Visar inlägg med etikett Smultronkullen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Smultronkullen. Visa alla inlägg

onsdag 3 juni 2015

Tråkväxt eller...

Mitt förhållande till bergenia har varit komplicerat. Jag övertog en trädgård som ingen brytt sig om på länge med ett igenvuxet stenparti där rotogräset stod halvmeterhögt och en storbladig växt som envist hängde kvar på stenen med sina tjocka jordstammar. Det var bergenian med ett rykte om sig som riktig tråkväxt. Decennier av vissnade blad stack fram överallt. Fult, riktigt fult.


Att bladverket är vintergrönt och verkar tåla det mesta höjde mitt humör och jag bestämde mig för att bevara och rensa upp.  Min trädgård behöver en stomme av pålitliga trotjänare men däremellan kan jag absolut roa mig med raringar som behöver särskild omvårdnad och extra TLC. Dessutom gillar jag den historiska tråden, att behålla några växter från tiden då ursprungliga trädgården anlades. Vilket antagligen var i slutet av 1950-talet eller början på -60.

Stenpartiet bakom bergenian som var förre ägarens stolthet fick dock stryka på foten. Där växer nu smultron och en del av sedumväxterna har istället blivit grönt tak över soptunnan.


Framför bergenian en ganska torr rabatt mot öster där jag under åren satt ut diverse jullökar i udda färger som tidig vår bildar ett glatt sammelsurium. Övriga rabatter hålls striktare vad det gäller färger. Just nu blommar Judas silverpenningar i framkant och jag försöker bortse från att färgen skär sig med det faluröda. Om ett par veckor är allt förlåtet och inbäddat i höga bolltistlar och silver och vitt.
 


Till vänster kommer en vit paktröllika som har allt. Trevlig mjukvit blomning så småningom, god diskret doft, snygga blad, ingen stöttning, dessutom dekorativa fröställningar vintertid.


Ha det gott



onsdag 16 juli 2014

Praktröllekan

På en loppis kom jag i samspråk med en trevlig kvinna som bjöd hem mig till sin trädgård. Vilken ära, så kul! På vägar som blev smalare och smalare i småländska skogarna bar det iväg. Lanskapet öppnade sig med åkrar, ängar, röd stuga, jätteträdgård med stora växtsamlingar, den ena rariteten efter den andra. 
Detta var mitt i sommaren, men det hindrade inte att spaden åkte fram. Bland allt som hamnade i påsarna var denna Praktrölleka (Achillea filipendulina). Kanske inte så ovanlig men absolut den största plantan vi grävde upp mitt i torkan, mitt i blomningen, med en timmes restid hem och ytterligare nån timme innan den kom i jord.


Jag är helt hämningslös när det gäller att flytta perenner och det brukar gå bra. Knepet heter vattna, vattna,vattna! Normalt börjar jag vattna igenom plantan som ska flyttas en eller två dygn i förväg, liksom den plats dit den ska flytta. Sen ser jag till att vattna ordentligt åtminstone den närmaste månaden i vissa fall extra vattning även kommande vår.


I detta fallet blev det bara en snabbvattning i nya gropen, men Röllekan som är en tålig kämpe rotade sig snabbt trots oömma behandlingen. Nu är plantan två år, två meter hög och så vid att jag får tänka på delning till hösten. Kompisar i den här torra rabatten är Blå bolltistlar, Judas silverpenningar, Pärleterneller i silver och vitt och Kaukasisk förgätmigej. Här syns rabatten bakifrån med Bergenia och Smultronkullen i ryggen. Ser att jag glömt ansa gräskanten, men så är det hos mig... inte så perfekt som jag skulle önska alla gånger.



 Var rädda om er där ute
                                                                         

lördag 28 juni 2014

Smultrontider

Lycka är att ha en egen smultronkulle, att känna den söta doften när dagens första strålar träffar bären och att kunna plocka decilitervis varje morgon till frukost.
Från början var detta ett stenparti på en knalle som går i dagen, men efter att ha provat olika planteringar blev jag ganska trött på växter som antigen såg alldeles för nyplanterade ut eller växte ihop så det blev rörigt, att lyfta upp och plantera om vart tredje år är inte min melodi.
Nu har jag vita smultron som jag alltid längtat efter, några röda dyker också upp här och var men de plockas bort efter hand och ska hamna på annat ställe. Smultron är verkligen den perfekta marktäckaren med sina långa revor och bären verkar få vara ifred både för sniglar och fåglar.

Detta är baksidan på kullen som ligger i skugga stor del av dagen och att ha bär både i sol och skugga förlänger säsongen. Jag kommer att kunna njuta minst en hel månad till.
I bakgrunden kan man se amplar med de remonterande jordgubbarna som också börjat mogna nu.

Hur vet man när ett vitt smultron är moget? Jo, det är stort, lite gulvitt och lossnar lätt utan det minsta motstånd.

Vad känner du dig lycklig över?