Ampelgubbarna

Ampelgubbarna sprutar fram i behändig plockhöjd. Vi har njutit av dom ett tag. De första kom faktiskt redan till midsommar och det bästa är att de är remonterande. Efter den här urladdningen kommer de att få extra näring och sen ser vi fram emot en huvudskörd nångång i början av augusti och ända fram till frosten tar de sista. Fantastiska bär som funnits i släkten minst i 30 år. Ingen kommer längre ihåg vad de heter men de är ju lika söta och goda utan namn.

Att jag har dom i amplar beror på att det är ont om plats i köksträdgården och därför väldigt praktiskt att kunna använda utrymmet på höjden. På backen brukar dessutom sorkar och fåglar hinna till kalaset innan mig, men i amplarna får de vara ifred. 

Ampelgubbar är alltså ingen särskild sort utan alla jordgubbar kan odlas i ampel. Det är helt enkelt ett passande växtsätt för bär som bildar långa revor eller har ett hängande växtsätt.

Till vintern får de flytta inomhus i snickarboa. Det är inte frostfritt där men det viktiga är att temperatursvängningarna inte blir lika stora som om de skulle hänga kvar utomhus. Om jag hade haft plats i mina odlingslådor kunde jag grävt ner dom under vintern, men hur konstigt det kan låta så odla jag även på vintern, använder lådorna som komposter och barnkammare för sticklingar så det är trångt om utrymmet.

Gubbar är godis!

Smultrontider

Lycka är att ha en egen smultronkulle, att känna den söta doften när dagens första strålar träffar bären och att kunna plocka decilitervis varje morgon till frukost.
Från början var detta ett stenparti på en knalle som går i dagen, men efter att ha provat olika planteringar blev jag ganska trött på växter som antigen såg alldeles för nyplanterade ut eller växte ihop så det blev rörigt, att lyfta upp och plantera om vart tredje år är inte min melodi.
Nu har jag vita smultron som jag alltid längtat efter, några röda dyker också upp här och var men de plockas bort efter hand och ska hamna på annat ställe. Smultron är verkligen den perfekta marktäckaren med sina långa revor och bären verkar få vara ifred både för sniglar och fåglar.

Detta är baksidan på kullen som ligger i skugga stor del av dagen och att ha bär både i sol och skugga förlänger säsongen. Jag kommer att kunna njuta minst en hel månad till.

I bakgrunden kan man se amplar med de remonterande jordgubbarna som också börjat mogna nu.

Hur vet man när ett vitt smultron är moget? Jo, det är stort, lite gulvitt och lossnar lätt utan det minsta motstånd.

Vad känner du dig lycklig över?

Nu är det bara att vattna och vänta...

Ampelgubbarna har vinterförvarats nerklippa, men i sina korgar i ett mörkt uthus under vintern. Inte frostfritt men temperaturen har varit jämn och det är viktigt för att inte rötterna ska ta skada. Det hade ju gått utmärkt att gräva ner dem i odlingslådorna också, men de brukar vara så fulla av kompost, höstsådder och annat så gubbarna får helt enkelt inte plats.
I januari fanns det redan små gröna blad på flera av plantorna och varje ampel fick tre snöbollar var som sakta smälte ner och började väcka dem ytterligare. Under en mulen period för några veckor sedan fick de flytta ut i växthuset, vänja sig vid ljuset och bli genomvattnade och idag tyckte jag det var dags för omplantering.

Jag brukar klä korgarna med ett lager mossa, kokosmatta eller jute hade gått lika bra, men jag tycker mossa är snyggt och det finns nära till hands. Alltså traskar jag iväg till skogen bärandes en stor brödback i plast att lägga mossjoken i och så kravlar jag uppför grusslänten, tränger mig in i slyet som har blivit kvar mellan vägen och rullstensåsen och börjar spana efter stenar med stora sjok utan invuxet gräs och skräp.
Uuuups... jag var visst inte ensam i den soliga gläntan bland stenarna. En orm ca 70-80 cm lång och tjockare än tummen, hade redan vädrat mig eftersom jag kom i vinden. Den låg som förstelnad med sinnena på helspänn. Det enda som rörde sig var tungan som hela tiden kände in mig. 
Är inte ormrädd, men närmade mig försiktigt eftersom jag tycker att man ska respektera alla djur och inte stressa upp dem i onödan, fast jag ville ju gärna ha en bild.
Såg de ljusa fläckarna på långt håll och noterade att ögonen var runda, så jag var helt säker på att det var en snok och ingen svart huggorm. Alla ormar är väl förresten fridlysta, eller?


Känner mig lite glad över att vi har snok så nära inpå för jag tror de äter mängder av sork och möss som annars skulle sätta i sig mina jordgubbar. I alla fall de som växer i landet.
Efter att jag hade fått min bild, fortsatte jag att fylla min back med mossa fast några meter längre bort. När jag tittade efter snoken fem minuter senare, hade hon tagit chansen och gömma sig. Nu ska jag inte störa henne mer på hela sommaren, för jag tror det var en hon.

Jordgubbarna blev omplanterade i jättekorgar som jag gjort av kycklingnät. Gubbar behöver mycket plats till rötterna och därför har jag gjort amplarna extra djupa. Min jordblandning består av 1/3 plantjord, 1/3 sandblandad jord från en bra-att-ha hög och 1/3 brunnen kogödsel. Sen kommer jag dessutom att gödselvattna när plantorna börjar sätta bär.

Det här är en mycket trevlig jordgubbssort som vandrat runt och funnits i släkten i minst 30 år, kanske mer. Ingen kommer ihåg vad det är för sort. Bären är medelstora och blir inte särskilt röda. Smaken är frisk och söt och bäst medan det fortfarande är en aning grönt vid flugan. Ger rikligt och är remonterande. Första skörden kommer i juni/juli och sen återkommer den med full kraft i september/oktober just som man börjat längta igen.

Kanske är det nån som känner igen och vet namnet?

Ha det fint