Julbordskalender 2019, lucka 7

Under lucka 7 finns Kjerstin Klaeboe med familj som ingår i nätverket Rotad i Vånga som är ett kunskapscentrum inom permakultur, har kursverksamhet och samarbetar med Holma folkhögskola. Permakultur är säkert ett diffust uttryck för många, men det handlar om att designa hållbara odlingssystem, att få ut så mycket som möjligt av sin odling med så lite inverkan på miljön som möjligt antingen man odlar på balkongen, villaträdgården eller har större områden till sitt förfogande. /Anette

Juliga mangolddolmar
Recept: Rotad i Vånga

På en liten permakulturgård i Villands Vånga i norra Skåne bor vi – Andreas, Kjerstin, Stilla och Vilje - tillsammans med katter, höns, ankor och bin. Här försöker vi, med gott stöd av många andra i bygden, att odla det mesta av den mat vi äter och att leva på ett sätt som inte utarmar, utan istället bygger upp, naturens och människans resurser. Vårt mål är helt enkelt att lämna den plats vi har fått till låns lite bättre och friskare än den var när vi kom hit.

När vi började odla vår egen mat förändrades vårt sätt att leva. Utan att vi tänkte så mycket över det började vi till exempel att äta helt efter säsong och utifrån det som växer här vi bor. Det blev helt slut på att springa till affären för att köpa ingredienser till något särskilt recept. Det mesta vi äter idag tillagas istället lite på känn eller halvt efter recept som kan varieras och anpassas efter årstid och vad som finns i skafferiet. Vi, precis som alla självhushållare, kan nu verkligen konsten att återanvända rester och att använda det som finns. Ingenting går till spillo (dock möjligen till hönsen). Så med det sagt: idag vill jag bjuda på ett typiskt självhushållar-recept!

Min mormor gjorde några fantastiska kåldolmar när jag var liten. I vuxen ålder har jag insett att dolmar faktiskt är den perfekta självhushållningsrätten, just för att den går att variera och anpassa i det oändliga. Det är en perfekt rest-rätt som dessutom är väldigt grön och läcker på julbordet. Jag ska dock erkänna att det är lite som påminner om mormors kåldolmar i det vegetariska recept jag själv använder, förutom själva dolm-formen.

Här har jag använt mangold och quinoa som huvudingredienser, enbart på grund av att jag hade mangold som behövde skördas och att vi i år har odlat egen quinoa. Men i princip alla sorters kål kan användas att linda in nästan vilken som helst smetig fyllning i. Eftersom det är advent innehåller mina dolmar också juliga smaker denna gång. Men även där går det bra att variera efter smak. Se detta som ett bas-recept som du kan anpassa efter vad du tycker om eller har hemma. Mitt tips är dock att absolut inte fega med kryddningen!

Jag tycker det är enklast att ånga dolmarna. Då bibehålls dessutom näringen bäst. Vill jag lyxa till det åker dolmarna in i ugnen och får en skopa av någon sky över sig med jämna mellanrum.

Till 12 dolmar behöver du:
12 mangoldblad (eller andra kålblad)
1 dl solrosfrön (eller mandel)
3 ägg
1 dl ströbröd
1,5 dl kokt quinoa (eller potatis, ris eller annat)
ev lite buljongpulver eller fond (jag kokade quinoan i buljong istället)
En ostkant, riven
1 lök
3 – 4 klyftor vitlök
1 msk malen kryddpeppar
1 tsk nejlika
salt & peppar

Skär bort det mesta av stjälken på mangolden och doppa bladen i kokande vatten för att mjuka upp dem. Använder du tjockare kålblad kan du låta de ligga i det heta vattnet en stund.

Mixa solrosfröna. Blanda med resten av ingredienserna till en smet och se till att den håller ihop. Tillsätt lite mer ströbröd om smeten är för lös, eller lite mer ägg om den är för fast. Forma korta “korvar” som du lindar in i mangoldbladen. Jag placerar mina i en klassisk asiatisk ångkorg och ångar i kastrull under lock i 15 – 20 minuter (lite längre om du använder kål istället för mangold). I ugn: lägg dolmarna i smord ugnfast form och pensla med smör och lite sirap. Ha lite vätska i botten (buljong t.ex) och ös över dolmarna några gånger under tillagningen. 200 grader ca 30 minuter. OBS! Mangoldblad är tunnare än andra kålblad och bränns lättare i ugn, så var uppmärksam. Och eftersom alla ugnar beter sig olika kan tillagningstiden också variera.

Juliga dolmar passar bra att serveras med någon rotsakslåda eller kanske ugnsbakade rotsaker, äpplen och pumpa. Och gärna tillsammans med gelé på sommarens vinbär.

GOD JUL
önskar Kjerstin & resten av familjen

Facebook https://www.facebook.com/rotad.nu/

Instagram @rotadivanga

Hemsida rotad.nu

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Mina odlingar - Ätliga skogsbrynet

Tidigare i serien Mina odlingar:
-Södra filialen
-Trädgårdslandet
-Pallkragarna

I skogsbrynet runt och bakom växthuset bygger jag sen 2016 på ett ätligt system av växter som efterliknar naturens sätt med buskar under höga träd, klättrare som slingrar sig över stenar och runt stammar, mellanhöga örter och marktäckare enligt permakulturens tankesätt runt skogsträdgården. Meningen är att det ska bli hyggligt självskötande ytor som kommer att förändras över tid. Somligt kommer att trivas bättre än annat och ta över och då får det bli så. 

Permakultur är ett hållbart sätt att designa odlingar och trädgård och den självskötande skogsträdgården är den heliga Graal. Skogsbrynet där solen når fram är den mest produktiva delen av en skogsträdgård. 
Men permakulturtänket innebär så mycket mer och kan tillämpas i hela trädgården, i pallkragar och på balkongen. Jag kommer in mer på detta i inlägg längre fram.

Sockerrot

Ätliga skogsbrynet uppkom i samband med att vi grävde ut för växthuset och fick slänter runtom som jag gärna ville utnyttja istället för att låta sly och kirskål frodas. Jag gillar att odlandet och lövskogen bakom smälter ihop till en enhet. 
Hönsen älskar också det här området och spenderar timmar med sprättande i den porösa jorden. 

Grunden är en ren sandås som täcktes med tjocka lager överlappande tidningar. Det brukar gå åt 24 st/kvm sen 2 dm material att plantera i ovanpå. Längst i norr mycket torv blandad med kogödsel och lite sand för lågt Ph och i de soligare delarna trädgårdsjord med gödsel.

Många av våra vanliga trädgårdsväxter är också ätliga. Storramsens vårspjut som kommer upp tidigt smakar som sparris innan de börjat veckla ut sig.

 Kärleksörtens blad och skott ät godast fram till midsommar och om plantan inte får torka ut för mycket.

Fleråriga ätliga växter har alltid tilltalat mig och nu har jag chansen att samla och utforska vad som kan trivas ihop och lära mig att använda nya växter. Jag har redan några favoriter som rankspenat, ängssyra, vinterportlak, kärleksört, strutbräken och Den gode Henriks målla/Lungrot som kommer tidigt och uppskattas extra på våren innan frösådderna levererar. Jag hoppade till och med över varmbänken i våras eftersom jag tyckte att jag redan hade så mycket bladgrönt.

Strankål på andra året har börjat sätta sidoplantor

Därefter kommer de fleråriga kålsorterna som jag nyper ett blad här och där av eftersom jag inte vill störa tillväxten för mycket i väntan på att plantorna ska växa till sig och bre ut sig.

Hönsbär som marktäckare i surjordsområdet

Stora blåbär på liten buske

En av blåbärsbuskarna dignar under bärtyngden, medan de rosa inte gett enda bär. Blåbärstryna bidar också sin tid. 

I förgrunden manchurisk valnöt som växer så det knakar.

Träden kommer jag att få vänta ännu längre på, men förhoppningen är ändå att få uppleva nån manchurisk valnöt och hasselnötter borde väl inte vara nån omöjlighet. Tänk om jag på ålderns höst kunde skicka ut hemtjänsten för att plocka lite färska bär eller kolla om nötterna är mogna. Hoppas innerligt det. Dagens regler tror jag inte skulle tillåta det,  eller?

Valnötsträden kommer att bli stora som ekar och antagligen göra slänten betydligt mindre frodig efter så där 20-30 år eftersom blad och rötter utsöndrar ett ämne som andra växter inte gillar, men det känns inte riktigt som mitt problem. Då är jag i 90-årsåldern. Förhoppningsvis efterlämnar jag ändå nåt spännande och unikt för kommande generationer att upptäcka.

I somras flyttade ett bisamhälle in. Vi har inte tänkt bli biodlare, men det är intressant att vara med och lära sig och det ska bli kul att se om det gör skillnad på pollinering av bärbuskar och träd.

Nu njuter jag av det som går att skörda, studerar utvecklingen och letar nya växter som kan tänkas trivas ihop.

Jag får flash-backs till föräldrarnas nybyggartid i villasamhället och plätten som blev min efter mycket tjatande om egen odling. Jag insåg att vilda växter gillade grus och tänkte att de skulle passa i schaktmassorna. Med liv och lust grävde jag upp de vackraste blommorna längs dikesrenen och planterade in, vattnade och pysslade, men allt var dött efter ett par veckor. De krävde förstås mycket sol och inte norrläge bakom garaget. Misslyckande och besvikelse. Lite av samma nybyggaranda och lätt eufori känner jag nu fast jag lärt mig lite mer om rätt växt på rätt plats, tillgången på växtmaterial är ljusår bättre än när man är 10 år och internet inte är uppfunnet, men det är ändå inte självklart vad som kommer att funka. Det finns inga mallar att gå efter, inga färdiga planteringar att kopiera. 

Krukade växter på väg ut till en förlängning av skogsbrynet som också ska bli självskötande.

Inventerade vad som planterats hittills i Ätliga skogsbrynet utan särskild inbördes ordning:

Björnbär, svart

Björnbär, vit

Humle

Rankspenat

Rödnervig ängssyra

Manchurisk valnöt

Stornötig hasselbuske

Amerikanskt blåbär blå

Amerikanskt blåbär rosa

Blåbärstry

Strutbräken

Storrams

Sockerrot

Björnrot

Den gode Henriks målla/Lungrot

Helgoländer vildkål

Rabarber

Hönsbär

Hässleklocka, vit

Strandkål

Allåkerbär

Sommarhallon

Kärleksört

Timjan

Krypmalört

Fortsatte sen med resten av trädgården och konstaterade lite överraskande att den innehåller runt 100 olika fleråriga ätliga växter, träd, buskar, kryddväxter och vissa läkeväxter som jag använder inkluderade.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Blåbärstry

Inlägget är flyttat till Ätliga trädgården

Ätliga perenner i rabatterna

Ätliga perenner har intresserat mig i många år och nu har jag samlat på mig ett ansenligt gäng. Mycket i rabatterna som planterats som prydnader är faktiskt ätligt och gott, fast jag saknat kunskapen, andra rabattväxter fungerar som medicinalväxter.

Numera tänker jag på vilken ätlig växt jag kan använda när jag behöver en marktäckare, klotform eller nåt fjäderlätt och försöker använda det ätliga bland de vanliga perennerna. Den mest lyckade kombon är nog ramslöken som marktäckare i två lundar. Ramslöken frösår sig och vissnar sen ner under högsommaren och andra växter tar glatt över.

Över huvud taget uppskattar jag de perenna ätliga växterna särskilt på våren. Jag köper nämligen inte växthusodlade grönsaker på vinter, dvs sånt som inte är i säsong och odlar ett begränsat urval vintergrönt här hemma, men med våren och värmen kommer suget efter mer färskt och grönt. Uppskattar omväxlingen, att få börja plocka av nya växter.

Skräpporna är riktigt tidiga, till och med före nässlorna och har gamla anor som kulturväxt.

Den Rödnerviga skogsskräppan Rumex sanguineus har redan kämpat sig upp, inköpt som rödnervig ängssyra och prydnadsväxt, men snart upptäckte jag att det handlade om en ätlig och mycket god syra som jag använder nästan året runt. Den sätter lite sting och är vacker i grönsalladen. Använder bara de unga bladen från mitten som är ljusgröna och mjälla. Fortfarande fungerar den som prydnad. Jag brukar matcha nerverna med mörkröda dahlior bredvid. Skogsskräppan trivs på skuggiga ställen, men klarar torka bra även om bladen blir segare och inte lika goda. Frösår sig och är en toppenväxt som undervegetation i en vildare del av trädgården. Jag har ett ätligt skogsbryn där den nästan kan bre ut sig som den vill.

Spenatskräppan Rumex patienta är en annan favorit som skjuter nya blad fram till jul, pausar ett tag och fortsätter sen växa igen så snart temperaturen håller sig runt nollan. På sommaren brukar jag inte hinna med att äta alla blad. De växer sig halvmeterlånga och grova och plantan skjuter iväg en tremeters blomställning som jag klipper ner innan den fröar av sig. Det gäller att veta var man vill ha en sån här planta från början för den har enorma rötter som man inte drar upp hur som helst. Min planta inköptes på Tradera för mer än tio år sen. Det kom en rotbit med blad som var så illa medgångna att de såg ut som hackad spenat i plastpåsen, men med lite omsorg och kärlek tog sig roten i alla fall och har brett ut sig till en liten buske som jag har mycket glädje av. Jag använder bladen både färska och tillagade som spenat.

Nästa favorit är Rankspenaten Hablitzia thamnoides, också en gammal kulturväxt som man ibland kan hitta vid gamla gårdar och torpställen, tillhör amarantväxterna. Just nu lyser den röd lång väg, men efter hand som den ger sig iväg uppåt blir rankorna allt mer gröna. Hos mig står den i en decimeter jord, torrt med sol nästan hela dagen och klarar sig fint även om den säkert skulle gilla lite mer djup för rötterna. Rankorna klär vackert in staketet framåt sommaren. Den här använder jag också både färsk och tillagad fram till midsommar. Sen börjar den blomma och kan klippas ner. Har testat den i skugga och i surjordsparti, men där vill den inte växa.

 @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring