Höger eller vänster

För några år sen försökte jag plantera in humle mot skogen. Långa revor som jag hjälpsamt virade några varv motsols runt ett träd och band upp. Plantan dog. Nytt försök och även denna planta dog. Verkligen konstigt eftersom det är en lättodlad växt som nog mer kan betraktas som ogräs. Hörde då talas om att humle vill slingra sig medsols. Tredje plantan på samma ställe lät jag sköta klättrandet själv åt rätt håll och se då gick det genast bättre och nu är humlen frodig, frisk och fyra meter hög.

Varje växt har sitt håll att slingra åt och alla plantor av samma sort beter sig lika. Humle slingrar sig alltid medsols liksom kaprifolen. 

Purpurstörbönan, blomsterbönan, malabaspenaten och piprankan väljer däremot motsols.

Purpurstörböna

Blomsterböna

Malabaspenat/Slingerspenat

Pipranka

Hur slingrar dina växter?

Allt gott

Den lilla kvällsrundan

Framåt fem-sextiden kommer Ida smygandes med sina två tonårskycklingar mellan Smultronkullen och bersån. Målet är en av de stora stenarna som sluttar lagom mot syd och ackumulerat dagens värme. Här är det gott att spendera några timmar innan läggdags vid åttatiden.

Nu är det bara så att detta är förbjudet område för liten höna. De andra lärde jag redan i början av sommaren att hålla till i nedre delen av trädgården för att begränsa sprättandet och balandet i rabatterna. Hönor är ganska lättlärda om det finns mat med i bilden. Det enda jag behövt göra är att ge dem lite snacks nån gång per dag under ett träd i det område jag vill ha dem närmare hönshuset. Snacks i hönsvärlden är tekakor som börjar bli torra, överbliven potatis, kokt ris, pasta, men allra mumsigast är majs. Finns det inga rester duger havregryn bra.

Medan jag lärde upp de andra lade sig Ida att ruva tre veckor, sen har hon haft eget krypin under två månader och första tiden fick hon bara vara i buren. När kycklingarna blev några veckor gamla fick de börja gå ut, men höll sig nära buren. Efterhand har utflykterna blivit vidlyftigare, men den lilla familjen har på hönors vis hållit sig för sig själv och gått sina egna rundor. 

Det tog tid innan jag märkte att det bar av mot bersån på kvällarna och först trodde jag de var på matletarrunda. Alltså motade jag vänligt men bestämt tillbaka trion med en irriterad och muttrande höna i spetsen och kycklingarna småspringandes efter. En mycket ovillig procession. Detta upprepades både två och tre kvällar tills jag förstod att de precis som jag tar en kvällsrunda i trädgården, njuter av de sista strålarna eller i alla fall värmen. Då hade jag inte hjärta att köra bort dem.

Nu har de flyttat in i hönshuset med övriga flocken. Kycklingarna är snart så stora att hönan kommer att överge dem och de får finna sina platser på egen hand i hackordningen. De kommer efter hand att ty sig till flocken och rätta sig efter deras vanor och "problemet" är ur världen.

Allt gott

Potatishinkarna

Det här med att odla potatis i hink är väl inget nytt, men när man kan se hur långt knölarna har kommit blir det riktigt kul. Dessa hinkar har nämligen en insats som man kan lyfta upp och se hur det står till där nere i mörkret. 

Första omgången potatis tänkte jag skulle vara klar till midsommar, men hinkarna stod lite för mörkt och torrt under taköverhänget. Jag borde vattnat lite oftare, lätt att glömma när det är regnperiod i övriga trädgården. I vilket fall fick potatisen växa ett par veckor extra för att kompensera mitt slarv.

För några veckor sen hittade jag glömda potatis som nätt och jämt börjat gro och laddade hinkarna på nytt. Det är sexveckorspotatisen 'Early Rose', en gammal kultursort. Redan är den i blom och denna gången får hinkarna full sol mot garaget och jag glömmer inte att vattna.

Har ett litet potatisland hos svärfar (Södra filialen), men det är roligt att ha några på nära håll också att följa. Har faktiskt en balkong som jag inte använder. Är lite sugen på att inreda den och ha hinkarna där nästa säsong. Vi får se.

Definitivt ska det bli en omgång nypotatis till efter denna och de ska vara klara till julafton! Nu har jag dessutom läst instruktionerna utanpå och konstaterat att man inte alls behöver hålla på att kupa, utan man sätter tre potatis i höjd med mitten, fyller upp med jord och sen sköter det sig självt.
Jag har faktiskt blivit smått förälskad. Hittade hinkarna hos www.wexthuset.com. Det brukar alltid vara nån som vill veta.

Allt gott

Amerikanska blåbär

Nu sjunger de vilda blåbären på sista versen här i Småland, men de amerikanska har mycket kvar att ge eftersom alla inte mognar samtidigt.

Det började med att mannen fick två buskar i födelsedagspresent för cirka 15 år sen. De fick en olycklig placering och gav inte mycket de första åren. Sen flyttade vi dem till ett ljusare och luftigare ställe med sol så gott som hela dagen.

När jag läser om amerikanska blåbär får jag veta att de bör står skyddat och inte högre än zon 3, men likt humlan som inte vet att den inte borde kunna flyga, odlar jag ändå i zon 4 och helt oskyddat. Däremot har de fått en torvbädd som är ordentligt uppblandad med befintlig sandjord och väldränerad. Blåbär är ju en surjordsväxt. Efterhand har ytterligare fyra plantor tillkommit som fått skogsjord från blåbärsmark nerblandad i planteringsgropen för att underlätta etableringen. Ett tips från en lokal kommersiell odlare.

Nu har jag för länge sen slarvat bort sortnamnen men de är alla olika. Man behöver minst två olika för befruktning, men det finns även nån självfertil sort. Smaken varierar en hel del från saftiga med mild blåbärssmak till ordentligt söta. Storleken varierar också från två, tre gånger så stora som vilda till stora som stenkulor. Alla är jättegoda.

En av de äldsta buskarna är 1,5 meter hög och har vält. Det är alltså en buske på bilden. Den verkar inte må dåligt så den får fortsätta att ligga ner. Faktum är ju att grentillväxten stimuleras från horisontella grenar och de nya får mer ljus i denna positionen. Denna busken började mogna i slutet av juli och har hittills gett sex liter. Tror det blir lika mycket till.

Morgonen börjar med att jag tassar ut och plockar en litet mått frukostbär, men emellanåt måste buskarna skördas lite mer rejält annars hinner bären bli övermogna och falla av. Nästa gång jag går förbi är när posten ska hämtas, då åker det också med en stor näve bär och sen går jag ju tillbaka också… Mums för blåbär!

De andra fem buskarna ger mer eller mindre bra. Nån är helt enkelt senare medan ett par andra är ganska nysatta.

Botaniskt sett är blåbär egentligen ett dvärgträd och bären kommer på fjolårsgrenarna. Vintern 2011 hann dock hararna och rådjuren äta upp det mesta. I sista minuten fick vi upp skydd så buskarna i alla fall överlevde. Det är inte alla vintrar vi får snö här men nu har jag lärt mig att stampa till runt buskarna också så att inte sorken kryper under snön och gnager av barken.

Det rekommenderas att man klipper bort årets grenar som gett skörd, men det har jag inte provat. De får ju så fantastiska färger som jag också vill njuta av.

Allt gott

Inte bara skörda

Första och andra omgången morötter är så gott som slut, nån sallat börjar bli ganska storvuxen och har gjort sitt, vitlöken hänger på tork och de flesta dillkronor har gått åt till gurkinläggningar och kräftkok.

Så snart det blir ett utrymme ledigt fyller jag i med ny gröda och än är det inte för sent.

Nu har jag satt ut förgrodda små pakchoiplantor (sellerikål) som får växa i tunnel av odlingsväv till långt in på hösten. Blir det ett milt avslut på året kanske jag kan skörda in i december. Det ljusgrå runt plantorna är stenmjöl som jag tycker funkar bra för att hindra jordloppor att äta hål i bladen och det bruna är gräs som täckt ytan för att inte lämna jorden bar. Jag gör bara en liten fåra i materialet där jag kan plantera.
Pak choi gror snabbt, ofta på bara 5-6 dagar. Det gäller förstås att komma ihåg att hålla jorden lite fuktig, vilket kan vara lätt att glömma bort så här i slutet av säsongen när det mesta inte behöver vattning.

På förgroning står vintersallat och en ny omgång rädisor är direktsådda.
Andra grödor man kan så nu är tatsoi och trädgårdsportlak.

 Pak choi med sina köttiga stjälkar känns oumbärlig i woken. (Bild Impecta)

Machésallat (vintersallat) kan jag ibland skörda hela vintern under väv här i zon 4. Kan sås på friland fram till september och jag odlar den även inomhus. (Bild Impecta)

Tatsoi brer ut sig något, är en kålväxt som jag också gärna skyddar mot jordloppor och kållarver. (Bild Impecta)

Olika färger på rädisorna är kul även om grobarheten kan variera. (Bild Impecta)

 Gulbladig trädgårdsportlak tycker jag piggar upp i salladen både var det gäller färg och fräschör. (Bild Impecta)

Allt gott

Fjärilar och frågetecken

Så kom solen och värmen tillbaka och med sig hade de sensommarens fjärilar. Hur länge kan man inte sitta och beundra naturens små underverk i alla färger och former. Några alldeles fräscha med knappt torkade vingar, andra är tilltufsade och naggade som de passerat den värsta skärseld.

Att fjärilarna är tillbaka kan nog betyda att även kålfjärilen är ute och flaxar. Jag tänker ha mina kålplantor under extra uppmärksamhet nu.

Citronfjäril på borstnejlika

Amiral i jätteverbena

Och en okänd figur på en kinesisk gräslöksblomma. Tidigare i somras såg jag en vit fjäril liknande kålfjäril fast med två svarta prickar på det mindre vingparet. Denna har jag inte heller hittat namnet på.

Må så gott

Tillägg: Är nu övertygad om att sista bilden föreställer kartfjäril andra generationen.

Tre korgar

Vår parkering är ganska stor och om nåt stilleben ska synas behöver det vara rejält och helst inte alltför svårt att flytta om platsen i nödfall behövs.

Dahlior tycker jag är praktiskt att odla i korgar eftersom de kan planteras på plats lite tidigare än jag skulle vågat i rabatt. På våren får korgen helt enkelt stå i garageöppningen och så stänger jag bara om dem på natten när kylan kommer. Korgar kan ju dessutom flyttas runt i trädgården efter tycke och smak, kanske placeras i en rabatt där det ser tomt ut. 'Arabian Night' är inte så mörka som namnet antyder. En av de tre rotknölarna ger till och med ännu ljusare blomning och är bara halvfylld, men än så länge får även den också hänga med.

Hängpelargonen 'Black Night' kommer från vårens egna sticklingar. Inte den bästa sommar för pelargoner utomhus men nu börjar den fylla ut bra. Hörde att vi ligger näst sist på sollistan med drygt 300 timmar, bara Kiruna har färre.

Krassen 'Purple Imperor' visade sig vara betydligt mer svagväxande än många andra sorter. Efter ett tag satte jag i fler plantor. Tror det slutade på tio stycken i korgen. Gillar den urtvättade akvarellkänslan i färgerna.

Allt gott

Vitlöken

Förra årets vitlöksskörd tog slut i början av juni, faktiskt helt perfekt tajmning. Sen har jag använt färska då och då och samtidigt fått lite koll på hur de utvecklar sig. Min skörd är sen i år, men nu har de delat upp sig i stora fina klyftor och fått bra skal. Tre sorter odlas, franska Messidor, eget utsäde okänd sort och Rysk röd som bildar topplökar.
Topplökarna är jag inte så förtjust i eftersom de stjäl näring från jordlöken och stjälkarna blir hårda och oflätbara. För två veckor sen klippte jag av dem, vilket borde gjorts redan i början när de rätat upp sig för att gynna jordlöken. Topplökarna innehåller frö och går att torka för att så till hösten. I bästa fall blir det en liten lök utan klytro till nästa år. Jag tycker det ger för lite och är för pyssligt att hålla på med en massa topplökar, vill ha koll på vad jag sätter, välja ut de bästa vitlökarna som utsäde. 

Topplökar i bukett

Att lökarna välter och har vissna blad är bra tecken på att de är klara att skördas. Man vill inte vänta för länge heller för då spricker skalet och löken klarar inte vinterförvaringen.

När löken är skördad får ringblommor och jordgubbsrevor ta över. En del av ringblommorna skördas också, torkas och används att toppa vinterns morotssoppor med och som dekoration på bakverk.

Nu är det också dags att skaffa utsäde för sådd senare i höst om man inte har eget. Sättlöken brukar ta slut ganska snabbt hos odlarna. Kan tipsa om att Åke Truedsson har många spännande sorter i sin vitlöklista.

Allt gott

Sköna bönan

Utan ärtor och bönor skulle jag känna mig fattig. För att plocka sockerärtan 'Golden Sweet' får jag nu sträcka på mig rejält för plantorna som jag inte toppade är över två meter. De toppade har nått ca 150 cm. Den gröna sockerärtan 'Norli' är låg, lite stadigare och går bra att frysa in, sjunger på sista versen nu, men nya är på gång. Blomsterbönan, störpurpurbönan och bondbönan har precis börjat ge. 
Hur noga jag än är med att plocka verkar det alltid vara några som gömmer sig och blir för stora. Det är faktiskt helt okej. De får fortsätta att växa och blir utsäde till nästa år. I år har jag bara köpt 'Norli', övriga eget utsäde.

Allt gott