Julbordskalender 2019, lucka 17

Idag bjuder Anette Nilsson på Halländsk långkål och det är nåt vi gillar skarpt i Småland också! Anettes odlingar nära Söderåsen i Skåne är inte bara produktiva utan också färgkoordinerade i mönsterrutor som får nytt tema varje säsong. En potager i dess vackraste bemärkelse. Hon delar också med sig av fröjderna på visningsdagar, tar emot grupper och föreläser. Dessutom är hon en hejare på att ta hand om allt odlat, fylla skafferi och förråd. /Anette B

Halländsk långkål

En av mina absoluta favoriter på julbordet är långkålen, och den skall vara stuvad med grädde och sirap/socker som i de halländska recepten. Hoppa inte över sockret, det gör stor skillnad!
Plocka in grönkål, skölj och strimla den. Svartkål eller annan bladkål fungerar också, men de mörka sorterna ger en lite olustig gråbrun färg på stuvningen. Godast är faktiskt den klassiska krusiga grönkålen.
Har du kokspad efter skinka (eller saften efter en ugnsbakad) använder du det, annars koka upp en buljong från tärning, vegetarisk om så önskas. Buljongen skall vara ganska koncentrerad, mer än om du tänkt göra en sås.
Koka kålen tills den är mjuk, ta upp och låt rinna av lätt.
Stek sedan kålen i smör, späd med grädde till lagom konsistens, peppra och tillsätt lite sirap eller socker.
Ta bara mer salt om det verkligen behövs.
Servera med nåt knaprigt. Rostade nötter eller frön t ex.
Det här är en rätt som borde testas med fler smaker, jag har sett varianter med fänkålsfrö och kryddnejlika men kan också tänka mig att lite chili, muskot eller kummin skulle funka.
Men alltid en traditionell på julbordet.
Smaklig spis!

Anette på Boäng
Hemsida och blogg boang.se
Instagram @boaeng

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Julbordskalender 2019, lucka 13

Har du kantareller i frysen som väntar på ett bra tillfälle att bli avnjutna? Inte alltid det blir några över till vintern här, men när det händer hamnar de gärna i en svamppaté på julbordet eller som ensamrätt under nån av julhelgen med klyftpotatis och gärna en söt sås med en skvätt konjak. Byter man ut all svamp rakt igenom mot Karljohan får man en annan karaktär på smaken som inte heller går av för hackor. Det finns helt enkelt utrymme för ett visst mått improvisation. /Anette

Örtkryddad svamppaté

Ugn 200°

2 msk fett

150 g purjolök

2 klyftor vitlök

2 msk basilika

1 msk mejram

1 msk salvia

500 g färska champinjoner

2 dl förvällda kantareller

50 g sötmandel

2 dl havregryn

2 dl vatten

1 msk buljongpulver (Klar Lantbuljong)

1 dl grädde eller motsvarande

200 g Västerbottenost eller 200g sojaost + 1 tsk salt

2 ägg

1 1/2 tsk salt

1 krm svartpeppar

1 msk olja

Snitta purjon på längden, skölj, skär tunt och fräs i fettet tillsammans med vitlök, basilika, mejram och salvia gärna i stekgryta. Hacka svampen och tillsätt. Lägg på locket och låt svampen ånga i eget spad ca 10 minuter. Mal mandeln och tillsätt ihop med havregryn, vatten, grädde och buljong. Låt smeten vila under lock. Späd eventuellt med mer vätska eller havregryn beroende på konsistensen. Den ska vara som en tjock gröt. Riv osten och rör ner, sedan ett ägg i taget. Smaka av med salt och peppar.

Använd en smord pastejform eller klä en avlång sockerkaksform med bakplåtspapper, pensla med olja och häll över smeten.

Grädda i mitten av ugnen ca 40 minuter.

Låt svalna och skär upp.

Som jag nämnde passar söt sås till som en pikant brytning men också kaprisbaserad.

Kaprissås

2 port

1 dl kapris

2 dl olivolja

1 msk vatten

1 msk vitvinsvinäger

Allt mixas. Klart!

Instgram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring

Julbordskalender 2019, lucka 12

Idag ytterligare en odlande ung familj från de södra delarna av Alvesta kommun som satsar hårt på de egna verksamheterna och bjuder på svartkålspesto i dagens lucka /Anette

På gården Gröönsgård i södra Småland bor och lever vi, jag – Mimmi, min man Nicklas och vår son Balder på 9 månader. Här ute på glesbygden bland skog, hagar, sten och åkrar odlar vi grönsaker, dels till oss själva och dels för lokal försäljning i form av ett andelsjordbruk.

Vi strävar efter att bli så självförsörjande som möjligt och på gården finns en getbesättning som ger mjölk och kött. Under hösten/vintern säljer vi köttlådor med finaste kött från killingarna/unggetterna. Det finns även en skock höns & ankor som ger ägg och kött, samt ett par hästar som huserar i hagarna.

Att bara äta de grönsaker som man själv odlar är verkligen en ynnest, även om morötterna kan vara lite maskätna ibland… Till en början kan det vara en utmaning när man verkligen får använda fantasin under den tid på året då det inte finns så mycket färska grönsaker, eller då man under sommaren svämmas över av tomater och zucchini.

Bladkål i olika former, svartkål, grönkål eller purpurkål som står sig långt in på vintern, är en favorit här i huset och används råa i sallader, i grytor, rostade som chips i ugnen eller som här i en mixad röra eller ”pesto”. En grön röra är toppen att ha stående i kylen och kan göras på det mesta. Inte gör det något om bladen hunnit bli lite tråkiga och sladdriga heller. Här delar vi med oss av ett recept på vår svartkålspesto, använd den som sås till… allt, blanda med pasta, lägg på frukostmackan eller ha som dipp till morotsstavar.

Svartkålspesto

1 liten knippa svartkål
en näve valfria frön eller nötter, pumpakärnor från din egen nakenfröpumpa om man ska vara riktigt lyxig!

½ citron
liten bit lagrad ost
1-2 dl neutral rapsolja
salt/svartpeppar

Variera dig genom att hacka ner en chili, lite vitlök, pepparrot eller en bit purjolök.

Skölj och strimla svartkålen. Lägg i en mixerbunke. Tillsätt fröna/nötterna (om du vill torrostar du dem i en stekpanna först, det ger mer smak). Riv ner osten och pressa ner saften från citronen. Tillsätt olja, mängd beroende på hur tjock/lös du vill ha din pesto. Mixa med stavmixer till en tjock röra/sås. Smaka av med salt och svartpeppar.

Ät och njut!

Hemsida Gröönsgård

Instagram @groonsgard

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Julbordskalender 2019, lucka 11

Här hittar vi Ylvali Falk-Groblad som inte bor jättelångt ifrån mig fast i södra delen av Alvesta kommun. Hon är fenomenal på att odla och samla in ätligt från naturen. Tillsammans med Johanna Lindblomma driver hon Hjärpalyckans Trädgårdar med bland annat naturunderstödd rehabilitering. /Anette

Jag och min familj lever på en gård i byn Hjärpalyckan. Med hjälp av permakulturens principer bygger vi och flera i byn upp kretsloppssystem som gynnar både oss själva och naturen. Vi har bland annat etablerat en skogsträdgård och renar och återbrukar vårt eget gråvatten. I byn bor också min barndomsvän Johanna och tillsammans satsar vi på att utveckla vår verksamhet inom självhushåll och hälsa.

Ett gott te som kan stå och sjuda och sprida väldoft skapar en stämningsfull jul. Jag brukar ofta koka eget chaite hela året men det känns extra kul att kunna bjuda på det under julen eftersom smaken i sig är väldigt julig. Eget chaite smakar så mycket mer än det som går att köpa på påse i affären och jag tror att jag får i mig mer nyttigheter när jag använder hela och rivna kryddor och rötter. Jag brukar nästan aldrig följa ett recept utan jag använder recept som inspiration och använder det som jag har hemma. I det här receptet har jag använt alla de kryddor som brukar ingå i chaite men jag har också tillfört ingredienser som jag kan plocka i trädgården eller i skogen för att tillföra kroppen det lilla extra. I detta recept beskriver jag också hur du kan plocka maskrosrötter och samla sprängticka i skogen. 

Koka ditt eget chaite med maskrosrötter och sprängticka 

Det här behöver du: 

• 3 liter vatten
• 3 kanelstänger
• 5 kryddnejlikor
• 12 kardemummakapslar
• 1 bit färsk ingefära
• 1 liten bit färsk gurkmeja
• 1 msk anis
• Några maskrosrötter
• En bit sprängticka.
• Ev. valfria örter, jag använder mynta och timjan som växer i trädgården. 

Receptet kan anpassas beroende på hur starkt du önskar teet och beroende på vilka kryddor och örter du gillar.

Så här gör du: 

1. Krossa kardemummakapslarna i morteln och tillsätt dem i en gryta.
2. Krossa även sprängtickan försiktigt och lägg sedan ner bitarna i grytan. (Jag använder endast en del av den stora sprängtickan på bilden).
3. Riv ingefäran och gurkmejan grovt på rivjärnet och lägg ner allt (även skal) i grytan.
4. Lägg i resten av kryddorna utom mynta och timjan som först läggs i efter att teet har sjudit.
5. Slå gärna kokande vatten över kryddorna och låt sjuda eller småkoka i ungefär 20 minuter.
6. Lägg i mynta och timjan eller valfria örter i en tesil och låt dra i ca 10 minuter. 
7. Teet serveras med mjölk eller havremjöl om så önskas.
8. Kastrullen med chaite kan stå framme och värmas upp igen så fort man blir sugen.
9. När teet är slut kan du använda kryddorna igen till ett nytt uppkok fast med lite mindre vatten så smaken fortfarande blir stark. Mynta och timjan gör sig bäst om de endast får dra i kastrullen och inte kokas med från början. Därför är det bra att örterna som tillsattes på slutet är i en tesil så att de kan bytas ut mot nya.

Skörda och använda maskrosrötter  

I de södra delarna av Sverige kan man nog fortfarande gräva upp maskrosrötter. Det rekommenderas att gräva upp rötter tidigt på våren eller på hösten då den mesta av energin och de verksamma ämnena har gått ner i roten igen. Jag tvättar rötterna noga med en diskborste och torkar dem. Jag brukar låta de smala rötterna torkas hela medan jag klyver de tjocka rötterna så de torkar snabbare. Jag torkar rötterna i torkugnen på 40 grader men det går lika bra att torka rötterna i en vanlig ugn. Jag märker om rötterna är torra genom att knäcka eller skära igenom dem. 

Hur hittar och skördar man sprängticka / chaga?

Sprängticka kallas också för chaga och lever som parasit inne i vissa björkar, men fruktkroppen ser man utanpå stammen där sotsvarta knölar bildas. Sprängtickan anses vara en medicinalsvamp och innehåller många och mycket av olika näringsämnen. Sprängtickan kan vara svår att upptäcka eftersom den är väl kamouflerad på björkens stam.

Om du hittar en sprängticka ska du först fråga markägaren om lov innan du plockar den. Låt 20 % av sprängtickan sitta kvar på trädet så att den kan fortsätta växa. Var försiktig med trädet så det inte skadas när du bryter och lossar sprängtickan. Torka sprängtickan i småbitar och förvara den i glasburk.

Vill du få inspiration och tips från vår vardag så besök gärna vår
 
Blogg gardenbergsnas.se

Vill du veta mer om vad vi gör? Kolla in vår
Hemsida Gården Bergsnäs
Instagram @ylvalifalkgroblad

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Julbordskalender 2019, lucka 7

Under lucka 7 finns Kjerstin Klaeboe med familj som ingår i nätverket Rotad i Vånga som är ett kunskapscentrum inom permakultur, har kursverksamhet och samarbetar med Holma folkhögskola. Permakultur är säkert ett diffust uttryck för många, men det handlar om att designa hållbara odlingssystem, att få ut så mycket som möjligt av sin odling med så lite inverkan på miljön som möjligt antingen man odlar på balkongen, villaträdgården eller har större områden till sitt förfogande. /Anette

Juliga mangolddolmar
Recept: Rotad i Vånga

På en liten permakulturgård i Villands Vånga i norra Skåne bor vi – Andreas, Kjerstin, Stilla och Vilje - tillsammans med katter, höns, ankor och bin. Här försöker vi, med gott stöd av många andra i bygden, att odla det mesta av den mat vi äter och att leva på ett sätt som inte utarmar, utan istället bygger upp, naturens och människans resurser. Vårt mål är helt enkelt att lämna den plats vi har fått till låns lite bättre och friskare än den var när vi kom hit.

När vi började odla vår egen mat förändrades vårt sätt att leva. Utan att vi tänkte så mycket över det började vi till exempel att äta helt efter säsong och utifrån det som växer här vi bor. Det blev helt slut på att springa till affären för att köpa ingredienser till något särskilt recept. Det mesta vi äter idag tillagas istället lite på känn eller halvt efter recept som kan varieras och anpassas efter årstid och vad som finns i skafferiet. Vi, precis som alla självhushållare, kan nu verkligen konsten att återanvända rester och att använda det som finns. Ingenting går till spillo (dock möjligen till hönsen). Så med det sagt: idag vill jag bjuda på ett typiskt självhushållar-recept!

Min mormor gjorde några fantastiska kåldolmar när jag var liten. I vuxen ålder har jag insett att dolmar faktiskt är den perfekta självhushållningsrätten, just för att den går att variera och anpassa i det oändliga. Det är en perfekt rest-rätt som dessutom är väldigt grön och läcker på julbordet. Jag ska dock erkänna att det är lite som påminner om mormors kåldolmar i det vegetariska recept jag själv använder, förutom själva dolm-formen.

Här har jag använt mangold och quinoa som huvudingredienser, enbart på grund av att jag hade mangold som behövde skördas och att vi i år har odlat egen quinoa. Men i princip alla sorters kål kan användas att linda in nästan vilken som helst smetig fyllning i. Eftersom det är advent innehåller mina dolmar också juliga smaker denna gång. Men även där går det bra att variera efter smak. Se detta som ett bas-recept som du kan anpassa efter vad du tycker om eller har hemma. Mitt tips är dock att absolut inte fega med kryddningen!

Jag tycker det är enklast att ånga dolmarna. Då bibehålls dessutom näringen bäst. Vill jag lyxa till det åker dolmarna in i ugnen och får en skopa av någon sky över sig med jämna mellanrum.

Till 12 dolmar behöver du:
12 mangoldblad (eller andra kålblad)
1 dl solrosfrön (eller mandel)
3 ägg
1 dl ströbröd
1,5 dl kokt quinoa (eller potatis, ris eller annat)
ev lite buljongpulver eller fond (jag kokade quinoan i buljong istället)
En ostkant, riven
1 lök
3 – 4 klyftor vitlök
1 msk malen kryddpeppar
1 tsk nejlika
salt & peppar

Skär bort det mesta av stjälken på mangolden och doppa bladen i kokande vatten för att mjuka upp dem. Använder du tjockare kålblad kan du låta de ligga i det heta vattnet en stund.

Mixa solrosfröna. Blanda med resten av ingredienserna till en smet och se till att den håller ihop. Tillsätt lite mer ströbröd om smeten är för lös, eller lite mer ägg om den är för fast. Forma korta “korvar” som du lindar in i mangoldbladen. Jag placerar mina i en klassisk asiatisk ångkorg och ångar i kastrull under lock i 15 – 20 minuter (lite längre om du använder kål istället för mangold). I ugn: lägg dolmarna i smord ugnfast form och pensla med smör och lite sirap. Ha lite vätska i botten (buljong t.ex) och ös över dolmarna några gånger under tillagningen. 200 grader ca 30 minuter. OBS! Mangoldblad är tunnare än andra kålblad och bränns lättare i ugn, så var uppmärksam. Och eftersom alla ugnar beter sig olika kan tillagningstiden också variera.

Juliga dolmar passar bra att serveras med någon rotsakslåda eller kanske ugnsbakade rotsaker, äpplen och pumpa. Och gärna tillsammans med gelé på sommarens vinbär.

GOD JUL
önskar Kjerstin & resten av familjen

Facebook https://www.facebook.com/rotad.nu/

Instagram @rotadivanga

Hemsida rotad.nu

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Summering av grönsaksåret

För mig är inte julen bara den stora vinterhögtiden utan också en summering vad det gäller de egna matförråden. Har de färska tomaterna räckt till jul, har sommarsquashen klarat sig, hur mycket eget blir det på bordet?

En del av det jag odlar som olika rotsaker finns i tryggt förvar i jordkällaren på Södra filialen. Annat som tomater, spenat, mangold, svartkål, ärtor, bönor, dill, persilja är antingen stoppade direkt i frysen eller förädlade i form av röror, såser, syrningar och andra inläggningar. Kryddor, örter och te är torkade, vitlöken hänger i sin fläta bredvid lökkorgen i garaget. Svartkål, strandkål, mangold, jordärtskockor, vinterpurjo står faktiskt kvar i landen och går att skörda vid behov. I snicken står de ljuvligt doftande äppellådorna med täcken över sig.

Ja, det finns ju faktiskt en del i förråden, men utmaningen som jag varje år ger mig själv är att så mycket som möjligt på julbordet ska vara av egen produktion. I år fixar jag rödbetssalladen, rödkålen, grönkål, grönsalladen, skott, groddar, morötter, ägghalvor, marinerade bönor, jordärtskockor i senapssås. Så långt allt väl, men det finns ändå en del som saknas.

Brysselkålen hann inte riktigt fram och potatisen tog slut förra veckan. Potatisbristen förtjänar en förklaring.
I giftfri odling behöver man rotera växtplatsen varje år för att få så frisk potatis som möjligt. Att odla tomater och potatis tillsammans på en liten villatomt kan ställa till rejäla problem eftersom de är nära släkt och får samma sjukdomar. Alltså har jag delat upp mitt land på Södra filialen i sex tänkta kvarter där potatisen får en sjättedel och sen byter plats varje år. I fjol höstsådde jag halva potatislandet och täckte med tjockt lager halm. Det var förstås en vild chansning, men alla som odlat potatis har väl nån gång varit med om att knölar glömts i jorden och sen självsått sig kommande säsong på de mest opraktiska ställen. Så varför inte försöka styra upp det hela och få en extra tidig skörd, tänkte jag. Men, nej det funkade inte trots relativt mild vinter. Det blev väldigt glest i raderna, mindre plats för vinterpotatisen och ett magert förråd. Nu får det istället bli en bunkringsresa till ekologiska gårdsbutiken i Tävelsås.

Egen vitkål att göra brunkål av saknar jag också. Satte inte tillräckligt eftersom den är svår att förvara färsk och jag inte visste att vi skulle ha tillgång till jordkällare.

Trots att jag odlat hela mitt liv tycker jag fortfarande det är svårt att veta hur mycket som går åt vid olika tidpunkter under året, hur mycket jag kommer att kunna ta hand om orka/hinna mjölksyra eller förädla på andra sätt. Det kan bli missväxt medan annat kan trivas extra bra. Mycket beror förstås på att utrymmet är begränsat och behöver utnyttjas på bästa sätt, men det är också viktigt att inte slösa tid och kraft på att odla för mycket av nåt vi inte hinner äta upp och istället odla tillräckligt av sånt vi gillar och äter mycket av.

Självhushållet omfattar inte bara grönsaker utan också eget kött, vilt och fisk. Ofta har vi i både rökta bogar, filéer och vildsvinsskinka, men inte i år. Vildsvinen har minskat, vilket jag i och för sig är glad för, men det gör också att en del kött fått köpas. Det traditionella julbordet bygger trots allt på grisslakten även om jag själv håller mig till grönsakerna. Jo, köttbullarna är ju faktiskt egna fast på älgkött.

Det är ändå fantastiskt hur mycket man kan höja självförsörningsgraden bara genom att odla på en liten villatomt. Vår yta är på ca 1400 kvadratmeter, hälften är parkering och byggnader, ca 700 kvm trädgård med fruktträd och ca 60 kvm odlas intensivt. Sen plussar jag på med vinterförråd från Södra filialen. Tänkte återkomma till hur jag gör för att klämma ur villaträdgården riktigt mycket grönsaker i inlägg längre fram.

Härnäst väntar vintersådder och förgroning av plantor till varmbänken som laddas i februari.

God Jul

önskar

 

Vegetariskt julbord

Igår kväll avnjöt jag ett helvegetariskt julbord för första gången i mitt liv. Det var mycket. Det var gott. Det var färggrant. Det var Kravmärkta råvaror och det var närodlat. Till och med nubben var ekologisk. 

Denna händelse tilldrog sig i Linnés Råshult, alltså Carl von Linnés födelsehem utanför Älmhult i Småland. 
Kvällen började med vit glögg och eldshow utomhus under fullmånen. Sen gick vi in och njöt av den goa stämningen, lagom men fint julpyntat, gran, julbonader, stjärnor, gamla allmogeskåpet fyllt av äpplen, stjärnor av virkade dukar i fönstren, sprakande eld i öppna spisen och i centrum julbordet som fylldes på medan jag och några till kämpade med att få till några vettiga mobilfoton. Det gick faktiskt inget vidare i halvskummet. 

Hade velat visa den fluffiga grönkålen i jättekeramikskålen. De heter väl nåt särskilt de där stora faten med pip, men just nu har det fallit ur minnet. Andra vackra keramikfat fyllda av marinerade morötter, pumpasallad, rödbetskräm så god att jag kunnat äta den till efterrätt också. Hembakade bröd och fröknäcke. Hummus på kikärtor och på torkade gula. Mannens favorit, inbakade grönmögelostar i filodeg. Han åt fem knyten! Bakade, små rödbetor med fetaostkräm och jättekapris.
Det fanns många fler kalla rätter. Jag hade behövt ta anteckningar för att komma ihåg allt.

Curator Karin Sahlström skriver skyltar till  maträtterna för oss med specialkost, gluten, laktos, chili...

 

Julbordskocken Erik Måneld

Sen kom vi till varmrätterna. Sötaktig grillad vitkål i ganska stora bitar som jag lätt skulle kunna servera med några vildsvinskorvar eller en svamppaté vilken dag som helst i veckan här hemma. Rostade palsternackor som gått på svag värme 12 timmar. De söta smakerna hade lockats fram samtidigt som de fått en fin yta. "Vanliga" rostade rotsaker, buljongkokt grönkål och olika pajer.

Vid det här laget var jag ganska behagligt mätt och hade redan ätit vad jag annars skulle nöjt mig med på tre dagar hemma.

Som tur var blev det några avbrott här och där för lite allsång och folk klämde i så det kändes som vi blev som en stor go massa fast vi var 40-45 personer som inte träffats tidigare.
Det var bordsplacering och vi hamnade tillsammans med sommarkockens familj på fyra personer. Lite trevande konversation i början men sen lossnade det ordentligt. Det visade sig att ett av paren delade min passion för höns och det kan man ju prata hur länge som helst om. Fem av oss hade ägt en moped när vi var i tonåren och en hade haft sin farfar i vår by. 

Helt oväntat dök Carl von Linné upp i gestalt av Anton Härder som guidar hela somrarna på området. 
Han saknade inte heller ord. Hade mycket att berätta som var både roligt och lärorikt om växter och sitt liv.

Under tiden dukades dessertbordet. Vi hittade knäck och marsipangodis upplagt på våningsfat av återbrukat porslin, smaksatta indiska yoghurtar och en risdryck smaksatt med julkryddor, så god att jag idag ska ringa herr Måneld och be om receptet. Till detta kaffe och te förstås.

Tre och en halv timme försvann i ett nafs och när vi reste oss från bordet och skulle skiljas från sällskapet kändes det som om vi skulle kunna bjuda hem det här trevliga gänget när som helst och fortsätta diskussionerna om mopedflyg, resor till Indinen, trädgård och odling.

Ett litet inköp blev det också... ett flätat fågelbord som nästan känns mer som en skulptur med inflätat hampasnöre i toppen och träskiva med barken kvar som botten. Inte världens mest praktiska fågelmatare, men vi har en PET-flasksmodell också där det går åt en liter frön om dagen. Ska impregnera pilhuset med linolja och terpentin så det håller sig fint flera år.


Kan tipsa om att Linnés Råshult är en fantastisk plats att besöka året runt och särskilt sommartid med sina ängar i naturreservatet, ekologiska odlingar, örtagård, Linnés stuga, restaurang och café. www.linnesrashult.se/

Ha det fint