och trädgård hör ihop. De äter mängder av gräs och ogräs, insekter, larver och andra kryp, luckrar upp fria jordytor i jakten på mat och sprätter upp mängder av mossa om man har nån sån och det har man ju. De gödslar också ganska jämt fördelat där de rör sig.
Jag är övertygad om att de har stor betydelse för balansen i trädgården som är så viktig när man inte vill använda gifter eller konstgödning. Äggen känns som en bonus i sammanhanget, smakar fantastiskt och har en knallgul gula. Färgen kommer av det gröna klorofyllet i allt gräs de äter.
Det är intressant att studera hönornas beteende och man lär sig mer hela tiden eftersom de alltid vill vara med när man håller på i landen eller finns runt solstolen om man tar igen sig en stund.
Äggen
Vår lilla flock har sitt hönshus i uthuslängan. Där har de mat och vatten och sover på sittpinnar under natten. Det finns också värpreden. Våra silkeshönor lägger cirka två ägg på tre dagar utan att vi driver på dem med kraftfoder. Vi vill att de ska leva så naturligt som möjligt. Äggen väger runt 35 gram och enstaka upp till 55 gram. Unga hönor tenderar att värpa mindre ägg och genetiken spelar förstås också stor roll. Om vi inte plockar bort äggen, samlar hönan upp emot 15 ägg i redet och lägger sig sen att ruva i 21 dagar. Vi plockar förstås bort äggen efter hand, men förr eller senare måste hönan ruva om så bara på ett enda ägg. Instinkten är så stark hos de här raserna som inte fått de naturliga egenskaperna bortavlade. De vill dessutom ruva minst tre gånger var per år. En höna som ruvar flyttas till egen kupé, antingen i ett mindre hönshus eller bur utomhus typ kaninbur. Under tre dygn kläcks sen kycklingarna och är förstås bedårande söta. När kycklingarna är små värper inte hönan på ett tag. Hon värper inte heller när hon ruggar - byter fjädrar.
Dagliga livet
På morgonen öppnar vi till hönshuset och alla kilar ut för att se vad dagen har att bjuda på. Tuppen uppvaktar sina damer i tur och ordning med en liten dans. Han brukar börja med alfahönan. Sen leder han dem på matturerna runt tomten. De är i stort sett samma runda varje dag, men byter man tupp ändras däremot rutten. När en höna behöver lägga ägg springer hon raskt tillbaka till hönshuset och basunerar en stund senare med hög röst ut att ett nytt ägg lagts. Tuppen lämnar vad än han håller på med och möter henne i dörröppningen för att befrukta nästa ägg som ligger på tur. Givetvis dansar han lite först också. Framåt dagen lägger sig flocken att vila, antingen i skuggan under ett träd eller om det är lite svalare ute i solen mot en husvägg där det samtidigt går att solbada dvs bala ner sig i en liten grop så att sanden kommer åt överallt. Framåt eftermiddagen går de en ny runda.
Har man två tuppar, vilket faktiskt kan fungera ibland, tar nummer två på sig rollen som spanare, ofta uppflugen på nån högre punkt i trägården. Nu flyger ju inte silkeshönsen egentligen, men är duktiga på att hoppa både högt och långt och flaxandet hjälper väl till något. Tuppen har olika varningsläten för olika varelser. När jag, Herr Händig eller nån av katterna närmar oss är det mest ett lågt konstaterande i fallande tonskala, främmande katt låter intensivare, för att inte tala om rovdjurssiluett på himlen. Någon höna blir ändå offer för duvhöken nästan varje senhöst. Det är ett pris man får betala för glädjen att ha dem fria i trädgården hela året i övrigt.
Vid ett tillfälle jagade tuppen och en av katterna tillsammans bort en främmande katt från tomten. Det var en vild jakt. Först katterna och sen den gallskrikande tuppen två meter efter. Grannkatten fick sig nog en chock.
Hackordning
De hönor som har kycklingar i burar glöms inte heller bort av tuppen utan får regelbundna besök under dagen och en morgondans. Om kycklingarna hunnit bli ett par veckor eller så får de gå ut ur buren dagtid och följa med hönan på upptäcktsfärd. Ofta prioriterar tuppen då hönan med kycklingar istället för de andra hönorna och om två hönor har kycklingar prioriteras den som är högst i rang. Inom hönsgruppen finns nämligen det man kallar hackordning. Förutom att hönorna får lite olika uppmärksamhet av tuppen beroende på sin rang märks det vid matningarna. Högst i rang äter först och jagar bort så många andra hon hinner genom att ge dem ett hack i huvudet. Naturligtvis går det inte för en höna att jaga bort alla för då skulle hon inte hinna äta själv, men hon försöker i alla fall. För att det ska bli mer rättvist brukar jag sprida ut godbitarna över flera kvadratmeter och de små får mat för sig. Alla har dessutom fri tillgång inomhus.
Hönan och tuppen hjälps ofta åt att lära de små vad som är ätbart och inte. Tuppen låter högljutt när ett matfynd gjorts. Det påminner faktiskt om en metalldetektor på det sättet att ju bättre fynd desto intensivare och högre upp på tonskalan.
Vid ett tillfälle blev jag av med en höna till räven. Hon hade ett helt gäng kycklingar som jag tyckte synd om och bestämde mig för att ge några matlektioner.
Satte hela gänget i en pallkrage på gräsmattan så jag visste var jag hade dem. La in små maskar, frön och vad jag kunde hitta. Kycklingarna stod bara rakt upp och ner och såg ut som frågetecken. Sen pickade jag med pekfingret i marken vid en liten matbit och då väcktes intresset. Det verkar alltså som att det inte bara är ljudet som signalerar mat utan även den speciella rörelsen.
Skötsel
Beträffande skötseln är det viktigt att hålla hönshus och burar rena och djuren fria från ohyra och sjukdomar.
De ska alltid ha tillgång till mat, vatten, snäckskal, sandbad och sittpinnar.
Våra hönor har möjlighet att gå ut även på vintern om de vill. Ungtupparna är mer benägna än de äldre att ge sig ut och ofta får de nån höna med sig som är låg i rang. Det är härligt att se avtrycken av fem små tappra tår i snön. Det har faktiskt utspelat sig ett riktiga kärleksdraman men det får jag berätta om i den löpande texten vid tillfälle.
Kuriosa
Det finns så många roliga historier att berätta: det var alltså en ganska stor kopparödla eller orm om du så vill, tjock som mitt finger. En tupp hade fått fatt i den och sprang omkring med den i näbben med hela gänget kacklande efter sig. Detta var uppenbarligen en fantastisk gourmetmiddag! Cirkusen gick varv efter varv genom trädgården tills tuppen fick ett par meters försprång, tillräckligt för att stanna upp och hinna vända kopparödlan med ett uppkast så att huvudet kom först och den kunde sväljas som en fet spagetti.
Historik
Silkeshönsens härkomst är osäker, men det lär vara Indien eller Kina. De räknas till en av de äldsta hönsraserna och kom till Europa på 1800-talet.
Rasbeskrivning
Silkeshönsen har flera karaktäristiska drag som gör att de skiljer sig avsevärt från alla andra hönsraser.
Silkeshönsen ser ut som små ulltottar och har en egendomlig fjäderstruktur. Den silkesaktiga fjäderdräkten har uppstått genom en förändring av de ärftliga anlagen (mutation) och dessa arvsanlag har sedan blivit utnyttjade av uppfödarnas intresse för det särpräglade.
På silkeshönsen är det fjäderfanens strålar som inte är sammanhängande och fjäderskaftet är ytterst böjligt, det är detta som ger fjäderdräkten dess mjuka struktur och deras ulliga utseende. Eftersom fjädrarna inte sitter ihop saknar silkeshönsen all flygförmåga.
Silkeshönsens rätta fjäderfärg är vit. Alla andra färger t ex svart, gul o s v är utan undantag framavlat genom korsningar med olika dvärghönsraser.
Kroppen är bred, nästan som en avrundad tärning, huden och köttfärgen är svartblå. Bröstet skall vara mycket fylligt, runt och djupt. Ryggen är kort och bred med lätt stigning mot den rikligt fjäderklädda sadeln.
Huvudet är litet och runt med en liggande tofs, på tuppen endast några strån som spretar bakåt medan hönan har en rejäl hätta. Deras mullbärskam ska vara blåröd utan bitaggar och hål (gropar). Haklapparna, även de blåröda, är små och väl rundade. Ansiktet är svartblått med svartbruna ögon. Näbben kort och blåaktig.
Benfärgen är mörkblå med fem tår, baktårna ska vara delade så nära intill benet som möjligt, en kort befjädring på yttersidan av benet och på ytter- och mittårna.
Det finns dvärgsilke och stora silkeshöns, som även de är ganska små om man jämför med olika raser framtagna för äggindustrin. Det finns silkeshöns med skägg och utan.
Jag avlar inte särskilt hårt på utseende, utan tar mer hänsyn till friskhet och beteende. Vad det gäller tupparna får inte aggressiviteten gå överstyr, men samtidigt är det en tuff ras som jagar bort både främmande katter och rovfåglar från tomten. Mot människor är de mycket trevliga att ha att göra med, lätthanterliga men pigga och håller sig på tomten där maten är.
Flera av hönsen du kommer att möta i bloggen följer antagligen inte rasstandard, men eftersom jag inte ställer ut eller säljer djur är det inget problem för mig. De är dock alla mycket trevliga silkeshöns.
