För tre år sen var här en hopplös gräsmatta där det växte ojämnt och dåligt i skuggan under buskar och träd. Täckte hela området med ett tjockt lager tidningar och ett lass jord ovanpå, gödsel och sen bark överst som ogrässkydd de första åren. Det ju inte meningen att det ska vara en surjordsplantering därför det har kalkats lite extra varje vinter för att motverka barkens låga ph.
Nu har det mesta av barken förmultnat och lunden har fått ett lager välbrunnen kogödsel av den prydliga sorten man köper på säck. Sånt brukar jag inte använda egentligen eftersom jag har fri tillgång till välbrunnen gratis kogödsel och strävar efter att vara så självgående som möjligt i trädgården. Nackdelen med den egna gödseln är att det är svårt att få den så finfördelad som man önskar för att det ska se prydligt ut. Allt är en avvägning.
En del saker har funkat andra är mindre lyckade, som mitt försök att sätta rosor på ett par soliga ställen. Visserligen väl utvalda och tåliga, men nej... det är nog inte min grej att krypa runt bland taggar, ansa, reta sig på steklar och spana efter sjukdomar. De kommer att få ge plats åt pioner så småningom.
Annat har trivts över förväntan som liljekonvaljen, kanadaviolen och den riktigt invasiva ängsanemonen. Syns som en grön rundel på översta bilden just framför stocken. Är inne på att gräva ner rotspärr för det är en växt jag verkligen gillar men kanske ändå inte vill ha precis överallt.
Sippor och lungört är lättare att hålla ordning på och kanske några av tjugotalet pioner börjat slå ut till Drömrundan den 27-28 maj. Hoppas kan man ju alltid!
Allt gott