söndag 28 juni 2015

Efter regn kommer sol

Först vill jag börja med att tacka för alla förslag till släntväxter i förra inlägget! De har googlats och listats.

På sistone har det mesta trädgårdsarbetet bestått av snigelplockning morgon, middag, kväll. Vi fullständigt invaderas från skog och hagar runtom, så att äntligen få koppla av med en fotorunda i Äppelstunden kändes befriande. Inspektera skadorna inte minst efter väder och vind.
Även om jag växlat ner några dagar har minsann inte trädgården tagit paus.

Trädpionen har nästan blommat över, men ett tiotal andra pioner stå på tur. Knoppningen är väl så snygg. Vill jag inte missa.







Under honungslöken blommar violerna troget och tobaken från Saras låda vid vägen.








 Ingen mormorsträdgård utan borstnejlikor och nävor.




Trädgårdsnäva 'Brookside'


Brunnävan finns i många nyanser och även vit, frösår sig som många mormorsväxter, men är lätt att rensa bort.


Blågullet har jag lite hatkärlek till. Just nu mest kärlek men sen kommer det tufsiga utseendet med alla frökapslar.

Stjärnflocka däremot en favorit i alla lägen och varianter. Här en ljus varigerad.


Denna planta är köpt som stjärnflocka men överraskar med helt annan blomning. Bladverket är ju inte helt olikt så jag kan föstå om nån tagit fel i all hast, men vad sjutton kan det vara? Kirskål?



Allt gott

onsdag 24 juni 2015

Evighetsprojektet

Äntligen ser vi slutet på släntprojektet som påbörjades förra året. Egentligen har det inte krävt så många arbetstimmar, inget dyrt material, ingen specialkunskap har fodrats, men så fasligt motigt ändå.


Vi har fått hjälp av grävmaskin med att jämna till. Sen började vi täcka med markväv. Först ett lager väl omlott, men sen tyckte jag att vi lika gärna kunde lägga ett lager till för säkerhets skull. Har märkt att gräset faktiskt kan växa igenom ett enkellager på en säsong. Nu är det alltså två till fyra lager. Tänker att väven ska få ligga orörd tre år och kväva kirskålen. Hur det går med hallonsnåren i sista etappen till vänster känner jag mig mer tveksam till. Såna rötter verkar nästan omöjliga att bli av med även om det mesta är bortskrapat med hjälp av skopa och mycket dragits upp för hand. Men man får se det som ett gott försök.


Kvigorna i hagen är mycket intresserade av vad som försigår. Några är tuffare än andra. Tar täten, vädrar och tittar nyfiket. Visst är det roligare att jobba med lite sällskap!



Vågar sig alldeles nära grävmaskinen. Låtsas helt lugnt att de äter men bligar i själva verket på skopan.



Jag fascineras också av stora maskiner och hur skickligt maskinisten manövererar den gigantiska skopan med centimetersprecition. Slänten skrapades ända ner till staketet utan att knäcka eller ens peta på stolparna.




Ser framför mig ett Smålandsstaket av enestolpar, granstörar och slanor längs övre kanten så småningom, platån täckt med tjockt lager makadam och krypande växter planterade genom hål i väven. Tar jag bort den kommer ängen, kirskålrester och snår snabbt krypa uppför igen.
En sida ligger åt norr och en åt väster. Har du förslag på växter, låga buskar eller perenner som brer ut sig är jag tacksam för föslag.

Allt gott


söndag 21 juni 2015

Kransen är upphängd

Utanför hönshuset hänger nu årets midsommarkrans med en önskan om att hönsen ska hålla sig friska under året och värpa många fina ägg. Den får hänga kvar och torka tills nästa midsommar.
Egentligen är jag inte vidskeplig men jag gillar själva idén och har dessutom svårt att slänga så där direkt. Jag vill hålla kvar midsommarkänslan när frodigheten står på topp och låta den långsamt tona ut.




Allt gott

onsdag 17 juni 2015

Plantor vid vägen

I vår by kan man spontanshoppa längs vägen.



Sara har fyllt sin kärra med sommarblommor. Är lite sugen på hennes snygga tobak. Blir nog affär ikväll om de finns kvar.


Jag har ställt ut mitt överskott av grönsaksplantor och kryddor. Har svårt för att slänga. Känns bättre om nån vill ha. Slanten lägger man i en burk eller swishar. Folk är väldigt snälla och noga med att betala, men i fjol vittjades burken av en person som dök upp i liten svart bil, sög burken, tömde, vände bilden och var borta lika kvickt igen. Första gången låg det 150 kr i burken. Så mycket brukar den inte innehålla. Olycklig omständighet som gav mersmak för sen blev det fler långfingrade besök av samma person. Vi såg vem det var så ni andra med små svarta bilar behöver inte känna träffade. Nu håller vi bättre koll och grannarna har blivit pensionärer och vistas mycket i trädgården.
Tråkigt när en person ska förstöra nåt som är trevligt och fungerat bra. I år har det i alla fall inte varit några problem hittills.



En eftermiddag valde jag en smal och krokig genväg som jag sällan kör och hittade rabarberplantor av sorten 'Glaskins'. Har länge tänkt skaffa dessa, men inte kommit till skott med att så själv. De lär ha en betydligt lägre oxalsyrehalt än de flesta andra sorter och kan skördas länge. Hur glad blir man inte då!


Ha det så gott



söndag 14 juni 2015

Morgon hos hönsen

Hönshuset är inrymt längst in i uthuslängan. På natten är dörren stängd, men på dagen går de in och ut som de vill.




Först kommer man till förrummet. Här förvaras maten väl skyddad i kistan från råttor och möss. Rakt fram dörren till själva hönshuset som också är stängd för natten. Till vänster en smal dörr till Enrummaren. Det är ett mindre hönshus för mor och barn. Hit flyttar vi hönan så fort hon lagt sig att ruva för då behövs lugn och ro. Om hönan skulle ligga kvar bland de andra finns risken att övriga helt enkelt inte får komma in. Står hönan lågt i rang, lågt i hackordningen, är risken stor att hon inte hävdar sin plats utan väljer att ruva utomhus. Det hände nån gång i början av hönskarriären. Plötsligt blev det inte några ägg i redena och till slut hittade jag en höna väl gömd i komposten. Hon hade funnit ett fint och väl skyddat ställe, men ändå är ju en höna som lägger sig utomhus utsatt för nattens faror och oväder. Dessutom förlorar jag ägg och får kanske en hel drös kycklingar som jag inte har plats för. De blir inte heller lika tama. Nej, jag vill ha koll på hönsen.
När Enrummaren är upptagen får nästa ruvsugna höna ligga i boxen till höger.


Förrummet är också tillhåll när vädret är ruggigt.

- Gomorron vänner, säger jag när jag kliver in. Inte för att de tolkar mig ordagrant precis med de hör att det är just jag som kommer och inte en främmande människa. Höns är bra på att känna igen både "sina" människor och andra varelser. Det muttlas svagt till svar bakom mittersta dörren.



Gläntar på dörren till Enrummaren där alfahönan Astrid bor med sina två kycklingar. Önskar jag kunde lagt ljud till bilderna så ni fått höra kluckandet när hon trampar runt. Egentligen säger hon "Lämna oss i fred och ge f-n i mina kycklingar". En småbarnsmamma med skinn på näs... näbben.
 


 Jag tillämpar barnbegränsning så hon har fått behålla tre ägg att ruva och det blev två kycklingar.



I boxen ligger Petra och ruvar. Inne på andra veckan nu och har därmed snart gjort halva tiden av sina 21 dagar. Jag är noga med att anteckna när en höna lagt sig så jag vet när hon ska kläcka. Viktigt ifall äggen inte skulle vara befruktade. En höna med stark ruvningsinstinkt ligger nämligen kvar tills det händer något och kan i värsta fall dö på sin post.



I "stora" hönshuset som är cirka två kvm har flocken tillbringat natten sovandes på pinnarna, men de vaknar med ljuset och har både hunnit äta första frukost och lägga två ägg.


När jag äntligen öppnar far de ut med en himla fart som om de hade nåt viktigt att passa...



Nuppe tar genast plats mitt på parkeringen och markerar reviret med ett par rejäla fanfarer.


Medan hönsen tar dagen i besittning kan jag ju passa på att berätta lite mer och visa holkarna med reden. Redena är alltså flyttbara och lyfts enkelt ut till box eller Enrummare när höna vill ruva. Ovanför holkarna ett snedtag så att inte hönsen sitter och bajsar ovanpå. Det blir lättare att hålla rent på så sätt. Till vänster en vattenautomat i form av en upp-och-nervänd petflaska.
Om jag bott i tätort där tupp inte varit tillåten skulle jag valt en annan hönsras, kanske nån produktionsras där driften att ruva är bortavlad. Då kunde jag också haft reden i plockhöjd där äggen rullat undan efter hand.

Vid ytterväggen går två kopparrör med varmvatten som avger lite värme och övriga väggar är innerväggar. Rummet bakom holkarna är dessutom uppvärmt året runt. Skulle det bli riktigt kallt på vintern kompletterar vi med värmelampa.
Två gånger om året storstädas hönshuset och vitkalkas för att hålla ohyra borta, däremellan städas det lite varje dag och byts strö en gång i veckan.
Här har jag haft höns i drygt tjugo år och det funkar bra.




Fyller på matskålarna med hönsföder, havre och snäckskal. Det behövs inte så mycket på sommaren eftersom de förser sig bra själva utomhus. Det här är mest som stöd vid dåligt väder och till i morgon bittida innan vi hinner öppna.



Sen är det dags för frukost i det gröna, kanske mer som tidigt elvakaffe. Gänget kommer som ett skott när jag pullar i falsett. Idag blir det smuliga korvbröd, men det kunde lika gärna vara ris, pasta eller kokt potatis. Sånt som blir över i köket. Inget går till spillo.
Nuppe är redan på väg till sin Maja.




Vi tar var sitt håll runt trädgårdslandet och är framme nästan samtidigt. Maja och kycklingen får också lite bröd.



Hennes kyckling är cirka en månad och har börjat få ett tufsigt utseende. Jag kallar det lite elakt fulstorlek när fjädrarna börjar växa ut. För att få flytta utomhus måste kycklingen hunnit bli nån vecka och så pass stor att den inte glider igenom kycklingnätet om den blir skrämd. Ser du att mamma har röd näbb och kycklingen blå. Blå är rasstandard för silkeshöns.



- Hej, hur har du det? Allt väl? Jag skyndade så fort jag kunde.
Nuppe ruggar och är också lite spretig i fjäderdräkten men är en lika kärleksfull kavaljer och pappa för det.
Nu håller han Maja och kycklingen sällskap större delen av dagen. Visar kycklingen vad som går att äta, fina grässtrån, insekter och smulor. Framåt lunch balar de bredvid varandra, tar igen sig och myser.


Ha det gott



onsdag 10 juni 2015

Tärdgårdsföreningen på besök

Att visa upp sin trädgård är en alldeles speciell upplevelse. Till största delen väldigt trevligt och som bieffekt får man en massa gjort som kanske inte blivit av tidigare. 
Ja, jag ser dig lilla vinbärsbuske... jag vet att du skulle behöva lite mer jord och nu blev det äntligen av. Alla blindgångare bland sådderna blev också kastade och syrenskotten bland vintergrönan som jag nästan vant mig vid försvann i ett nafs. Hönsen fick en tvåveckorskurs i uppförande. De har fått kanelbullar och linfröbröd två gånger om dagen i kanten mot skogen och därmed fått annat i tankarna än att sprätta jord på stensättningar och gångar. Bilar undankörda och gruset krattat.

Så kom då gänget...




Oj, så mycket folk! Tur att goa bonden slagit gräset så vi kunde parkera på vallen. Men hur ska jag lyckas prata så högt att alla hör...


Nyaste rummet Äppelstunden. Plats att växa i,  fylla med pioner och fina bladväxter.






              Hjärtat i min trädgård - trädgårdslandet.



 Medhavd fika.



Kvällens stora överraskning var att träffa min barndomskamrat som jag inte sett på ca 30 år. Ett verkligt kärt återseende. Tack för att du följde med! Och tack till din mamma som bidraget till mitt blomsterintresse genom resa till Hammenhögs med oändliga tulpanfält i alla upptänkliga färger och skånska slott med fina planteringar. Hur gammal kan jag ha varit 10-12... Det satte sig. Ser det ännu framför mig. Hur stora, fina och färggranna trädgårdsupplevelse som än följt efter detta, är det inget som suddar ut den där första wow-upplevelsen.



Tack alla för att ni kom. 

Kvällens näst största överraskning var att så många av er läser min blogg. Jättekul! Skriv gärna en liten hälsning under kommentar. Kryssa i rutan anonym om du inte har egen blogg. Det är roligt när läsarna lämnar ett spår om än aldrig så litet.


Allt gott