Jag har en plan...

Som vanligt är det trångt i trädgårdslandet och jag vill få plats med så mycket som möjligt. Jag brukar odla ca 50 olika sorter i sju lådor under en säsong, men inte alla samtidigt. För att hålla ordning på detta har jag en plan.

När jag ritade lådodlingen drog jag också upp en bunt kopior. Det var ett snilledrag om jag får säga det själv, för skisserna har sen använts både till att rita in var vi lagt rör under jord mellan lådorna för att dra el och vatten och sen vilka rör som använts och till vad.

Varje höst plockar jag fram en ny tom mall och fyller med bläckpenna i de växter som står kvar under vintern i lådorna. I år var de kronärtskocka, jordgubbar, purjo, persilja, rucola och mangold som övervintrade. Dessutom avsattes en låda för höstsådd och en annan för varmbänk.

Några absoluta måsten i mitt trädgårdsland är svartkål, squash, ärtor och bönor, vitlök och förstås sallater, morötter och wokgrönsaker.

Redan i höstas bestämde jag i vilka lådor dessa ska odlas och fyllde i med blyerts så jag sen kan uppdatera planen efter hand. Squash vill ha mest välgödslat och får därmed plats i varmbänken framåt sommaren. Där är gödseldjupet ca 40 cm och jorden rik och kompostblandad.

Kålplantorna vill också ha välgödslat och hamnar i en av lådorna som fungerat som kompost i vinter.

Ärtor och bönor är inte kompisar med lök, faktum är att de verkligen ogillar varandra därför gäller det att samla purjo, vitlök, vårlök och liknande i en låda så långt ifrån ärtor och bönor som möjligt.

God hjälp har jag av föregående års planer som jag sparar i en pärm, jordiga rynkiga men i alla fall läsliga.

Som om inte allt detta vore nog roterar jag också växtföljden så att huvudgrödan i varje låda inte återkommer tätare än vart fjärde år. Detta för att undvika att jorden utarmas på vissa ämnen och för att motverka sjukdomar. Låter det rörigt och invecklat... Nejdå, jag har ju en plan!

Allt gott

När hönsen får välja

Ge mig den minsta anledning att prata höns och jag nappar direkt. Så detta inlägget dedikeras till Merja med bloggen mejrams.blogspot.se
som tyckte det var dags för ett inlägg.

Det är minsann inte bara jag som har favoritväxter utan även djuren. Nej idag tänker jag inte på Bambi och tulpanknoppar, skator och jordgubbar eller Ture och kantnepetan, utan på hönsen och deras böjelse för hallonblad.
Faktum är att denna faiblesse tog mig lite med överraskning och fjolårets nyplanterade hösthallon hann bli ordentligt nerätna två gånger innan jag insåg vad som pågick. Nu har hallonen börjat grönska och i år tänker jag behålla dem för mig själv så de får en chans att etablera sig. Sen kan vi kanske diskutera om jag ska dela med mig.  Ett 40 cm högt kycklingnät ska ta hand om saken. Inte jättesnyggt, men en nödlösning så länge.

Favoritväxten nummer ett är dock myskmadra. Inte för att äta utan för att bala ner sig i. Sprätta och sparka med alla tio tårna (jo silkeshöns har tio tår, medan de flesta andra raser har åtta). 
Den torra jorden under häggmispeln står som ett moln runt gänget och gröna växtdelar far hit och dit. När en liten grop har åstadkommits kryps det ner i den, rullas runt, spekas in jord och myskmadra under vingarna, på ryggen och överallt. Efter tre dagars Spaupplevelse som inte liknat nåt annat är grönskan ett minne blott. Några torra rottrådar sticker upp här och där och låter ana vad som fordom varit.
 

Nej, mina kära små fjäderfävänner. Nåt Spa bland myskmadran blir det inte i år. Sorry! Ni får lägga av med lyxvanorna och hålla tillgodo med ordinära sandbad.

Idag har vi byggt ett staket av sly för att markera att jag menar allvar.

Gräsmattan får gänget dock beta så mycket de vill och höns sätter i sig mängder av gräs varje dag. Att bjuda på gräsklipp i hönshuset uppskattas däremot inte särskilt. Då sprätts det mest runt i hopp om att jag ska ha gömt den verkliga gobiten nånstans i botten. Nej, färskt direkt från gräsmattan ska det vara och det kan jag helt förstå. Får jag välja äter jag ju också grönsakerna så färska som det går.

Visste du förresten att det är gräsets klorfyll som gör gulan gul och trädgårdshöns har en aptitlig knallgul gula. Industrihöns får ett konstgjort tillskott i fodret som ska ersätta klorofyllet.

Allt gott

Tomater på G

Kommer du ihåg att jag tog sticklingar av 'Wilma' i höstas och övervintrade svalt tillsammans med kaktusar under belysning i garaget.

Nu har de bott inomhus ett par månader och jag har högtidligen skördat tio stycken tomater. De godaste jag smakat på länge! Fylligt söta, mogna, fruktiga. Ångrade att jag föll till föga och köpte en ask smaklösa förra veckan när jag klarat mig hela vintern utan.

Det är nåt särskilt med att vänta, vara sugen och se fram emot en grönsak tills man lyckas få fram den själv eller åtminstone tills den är i säsong, men går det att fuska med några sticklingar så inte mig emot. Belysningen är ju ändå på.

Än är plantorna små, men det kommer nya blommor hela tiden som jag handpollinerar. Om nån månad för det bli större krukor och fram mot hösten borde de ha nått sin fulla höjd, ca 50-60 cm.

 Allt gott

Kombos i trädgårdslandet

När jag sår i trädgårdslandet tänker jag inte bara grönsaker utan också vilka blommor de skulle vara snygga ihop med.

Blommor gör mig glad, men drar också bin, fjärilar och andra insekter som pollinerar jordgubbar och bärbuskar. De gör att oönskade insekter får lite svårare att hitta kål och morötter. Jag brukar klara kålplantorna skapligt utan större angrepp och utan täckning bara genom att plantera dem i ett blomsterhav. Stora vita sjok av väv vill jag helst slippa över sängarna.

Svartkål är tacksam att kombinera med till exempel heliotrop, jätteverbena, blå broksalvia, svart blåklint, gossen i det gröna. Några sommarastrar i blandningen förlänger blomningen tills frosten kommer.

Bland morötterna får blå och vit gurkört ta plats.

Plocksallat och ringblommor gillar jag. Ringblommor finns dessutom i rätt många olika nyanser från gult till orange och bronstoner.

En odlingslåda brukar sås med blandade sommarblommor som en äng och där får dillen ge höjd. Den växer alltid bäst bland en brokig skara vänner.

Ringblommorna sår sig själva från år till år. De jag vill ha få stå kvar och övrigt dras enkelt upp. Vill jag ha blomning på nytt ställe finns alltid ett lager frö i reserv. 


Lök och kryddtagetes eller Linnétagetes är bra kombos och så min favorit,  krasse och rödnervig ängssyra.

Vissa sommarblommor direktsås på plats och annat som jätteverbena, salvior, heliotrop och tagetes förodlas i krukor och sätts ut som plantor.

Nu kan man ju tro att det här blir en rätt stökig odling, men jag tycker blomningen bidrar till att mjuka upp, ger ett vänligt och lekfullt intryck till den annars rätt strama lådstrukturen. 

Allt gott

Scillahav

Att ta över en gammal trädgård som nån annan börjat på har både för- och nackdelar. En fördel är att lökväxter hunnit sprida sig och att på våren få bländas av scillahav. Måste väl tillstå att jag gör mitt bästa för sprida dem ytterligare och det är inte svårt. De följer med ogräset till komposten och ut igen på andra ställen. Varje vår går jag rundor och gräver bort de som hamnat alldeles tokigt, men i gräsmatta, under träd och buskar får de frodas som de vill. Ett av de blåaste ställena är under björken. Snustorr sandbotten med en tunn grässvål som ofta torkar och blir brun under högsommaren. Här låter vi gräset växa i en förvildad rundel fram till midsommar så att scilla, gullvivor, smånunneört och förgätmigej ska hinna fröså sig. Att det ser lite tufsigt ut några veckor uppvägs lätt av vårfyrverkeriet.

Fjärilar, humlor och andra insekter älskar scilla.

Ture på sin favoritgren i syrenbuskaget njuter också.

Och jag frossar i små buketter och arrangemang.

I höstas planterade jag vita i både kruka och på friland. De verkar vara lika lättodlade som de blå.

Under björken håller nu smånunneörten på att ta över och den blå mattan byter skepnad och blir rosalila.

Allt gott

Spenatskräppa

En kulturväxt som fallit i glömska. Spenatskräppa (Rumex patientia) ingår i släktet skräppor och familjen slideväxter. Introducerades av munkarna på 1600-talet och har beskrivits av Carl von Linné. Själv snubblade jag över den på Tradera. Brevet som kom med posten var i bedrövligt skick och spenaten så att säga färdighackad. Efter en trevande sommar och extra ompyssling tog den så småningom fart och har sen vuxit sig ståtlig varje år. Fröställningen blir mer än två meter i nuvarande torra och soliga läge. Den står nämligen tillfälligt i ett kryddfack i trädgårdslandet. Undrar hur hög den blir när den får växa i gynnsamma förhållanden i fuktig lerjord. Jag klipper ner fröställningen varje år innan den hinner så sig. När utkanterna av trädgården blir tillsnyggade ska den få flytta ut från sin lilla box och fröså sig bäst den vill.
Det fina med spenatskräppan är att de första bladen tittar fram så fort tjälen går ur jorden. Den är till och med före nässlorna och har man extra bråttom går det alltid att driva på lite extra med en glasklocka. Bladen används som vanlig spenat men är betydligt godare. Denna lilla planta räcker gott och väl till två portioner stuvning, soppa, eller bladgrönt i pastan. Jag är redan inne på andra skörden. Liksom spenat innhåler den oxalsyra, så måttliga mängder är bäst. Men tills mangolden kommer igång är den en fin och tacksam vårprimör.

Allt gott

Lövkompost

Inlägget flyttat till https://www.atligatradgarden.se/lovkompost/

Allt gott