Övervintra kronärtskockor och göra jord i säckar

På kronärtskockornas fröpåsar brukar det stå att de odlas som ettåringar, men kronärtskockor är perenna även om de är ganska känsliga och nyckfulla och har en tendens att säga ajöss efter några år.

Poängen med att låta dem övervintra är att plantorna blir betydligt större för varje år, buskar sig mer och ger fler och fler skockor. Som odlingsentusiast triggas jag förstås av utmaningar. Det känns helt enkelt som en liten seger att lyckas övervintra så många som möjligt. Om man bara har nån enstaka planta kan uppgrävning och förvaring frostfritt inomhus vara ett alternativ, men jag har ett tiotal plantor så det går bort. Oftast sätter jag också några nya och fyller i luckorna med till våren.

Gången till kronärtskockslandet har fått en röd port. Det känns lite som ett hemligt rum där bakom med sparrishäck till vänster och stora flyttblock som ramar in själva landet.
Det absolut viktigaste är att plantorna står väldränerat i sandjord eller i lutning så rötterna inte ruttnar om det blir sträng kyla. Minus 20 grader och snöfritt är inte ovanligt här på kanten till småländska höglandet. Utan skyddande snötäcke blir det riktigt tufft för växterna, men ett tjockt lager löv hjälper bra. Jag lägger 30-40 cm och petar in under bladen.

Plantorna får stå kvar under vintern, både för att jag tror de mår bäst så, men också som boplats för insekter. Vissa skockor blir som grafiska konstverk om det skulle komma lite snö. I år är de dock krympta och förtorkade eftersom de helt enkelt inte fått tillräckligt med vatten. Mer matiga grönsaker fick prioriteras framför delikatesserna, men jag hoppas kampen om dropparna gett desto djupare rötter som ger extra maffiga plantor nästa säsong.

Nu ska de bara överleva vintern, sin andra i denna bädden.

Trots många egna träd räcker löven knappt till att täcka odlingslådorna, men grannen som har en hel dunge och lönnar med stora löv bistår med säckar. Jag lämnar påsar och sen står de snyggt uppradade vid deras staket. Toppen!

Det går åt mer än man tror. 

Eftersom läget är ganska vindskyddat kommer löven att ligga kvar av sig själva, men kanten mot gången täcker jag med granris för att staga upp bädden och för att hönsen älskar den här hörnan. Bästa sprättstället så snart solen tittar fram.

Framåt vårkanten gäller det att ha lite fingertoppskänsla och lyfta av löven i omgångar så plantorna inte blir chockade av plötsliga frostnätter, men ändå får ljus att växa till sig. 

En hel del löv kommer att ha komposterat sig och resten förpackas i sopsäckar för att bli jord. Om löven inte är fuktiga vattnar jag upp till en halv kanna i säcken. Knyter ihop och märker med tex Vår 2019, brukar skriva på en såsticka av plast med blyertspenna, göra ett litet hål med en spik och fästa runt påsen med en bit spoltråd. Med saxen gör jag små hål i påsen runt om. Inte så stora att sniglarna tar sig in. Ställer säckarna i skuggan på norrsidan av uthuset och utan att behöva göra nånting extra, köra en meter med bilen, eller punga ut med en enda krona har jag världens bästa och näringsrika jord om 1-1/2 år. Kretslopp är fina grejer! Påsarna återanvänds förstås också år från år. Revor lags med bred tejp.

Allt gott

 Länksamlingen TrädgårdsFägring HÄR

Markarbeten runt växthuset

Medan ni andra fyller bloggarna med glada vårblommor, har jag mest bruna bilder att bjuda på. Hoppas jag ändå kan förmedla lite av den vårkänsla jag hade igår när solen strålade hela dagen, lager på lager åkte av och det tjocka täckbyxorna byttes mot sommarträdgårdsbrallor framåt eftermiddagen.

 Årets första egentliga trädgårdsdag ägnades åt markarbeten bakom och norr om växthuset, ett lass torv som ska blandas med gödsel och lite sand, sen fördelas med skyffel och skottkärra, men först ska områdena täckas med tidningar som skydd mot rotogräs under.

Så glad för att det finns traktor att tillgå vid såna här tillfällen. Notera skottkärran som ser pytteliten ut bredvid högen i mitten av bilden. 

På baksidan närmast växthuset blir det en gång förmodligen även en kant, men helst skulle jag vilja låta torven rinna ut och ge baksidan en mitt-i-skogenkänsla. De växter jag hittills bestämt mig för att plantera är fler amerikanska blåbär, en valnöt som ska få en jättegrop utan torv, en vit och en blå skogsklematis som ska få svinga sig över några flyttblock och även bitvis få bli marktäckare. Det kommer säkerligen att bli bärbuskar och kanske nån liten finbuske däremellan. Låter det rörigt... Jag hoppas det ska bli en charmig röra. Tanken är att göra en så smidig övergång som möjligt mot lövskogen bakom och ändå få med en del ätligt. Det är dessutom en enorm yta att hantera och jag kommer inte att hinna eller ha råd att göra allt denna säsongen. Det måste få växa fram efter hand.

Täcker med ett tjockt lager dagstidningar och reklam och låter dem överlappa väl ca 20-30 cm. Vid stenarna har jag gräv mig in med handspade och trycker intill tidningarna ordentligt med en ovass mejsel. Viktigt att det blir riktigt tätt.
Har mycket goda erfarenheter av att använda tidningar för att kväva rotogräs och annat sen tidigare trädgårdsprojekt. Har gjort gångar genom kirskålsbestånd där inte en enda rot tagit sig in i täckningen och även större områden på upp till 100 kvm har täckts med gott resultat. Maskrosor har jag dock märkt tar sig igenom så dem gräver jag numera upp innan. Mycket jobb men är man noggrann med underarbetet har man igen det. På tre år kommer tidningarna att vara så gott som nerbrutna och rotogräset dött. Jag har inte kvar några syntetiska material i marken.

Runt träd och buskar är det svårt att täcka och få bort all ogräs, men jag gör så gott jag kan genom att gräva ner en decimeter närmast rötterna och skrapa undan jorden innan jag pillar ner tidningarna och täcker med lika mycket torv, jord och gödsel igen. Skar lite i hjärtat att gräva upp de nickande vitsippsknopparna men det fanns också en kirskålsrot i torvan. Återplanterade ett par nävar vitsippsrötter på ett annat ställe. Det klarar sig bra även om man sätter småbitar och etablerar sig ganska lätt på rätt ställen.

Kärran fungerar ofta som portabel arbetsbänk och nu viker jag upp tidningarna och tar bort eventuella fönsterkuvert och blank, glossad reklam som kan ha följt med. Det hamnar i en egen låda och sen i pannan. Varför har vi inte sorterat allt från början undrar säker nån ... Jo, det gör vi men det går åt såna mängder tidningar att vi inte klarar att få ihop tillräckligt på egen hand under en vinter. Detta är fådda lådor.

Tänk er den här bruna ytan grön av kirskål om bara några veckor. Nej, det ska vara täckt innan dess! Här ska en renvattenreservoar på en kubikmeter stå och de tre varmkomposterna bakom ett plank av krakar (hässjestörar). I det bästa av världar får jag också plats med de fyra olika facken för roterad jord, överskottsgödsel, kompost och sand som nu står olyckligt placerad vid parkeringen. Hitom stolpen blir det rabatt.

Ett jättearbete men för två år sen var det storskog där växthuset står och en gigantisk syrenhäck  vid pallkragarna och söderut. Nu gräsrundel och grusgångar. Så visst händer det saker. Taktiken är att jobba nån timme varje dag, för att det hela tiden ska gå framåt och att vi ändå ska hinna med våra vanliga sysslor. Jag tränar dessutom hårt på att spara kroppen, jobba lagom och rätt i trädgården och variera sysslorna även om projekt och "måsten" skriker på mig i olika hörn.

Allt gott

Höst i trädgårdslandet

Jag gillar alla årstider i trädgårdslandet, våren då allt är fräscht och man ser lådor med späda primörer och tydlig struktur, högsommaren med frodighet, trånga gångar och mycket ätligt att välja bland, hösten när vissa lådor börjar tömmas, fast det fortfarande finns en del att äta och svartkålen ståtar i milt ljus. Faktiskt gillar jag vintern också med naket skelett av hässjöstörar och fröställningar som står kvar. Dofterna varierar, liksom ljuden. 

Medan jag står i landet och filosoferar städar ett gäng talgoxar upp efter hönsens lunch. Snappar åt sig brödsmulor som varit för små för stora näbbar att nappa. Sen bråkar de högljutt i häggmispeln så de röda bladen yr. Under sitter hönsen och verkar helt oberörda eller om de bara väljer att inte lägga sig i. Som de bjässar de är i jämförelse och med de röstresurser de besitter kunde de lätt ha rutit i och fått tyst på småfågelkäbblet genom överraskningsmetoden, men som sagt... var och en sköter sitt.

Själv konstaterar jag att livet vore bra tråkigt utan grönkål, särskilt den blågröna svartkålsvarianten.

Två stora vräkiga kålplantor som jag plockat hundratals larver på bekänner äntligen färg. Fick plötsligt utrymme över i somras när jag byggde fler lådor och satte två dåliga kålplantor som tappat namnstickorna. Länge verkade det bara bli blad, men nu kan man urskilja små romanescobuketter. Det är limegröna och ser ut som toppiga blomkålshuvuden men är en korsning mellan blomkål och broccoli. Superb smak, roligt att ha testat, men knappast odlingsvärd i längden med tanke på den plats de tar upp, hur små kålhuvudena blir och hur mycket arbete man får lägga på att hålla undan larver. 

Spenatskräppan är ovanligt fräsch för denna tiden på året. Ovärderlig våprimör som till och med visar sig tidigare än nässlorna. Nu finns det så mycket annat bladgrönt som används på samma sätt mangold, kål, Nyzeeländsk spenat så den får stå orörd och bara vara snygg.

Efter hand som löven samlas upp täcker jag tomma ytor och bäddar in morötter, rödbetor, purjo och vinterrädisor så att det inte blir tjäle i bäddarna. De mår bra i jorden och jag tänker fortsätta gräva upp efter hand i alla fall fram till jul. Annat är skördat och lagt för vinterförvaring.

Det blir wok till kvällsmat.

Ha det gott

Evighetsprojektet

Äntligen ser vi slutet på släntprojektet som påbörjades förra året. Egentligen har det inte krävt så många arbetstimmar, inget dyrt material, ingen specialkunskap har fodrats, men så fasligt motigt ändå.

Vi har fått hjälp av grävmaskin med att jämna till. Sen började vi täcka med markväv. Först ett lager väl omlott, men sen tyckte jag att vi lika gärna kunde lägga ett lager till för säkerhets skull. Har märkt att gräset faktiskt kan växa igenom ett enkellager på en säsong. Nu är det alltså två till fyra lager. Tänker att väven ska få ligga orörd tre år och kväva kirskålen. Hur det går med hallonsnåren i sista etappen till vänster känner jag mig mer tveksam till. Såna rötter verkar nästan omöjliga att bli av med även om det mesta är bortskrapat med hjälp av skopa och mycket dragits upp för hand. Men man får se det som ett gott försök.

Kvigorna i hagen är mycket intresserade av vad som försigår. Några är tuffare än andra. Tar täten, vädrar och tittar nyfiket. Visst är det roligare att jobba med lite sällskap!

Vågar sig alldeles nära grävmaskinen. Låtsas helt lugnt att de äter men bligar i själva verket på skopan.

Jag fascineras också av stora maskiner och hur skickligt maskinisten manövererar den gigantiska skopan med centimetersprecition. Slänten skrapades ända ner till staketet utan att knäcka eller ens peta på stolparna.

Ser framför mig ett Smålandsstaket av enestolpar, granstörar och slanor längs övre kanten så småningom, platån täckt med tjockt lager makadam och krypande växter planterade genom hål i väven. Tar jag bort den kommer ängen, kirskålrester och snår snabbt krypa uppför igen.
En sida ligger åt norr och en åt väster. Har du förslag på växter, låga buskar eller perenner som brer ut sig är jag tacksam för föslag.

Allt gott