Årskrönika 2016 juli-december

Fortsätter årskrönikan med en bild per månad som får representera det som känts viktigt för mig under året framför att bara visa vackra bilder.

Julisådden av sallat, rädisor, grönkål och pak choi växte dubbelt så fort som vanligt och jag hann med en septembersådd också.

Snart är det dags att så tomatfröerna som samlades in i augusti. Njuter av det egna kretsloppet även om jag köper en hel del fröer också.

September: Torka och vattenbrist präglade sommaren. Samtidigt som det inte regnade behövde min trädgård på sandåsen mer vatten än nånsin, men vi fick koncentrera oss på grönsakerna i potagen. Sjön Salen krympte och krympte. Det kändes ofattbart att se så här mycket sjöbotten och det visade sig ändå vara bara början. Det blev dubbelt värre. Flera grannar blev av med vattnet i sina brunnar, men vi klarade oss. Nu har vattnet i sjön fyllts på igen, men grundvattnet och i brunnarna är det lågt, bara ca 20 cm.  Gissar att det kommer att dröja innan ordningen är återställd.

Oktober: Svartkålen trivdes och detta var överskottsplantor som jag satte för att ha lite färskt framåt hösten. Frysen var redan fylld med årsbehovet. Man kan faktiskt odla svartkål bara för att den är så snygg. Älskar den gröngrå färgen som jag gärna blandar upp med blomster.

November: Hönsen vände rumpan åt pumpan.

December: Vintergrönsaker satta i mitten av september som lagom hann gro innan dagarna blev för korta. De står under dubbel väv i växthuset, växer så stilla och håller oss fortfarande med bladgrönt. Vi har inte haft kallare än -6 ännu. Den rätta vintern brukar komma i februari mars. Tills dess borde jag hunnit äta upp det mesta.

Tack för alla kommentarer, uppmuntran och tips under året som verkligen uppskattas ska ni veta.

Önskar Gott slut och Gott nytt 2017

Årskrönika 2016 januari till juni

Även om det faktiskt förekommer en del trädgårdsaktiviteter även i januari med vintersådder, fröbeställningar, förodling till varmbänk, odling av groddar och skott, så väljer jag att visa tulpaner som månadens bild.
Längtan efter färg och ljus är stor, liksom frasiga tulpaner.

Februari: På fönsterhyllan självsår sig malabarspenaten i blomkrukorna. Bara att dela och tacksamt ta vara på plantorna när jag ändå planterar om.

Mars: Varmbänken som startades i februari har börjat leverera pak choi och tatsoi.

April: Det finns en ny byggnad på tomten. Arbete med målning, el- och vatteninstallation pågår och växter flyttar in och ut.

Maj: Jag samlar nässlor till soppor, gödning och ohyrmedel. Hönsen visar stort intresse och återvänder flera gånger om dagen till emaljbunken för att sörpla näringstillskott. Det slutar med att jag laddar om bunken hela sommaren med färskt nässelvatten. Gracie (den beigebruna) som stått lägst ner i hackordningen sörplar mest, växer till sig och blir kaxig, avancerar i rang.

Redan i juni märks det att det kommer att bli en ovanligt fin odlingssäsong. Trots att jag sått betydligt mindre sallad än vanligt hinner vi inte äta undan.

Fortsättning följer...

Allt gott

God Jul

Sista inlägget innan julafton, så jag vill passa på att önska alla läsare en skön helg. Här i hjärtat av Småland ser det ut att bli en grön jul.  Hörde SMHI nämna att fyra år av tio får vi snö på julafton, så då är nog kvoten fylld för ett tag. För min del blir det mycket stämning ändå, eftersom min julkänsla kommer med pysslandet. Det blir kransar, julbockar, grupper, julkort, smågranar, buketter och mängder av hyacintknoppar. Tyvärr tål jag inte ens de svagdoftande vita så när de börjar slå ut åker de undan för utplantering till våren. Tur att det finns så mycket kul man kan använda dem till innan dess.

I år har jag även växthuset där julen har fått bre ut sig. Kanske tassar vi ut för en fika under helgen. Trädgårdsmöblerna har fått flytta in och man sitter gott på fårskinnsfällar och plädar av mormorsrutor. Växthuset är som en oas av lugn i en upp-och-nervänd värld. Andetagen blir djupare och pulsen lägre. 

Önskar dig en riktigt God Jul oavsett hur du firar, så ses vi här igen på juldagen om du har lust

Bygge av varmbänk

Inlägget flyttat till Ätliga trädgården

Flexibelt växthus

Växthuset har fyllt ett år och det känns som ett bra tillfälle att summera. Blev det som jag tänkte? En av de viktigaste sakerna var att få det så flexibelt som möjligt. Odling i första hand, men det finns ju så mycket mer man kan ha ett växthus till... ja det ska finnas möjligheter till både det ena och det andra. Har underlättat genom att sätta hjul på bord och bänkar så att de är lätta att flytta runt, dubbla eluttag på samtliga väggar, två vattenkranar och två golvbrunnar. 

Att städningen skulle ta sån tid var ett streck i räkningen. Mängder av insekter hittar in, men inte ut. Skräp samlas i fönsterprofilerna och behöver helst rengöras varje vecka.

Att montörerna inte har fått växthuset tätt är fortfarande ett stort bekymmer. På de två ställen som är lämpliga att placera radion är det oftast pölar, liksom mitt i huset där jag gärna vill ha ett litet korgbord att ställa saker på som blickfång. Eftersom jag glömde flytta bordet i höstas när det började regna har det fått en stor mögelfläck och en gång har det blivit kortslutning i lampan. Sånt här är förstås tröttande och onödigt, särskilt eftersom montörerna varit här och tätat två gånger efter bygget, men jag får nog ta tag i problemet igen. Känns motigt.

Men själva flexibiliteten är jag nöjd med.

Plantorna fick flytta in långt innan allt var färdigt.

Drygt 60 kg tomater blev det av alla möjliga storlekar och färger.  Alla planterade i 20 liters murarhinkar och uppbundna med käppstöd för att vid behov kunna flytta runt.

Det kändes först ovant med en ny byggnad längst bort i trädgården så vi lämnade ljuset på för att vänja oss. Nu har vi gjort en grej av att ha slingor tända året runt, för att det helt enkelt känns trevligt när man tittar ut.

Över huvud taget är det bra fotoljus i växthuset och morgonkondensen är kul att leka med som filter. Älskar det naturliga ljuset och södra halvan är vikt för fotojobb. Jag kan enkelt flytta runt och leta rätt ljus.

En helg funkade växthuset som pop-up butik och odlingsborden blev inklädda med lakan,  arbetsbordet blev inslagsdisk.

Andra halvan blev kransverkstad (Det är inte jag på bilden).

Odlingsborden blir enkelt middagsbord om man sätter ihop dem.

Buffé på en annan bänk.

Nu fyller ett innertält av bubbelplast ut platsen där matbordet stod och en liten fläkt med frostvakt håller värmen i vinterförvaringen.

Jul och trädgårdsmöbler har flyttat in i andra halvan.

Och mitt i alltihop odlas det lite vintergrönt.

Egentligen är det väl bara en säng som fattas. Får fundera på hur jag ska lösa detta...

Allt gott

 

Tomatklubben

Lika överraskad som jag blir varje år när jultidningsförsäljerskan dyker upp på hösten när det känns långt till jul, lika överraskad blir jag när Tomatklubbens frölista dyker upp mitt i julstöket. Fast det är ändå som att få en julklapp i förskott. Jag ligger väl helt enkelt lite efter hela tiden.

Tomatgurun Åke Truedsson är pappa till Tomatklubben och håller igång en enorm fröbank med sorter från världens alla hörn. I år finns det 669 olika att välja på. Förutom själva frölistan brukar Åke dela med sig av sin klokskap. 

För min del är de ryska sorterna bland de mer intressanta eftersom de har god härdighet och ofta blommar tidigt eller väldigt tidigt. Jag eftersträvar att i alla fall 90% av skörden ska hinna mogna på plantan. Då blir de som godast. 

Brukar testa tre-fyra nya sorter varje år och är de riktigt bra tar jag egna frön och håller de inte måttet i fråga om avkastning, smak eller friskhet så sparar jag hel enkelt inte på dem. 

I fjol testade jag 'Eva' en mycket tidig frilandstomat som visserligen levererade men samtliga tomater fick bruna uppsprickande stjärnor även de som jag gett bort till bekanta. Så det är inte alla gånger det lyckas.

Bättre gick det då med busktomaten 'Admiratelskij' som var mycket tidig och levererade hyggliga tomater hela sommaren. Den kommer jag att sätta även i år.

I mellandagarna ska jag lägga mig på soffan med hela katalogen, katten på magen och en stor mugg te och börja med att läsa igenom listan under Busktomater. Brukar göra en första preliminär önskelista genom att stryka under de mest intressanta. Sen går jag igenom övriga kategorier och fyller på några sorter med kul färg eller form. Till sist gör jag en slutgallring. Jag vill ha olika smaker, storlekar, former och färger. Jag vill också ha tomater som är lättpollinerade och kommer igång snabbt på våren, några för växthuset och några för utomhusodling. Att de ska vara friska och motståndskraftiga är också viktigt. 

I detta läget har jag god hjälp av min egen frölista från i fjol  där jag skriver in kommentarer efter hand, länk i högerkanten.

Allt gott

 

Framför växthuset

Det senaste året har mest handlat om växthusbygget för min del och inte minst hur det ska se ut runt om. Själva växthuset står på en grusås med lövskog i ryggen. Den sidan ska det bli surjordsplantering som helst ska smälta in så väl som möjligt med naturen. Ett kommande projekt.
Framsidan där vi rör oss hela tiden kändes mest angelägen att börja med och har också orsakat mest bryderi, nästintill ångest.
Problemet var att få uthus, trädgårdsland, arbetsrum, litet växthus och träd att kännas som en enhet och inte som utkastade händelser på en sliten gräsmatta. Dessutom att få ett flöde mot parkering och omgivande trädgård. Ett par problem återstår som just flödet i form av en gång mot trädgården och att binda ihop två kanter av olika material, men på det stora hela är jag nöjd.

Lösningen blev en gräsrundel och att fylla upp slitytorna med grovt grus, samma som på parkeringen.
När jag väl kom på hur det skulle bli kändes det alldeles självklart, men ibland är det enkla och självklara så svårt se på en gång.
 

Men det hela började förra vintern med att jag måttade in var och hur stor rundeln skulle vara genom att testa mig fram i snön. Spettet fick stå kvar till våren och snöret sparades i rätt längd för att kunna rita om med sprejflaska till våren.

Här ser man hur gräsmattan som inte har varken början eller slut mot växthus eller övrig omgivning och totalt nersliten där vi går som mest.  Växthuset råkar vara tillfälligt tömt på plantor. Antagligen elen som skulle dras.

Här har arbetet kommit en bit på väg. Allt det uppgrävda var tidigare gräs och är nu grus som hänger i ihop med parkeringen längst upp till vänster. Några pallkragar tillkom hastigt och lustigt framför växthuset. Rundeln blir som ett litet grönt torg, samtidigt som de ytor som slits mest inte längre är gräs.

Kanter sätts efter konstens alla regler med metallremsa för att hålla gatstenarna på plats och markduk för att förhoppningsvis hindra gräset att växa in emellan. Gatstenen kommer från Riksettan i Ljungby och har en väl nött ovansida av all trafik. Känns trevligt att återanvända och veta lite om vad de varit med om.

Det börjar arta sig.

Mannen tyckte det var kul med en dold spridare som lyfter sig ur gräsmattan. 


Just nu är vi ganska trötta på stora projekt  och skulle vilja ta det lugnt och bara gå runt och finlira, men vi får se hur det känns till våren. Det skulle vara skönt att få resten av ytorna runt växthuset färdiga också, slänter, surjordsplantering, komposthörna, staket och hallonland. När ytor står tomma sprider sig ogräset och ger merarbete i slutänden, så jag hoppas energin återvänder.

Allt gott

Julklappstips

Vill tipsa om tre böcker som jag verkligen gillar. Samtliga utkomna i år. 

Högaktuell är GRODDAR SKOTT OCH MIKROGRÖNT av Lina Wallentinson, nu när man börjar längta efter färskt på tallriken igen. Hur man groddar olika sorters frön, bönor, ärtor, linser och säd. Hur man odlar mikrogrönt och fräscha recept där allt kommer till sin rätt på fler sätt än bara att ligga på kanten av tallriken. Många och snygga bilder.

Nästa är en riktig tegelsten av TV-kändisen och älskaren av medelhavsträdgårdar Peter Englander. Den heter OM KONSTEN ATT ODLA DET OMÖJLIGA.
Här står det mesta om känsliga åtråvärda växter alla omskrivna i bokstavsordning. Man får veta odlingsförhållande, skötsel, hur man zonknäcker i olika odlingszoner, vinterförvaring och historik om växten. Själv är jag för tillfället rätt intresserad av matnyttiga träd som mullbär och valnöt, men man inbjuds verkligen att tänka i andra banor också och får många nya uppslag. En avdelning handlar om krukodlat och fikon står högt upp på önskelistan.

FLERÅRIGA GRÖNSAKER av Philip Weiss m.fl har jag tipsat om tidigare i år, men tål att nämnas igen. Det är den första boken i Sverige om just perenna grönsaker.  Det finns många fler att välja på än man kunnat ana, några känns igen men de flesta är nya bekantskaper. Författarna ingår i ett nätverk av permakulturodlare i Stjärnsund och har egen erfarenhet av växterna de berättar om. De har testat sig fram för att se vad som passar i vårt klimat. Boken inleds med några förklarande kapitel om bland annat permakultur, fördelar med fleråriga växter och rent praktiska tips. Största delen av boken är växtporträtt med fakta om växten, hur den odlas, härdighet, ätliga delar och hur de används, även bilder på var och en. Det finns en lista över plantskolor och andra möjliga inköpsställen där man kan hitta växtmaterial och fröer, samt en liten receptsamling. Helt enkelt en efterlängtad toppenbok.

Allt gott

Vinter i grönsakslandet

Vinterpurjon är väl inbäddad i två decimeter tjockt täcke av strutbräken för att jorden inte ska frysa, så att jag kan gräva upp en lök när jag behöver. Den klarar kylan bra och och är fortfarande fräsch och spänstig. Det finns vinterpurjo och sommarpurjo. Vinterpurjon växer långsammare och just denna sorten blir riktigt grov och kraftig.

Trots att det inte ser ut att hända så mycket i grönsakslandet just nu så fortsätter både mangold och svartkål att växa så smått. Några minusgrader på nätterna avskräcker inte. Även persiljan skjuter nytt.

Så här års känns de egna färska bladen lika värdefulla som på våren, därför har jag rensat mangolden och tagit bort alla slemmiga blad från köldperioden härförleden när vi hade -6° nästan en vecka i sträck och bladen saknade täckning. Nu har det varit mildare och nya krispiga blad kommer fram. De räckte i alla fall till en stuvning idag och det går att plocka ett och annat som sallat och blanda med rucola, vintersallat och pak choi från backarna i växthuset.

Nu har raden fått en täckning av dubbel väv som  förlänger livet ett tag. Mangold är förresten tvåårig så även om det ser risigt ut nu,  blir det blad att skörda till våren innan plantorna går i blom.

Hittade en kvarglömd morot från förra höstsådden som fått ansenlig storlek (400 gram) och nästan kändes mänsklig. 

Svartkålen har fått ett täcke av ull runt fötterna. Den ska inte grävas upp så det gör inget om bädden fryser, men däremot brukar rådjuren äta rent vid den här tiden så att bara stjälkarna återstår. De går direkt från grannens plansilor med ensilage genom skogsdungen och in i trädgården. Vips är allt borta och det känns ju lite snopet när man plockat larver som en galning hela sommaren. Inte så mycket som ett fällhorn har jag fått som kompensation. Som tur är skyr Bambi med familj ullen. Det funkar med ull runt rosor och tulpaner också, men då lägger jag bara tussar. Får man tag på svart ull smälter den in ganska väl mot jorden och stör inte särskilt. Även murgrönan brukar bli hårt betat så där blir det ullbollar på pinnar.
Ullen förmultnar inte utan jag lyfter bort den när den gjort sitt och lägger den i gångarna på södra filialen där jag odlar på friland utan lådor. Ullen kväver effektivt ogräset och det verkar inte som sniglar gillar den heller.

Allt gott