MÖRDARSNIGLAR

Nu har jag lärt mig när kriget börjar. Även om enstaka sniglar kan dyka upp då och då en fuktig vår, så kommer den riktiga explosionen efter en längre stabil värme med påföljande regniga dagar.
Att börja jakten på en gång är viktigt eftersom varje snigel kan lägga upp till 400 ägg på en säsong. I år hittade jag faktiskt en gömma ca fem cm ner  i rotsystemet på en lavendelplanta när jag vårstädade i mars. Det kan ligga upp till hundra ägg i en klump. Tidigt ser de ut som gödselkulor i köpejord för att sen växa upp till ärtstorlek och bli vita, halvgenomskinliga, geléaktiga. Ofta göms de i bra-att-ha-lagret av brädstumpar och små mellanrum i stenmurar, på fuktiga och skuggiga ställen. De ligger alltså inte slängda löst på gräsmattan och fastnar inte i skor eller hjulmönster som jag trodde i början. 
Just på tomten har jag sällan några kläckningar, gissar att hönsen som går fritt spekar fram och plockar i sig.

 
Däremot väller de större sniglarna in från tre sidor natur och äng runtom. Efter tre års kamp utan att få behålla särskilt mycket av det gröna i odlingarna byggdes trädgårdslandet om till lådodling med elstängsel monterat på träsarg runt området. Stängslet består av en metalltråd med 24 Volt från bilbatteri som laddas med enkel solcell från hobbyvaruhus och en tråd som inte är strömförande (jord). Man känner inte strömmen när man tar i tråden och hönsen kan stryka sig längs tråden utan att beröras, men sniglarna med sitt blöta slem reagerar och vänder när de kommer nära. Nackdelen är att tråden kan gå av om gräs ligger mot eller nån liten snigel skulle råka bli grillad och fastna. I fuktiga perioder kontrollerar jag därför staketet varje morgon. Det tar bara en minut. Skulle tråden vara av är den lätt att skarva.

Till pallkragarna finns färdiga snigelplåtar att köpa som tillbehör. Tycker de funkar bra.
Två sidor av tomten har också fått plåt med bockad kant. 20 cm av plåten är nergrävd för att stå stadigt och förhindra att sniglarna kryper under och 20 cm ovan jord med bockad kant. Vinkeln är så snäv att de inte klarar svängen. Remsor ca 40 cm breda med ca 4 cm kant kan beställas hos plåtslagaren. Enklast är att be honom räkna ut måtten  också efter hur många remsor man kan få ut på plåtsjoket som har ett bestämt mått, så slipper man spill.

Sniglarna följer plåten och där den tar slut är det trängsel att ta sig in i trädgården. Men här väntar ölfällan där de drunkar på löpande band. Jag brukar gräva ner burken till hälften så den står stadigt och blir lite diskretare. Vilken öl som helst duger, gammal, avslagen, lätt, stark, men man behöver tömma ur fångsten varje morgon.

Viktigast av allt är ändå att plocka alla man hittar. Jag vet att det generellt pratas om halshuggning och det höll jag också på med de första åren, men det är helt enkelt för äckligt för mig. Jag fick mardrömmar om snigelgeggan. Sniglar är kannibaler och kommer snabbt att dras till lämnade klippta och vad jag förstår blir de som fått en rejäl dos protein mer livskraftiga än de som bara ätit växter.
Jag går ständigt beväpnat med begagnade plastpåsar från mataffären i fickan, trär över handen och plockar upp så snart jag hittar en snigel, knyter ihop och slänger i ett eget fack i frysen. När det är dags för soptömning en gång i månaden rensas facket.

Ett bra hjälpmedel när man går på seriös snigeljakt och kanske ska samla hundratals, är plockaren som styrs med ett enkelt handtag. Till och med de minsta kan man lätt fånga upp. Vi brukar hjälpas åt så att en plockar och den andre går bredvid och är beredd med påsen när tången töms.

Ett sätt att dra nytta av kannibalismen är att samla ihop alla klippta, vattna över med nematoder och fördela de preparerade sniglarna på strategiska ställen i trädgården där de kommer att bli uppätna och föra den dödliga nematoden vidare till fler och fler sniglar. Detta behöver upprepas flera gånger under sommaren och kombineras med övriga metoder.

Över huvud taget finns det inte ett ensamt överlägset sätt utan knepet är att kombinera de som är bäst för platsen och tillfället, vara energisk och uthållig.

Runt växter jag är särskilt rädd om som guckuskon och nyutplanterade grönsaker utanför elstängslet, lägger jag ibland strängar av järnfosfat.  Både järnfosfatpreparat och nematoder dödar alla sniglar i området, alltså även de goda som är viktiga i nerbrytningen av gamla växtdelar och den pampiga leopardsnigeln. Så med tanke på djurliv och inte minst ekonomin försöker jag vara återhållsam.

Sniglarna har också påverkat mitt val av växter och därigenom trädgårdens utseende till viss del. Små hostor har inte en chans att klara sig här, medan större kan hinna att växa till sig innan sniglarna kommer. De är nämligen storfavoriter tillsammans med tagetes och gråtimjan. Tagetesen finns nu bara som jordförbättrare bland grönsakerna innanför snigelstängslet. Mattan av gråtimjan betas ständigt, men verkar inte ta nån skada. Om det inte finns några sniglar där, är det lugnt i övriga trädgården också. Man kan säga att min gråtimjan fungerar som indikatorväxt. Annars kan man sätta ut en tagetesplanta och får man ha den i fred kan man också vara rätt säker på att det är snigelfritt.

Listan över vad sniglar gillar och inte kan göras lång, men generellt är grönsaker och sommarblommor godis, medan förvedade växter klarar sig bra.

Det här är alltså min arsenal av knep i kriget om växtligheten, sen finns det en del varianter av färdiga fällor att köpa. Vattenglas var en uppseglare som det pratades och skrevs om i fjol. Vattenglas är dock giftigt att hantera och inget jag vill hålla på med.
Att salta på levande sniglar ger en utdragen och plågsam död och de är ju trots allt levande varelser.

Lycka till  jakten!