Arbetet runt växthuset fortsätter och det har bland annat blivit ett litet land för kronärtskockorna på södersidan. Jag räknar med att läget är tillräckligt skyddat och väldränerat för att de flesta ska klara att övervintra i zon 4.
För att hinna med att sköta allt inklusive odlingarna på södra filialen (150 kvm) krävs det att arbetet underlättas så mycket som möjligt och då är täckodling perfekt. Förutom att ett tjockt täcke förhindrar ogräs att slå rot, håller det också fukten och avger näring efterhand som det komposterar sig. Bland perenna grönsaker passar det extra bra med täcke eftersom det ligger kvar hela tiden och inte behöver flyttas. Jag bara fyller på ovanifrån efterhand som det sjunker ihop. En förutsättning är förstås att man inte går i bädden utan håller sig på gångarna. Första omgången blev ett tunt lager gräsklipp och nu har jag lagt ensilage som jag återanvänder från ifjol. Det bryts ner ganska sakta.
Hönsen blir snabbt nyfikna på vad jag har för mig när jag prasslar med ensilagetussarna. Det tar väl tio minuter att täcka landet och de står hela tiden blickstilla vid kanten och betraktar. Jag anar förstås vad de har i tankarna och det känns lite som jag lagar en jättelasagne till dem med allehanda godsaker gömda i lagren.
Så snart jag lämnat verket, nöjd med det jämna lagret och mina prydliga gångar, tar Gracie ledningen och ger sig ut i ensilagefluffet. Antagligen hade hon inte räknat med att det skulle vara så djupt eller så var det bara skönt att landa och känna sig omstoppad för hon tog bara ett steg ut innan hon liksom landade mjukt och satt kvar länge som om hon verkligen njöt.
Houdini tupp och Petronella följde strax efter men valde att hålla sig i skuggan av stenarna, småpratandes som om de utbytte åsikter om det nya materialet. Helt klart sprättvänligt, men ändå ganska få insekter under av de första provsprättningarna att döma, dessutom alldeles för varmt.
Även Gracie provsprätte lite halvhjärtat efter ett tag men gav snart upp. Hon livnär sig hellre på nässelvatten och bröd direkt ur handen än letar frön och insekter, vilket antagligen hänger ihop med att hon har en näbbdefekt och svårt att få tag i de minsta matbitarna. Det har dock inte hindrat henne att inta position som andrahöna i flocken. En tuff tjej.
Efter första inspektionen har kronärtskockslandet fått vara ifred, antagligen mest beroende på värmen och att hönsen velat hålla till i skuggan. Kommer det lite regn som packar till ensilaget, tror jag inte det blir så lockande att hålla till där sen heller.
Allt gott
Denna vår och försommar verkar bli en kopia på fjolårets med sol och torka. Grundvattnet är redan lågt sen i fjol och vi har bevattningsförbud i kommunen. Vi har som tur är egen brunn och kör dessutom i tank från sjön. Alla tunnor och kar som står utplacerade väntar förgäves på droppar från ovan.
Torkan gör att det blir omständigt att plantera ut sommarplantorna. Det går långsamt när man måste börja vattna upp jorden dagen före och sen sköta om plantorna som bebisar med rotblötor, men det som kommit ut växer så det knakar. Mina direktsådder kommer däremot dåligt. De ska ju hållas fuktiga, vilket inte varit lätt. Satsar på att så om när vädret vänder.
Njuter så mycket jag bara kan av de sköna morgnarna trädgården och timmarna på kvällen tills skymningen kommer. Det doftar nåt helt otroligt från liljekonvaljerna i skogen och syrenerna som slagit ut i veckan. Det blev fyra dar mellan hägg och syren i år. Ingen lång ledighet för skomakaren.
Morgonljus genom växthuset, klar luft och göken som hörs i fjärran nånstans mot sjön. Annars har de flesta fåglar tystnat och håller väl som bäst på med att ta hand om sina ungar.
En låda penséer som jag inte hunnit skola om kommer att bli dekorationer på mannens morotskakor till helgen. Vi hänger nämligen på Drömrundan med öppen trädgård 27-28 maj kl 10-17. Jag har fått en del förfrågningar från folk som vill se hur jag har det så nu finns chansen. Har packat upp bohemkorten i utekontoret och det finns en del grönsaks- och tomatplantor. Vädret kommer att bli kanon.
På drömrundan.se kan du välja bland cirka 40 utflyktsmål i Kronobergs län och lägga upp rutten. Jag finns med i presentationen men inte i broschyren eftersom jag anmälde mig lite sent, men adressen är Benestad Solhem, 34290 Alvesta och koordinaterna 56.866992, 14.545114 Tel 070-2071120
Håll utkik efter den rosa blomman vid vägen.
Välkommen!
Nu har det blivit staket vid norra växthusgaveln som ska gränsa av mot komposterna. Förhoppningsvis ska vi också få plats med pallkragar för sand, torv, gödsel, jord och sånt man behöver ha till hands, men det blir i etapp två.
På konkavsidan blir det tomtens mest skyddade plats och här skulle jag vilja ha ett träd med ätliga bär, gärna ett mullbär, men de verkar inte lätta att hitta. Tänker att det skulle vara rejält redan från början och det får gärna bli en jätte med tiden. I stolpen med el till grannen har humlet fått en ny plats, sen kommer jag att fylla på längs staketet med rankspenat och klematis. I rabatten framför (mellan staket och växthus) blir det sommarblommor denna säsongen.
För en gångs skull kom jag ihåg att ta en bild innan vi startade också. Synd bara att jag inte tog nån förra våren när hela området lyste neongrönt av kirskål. Nu är allt minutiöst noggrant täckt av dagstidningar som överlappar varandra, ca 24 st/kvm, men det kan vara svårt att få det helt tätt runt stenar och trädrötter. Kommer att hålla allt under uppsikt och trötta ut eventuella framstickande plantor genom att ta bort bladen så fort. Har goda erfarenheter av det här sättet att ta tag i jobbiga områden sen tidigare och är rätt övertygad om att det ska gå bra.
Materialet är gamla krakar (hässjestörar) som sågats av i neränden och stolparna är specialbeställda av lärk. Använder inte tryckt virke över huvud taget i trädgården. Krakarna är skruvade på tjocka plåtremsor som man kan böja som man vill.
Södra växthusgaveln börjar också arta sig, men det tar vi en annan gång.
Allt gott
Tomaterna är ju bland annat släkt med paprika, chilipeppar, aubergine, kapkrusbär och alla tillhör de potatissläktet (Solanaceae). Det finns giftiga släktingar också som spikklubba, belladonna och tobak. Det innebär att de får liknande sjukdomar. Därför är jag noggrann med att inte återanvända tomatjorden till nån annan art inom familjen, utan förvarar den för sig i en hög pallkrage och blandar upp med brunnen kogödsel efter hand och använder till annat. Brukar sen klara mig utan sjukdomar på plantorna.
Nej, det är faktiskt inte bara tomater. Längst ner bild står två potatisplantor, så lika i bladen att man knappt kan skilja dem från tomaterna.
Allt gott
Äppelstunden är en lund med två äppelträd och en enkel sittplats. Jag har ett annat lundområde också med tre äppelträd så att kalla detta äppellund hade känts fel, men nåt namn ska man ju ha. Sittplatsen är en del av en lind som vi behövde ta ner på parkeringen.
För tre år sen var här en hopplös gräsmatta där det växte ojämnt och dåligt i skuggan under buskar och träd. Täckte hela området med ett tjockt lager tidningar och ett lass jord ovanpå, gödsel och sen bark överst som ogrässkydd de första åren. Det ju inte meningen att det ska vara en surjordsplantering därför det har kalkats lite extra varje vinter för att motverka barkens låga ph.
Nu har det mesta av barken förmultnat och lunden har fått ett lager välbrunnen kogödsel av den prydliga sorten man köper på säck. Sånt brukar jag inte använda egentligen eftersom jag har fri tillgång till välbrunnen gratis kogödsel och strävar efter att vara så självgående som möjligt i trädgården. Nackdelen med den egna gödseln är att det är svårt att få den så finfördelad som man önskar för att det ska se prydligt ut. Allt är en avvägning.
En del saker har funkat andra är mindre lyckade, som mitt försök att sätta rosor på ett par soliga ställen. Visserligen väl utvalda och tåliga, men nej... det är nog inte min grej att krypa runt bland taggar, ansa, reta sig på steklar och spana efter sjukdomar. De kommer att få ge plats åt pioner så småningom.
Annat har trivts över förväntan som liljekonvaljen, kanadaviolen och den riktigt invasiva ängsanemonen. Syns som en grön rundel på översta bilden just framför stocken. Är inne på att gräva ner rotspärr för det är en växt jag verkligen gillar men kanske ändå inte vill ha precis överallt.
Sippor och lungört är lättare att hålla ordning på och kanske några av tjugotalet pioner börjat slå ut till Drömrundan den 27-28 maj. Hoppas kan man ju alltid!
Allt gott
Fleråriga ätliga växter intresserar mig särskilt och det gäller både vilda och i trädgården. Strutbräken kan tillhöra båda grupperna, men hos mig får de bo i trädgården. Efter några år kastar plantorna ut kraftiga jordstammar och nya plantor slår upp lite här och var. Otroligt charmigt och vackert på rätt ställe, alltså där man vill ha en vild känsla, men kan förstås bli ett gissel där de hamnat fel. Trivs i lite fuktig jord i skuggan åt norr. Här växer de till och med i grus dit solen aldrig når. Några plantor har på tjugo år blivit nåt hundratal och nu är jag på gång att flytta ett större antal till gränsen mellan skog och tomt så gränsen blir så flytande som möjligt.
När de blivit många har jag också börjat skörda av dem. Det är den lilla skruvade snäckan, på engelska kallad fiddlehead som är en riktig delikatess, men man får vara snabb i vändningarna för efter bara ett par dar har bladet vecklat ut sig för långt och snäckan får en liten bitterhet. Blad högre än 15 cm låter man därför vara och jag plockar inte heller alla på samma planta.
I Kanada och vissa delar av U.S.A. använder man skotten i soppa. Det verkar vara en lika utbredd vårdelikatess som nässelsoppan hos oss av instagramflödet att döma.
Jag föredrar dem stekta al dente i smör, gärna med tendens till lite yta, kryddade med salt och peppar och gärna åt det saltare hållet, men det är ju en smaksak. Mannen tycker smaken påminner om sparris och jag håller med, men texturen är mer mjuk än krispig. Just nu den perfekta lättlunchen som topping på en omelett, i pastan med ost och lök eller bara som tillbehör. Man kan också fritera dem eller lägga in.
Obs! Att man sköljer dem noga i flera vatten innan tillagning och kokar ca 7-10 min i saltat vatten, sen kyler dem i isvatten för att bli av med eventuell bitter antydan. Gäller även om man ska steka dem.
Strutbräken får helt enkelt fem rädisor för snygg, matig, användbar, god och gratis!
Allt gott
Att få ha tulpanerna i fred är det ständiga problemet. Nånstans läste jag att botaniska sorter inte skulle vara så attraktiva i Bambis ögon, men det var verkligen fel. Det gick hårt åt 'Persian Pearl' i fjol.
I vintras testade jag bollar av otvättad ull vid några av favoritväxterna och nu har jag återanvänt dem runt tulpanerna också. Medger att de här ljusgrå inte är särskilt estetiskt tilltalande, men om jag fått tag på svart ull hade de smält in bättre. Den senaste veckorna har fåglarna dessutom jobbat flitigt på att dra material från bollarna så de är helt uppruggade. Säkert varmt och gott i holkarna nu.
Allt gott
Trots att vi är inne på tredje veckan med nattfrost ända ner till -8° några nätter levererar trädgården bladgrönt från varm- och kallbänk och från backar utomhus som vant sig vid kylan nu.
Varmbänken startades i februari och planterades till en tredjedel med förgrodd sallad, knipplök och tatsoi, som levererat sen dess. Nu slår grönsakerna i glaset och tatsoien har gått i blom. Snart dags att byta ut mot pumpaplanta som ska få bre ut sig i sommar. I gengäld levererar plastbackarna med spenat, pak choi och vattenkrasse. Det blir en bra bas till lättlunchen i vårsolen. De sista rädisorna fick åka med och i hönshuset fanns det ägg.
Det är gott att vara människa såna här dagar. Sol, ansikte som stramar och fått färg, jord under naglarna och mat några steg utanför dörren.
Allt gott
