Visar inlägg med etikett perenn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett perenn. Visa alla inlägg

söndag 29 mars 2015

Murgröna och sten

Stenar tycker jag ger en trädgård karaktär och jag är så glad för det stora flyttblocket som är en del av avgränsningen mellan sällskapsrum och nyttorum. För sisådär 50 år sen planterade föregående ägare Murgröna (Hedera helix) som nu täcker hela stenen runt om och även utanför. De senaste 20 åren har den vuxit ordentligt och även börjat blomma.  Jag får hålla tillbaka och beskära, men det lilla besväret tar jag mig gärna. Extra trevligt med en växt som är vintergrön också. Åt söder blir vårsolen ofta stark och den väggen behöver skyddas med säckväv vid den här tiden på året annars blir bladen solbrända, bruna och dör.



Blomningen sker på hösten med limefärgade enkla flockblommor. Frukterna bildas på vintern och mognar på våren. Runt blommorna ändrar bladen karaktär och förlorar sina flikar. Tyvärr hamnar blomningen så högt upp att det inte riktigt går att njuta av dom på nära håll.

Hela växten är giftig, vilket inte hindrade rådjuren från att kaläta så långt upp de nådde för tre år sedan. Klövspåren syntes i snön så det gick inte att ta fel på vem som varit framme. Nu har murgrönan börjat bryta ved igen, men som förr blir den nog aldrig.

Förmiddagssolen värmer vid murgröneväggen och det är gott med en paus i vårfixet. Detta är ett av hönsens favoritställen också, men idag hann jag först.




Ha det så gott

Anette


torsdag 16 oktober 2014

Tuff till tusen


Förra hösten tänkte jag föröka kärleksörten genom sticklingar. Den rotar sig så lätt till och med i blomning. Plockade en bukett och lade i växthuset för att sätta sen. Jag ni vet väl hur det kan bli med sen... Växthuset städades och kärleksörten låg kvar. Den blev faktiskt liggandes hela vintern.




I mars flyttade de första sådderna ut och jag hittar det som var kvar av kärleksörten. En förtorkad liten hög med små skott. Vilken överlevare, vilken kämparglöd, kände mig nästan rörd. 


Klart de skulle få en chans. Lade helt enkelt de torra pinnarna i en grund kruka med mestadels sand...


Och nu ser de ut så här. Ska kruka upp dem var för sig så de får lite mer näring. Fascinerande med sådan växtkraft, men om allt vore lika lättodlat försvann nog en del av tjusningen med trädgård. Det är kul med utmaningar också.

Ha det så gott

onsdag 20 augusti 2014

Det mumlas om höst...

Nej, nej, nej... Det är bara sensommar! Regnet fyller på reservoarerna och vattnar nysådda machésalladen, pak choi, rädisorna och tredje omgången gula sockerärtor som ljust börjat gå i blom, dvs de plantor som inte kaninerna toppat. Machésalladen är extremt köldtålig och jag kommer antagligen att kunna plocka rosetter fram till jul om den nu räcker så länge. Pak choi är en mycket god asiatisk kålväxt som gror på tre dagar. 4-5 veckor senare kan man redan börja skörda för wokning. Krispig och god. 

Sommarastern har precis börjat blomma, men den perenna höstastern dröjer ännu ett tag och i cykeln som lutar mot ängens staketstolpe får sommarblommorna stå kvar ännu en månad. Inga bollkryss göre sig besvär!


I korgen revsuga och andra blomningen på stäppsalvian

På pakethållaren gulbladig anisisop. Smakar lakrits och är användbar både i maträtter och desserter. Fröställningarna brukar hamna i kransar. Som kontrast en mörk sötpotatis.

Perennt lin (tror jag att det är) som vinglar runt och snärjer in sig precis vid övergången mellan trädgård och äng. Fult och skräpigt säger en del men här tycker jag den blev en bra övergång till det vilda.

Den stackars hängpetunian har inte vuxit en centimeter sen jag satte den och knappast snötöreln heller. 
Misstänker att inte hela lådan blivit vattnad, eftersom jag haft hjälpe ibland har jag inte haft full koll.
En rölleka har snärjt in sig och faktiskt fått stå 

Än finns det mycket sommar kvar och jag ska minsann krama ut det allra sista och slicka bunken!
Medan regnet strilar och stormvindar sopar björkfröna i små drivor, försöker jag hinna ikapp med kontorsarbete, betala räkningar, ringa alla samtal. Tid för segelflygning bokad och tandläkaren. Antar att de upplevelserna kommer att ta ut varandra. Högar av tidningar att läsa ifatt och bilder att sortera. Sen väntar delning av perenner, flyttkarusell och markarbeten.


Kram
Anette


fredag 18 juli 2014

Fjärilsfröjd

Går i köksträdgården och donar medan det ännu är skuggigt, några timmar går fort, plötsligt badar potagern i sol och sommarlycka. Passerar genom en portal, ett moln av fjärilar lyfter, lätt oroade av min uppenbarelse. Blir plötsligt medveten om att jag är omgiven av fjärilar, identifierar fyra, fem olika arter i all hast men det kanske är 30-40 individer. Glömde förstås mitt ärende, hämtade kameran, några citronfjärilar (bleka honor) ivrigt upptagna av studentnejlikorna fastnade.


Önskar er en skön helg!

onsdag 16 juli 2014

Praktröllekan

På en loppis kom jag i samspråk med en trevlig kvinna som bjöd hem mig till sin trädgård. Vilken ära, så kul! På vägar som blev smalare och smalare i småländska skogarna bar det iväg. Lanskapet öppnade sig med åkrar, ängar, röd stuga, jätteträdgård med stora växtsamlingar, den ena rariteten efter den andra. 
Detta var mitt i sommaren, men det hindrade inte att spaden åkte fram. Bland allt som hamnade i påsarna var denna Praktrölleka (Achillea filipendulina). Kanske inte så ovanlig men absolut den största plantan vi grävde upp mitt i torkan, mitt i blomningen, med en timmes restid hem och ytterligare nån timme innan den kom i jord.


Jag är helt hämningslös när det gäller att flytta perenner och det brukar gå bra. Knepet heter vattna, vattna,vattna! Normalt börjar jag vattna igenom plantan som ska flyttas en eller två dygn i förväg, liksom den plats dit den ska flytta. Sen ser jag till att vattna ordentligt åtminstone den närmaste månaden i vissa fall extra vattning även kommande vår.


I detta fallet blev det bara en snabbvattning i nya gropen, men Röllekan som är en tålig kämpe rotade sig snabbt trots oömma behandlingen. Nu är plantan två år, två meter hög och så vid att jag får tänka på delning till hösten. Kompisar i den här torra rabatten är Blå bolltistlar, Judas silverpenningar, Pärleterneller i silver och vitt och Kaukasisk förgätmigej. Här syns rabatten bakifrån med Bergenia och Smultronkullen i ryggen. Ser att jag glömt ansa gräskanten, men så är det hos mig... inte så perfekt som jag skulle önska alla gånger.



 Var rädda om er där ute
                                                                         

tisdag 1 juli 2014

Time to say goodbye...

Dags att ta farväl av daggkåporna. De börjar hänga lite över flätverket och blommorna mot söder skiftar i brunt. Jag kommer att klippa ner alltihop, men redan efter nån vecka börjar det nya gröna att spira. Ska passa på att gallra också. Några kan få flytta till nybyggda lunden. 
Från början var daggkåporna planterade runt ett gammalt dåligt äppelträd som jag envisades med att spara, dels för att det var halvruttet och bidrog till ett rikt mikroliv i trädgården och dels för att det var vackert med en stor alpklematis som klättrade på stammen. I en höststorm blåste det ner, men daggkåorna har fått bli kvar för jag gillar den limegula "tårtan".


Sol

onsdag 25 juni 2014

Blommande pipor

Pipranka (Aristolochia macrophylla)skyddar lusthuset från insyn mot vägen. Det vill säga man ser ganska lagom igenom. Man kan gå förbi på vägen och ana oss därinne, men inte känna sig tvungen att hälsa och utbyta ord och man kan höja rösten lite lagom och skrika en häslning om man har lust. Det fungerar förstås åt båda håll. Under sommaren äter vi nästan alla måltider här ute.

Piprankan tar flera år på sig att etablera sig och kommer dessutom igång sent på säsongen, men sen växer den så det knakar. Denna är flyttad två gånger, så den är ännu bara ett litet exemplar.


Jag älskar skuggspelet i motljus.

Tittar man in under piprankas bladverk hittar man nu små pipfomande blommor i grönt och gult, endast 3-4 cm höga och då förstår man hur den fått sitt namn...
Lånad bild

 Så småningom räknar jag med att hela lusthuset ska bli inklätt.


Ha det gott