Nej, nej, nej... Det är bara sensommar! Regnet fyller på reservoarerna och vattnar nysådda machésalladen, pak choi, rädisorna och tredje omgången gula sockerärtor som ljust börjat gå i blom, dvs de plantor som inte kaninerna toppat. Machésalladen är extremt köldtålig och jag kommer antagligen att kunna plocka rosetter fram till jul om den nu räcker så länge. Pak choi är en mycket god asiatisk kålväxt som gror på tre dagar. 4-5 veckor senare kan man redan börja skörda för wokning. Krispig och god.
Sommarastern har precis börjat blomma, men den perenna höstastern dröjer ännu ett tag och i cykeln som lutar mot ängens staketstolpe får sommarblommorna stå kvar ännu en månad. Inga bollkryss göre sig besvär!
I korgen revsuga och andra blomningen på stäppsalvian
På pakethållaren gulbladig anisisop. Smakar lakrits och är användbar både i maträtter och desserter. Fröställningarna brukar hamna i kransar. Som kontrast en mörk sötpotatis.
Perennt lin (tror jag att det är) som vinglar runt och snärjer in sig precis vid övergången mellan trädgård och äng. Fult och skräpigt säger en del men här tycker jag den blev en bra övergång till det vilda.
Den stackars hängpetunian har inte vuxit en centimeter sen jag satte den och knappast snötöreln heller.
Misstänker att inte hela lådan blivit vattnad, eftersom jag haft hjälpe ibland har jag inte haft full koll.
En rölleka har snärjt in sig och faktiskt fått stå
Än finns det mycket sommar kvar och jag ska minsann krama ut det allra sista och slicka bunken!
Medan regnet strilar och stormvindar sopar björkfröna i små drivor, försöker jag hinna ikapp med kontorsarbete, betala räkningar, ringa alla samtal. Tid för segelflygning bokad och tandläkaren. Antar att de upplevelserna kommer att ta ut varandra. Högar av tidningar att läsa ifatt och bilder att sortera. Sen väntar delning av perenner, flyttkarusell och markarbeten.
Kram