Julbordskalender 2019, lucka 24

Tack alla gästbloggare som tagit sig tid att pilla med recept och leta bilder mitt i juljäkten så vi kunde knyta ihop ett fantastiskt varierat och härligt julbord. Tänk om vi kunnat avnjuta allt detta på en gång IRL!  
Det var en stundens ingivelse när jag drog igång kalendern. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle finnas så många sätt att kommunicera material på. Alla har löst det på sitt sätt och det har fungerat i slutänden. Nånstans på vägen blev det störningar i utseendet av sidan om man tittar på storskärm och rubrikerna, samt en del annan text blev lysande ultramarinblå. Beklagar att jag inte kunnat lösa detta. Det beror inte på inställningarna.

Hoppas ni blivit inspirerade, hittat nya konton att följa och kanske nån ny favoriträtt.

Jag avslutar med en av mina vinterfavoriter som är jordärtskockor i senapsås. I år har jag lagt till lite baconströssel inspirerad av Agneta i lucka 6, som har bacon på lutfisken. Här går det fortfarande bra att gräva upp jordärtskockor även om de inte nått sin fulla storlek. Har ni strävsolros fungerar de knölarna minst lika bra och är lättare att skala när man har bråttom.

Jordärtskockor med senapssås

4 portioner

20 jordärtskockor

Senapssås

1 msk rapsolja

2 msk majsmjöl

3 dl mjölk/grädde som samvetet bjuder

2 msk sötstark senap

en gnutta riven muskot

1-1 1/2 tsk salt beroende på sort

några drag på pepparkvarnen

1 pkt bacon

Koka jordärtskockorna i lättsaltat vatten och skala dem. Här gäller det att ha lite fingertoppskänsla för ena sekunden är de hårda, nästa överkokta.
Tärna och stek baconen knaprigt. Låt rinna av på hushållspapper.

Häll oljan i en gryta. Blanda 1 dl mjök/grädde och majsmjölet. Koka upp i grytan och späd med resten av mjölken till bra konsistens. Tillsätt senap, muskot och smaka av med salt och peppar. Lägg i de skalade jordärtskockorna.

Servera som vegetarisk rätt eller toppa med baconströsslet. Rödkål, brunkål, sallad, korv, skinka, köttbullar, skinka och ägg passar till.

Jordärtskockor innehåller kolhydraten inulin som räknas som kostfiber, är bra mat för de nyttiga tarmbakterierna och kan köpas som kosttillskott, men samtidigt kan det vara gasbildande. Inget farligt, helt naturligt, men kan vara bra att veta om.

Sista paprikaskörden i höstas och en liten tomat

Jag kan också förbereda er på att bloggen är under omarbetning och snart kommer i en snyggare och fräschare version. Samtidigt byter den namn till Ätliga trädgården, men kommer att länkas från Rost och rädisor under en övergångsperiod, så ingen ska behöva slarva bort mig.

Bästa julhälsningar

Julbordskalender, 2019 lucka 20

Dagens gäst är Johnna Gilljam som bloggat länge om sånt som hör till odling.  Senaste året har hennes bloggar legat på tidningen Lands hemsida och det är ju ett magasin där jag också deltar med olika reportage emellanåt. En annan gemensam nämnare är höns och i dagens recept ingår med all säkerhet egna ägg. /Anette

Jag heter Johnna Gilljam och är mest känd som Bondjäntan. Ingen riktigt bondjäntan men har valt att bo på landet. Jag skriver mycket om trädgårdsskötsel, ett hållbart odlande, tomater på längden och tvären, en och annan fermentering och mat efter säsong. Jag har en huvudblogg som heter Bondjäntan odlar och några underbloggar med teman, Bondjäntans kök, Bondjäntans Glädjehus och Bondjäntans tomater så klart.

Jag tjatar ofta om att äta mat i säsong, oavsett om du odlar dina egna grönsaker eller inhandlar dem från affären. Närodlat och mat efter säsong är klimatsmart och även ekonomiskt, hittar du dessutom icke besprutade grönsaker så är det toppen.

Rotfruktskaka med lingon

Denna rotfruktskaka är lätt och billig att göra och passar både stora och små. Det är en vegetarisk rätt som alla kan äta och brukar gillas av både köttätare och icke. Med lingonens syra blir det en extra god maträtt med balans av olika smaker. Den passar perfekt till ett hållbart julbord som har det där lilla extra!

Jag brukar välja de rotfrukter jag har hemma och lite potatis. Den godaste blir med kålrot, morot, palsternacka och potatis. Ungefär ¼ av det rivna brukar vara potatisen men ju mer rotfrukter desto bättre smak. Jag använder en springform med löstagbar botten som jag fyller med rivna rotfrukter och potatisen samt finhackad lök. Sedan häller jag på en äggstanning och skjuts in i ugnen på 200 grader ca 50 minuter.

1. Riv rotfrukterna och potatisen grovt
2. Finhacka gul lök
3. Blanda allt och häll ner i smord form
4. Blanda ihop äggstanning och häll på
5. Grädda i 200°c i ca 50 minuter
6. Ta ut och låt stå i fem minuter och garnera

Äggstanning

5 ägg

5 dl mjölk eller grädde, eller hälften var.

Salt och peppar

Vispas ihop.

 Bloggar
Bondjäntan
Bondjäntan tomater
Bondjäntan glädjehus
Bondjäntan kök
Instagram @bondjantan


Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Julbordskalender 2019, lucka 17

Idag bjuder Anette Nilsson på Halländsk långkål och det är nåt vi gillar skarpt i Småland också! Anettes odlingar nära Söderåsen i Skåne är inte bara produktiva utan också färgkoordinerade i mönsterrutor som får nytt tema varje säsong. En potager i dess vackraste bemärkelse. Hon delar också med sig av fröjderna på visningsdagar, tar emot grupper och föreläser. Dessutom är hon en hejare på att ta hand om allt odlat, fylla skafferi och förråd. /Anette B

Halländsk långkål

En av mina absoluta favoriter på julbordet är långkålen, och den skall vara stuvad med grädde och sirap/socker som i de halländska recepten. Hoppa inte över sockret, det gör stor skillnad!
Plocka in grönkål, skölj och strimla den. Svartkål eller annan bladkål fungerar också, men de mörka sorterna ger en lite olustig gråbrun färg på stuvningen. Godast är faktiskt den klassiska krusiga grönkålen.
Har du kokspad efter skinka (eller saften efter en ugnsbakad) använder du det, annars koka upp en buljong från tärning, vegetarisk om så önskas. Buljongen skall vara ganska koncentrerad, mer än om du tänkt göra en sås.
Koka kålen tills den är mjuk, ta upp och låt rinna av lätt.
Stek sedan kålen i smör, späd med grädde till lagom konsistens, peppra och tillsätt lite sirap eller socker.
Ta bara mer salt om det verkligen behövs.
Servera med nåt knaprigt. Rostade nötter eller frön t ex.
Det här är en rätt som borde testas med fler smaker, jag har sett varianter med fänkålsfrö och kryddnejlika men kan också tänka mig att lite chili, muskot eller kummin skulle funka.
Men alltid en traditionell på julbordet.
Smaklig spis!

Anette på Boäng
Hemsida och blogg boang.se
Instagram @boaeng

Anette Brunsell
Instagram @atligatradgarden

Bär hela säsongen

Nåt av det bästa med sommarhalvåret är att njuta av färska bär.  Jo, jag vet att det finns bär hela året i matbutiken, men det är inte samma sak så de avstår jag helt ifrån. De få gånger jag fallit till föga för den underbara sommardoften av hallon eller jordgubbar mitt i vintern har varit en stor smaklös besvikelse. Mycket hellre infrysta sommarbär. Behöver jag gå in på hälso- och miljöaspekterna. Nej, jag lämnar det till var och en att begrunda.

Här snackar vi bär som man ser från blomma, hoppet att de inte ska frysa, att det ska finnas gott om pollinerare och inte vara för kallt för dem, längtan från man ser karten formas, lyfta på blad... därunder... om några dagar så... överraskas. Doften från hallonkullen som kommer i pustar en varm sommardag. Ja, det är obetalbart.

Utan att jag egentligen tänkt så mycket på det har det blivit så att det ena bäret avlöser det andra under hela sommarhalvåret tills frosten kommer. Jag satte helt enkelt mina favoriter till att börja med.

Smultronen på solsidan som planterat sig själva i stensättningen längs husgaveln är först ut. Skyddade från tre håll, med full sol och stenarna som värmeackumulatorer. Jag håller dem i schack så de växer som en bård och inte ut över hela sittplatsen. Bara att se dem lysa där redan i början av juni gör mig glad.

Näst i tur är de vita på södersidan på gamla stenpartiet som blivit smultronkulle. Norrsidan på kullen ligger i halvskugga och förlänger säsongen med två veckor. Samtidigt kommer de röda som jag använder som marktäckare på 20 kvm i lunden. De gömmer sig i bladverket och blir stora som mindre jordgubbar.

Smultron- och första jordgubbssäsongen överlappar varandra. Jag har vita 'Pineberry' på friland som smakar lite syrligt av ananas. Lär tålas även av jordgubbsöverkänsliga. Tycker de är roliga eftersom smaken sticker iväg åt ett oväntat håll. Man ser att de är mogna när "prickarna" blir röda. Den till vänster som börjat bli rosa är övermogen och får då en fadd smak. De får vara ifred för fåglarna utan nät vilket är ett stort plus. 

I amplarna har jag röda remonterande. Första omgången kommer i slutet av juni. När man sen ägnat sig åt andra bär hela sommaren och hunnit bli rejält sugen igen kommer de med en andra och lite rejälare omgång i slutet av augusti till frosten kommer. Detta är en sort som vandrat i släkten de senaste 30 åren. Ingen kommer ihåg namnet eller var de kom ifrån, från början.

Nu är det blåbärstider. Har sex buskar amerikanska blåbär, som också tappat namnen efter 20 år. De växer mycket lämpligt vid infarten. Jag fyller handen när jag passerar för att hämta posten en bit bort. På hemvägen är det lagom att fylla igen. En av buskarna ger ca 12 liter per säsong och det räcker till att frysa också. Nån ger aldrig bär. Amerikanska bär tycker jag har fått oförskyllt dåligt rykte. Kanske var de första sorterna som kom blaskiga i smaken, men jag måste säga att det skiljer ordentligt mellan olika sorter. En del sötare än vilda andra mer bleka i smaken, men alla köttiga och saftiga. Jag äter alla bär utan socker så det är lätt att bedöma graden av sötma.

Vinbären finns med sen förre ägaren och är mannens favorit. Han kokar saft av det mesta. Jag gullar och fjäskar för två små svarta buskar som inte alls verkar trivas fast jag har dem på olika ställen och det är olika sorter.

Med sista omgången remonterande jordgubbar kommer också hösthallonen. De ger bär på årsskotten. Jag klipper ner dem på senhösten eller tidig vår. Stora vackra bär som ger tills frosten kommer. Även här hör man klagomål på smaken och de är inte lika söta som vanliga. Knepet är att ha tålamod och vänta tills de är alldeles vinröda och i princip faller av bara man nuddar. Då är sötman där. Nog så svårt när man är sugen.

När jag sammanfattar det här inser jag att det nog blir en hel del småätanande för min del. Sköna kvällar när man vill njuta och hålla på lite till i trädgården fast magen börjat kurra och en näve bär blir det perfekta mellanmålet,  eller som törstsläckare. Må vara hänt.

Nya för i år är blåbärstry och vita körsbär, men det dröjer nog ett par år innan de börjar ge.

Allt gott

Vinterlyx

Jag strävar efter en hållbar livsstil i harmoni med naturen. För mig innebär det tex att vara självförsörjande i så stor uträckning som möjligt. Det är förvånansvärt hur mycket grönsaker man kan få ut till och med av en liten yta mindre än 100 kvm. En del odlas hemma i lådor, men potatis och en del annat långsamväxande odlas på en lånad bit hos svärfar. Det innebär också att rätta matseldeln efter vad som är i säsong antingen grönsaken ska odlas själv eller inhandlas. Det handlar om att  minska transporter, men också om giftfritt och god kvalité. Ni har väl märkt att köptetomater är ganska smaklösa på vintern och gurkan har hårt och lite beskt skal.

Den egna sommarsquashen brukar räcka till jul. Den sista biten gick åt till en pizza igår kväll.  Squashen bidrar med samma saftighet som färska tomater skulle gjort. Vill jag ha tomatsmaken bottnar jag pizzan med nån av de färdiga tomatsåser som kokades på sommarens skörd och frystes ner eller sparades på flaska. Det finns också torkade, marinerade tomater i skafferiet.

Sen ett antal år tillbaka har jag fasat ut, köpesallater, tomter, squash, gurka och annat som inte är i säsong. Det har helt enkelt fallit sig naturligt och känns inte som nån uppoffring. Istället får alla härliga kålsorter, rotsaker, ärtor, linser, bönor, groddar och skott desto mer plats i matlagningen.

Vi är så vana vid att bara hämta det som behövs i butikshyllan, vilken årstid det än är utan att tänka på varken var det kommer ifrån, hur långt det har färdats eller hur det har odlats, men det finns en poäng i att längta. Längta efter den första squashen, tomaterna som smakar sött och sommar för att inte tala om jordgubbar och krispig sallat.

Därför känns det för mig som en verklig lyx att ha egen machésallat och vinterportlak i lilla växthuset. Machésallaten såddes i augusti och portlaken är självsådd. I år är det dessutom så milt att plantorna inte bara övervintrar utan till och med växer lite grand. Några rädisor från september står också kvar. Jag går inte in för att odla mängder till stora sallatstallrikar som jag kan längta efter varma sommardagar, utan nöjer mig under vintern med lite färskt grönt när jag är riktigt sugen.

Tomatplantan "Wilma" från 2014 lever sitt liv på fönsterbrädan och fyller snart två år. Hon har helt enkelt aldrig flyttat ut. Håller sig ganska kompakt och ca 45 cm hög och sköter sig i stort själv med regelbunden näringsvattning. Det finns alltid tomater på gång, i blom, gröna och en del mogna. Då och då kan jag skörda en halv tekopp supersöta körsbärstomater som äts med andakt som godis. Förstås jättekul, men är inget verkligt tillskott i mathållningen utan just bonus och godis. Det var av en ren slump jag kom på "Wilma" funkar bra som krukväxt  året runt. De gula tomaterna är från en planta "Tumbling Tom Yellow" som togs in i höstas som test. Funkar däremot inte alls. De tomater som var fullvuxna och gröna mognade men plantan blev otroligt ranglig och klen för att till slut dö.

Har du nån grönsak att längta efter?