Ännu ett trädgårdsår läggs till handlingarna. Det var en fuktig sommar som gynnade grönsaksodlingarna och jag ägnade mig mer åt snigelplockning än vattning. Men när vintergrönsakerna såddes var det torrperiod och jag fick så om för att jag inte lyckades hålla bäddarna fuktiga. 2018 ska jag anpassa sådderna bättre efter vädret om det så innebär att vintergrönsakerna inte kommer i jorden förrän efter midsommar.
Vi fortsatte markarbetena runt växthuset, byggde staket mot komposthörnan, anlade hallonland, sparrishäck, land för kronärtskockor, påbörjade nyttolunden och renoverade en rabatt.
Petra blev årets första kycklingmamma med tre dunbollar i januari. Hon fick bara ligga på tre ägg eftersom det blir för mycket kycklingar att ta hand om annars.
En solig dag nära nollan i februari startades varmbänken. Färsk hästgödsel hämtas under en veckas tid från ett stall i byn. Det går åt mängder.
Mars. Medan jag väntar på att det ska gro och rota sig i varmbänken börjar vintersådderna i växthuset leverera. De har stått på svag golvvärme i plastbackar. Mums med pak choi i woken.
April och tomatplantorna har skolats om till enliters papperskrukor. Ett experiment som slog mycket väl ut. Testade både krukor av vax och vanligt tidningspapper, men tyckte bäst om de sistnämnda. Ett bra sätt att minska plastanvändningen i trädgården när man har bruk för många krukor.
I maj har kronärtskockorna kommit ut och fått ett täcke av ensilage, varmbänken är frodig och har levererat sallat ett tag, rädisorna börjar komma och späda morötter är på gång. I växthuset är det nu knökfullt.
Juni. I pionlunden avlöser favoriten 'Julia Rose' de tidigaste plantorna. Under den här perioden öppnar sig nån ny sort nästan varje dag.
Med denna lilla återblick tackar jag för alla trevliga kommentarer och önskar alla läsare
GOTT SLUT
OCH GOTT NYTT 2018
Må vädrets makter vara med oss, lagom regn, lagom sol och så lite blåst som möjligt. Må rådjuren få smak för nåt annat än våra tulpaner, kaninerna hålla sig hos er på Gotland, sniglarna gå upp i rök och kållarverna halka av.
För mig är inte julen bara den stora vinterhögtiden utan också en summering vad det gäller de egna matförråden. Har de färska tomaterna räckt till jul, har sommarsquashen klarat sig, hur mycket eget blir det på bordet?
En del av det jag odlar som olika rotsaker finns i tryggt förvar i jordkällaren på Södra filialen. Annat som tomater, spenat, mangold, svartkål, ärtor, bönor, dill, persilja är antingen stoppade direkt i frysen eller förädlade i form av röror, såser, syrningar och andra inläggningar. Kryddor, örter och te är torkade, vitlöken hänger i sin fläta bredvid lökkorgen i garaget. Svartkål, strandkål, mangold, jordärtskockor, vinterpurjo står faktiskt kvar i landen och går att skörda vid behov. I snicken står de ljuvligt doftande äppellådorna med täcken över sig.
Ja, det finns ju faktiskt en del i förråden, men utmaningen som jag varje år ger mig själv är att så mycket som möjligt på julbordet ska vara av egen produktion. I år fixar jag rödbetssalladen, rödkålen, grönkål, grönsalladen, skott, groddar, morötter, ägghalvor, marinerade bönor, jordärtskockor i senapssås. Så långt allt väl, men det finns ändå en del som saknas.
Brysselkålen hann inte riktigt fram och potatisen tog slut förra veckan. Potatisbristen förtjänar en förklaring.
I giftfri odling behöver man rotera växtplatsen varje år för att få så frisk potatis som möjligt. Att odla tomater och potatis tillsammans på en liten villatomt kan ställa till rejäla problem eftersom de är nära släkt och får samma sjukdomar. Alltså har jag delat upp mitt land på Södra filialen i sex tänkta kvarter där potatisen får en sjättedel och sen byter plats varje år. I fjol höstsådde jag halva potatislandet och täckte med tjockt lager halm. Det var förstås en vild chansning, men alla som odlat potatis har väl nån gång varit med om att knölar glömts i jorden och sen självsått sig kommande säsong på de mest opraktiska ställen. Så varför inte försöka styra upp det hela och få en extra tidig skörd, tänkte jag. Men, nej det funkade inte trots relativt mild vinter. Det blev väldigt glest i raderna, mindre plats för vinterpotatisen och ett magert förråd. Nu får det istället bli en bunkringsresa till ekologiska gårdsbutiken i Tävelsås.
Egen vitkål att göra brunkål av saknar jag också. Satte inte tillräckligt eftersom den är svår att förvara färsk och jag inte visste att vi skulle ha tillgång till jordkällare.
Trots att jag odlat hela mitt liv tycker jag fortfarande det är svårt att veta hur mycket som går åt vid olika tidpunkter under året, hur mycket jag kommer att kunna ta hand om orka/hinna mjölksyra eller förädla på andra sätt. Det kan bli missväxt medan annat kan trivas extra bra. Mycket beror förstås på att utrymmet är begränsat och behöver utnyttjas på bästa sätt, men det är också viktigt att inte slösa tid och kraft på att odla för mycket av nåt vi inte hinner äta upp och istället odla tillräckligt av sånt vi gillar och äter mycket av.
Självhushållet omfattar inte bara grönsaker utan också eget kött, vilt och fisk. Ofta har vi i både rökta bogar, filéer och vildsvinsskinka, men inte i år. Vildsvinen har minskat, vilket jag i och för sig är glad för, men det gör också att en del kött fått köpas. Det traditionella julbordet bygger trots allt på grisslakten även om jag själv håller mig till grönsakerna. Jo, köttbullarna är ju faktiskt egna fast på älgkött.
Det är ändå fantastiskt hur mycket man kan höja självförsörningsgraden bara genom att odla på en liten villatomt. Vår yta är på ca 1400 kvadratmeter, hälften är parkering och byggnader, ca 700 kvm trädgård med fruktträd och ca 60 kvm odlas intensivt. Sen plussar jag på med vinterförråd från Södra filialen. Tänkte återkomma till hur jag gör för att klämma ur villaträdgården riktigt mycket grönsaker i inlägg längre fram.
Härnäst väntar vintersådder och förgroning av plantor till varmbänken som laddas i februari.
God Jul
önskar
Hos mig får julblommorna gärna vara blå om fröken rosmarin som bestämmer sig för att gå i blom.
Skymtade nåt blått där längst in på hyllan i vinterförvaringen när jag vattnade, men nu har hon fått komma ut i växthuset där det fortfarande är frostfritt fast svalare än i vintertältet som håller ca 10 grader.
Andra år har jag försökt övervintra mina kryddplantor i garaget med ca 15 grader och vanlig lysrörsbelysning med mindre lyckat resultat. Trots duschning har plantorna utan undantag torkat ihop, så att plantan trivdes bättre i nya förvaringen var en trevlig överraskning. Rosmarin är en riktig favoritkrydda både i efterrätter, på grillade rätter och bakade grönsaker.
Ibland behövs det inte mycket för att pigga upp en grå dag med våttung snö.
Allt gott
Nån som försökt att klara sig utan plast en månad, en vecka eller bara en dag?
Det låter väl hur enkelt som helst, tänkte jag och lade glatt en tallrik över det som blev över från middagen, istället för att köra in skålen i en plastpåse. So far so good.
Men osten, charken och alla möjliga andra produkter jag köper är inplastade, till och med trädgårdstidningen. Det dröjde alltså inte många minuter förrän jag åter höll i en sladdrig plastförpackning.
Varför göra sån affär av lite plast? Denna fantastiska uppfinning inte minst i trädgårdssammanhang.
Det finns många som kan mycket mer om detta än jag och kan förklara kemin i detalj. Jag nöjer mig med det faktum att mjukplast avger giftiga ämnen som flyger runt i luften vi inandas, på olika sätt hamnar i naturen, haven, i fisken som vi äter. Mjukgörare s.k. ftalater frigörs när vi hanterar mjukplasten och finns i luften vi inandas. Det är nog argument för mig. Plasten växer oss över huvudena och förgiftar vår miljö. Det handlar om fertilitet och cancer.
Det är till och med så att den mesta av all plast som nånsin producerats fortfarande finns kvar enligt Naturskyddsföreningen. Plast driver runt i gigantiska klumpar i haven som öar och i vissa länder har man helt förlorat kontrollen över all kringflygande plast.
Eftersom mjukplast är i stort sett det enda som hamnar i vår soptunna efter sortering blir det väldigt markant vilka mängder det handlar om bara för vårt lilla hushåll. En hårdpackad soppåse med mjukplast i veckan. Helt galet!
Brännbart eldas upp, organiskt komposteras, glas, metall osv kör vi själva till sorteringen några gånger om året. Vi har ingen kommunal hämtning för sånt och det blir inte så mycket, men mjukplasten blir kvar.
Problemet är inte helt nytt för mig, men jag har länge dövat samvetet med att jag återanvänder alla påsar från grönsaks- och fruktdisken för snigelplockning. En del har alltså hamnat i en liten korg i hallen där jag snabbt kan rycka en påse innan jag går ut när det är snigeltider. Ute har jag ett annat och större lager för mer seriös snigelplockning. Får återkomma och förklara metoden en annan gång.
Nu har påslagret för sniglar blivit så stort att det förmodligen räcker flera år framåt. Det går inte längre att försvara fruktpåsarna. Det här är ju ett område som jag faktiskt kan påverka. Nu har jag tvättpåsar som jag tar med mig till affären och plockar i. De väger bara några gram, är lätta att tvätta och hyggligt genomskinliga så man ser innehållet. Dessa köpte jag på Lindex, men jag tror nog att de flesta butiker som säljer Bh:ar också säljer tvättpåsar. På nätet finns dessutom en rad ekobutiker som säljer särskilda nätpåsar av organiskt material. Bara att googla på.
Det känns helt enkelt bra i magtrakten att ha taget ett steg längre mot ett hållbart liv. Många bäckar små... En så enkel åtgärd och ändå var det så svårt att få ändan ur vagnen.
Däremot har det varit mycket lättare att byta ut plastkassarna mot pappers vid veckohandlingen. Tror till och med att jag låg lite före utvecklingen där, eftersom man för 10-15 år sen hävdade att det inte var nån miljövinst med att använda papperskassar. Räkneexemplet byggde på att man tog en ny kasse varje gång, men jag återanvänder samma tre papperskassar tre, fyra månader och sen slutar de som påsar för brännbart. Ska jag bara ha ett par grejer finns det alltid tygkasse till hands.
Hårdplasten är inte en riktigt lika stor miljöbov eftersom den återanvänds igen och igen. Att byta ut dem rakt av är ett miljöslöseri i sig, men jag köper inte slentrianmässigt nya hårdplastprodukter. Många gånger finns det andra material eller metoder som är både snyggare, mer funktionella och miljövänligare. I trädgårdssammanhang förekommer det en hel del hårdplast när man sysslar med plantor och uppdrivning, men jag jobbar på att minska även där. Får återkomma till det i annat inlägg.
Förväntade mig en del lyfta ögonbryn, kanske nån spontan kommentar eller liten diskussion över fruktdisken när jag började med tvättpåsarna, men hittills bara en kassör som inte kände igen förpackningen följt av en positiv kommentar i kön. Att plastbanta känns jättebra och jag diskuterar gärna.
