Medan ni andra fyller bloggarna med glada vårblommor, har jag mest bruna bilder att bjuda på. Hoppas jag ändå kan förmedla lite av den vårkänsla jag hade igår när solen strålade hela dagen, lager på lager åkte av och det tjocka täckbyxorna byttes mot sommarträdgårdsbrallor framåt eftermiddagen.
Årets första egentliga trädgårdsdag ägnades åt markarbeten bakom och norr om växthuset, ett lass torv som ska blandas med gödsel och lite sand, sen fördelas med skyffel och skottkärra, men först ska områdena täckas med tidningar som skydd mot rotogräs under.
Så glad för att det finns traktor att tillgå vid såna här tillfällen. Notera skottkärran som ser pytteliten ut bredvid högen i mitten av bilden.
På baksidan närmast växthuset blir det en gång förmodligen även en kant, men helst skulle jag vilja låta torven rinna ut och ge baksidan en mitt-i-skogenkänsla. De växter jag hittills bestämt mig för att plantera är fler amerikanska blåbär, en valnöt som ska få en jättegrop utan torv, en vit och en blå skogsklematis som ska få svinga sig över några flyttblock och även bitvis få bli marktäckare. Det kommer säkerligen att bli bärbuskar och kanske nån liten finbuske däremellan. Låter det rörigt... Jag hoppas det ska bli en charmig röra. Tanken är att göra en så smidig övergång som möjligt mot lövskogen bakom och ändå få med en del ätligt. Det är dessutom en enorm yta att hantera och jag kommer inte att hinna eller ha råd att göra allt denna säsongen. Det måste få växa fram efter hand.
Täcker med ett tjockt lager dagstidningar och reklam och låter dem överlappa väl ca 20-30 cm. Vid stenarna har jag gräv mig in med handspade och trycker intill tidningarna ordentligt med en ovass mejsel. Viktigt att det blir riktigt tätt.
Har mycket goda erfarenheter av att använda tidningar för att kväva rotogräs och annat sen tidigare trädgårdsprojekt. Har gjort gångar genom kirskålsbestånd där inte en enda rot tagit sig in i täckningen och även större områden på upp till 100 kvm har täckts med gott resultat. Maskrosor har jag dock märkt tar sig igenom så dem gräver jag numera upp innan. Mycket jobb men är man noggrann med underarbetet har man igen det. På tre år kommer tidningarna att vara så gott som nerbrutna och rotogräset dött. Jag har inte kvar några syntetiska material i marken.
Runt träd och buskar är det svårt att täcka och få bort all ogräs, men jag gör så gott jag kan genom att gräva ner en decimeter närmast rötterna och skrapa undan jorden innan jag pillar ner tidningarna och täcker med lika mycket torv, jord och gödsel igen. Skar lite i hjärtat att gräva upp de nickande vitsippsknopparna men det fanns också en kirskålsrot i torvan. Återplanterade ett par nävar vitsippsrötter på ett annat ställe. Det klarar sig bra även om man sätter småbitar och etablerar sig ganska lätt på rätt ställen.
Kärran fungerar ofta som portabel arbetsbänk och nu viker jag upp tidningarna och tar bort eventuella fönsterkuvert och blank, glossad reklam som kan ha följt med. Det hamnar i en egen låda och sen i pannan. Varför har vi inte sorterat allt från början undrar säker nån ... Jo, det gör vi men det går åt såna mängder tidningar att vi inte klarar att få ihop tillräckligt på egen hand under en vinter. Detta är fådda lådor.
Tänk er den här bruna ytan grön av kirskål om bara några veckor. Nej, det ska vara täckt innan dess! Här ska en renvattenreservoar på en kubikmeter stå och de tre varmkomposterna bakom ett plank av krakar (hässjestörar). I det bästa av världar får jag också plats med de fyra olika facken för roterad jord, överskottsgödsel, kompost och sand som nu står olyckligt placerad vid parkeringen. Hitom stolpen blir det rabatt.
Ett jättearbete men för två år sen var det storskog där växthuset står och en gigantisk syrenhäck vid pallkragarna och söderut. Nu gräsrundel och grusgångar. Så visst händer det saker. Taktiken är att jobba nån timme varje dag, för att det hela tiden ska gå framåt och att vi ändå ska hinna med våra vanliga sysslor. Jag tränar dessutom hårt på att spara kroppen, jobba lagom och rätt i trädgården och variera sysslorna även om projekt och "måsten" skriker på mig i olika hörn.
Allt gott
