Kanske får jag nåt gjort, kanske inte

Visst är väl höstfärgerna starkare än nånsin eller är det bara jag som inbillar mig. I vilket fall upplever jag mycket färg.
Har långa lister över vad som ska göras, akutlistor, listor för sånt som kan vänta nån vecka, listor för sånt jag behöver hjälp med. Dagens agenda är glasklar när jag går ut men efter en stund tappar jag ändå fokus, blir stående, drar djupa sköna andetag, spanar mot skogen och ängen där färgerna lyser även en mulen dag, sparkar i löven. Livet är härligt! 

Dekorerar med pumpor både här och där. De flesta egenodlade, ett par köpta.

Rosenskäran har hamnat på komposten idag och fått ge plats för krukade växter som behöver grävas ner. Den här lådan är så bra för jag har ett lock till den, sen den användes som varmbänk. Locket kommer väl till pass framåt våren när jag vill driva på lite extra eller avhärda nysådder.

Redan vid tretiden försvinner solen bakom ekdungen på ängen och kvällen sänker sig över trädgårdslandet.

Jag följer med solen runt huset. Det finns ju alltid nåt att pyssla med, så lika bra att hålla till där det är varmast och mysigast. Sorken har grävt ett rejält hål bland smultronplantorna så sandjorden bildat en vall vid hålet. En meter bort ett utgångshål, vältrampat utan sand. Det skulle kunna varit ett kaninhål om det inte varit så litet. Jag hämtar en burfälla och laddar med hönspellets. En tegelpanna över buren håller den på plats och gör det lite intressantare att kila in där. De kommer in från åkrarna runt och äter mängder av lök, trädrötter, bär och grönsaker. Måste hållas efter.

Några blåbär har glömts kvar bland flammande blad. Vid det här laget har de tappat smaken och får sitta kvar. Trevligt med nyttobuskar som även är snygga. Bladen brukar sitta kvar en tid efter första frosten och se ut som om de blivit doppade i äggvita och strösocker. 

Jo, trots allt blev det en del gjort idag, en del perenner nerklippta, krukor inburna i växthuset och ett klättrande mullbär planterat vid uthusväggen.

Allt gott

Bär hela säsongen

Nåt av det bästa med sommarhalvåret är att njuta av färska bär.  Jo, jag vet att det finns bär hela året i matbutiken, men det är inte samma sak så de avstår jag helt ifrån. De få gånger jag fallit till föga för den underbara sommardoften av hallon eller jordgubbar mitt i vintern har varit en stor smaklös besvikelse. Mycket hellre infrysta sommarbär. Behöver jag gå in på hälso- och miljöaspekterna. Nej, jag lämnar det till var och en att begrunda.

Här snackar vi bär som man ser från blomma, hoppet att de inte ska frysa, att det ska finnas gott om pollinerare och inte vara för kallt för dem, längtan från man ser karten formas, lyfta på blad... därunder... om några dagar så... överraskas. Doften från hallonkullen som kommer i pustar en varm sommardag. Ja, det är obetalbart.

Utan att jag egentligen tänkt så mycket på det har det blivit så att det ena bäret avlöser det andra under hela sommarhalvåret tills frosten kommer. Jag satte helt enkelt mina favoriter till att börja med.

Smultronen på solsidan som planterat sig själva i stensättningen längs husgaveln är först ut. Skyddade från tre håll, med full sol och stenarna som värmeackumulatorer. Jag håller dem i schack så de växer som en bård och inte ut över hela sittplatsen. Bara att se dem lysa där redan i början av juni gör mig glad.

Näst i tur är de vita på södersidan på gamla stenpartiet som blivit smultronkulle. Norrsidan på kullen ligger i halvskugga och förlänger säsongen med två veckor. Samtidigt kommer de röda som jag använder som marktäckare på 20 kvm i lunden. De gömmer sig i bladverket och blir stora som mindre jordgubbar.

Smultron- och första jordgubbssäsongen överlappar varandra. Jag har vita 'Pineberry' på friland som smakar lite syrligt av ananas. Lär tålas även av jordgubbsöverkänsliga. Tycker de är roliga eftersom smaken sticker iväg åt ett oväntat håll. Man ser att de är mogna när "prickarna" blir röda. Den till vänster som börjat bli rosa är övermogen och får då en fadd smak. De får vara ifred för fåglarna utan nät vilket är ett stort plus. 

I amplarna har jag röda remonterande. Första omgången kommer i slutet av juni. När man sen ägnat sig åt andra bär hela sommaren och hunnit bli rejält sugen igen kommer de med en andra och lite rejälare omgång i slutet av augusti till frosten kommer. Detta är en sort som vandrat i släkten de senaste 30 åren. Ingen kommer ihåg namnet eller var de kom ifrån, från början.

Nu är det blåbärstider. Har sex buskar amerikanska blåbär, som också tappat namnen efter 20 år. De växer mycket lämpligt vid infarten. Jag fyller handen när jag passerar för att hämta posten en bit bort. På hemvägen är det lagom att fylla igen. En av buskarna ger ca 12 liter per säsong och det räcker till att frysa också. Nån ger aldrig bär. Amerikanska bär tycker jag har fått oförskyllt dåligt rykte. Kanske var de första sorterna som kom blaskiga i smaken, men jag måste säga att det skiljer ordentligt mellan olika sorter. En del sötare än vilda andra mer bleka i smaken, men alla köttiga och saftiga. Jag äter alla bär utan socker så det är lätt att bedöma graden av sötma.

Vinbären finns med sen förre ägaren och är mannens favorit. Han kokar saft av det mesta. Jag gullar och fjäskar för två små svarta buskar som inte alls verkar trivas fast jag har dem på olika ställen och det är olika sorter.

Med sista omgången remonterande jordgubbar kommer också hösthallonen. De ger bär på årsskotten. Jag klipper ner dem på senhösten eller tidig vår. Stora vackra bär som ger tills frosten kommer. Även här hör man klagomål på smaken och de är inte lika söta som vanliga. Knepet är att ha tålamod och vänta tills de är alldeles vinröda och i princip faller av bara man nuddar. Då är sötman där. Nog så svårt när man är sugen.

När jag sammanfattar det här inser jag att det nog blir en hel del småätanande för min del. Sköna kvällar när man vill njuta och hålla på lite till i trädgården fast magen börjat kurra och en näve bär blir det perfekta mellanmålet,  eller som törstsläckare. Må vara hänt.

Nya för i år är blåbärstry och vita körsbär, men det dröjer nog ett par år innan de börjar ge.

Allt gott

Grafiskt med lite rött

Närmaste omgivningarna fick snöflingor men inte vår by. Vi fick dimma, riktig tjocka och frost. Trädgården blev svartvit och tyst.

 Perenn solros

 Portal med torra störbönor

 Amerikanska blåbär

Till och med fåglarna är svartvita med lite rött idag

Svartkål

Fänkål

 Höstsilverax

Kärleksörten, som jag för det mesta tycker är rätt trist, är jag glad för idag. Den är nästan det enda med färg och står stadigt i sina bulliga tuvor.

Prydnadskål 

Allt gott

Amerikanska blåbär

Nu sjunger de vilda blåbären på sista versen här i Småland, men de amerikanska har mycket kvar att ge eftersom alla inte mognar samtidigt.

Det började med att mannen fick två buskar i födelsedagspresent för cirka 15 år sen. De fick en olycklig placering och gav inte mycket de första åren. Sen flyttade vi dem till ett ljusare och luftigare ställe med sol så gott som hela dagen.

När jag läser om amerikanska blåbär får jag veta att de bör står skyddat och inte högre än zon 3, men likt humlan som inte vet att den inte borde kunna flyga, odlar jag ändå i zon 4 och helt oskyddat. Däremot har de fått en torvbädd som är ordentligt uppblandad med befintlig sandjord och väldränerad. Blåbär är ju en surjordsväxt. Efterhand har ytterligare fyra plantor tillkommit som fått skogsjord från blåbärsmark nerblandad i planteringsgropen för att underlätta etableringen. Ett tips från en lokal kommersiell odlare.

Nu har jag för länge sen slarvat bort sortnamnen men de är alla olika. Man behöver minst två olika för befruktning, men det finns även nån självfertil sort. Smaken varierar en hel del från saftiga med mild blåbärssmak till ordentligt söta. Storleken varierar också från två, tre gånger så stora som vilda till stora som stenkulor. Alla är jättegoda.

En av de äldsta buskarna är 1,5 meter hög och har vält. Det är alltså en buske på bilden. Den verkar inte må dåligt så den får fortsätta att ligga ner. Faktum är ju att grentillväxten stimuleras från horisontella grenar och de nya får mer ljus i denna positionen. Denna busken började mogna i slutet av juli och har hittills gett sex liter. Tror det blir lika mycket till.

Morgonen börjar med att jag tassar ut och plockar en litet mått frukostbär, men emellanåt måste buskarna skördas lite mer rejält annars hinner bären bli övermogna och falla av. Nästa gång jag går förbi är när posten ska hämtas, då åker det också med en stor näve bär och sen går jag ju tillbaka också… Mums för blåbär!

De andra fem buskarna ger mer eller mindre bra. Nån är helt enkelt senare medan ett par andra är ganska nysatta.

Botaniskt sett är blåbär egentligen ett dvärgträd och bären kommer på fjolårsgrenarna. Vintern 2011 hann dock hararna och rådjuren äta upp det mesta. I sista minuten fick vi upp skydd så buskarna i alla fall överlevde. Det är inte alla vintrar vi får snö här men nu har jag lärt mig att stampa till runt buskarna också så att inte sorken kryper under snön och gnager av barken.

Det rekommenderas att man klipper bort årets grenar som gett skörd, men det har jag inte provat. De får ju så fantastiska färger som jag också vill njuta av.

Allt gott