Sorgmyggor - blomflugor

Inlägget är flyttat till atligatradgarden.se

Knepiga träd och vidunderliga maskiner

Som en följd av förra säsongens förödande torka tog vi beslutet att ta ner två enorma björkar mitt i trädgården. Jag vet att björkar är törstigare än de flesta andra träd, men växtligheten har anpassats därefter och jag gillar verkligen stora träd så därför har de fått stå tills nu.

Jag kommer att sakna alla musöron och de skira bladslöjorna. Jag kommer att sakna småfåglarna som älskat holkarna i dessa träden och ilat fram och tillbaka med mat till åtskilliga kullar. Så meditativt att ta en stund i vilstolen och studera deras idoga arbete. Det blir svårt att hitta nya platser för holkarna. Äppelträden är för låga och uthusväggarna redan fulla.

Jag kommer däremot inte att sakna drivor av björkfrö som självsår sig överallt och alla smågrenar som vinterstormarna drar ner. Inte heller död gräsmatta där bara maskrosorna lyckas överleva.

Allt gick så överraskande smidigt. På 40 minuter var båda jättarna nerplockade bit för bit

De svarta skrovliga utväxterna är sprängticka, alltså en svamp. Kallas chaga i hälsokosthandeln och är full av antioxidanter som den dragit till sig från trädet. Ska försöka ta vara på den och berätta mer längre fram.

Jag har verkligen en svaghet för stora och konstiga maskiner. De ser ut som monsterinsekter.
Se bara hur armen sträcks ut som en jättegadd som både kniper och sågar.

Sen dansar klabben iväg över den blå himlen...

... och över telefonledningen.

Faktiskt tur att träden kom ner för båda visade sig vara ruttna inuti. På mitten var det bar två cm friskt virke ytterst som ett tunt skal. De hade kunnat gå av när som helst och träffat uthusen eller växthusen. Nu kommer solpanelerna dessutom att få mer ljus och leverera mer el.

Ett vitt mullbärsträd som jag länge längtat efter kommer att ta björkarnas plats. Det är redan inköpt och står täckt i en driva av löv.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

Året som gått del 2

Juli. Jobbiga saker som fysisk smärta eller hur utsatt jag kände mig med odlandet under säsongen 2018 när det inte regnade på ett halvår, har sinnet en välgörande förmåga att sortera bort när det gått ett tag. Det är förstås också ett aktivt val att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Kvar blir en del nya lärdomar och bilder på näthinnan av roliga stunder, som t.ex det här gänget unghöns som höll ihop hela sommaren och for runt som små ligister i marktäckningarna. Snövit och ännu namnlös beige ska bo kvar här och de svarta flytta vidare.

Augusti. Tomatsommaren var fantastisk för odlingen utomhus, men i växthuset blev det väl tufft och beslutet att flytta ut även dessa kom för sent. Det ena uppvägde dock det andra och skörden på cirka 60 kg räcker mer än väl för vårt årsbehov av ketchup, såser, tomatbasröror, torkade tomater, marinerade, inlagda och till marmelade. Än har vi inte börjat på det frysta förrådet utan äter av det hemmakonserverade.

September. En självsådd melon i en zinklåda överraskade. Den har kommit till genom att köpepumpafrö passerat genom komposten som sen använts att berika gammal jord med. Att pumpafrön passerar genom komposten och frösår sig är inte ovanligt, men att en melon lyckas som har mycket större kvar på värme och lång säsong har inte hänt mig tidigare.

Oktober. Trots många buskar och träd i trädgården räcker de egna löven inte riktigt till när jag vill bädda in kronärtskockor, övervintrande krukor, odlingsytor och rabatter. Grannen bidrar med ett rejält lass finfina lönnlöv. 
 

 
November. Vinterportlaken har satt fart i lilla växthuset och levererar fortfarande trots en tvåsiffriga köldknäppar. Fantastiskt tacksam och god växt.

December handlade om favorittomater. Varje dag fram till jul presenterades en ny sort som utmärker sig på nåt sätt. Det här var en omtyckt serie som fick många glada tillrop. Inläggen finns kvar och nås genom att skriva in Tomatkalender 2018 i sökfältet. 

Planeringen för 2019 års odlingar gjordes redan i höstas och nu har sådderna börjat så smått med fönstertomaten "Wilma", fröer som mår bra av stratifiering och några blommor som behöver lång startsträcka.

Tack för alla rara kommentarer! Hoppas ni vill hänga med även i fortsättningen. Jag har en del rätt roliga projekt på gång.

Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Året som gått 2018, del 1

2018 var utmanande på många sätt. Våren var sen och när den äntligen kom skulle allt ske på en gång. Sen kom torkan. För varmt i växthuset, ohyra, mjöldagg. I princip regnade det inte på sex månader. Jag koncentrerade mig på att rädda grönsaker och allt i de drygt 100 hinkarna och krukorna. Vi vågade inte ta vatten ur trädgårdsbrunnen utan körde i tankar från sjön. Detta upptog all tid varenda kväll utom de fem dagar vi var bortresta och grannarna tog över. När jag kom till slutet av vattningsrundan efter tre timmar, visste jag till slut inte om jag vattnat där tidigare på kvällen eller det var igår. Allt flöt ihop. 

Jag kände mig utsatt, otillräcklig och hotat av naturkrafterna. Rädd helt enkelt på ett sätt jag aldrig upplevt förut.  Det var hemskt. Om jag levt för några generationer sen, kanske runt sekelskiftet 1900, hade svälten kommit som ett brev på posten. Vi kanske hade fått gå från hus och hem, emigrera. 

Nu blev det tack vare vattningen överlag en bra skörd, men jag ställde in höstaktiviteter och julmässor för att hinna ikapp och vila upp mig lite.

Januari. Året började som vanligt med städning av min garageplats där jag håller till med trädgårdsrelaterat på vintern. Numera är det ytterst sällan något inhandlas i en plastcontainer så jag återanvänder de jag har om och om igen. De är utmärkta till bredsådd av alla möjliga fröer.

Februari. Nånstans runt jul börjar jag bli sugen på skott och groddar som är ett fräscht komplement till allt syrat, konserverat och fryst.

Mars. Höstsådd pak choi levererade hela vintern under dubbla lager väv i växthuset. Notera hur mycket snö som fortfarande ligger.

April. Vintersådderna kommer fint i sina backar. De har stått i växthuset, men får nu lämna plats åt tomaterna.

Maj. Tomatplantorna från garaget får nässelbad och skolas om till sina hinkar. Gräset klipptes ett par gånger, sen behövde vi inte lägga mer energi på det och jag fick inget nytt täckmaterial att fylla på med.

Juni. Tomaterna startade bra, men de borde fått flytta utomhus istället, fast vem kund ana vad som väntade.

Om jag jämför livet på landet med livet tidigare i lägenhet i stan, så har det aldrig varit tydligare hur beroende vi är av en miljö i balans. Jag levde nära naturen i staden också, hade två kolonilotter, trampade runt i naturen efter jobbet, men kunde ändå missa de första vitsipporna, vårens fågelliv och mycket annat. Blev det ohyra på dillen och missväxt av morötter var det förstås tråkigt, men ingen katastrof. Allt finns i butik.

Allt finns fortfarande i butik, men nu har jag sen tio år tillbaka bestämt mig för att det egenproducerade ska stå för merparten av maten på bordet. Krafterna behöver också räcka till en del arbete i form av skrivande och fotande. I och med detta är situationen mer utsatt, men glädjen och tillfredsställelsen också desto större över att lyckas ta hand om sig själv och bestämma över livet i så mycket högre utsträckning.

God fortsättning på nya året!

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR