På gång i trädgårdslandet

Grönsakerna har verkligen gillat värmen de senaste månaderna, men det har krävts många kubikmeter vatten som vi kör i tank från sjön. Visserligen har vi egen trädgårdsbrunn som nästan aldrig sinar men det vattnet får grannens kalvar i hagen bredvid.

 
Andra omgången svartkål (palmkål, grönkål) som jag planterat tätt med ca 30 cm mellanrum under väv för att gallringsskörda efter hand. Som allt annat har den vuxit så pass att jag inte hunnit med varken att frysa in eller använda så mycket ännu. 

Den har till och med vuxit ikapp svartkålen som jag planterat utan duk med gott om utrymme runt i ett hav av blomster för att förvilla kålfjärilarna så småningom. De senare är tänkta att få växa ut i full höjd och helt sparas till jul, men rådjuren brukar hinna före. Ikväll blir det i alla fall grönkålschips som snacks.

 Lilla fönstertomaten 'Wilma' levererar även på friland. Eftersom alla tomaterna hamnat på ena sidan och plantan börjat luta betänkligt har hon fått en liten bur att luta sig mot.

Plocksallaten får hela tiden nya blad och växer uppåt. Till midsommar kommer jag att slutskörda, ge plats till mangolden som håller på att kvävas och så en ny omgång morötter. Nu är sallaten stor även på andra ställen i landet och dessutom kommer det att gå åt mindre framöver.

På instagram kan du få en snabbtur genom landet.

Allt gott

Startar nya lådor

Inlägget flyttat till https://www.atligatradgarden.se/starta-nya-odlingslador/

Sallaten frodas

Jag fördriver sallatsplantorna i krukor och sätter ut efter hand för att utnyttja odlingslådorna till max och slippa tomma rader som det skulle bli annars medan man väntar på att fröna ska gro. 

Första omgången från varmbänken är uppäten sen länge. Andra omgången sätter jag på friland och regniga vårar kan den vara lite seg i starten.  Målsättningen är att ha gott om sallat till midsommar när det går åt extra, därför har jag medvetet satt ut många fler plantor än vad som går åt till bara oss själva, men ibland går det bättre än man tänkt sig...

Hade knappast räknat med senaste tidens värmebölja och nu är lådan redan full tre, fyra veckor för tidigt. Som tur är har jag fler småplantor på gång att sätta ut och dessutom satsar jag mest på plocksallat som håller sig fräsch ganska länge. Eftersom sallaten växt så fort är den god och krispig i smaken även om bladen är stora som två handflator.

I störarna har jag planterat fackelrankor av frön från sanda cottage och den första blomman har just slagit ut. Det är alltså ingen ätlig växt utan till lyst och för att utnyttja störarna. Varför har jag inte planterat störbönor istället undrar säkert någon... Det har jag på ett annat ställe så långt från löklådan som möjligt. Sallaten bor granne med löken och här skulle bönorna inte trivas alls. De skulle bara bli hälften så stora och ge hälften så mycket. Sen älskar jag att blanda blommor och grönsaker. Det gör mig glad helt enkelt!

Allt gott

Skördar från varmbänken

I varmbänken som jag startade i kalla februari frodas det nu och jag kan skörda bladgrönt till sallad och wok. Det är förstås riktigt härligt, men även resan hit är rolig. Det är alltid lika spännande att se hur snabbt gödselbädden ska börja brinna och följa temperaturstigningen dag för dag. Kika in under locket och se vad som händer, känna den fuktiga jorddoften.

Under de sex veckor den varit igång har det varit frost de flesta nätter och de första veckorna även -6-7° dagtid. I varmbänken har förbränningen fortgått och avgett värme. Sådde och planterade ut förgrodda plantor när temperaturen var 25° inuti och sen har den sjunkit efterhand och hållit sig runt 14° fram till nu. Fortfarande finns det mer plats att sätta på, vilket beror på att jag haft missväxt på två omgångar sallat. Sorgmyggorna har ställt till det och ätit upp groddar och rötter inomhus.

(Sätt på ljudet)


Nu kommer jag att fortsätta fylla på med förgrodda grödor efterhand som vi äter upp. Nån vecka innan midsommar räknar jag med att den är i stort sett tömd och då får squashplantorna ta över och bre ut sig.

Brädan i mitten har ingen funktion för odlingen. Det är helt enkelt så att denna lådan är alldeles för bred för att jag ska komma åt från ett håll. Att kliva i en bädd är nästintill en dödssynd, men brädan utjämnar trycket.

Till hösten tänkte jag ni skulle få hänga med på hela resan steg för steg, från det att lådan förbereds till skörden framåt vårkanten.

Allt gott

Växtföljd och att ha en plan.

Visst ser det ut som kaos när lådorna svämmar över av frodighet, men det finns en plan och en tanke. För min del får det gärna se ut som en djungel, men för att ge växterna bästa möjliga förutsättningar vad det gäller näring, skydd från sjukdomar och förhindra att jorden får fel balans vill jag gärna rotera grödorna enligt en fyraårig växtföljd. Även om jag bara hade haft en enda låda skulle jag delat upp den i fyra kvarter och roterat.

Redan på hösten förbereder jag för kommande odlingssäsong genom att tänka igenom, vilken låda som blir varmbänk, var det ska höstsås och vilka grödor som står på tur i övriga lådor. Det är också då jag gör min skiss.

Jag utgår från den mest välgödslade lådan, vilket i år är varmbänken. När den är så gott som tömd på vårens första skörden av wokgrönsaker, sallat, rädisor och tidiga morötter i mitten/slutet av juni planterar jag ut huvudgrödan som är squash. Skulle också kunna varit pumpor eller gurkor som också vill ha det mycket välgödslat.

I förra årets varmbänk är det fortfarande ganska näringsrikt och här hamnar ett gäng kålväxter

Sallad, rotsaker och lökväxter är inte särskilt gödselkrävande och hamnar där squashen växte för tre år sen.

Där squashen växte för fyra år sen hamnar ärtor och bönor som tillför kväve. Hade jag odlat potatis i nån av lådorna hade den fått ett femte år i växtföljden.

Ofta tar jag två, tre skördar i samma låda som till exempel i varmbänken, men jag planerar växtföljden efter huvudgrödan. Det är den som ska stå längst tid i lådan.

Nu noterar säkert någon att jag har sju lådor igång och det innebär att jag odlar grönt, bönor, rotsaker och blommor i fler än en låda, men ändå aldrig samma gröda efter vartannat.

Som om inte detta vore nog tar jag hänsyn till att vissa växter hjälper varandra och andra stjälper. Viktigast är att plantera lök och baljväxter så långt ifrån varandra som möjligt eftersom ärtor och bönor lätt förvandlas till kvidande krymplingar i lökens sällskap. Ska gå in närmare på detta i kommande inlägg.

Det har tagit några år att få till det här systemet och det är väl en del av charmen att man utvecklar något som passar just en själv och efter de förutsättningar odlingen har och den kraft man vill lägga ner.  Jag vill få ut så mycket som möjligt av min begränsade yta och jag vill att det finns nåt att skörda året runt,i alla fall hyggligt varma vintrar.

Rent praktiskt går planerandet till så att jag har ritat upp lådodlingen skalenligt på ett rutat papper där varje gröda kan skrivas in rad för rad. Lat som jag är har jag tagit en bunt kopior av grundskissen så jag slipper rita om varje år.
Kryddland, perenner både grönsaker och blommor skriver jag i med bläckpenna om de inte ska flyttas, resten noteras med blyerts. Det är ett pusslande, jag kan ändra mig under planerandet och uppdatera efterhand för att kunna ligga ett steg före när lådorna byter grödor och funktioner under säsongen. Mot slutet av sommaren blir några bäddar kompostlådor, medan nån annan odlas för vintern, hänsyn för persilja och rucola som ska övervintra måste också tas.

Om ett par tre veckor ser det ut så här.

Allt gott

 

Jag har en plan...

Som vanligt är det trångt i trädgårdslandet och jag vill få plats med så mycket som möjligt. Jag brukar odla ca 50 olika sorter i sju lådor under en säsong, men inte alla samtidigt. För att hålla ordning på detta har jag en plan.

När jag ritade lådodlingen drog jag också upp en bunt kopior. Det var ett snilledrag om jag får säga det själv, för skisserna har sen använts både till att rita in var vi lagt rör under jord mellan lådorna för att dra el och vatten och sen vilka rör som använts och till vad.

Varje höst plockar jag fram en ny tom mall och fyller med bläckpenna i de växter som står kvar under vintern i lådorna. I år var de kronärtskocka, jordgubbar, purjo, persilja, rucola och mangold som övervintrade. Dessutom avsattes en låda för höstsådd och en annan för varmbänk.

Några absoluta måsten i mitt trädgårdsland är svartkål, squash, ärtor och bönor, vitlök och förstås sallater, morötter och wokgrönsaker.

Redan i höstas bestämde jag i vilka lådor dessa ska odlas och fyllde i med blyerts så jag sen kan uppdatera planen efter hand. Squash vill ha mest välgödslat och får därmed plats i varmbänken framåt sommaren. Där är gödseldjupet ca 40 cm och jorden rik och kompostblandad.

Kålplantorna vill också ha välgödslat och hamnar i en av lådorna som fungerat som kompost i vinter.

Ärtor och bönor är inte kompisar med lök, faktum är att de verkligen ogillar varandra därför gäller det att samla purjo, vitlök, vårlök och liknande i en låda så långt ifrån ärtor och bönor som möjligt.

God hjälp har jag av föregående års planer som jag sparar i en pärm, jordiga rynkiga men i alla fall läsliga.

Som om inte allt detta vore nog roterar jag också växtföljden så att huvudgrödan i varje låda inte återkommer tätare än vart fjärde år. Detta för att undvika att jorden utarmas på vissa ämnen och för att motverka sjukdomar. Låter det rörigt och invecklat... Nejdå, jag har ju en plan!

Allt gott

Runt trädgårdslandet

Köksträdgården, eller trädgårdslandet som vi säger här, är hjärtat och själen i min trädgård. Det är där det händer, där tiden och kärleken läggs och det är där jag trivs bäst.
Ibland tänker jag att om jag var tvungen att skala ner, flytta till nåt mindre, så skulle jag kunna leva med bara trädgårdsland. Där finns alla möjligheter att odla både perenner, ettåringar, barnkammare, grönsaker, kryddor, amplar, urnor, sittplatser, växthus om än ett litet, man kan ha klättrare och spaljéer.
Jag gillar dessutom alla årstider i trädgårdslandet. Min målsättning är att det alltid ska finnas nåt att plocka eller njuta av fast jag odlar i zon 4. Även om jag inte drivit det till sin spets med varmbänkar och potatis till jul så är jag nöjd.
Just nu har jag fin purjo som står hela vintern och grävs upp när jag behöver, en och annan jordgubbe kan man fortfarande hitta liksom fina dillkvistar,  persiljan är frodig och mangoldens stjälkar lyser vackrare än någonsin i höstsolen. Båda är tvååriga. Rucolabusken och den rödbladiga ängssyran växer så det knakar, har mycket smak nu. Myntorna och citronmelissen bjuder fortfarande på en god kopp te och timjanplantan har frösått sig.

Får fundera lite på vad som blommar... självsåda plantor av broksalvia, rosa och lila, liksom ringblommor, en välformad knopp på perenn kronärtskocka, gurkört. Just nu bara blå för de vita stod olämpligt till och blev bortgallrade. Hoppas ni kan se det mesta framför er för jag har inte bilder på allt.

Resan har inte varit lätt. För några år sen kom sniglarna och de väller in från skogen. Elstängsel på sarg blev en av lösningarna. Sen invasion av åkersork. Fångade 103 st levande i bur ett år, men övelämnade själva avlivningen till Mannen som inte är lika blödig som jag. Nu sköter Basil Bus och Ture Svinto sorkdetaljen.

Rådjuren vet också var godsakerna finns och det första som ryker är svartkålen. I år har jag räddat in två plantor till växthuset. Här finns också lite nysatt sallad. Lika roligt och gott som det är med några späda blad på våren, är det nu på hösten när man inte kan frossa som man vill. Behovet av grönt finns ju, men är för min del inte riktigt lika stort nu som varma sommardagar.

             Jordgubbarnas blad bidrar till färgprakten

Här ser man vinbärsbuskarna i förgrunden  och tvärs genom en del av trädgårdslandet på korthållet.

Utanför, i syrenhäcken håller Maja till. Hårt arbetande tonårsmamma som lagt sig till med wet look.

Bukett från rensad rabatt fick tillfälligt regnmätaren som vas.

Fin vecka önskar jag er

Det gnager...

Jag önskar att min blogg ska vara en oas i vardagen, ett soligt ställe att slinka in till för några minuters trädgårds-må-bra. Ibland drar dock mörka moln förbi och ögonen öppnas för en annan verklighet.

Tycker mycket om höstaster både som perenn och säsongsväxt i urnor och arrangemang, gärna de där som bara är 20-25 cm höga och finns i alla upptänkliga nyanser i handeln. I år blev det tre vinröda plantor.

- De är väl perenna, frågade jag för säkerhets skull torghandlaren. Man vet ju aldrig vad förädlarna och importörerna hittar på.
- Jadå, men de blir förstås högre till nästa år.
- Eh, jaha. Hur då? Är de besprutade menar du?
- Javisst, det är de. Normal höjd är nog ca 50-60 cm.

Var så inställd på att handla just aster, låst i mitt tänkande, så jag köpte mina plantor, men insikten och obehaget går inte att vifta bort. Det gnager. Blir ju dessutom påmind varenda gång jag passerar cykeln med planteringen i korgen. Andra liknande minnen dyker upp.

Inför en jul för ett antal år sen läste jag en artikel om julstjärnor, också de besprutade för att stanna i växten. vill minnas att det var ett hormonpreparat och det var testat på apor. Mår lite illa när jag tänker på detta och handlar inte julstjärnor sen dess.
Tyvärr finns det gott om miniväxter på marknaden, väldigt söta, billiga, slinker lätt ner i korgen, men nån betalar priset. Oftast naturen, djuren, vår hälsa. Problemet är att ingen inte vet hur lite gift här och lite hormoner där påverkar i långa loppet och dessutom tillkommer cocktaileffekten. Vad händer i våra kroppar och i naturen när ett par hundra ämnen blandas? Visserligen var för sig bara lite grand skadliga men ingen vet hur kraftfulla de blir tillsammans.

Älskar blommor, älskar växter och vill såklart ha det fint i urnor och byttor, men jag älskar också naturen , livet och klotet vi lever på. Vill inte bidra till att förgifta omgivningen och plåga försöksdjur. Blödig, softis, kalla mig vad ni vill, men jag känner mig som en del av naturen och förgiftar jag omgivningen så förgiftar jag också mig själv.

Kommer fortsättningsvis att försöka göra mina arrangemang med hjälp av det som finns i trädgården i möjligaste mån. Önskar att någon odlare kunde erbjuda ekologiska lökar och säsongsväxter. Skulle nog kosta på mig även om det blev färre plantor. 

Här är några av mina höstastrar som i flera fall tyvärr börjat som miniplantor.

Senaste olycksaliga inköpet

 

 Kram

Ska gå och shoppa...

- Nu ska jag gå och shoppa, tänker jag. Men stegen går inte mot bilen utan genom trädgården med grönsakskorgen på armen. Jag kan välja kål, squash, purjo, morötter, kryddor och sallad från de nedersta hyllorna, ärtor och bönor i mer behändig plockhöjd och ampeltomater och jordgubbar från högsta hyllan. Korgen fylls med rara små buntar och högar. 

De få som är kvar i personalen, börjar se lite trötta och slitna ut vid denna tiden på året. Det är mest sommarjobbare som varit i farten, bin och fjärilar. Många av de fastanställda grovarbetarna syns inte heller. De arbetar under jord med markberedning. Jag tänker på daggmaskar och faktiskt en och annan sork även om man nog kan säga att de mest bryter sig in om natten och våldgästar.

Jag drar ett och annat frösått ogräs när jag ändå böjer mig ner, stöter emot den yviga pepparmyntsbusken som sprider en ljuvlig doft och den sitter kvar på fingrarna. Njuter av att augustisådden kommit upp. I tunneln av odlingsväv, pak choi som jag kan börja woka på om ett par veckor, faktiskt också morötter som jag hoppas ska hinna bli 5-6 cm om hösten blir lång och mild, i växthuset plocksallat som ännu bara har hjärtblad. Gallrar rädisplantorna och de hamnar i dagens sallad.

Rädisorna har får fylla ut ett ledigt utrymme under spenatskräppan i ett kryddfack

De remoneterande jordgubbarna i amplarna gav sin första skörd i juni-juli och nu blir det fler bär fram till frosten kommer. Plantorna är tåliga men bären gillar inte regn och definitivt ingen frost.

Ampeltomater visade sig vara ett riktigt lyckokast. Började skriva upp hur många och vikten efterhand som vi skördade, men man äter dom som godis i "nävavis" (Så många man kan fylla i handen. Eller som bonusdottern sa med förtvivlan i rösten, när hon var ett par år och jag bad henne lägga upp lite kattpellets med näven i skålen. 

- Var är näven? Hon trodde ju det var nån slag skopa).

I vilket fall har jag tappat räkningen på hur många tomater denna ampel gett, men det är hundratals.

Gråmulet med regn i luften, kanske till och med åska idag, så det blir inomhusarbete, som t ex rensa och packa insamlade fröer och gjuta lite betong...

Ha det så gott

 

Ampelgubbarna

Ampelgubbarna sprutar fram i behändig plockhöjd. Vi har njutit av dom ett tag. De första kom faktiskt redan till midsommar och det bästa är att de är remonterande. Efter den här urladdningen kommer de att få extra näring och sen ser vi fram emot en huvudskörd nångång i början av augusti och ända fram till frosten tar de sista. Fantastiska bär som funnits i släkten minst i 30 år. Ingen kommer längre ihåg vad de heter men de är ju lika söta och goda utan namn.

Att jag har dom i amplar beror på att det är ont om plats i köksträdgården och därför väldigt praktiskt att kunna använda utrymmet på höjden. På backen brukar dessutom sorkar och fåglar hinna till kalaset innan mig, men i amplarna får de vara ifred. 

Ampelgubbar är alltså ingen särskild sort utan alla jordgubbar kan odlas i ampel. Det är helt enkelt ett passande växtsätt för bär som bildar långa revor eller har ett hängande växtsätt.

Till vintern får de flytta inomhus i snickarboa. Det är inte frostfritt där men det viktiga är att temperatursvängningarna inte blir lika stora som om de skulle hänga kvar utomhus. Om jag hade haft plats i mina odlingslådor kunde jag grävt ner dom under vintern, men hur konstigt det kan låta så odla jag även på vintern, använder lådorna som komposter och barnkammare för sticklingar så det är trångt om utrymmet.

Gubbar är godis!