Växthusbygge del 8 - Flyttar in så smått

Växthuset är långt ifrån färdigt. Montörerna har varit här ytterligare en gång och tätat läckor, de sista hoppas jag.

Väntar på rörmokare. Han dök upp under en dag sen försvann han igen. Väntar på elektrikern också och att mannen ska få tid att skruva kanaler att dra elen i. 

Under tiden flyttar jag in lite provisoriskt.

Matnyttigt och blommor om vartannat som får stå i mitten tills vidare istället för utmed väggarna. Hantverkarna behöver ju plats att komma runt.

Är ganska nöjd med tomatplantorna i år som blivit kompakta och klarat sig utan kylans rödfärgning trots uppväxten i garaget. Ett par sorter har börjat blomma, så nu gäller det att komma ihåg att pollinera.

Katusbebisar på tillväxt.

Spireabusken klipptes hårt för nästan två månader sen och kvistarna hamnade i en mjölkkruka i växthuset. Känns verkligt lyxigt att kunna slösa utrymme på en så skrymmande vas. Dofter härligt!

Och så fick en takkrona flytta in...  Gillar formen och stilen, att den är gammal, ja i alla fall så där lagom halvgammal och att den är elektrisk. Känns genast mer hemtrevligt! Nu väntar jag på att den där härliga växthusdoften av fuktig jord ska infinna sig, men den kommer nog med tomathinkarna så småningom. 

Allt gott

Kajplök

I förra inlägget hyllade jag fleråriga grönsaker och en sån är ju Kajplöken eller Skogslöken som den också kallas.

Hur länge har jag inte avundats gotlänningarna och deras kajpsoppa på våren, men nu äntligen har jag tagit ett steg närmare denna omtalade delikatess.
Har sått en matsked bulbiller i utkanten av Äppelstunden (lundmiljö) som gränsar mot slänt och ängsmark. Skulle de ta sig har de ett bra område att sprida sig på. Började med att kalka lite extra eftersom jorden här är kalkfattig. Dock har jag lyckats bra med att så ramslök som etablerat sig fint. Därför tänker jag att det kanske inte är helt hopplöst för kajplöken heller. För ramslöken tog det två säsonger innan den grodde så jag förser mig med tålamod.

Ni som läser tidningen Smålandsposten har säkert inte missat denna annons.

De senaste åren har den förekommit nästan varje dag vid denna årstiden. Man kan lätt tro att det handlar om lökarna på bilden, men det är alltså bulbiller man köper.

Googlade runt lite för att se hur tillgången är på bulbiller, men fick inget napp hos de stora fröfirmorna. Man undrar varför? Kan det betyda att bulbillerna är färskgroende och ska planteras på en gång under hösten, alltså inte kommer att gro nu eller... Har ni några erfarenheter av kajplök?

Allt gott

Fleråriga grönsaker - efterlängtad bok

Äntligen finns det en bok om fleråriga grönsaker! Ämnet ligger mig varmt om hjärtat sen många år tillbaka, men det finns egentligen inte så mycket skrivet på svenska. 
Några växter har jag snubblat över ändå, som rankspenat, spenatskräppa och skogslök. Andra är gamla bekanta som rabarber, sparris, ramslök, jordärtskockor, rucola, gräslök som vi väl är bekanta med lite till mans, men vem har hört talas om att storrams är god som sparris, att dagliljor smakar sött och fräscht, inlagda strutbräkenskott, ångad funkia med smör, kokta rötter av knölklocka eller delikatessknölen korogi.

Många av de perenna bladgrönsakerna dyker upp mycket tidigare än våra ettåriga. Nässlan är ju ett utmärkt exempel. De här riktigt tidiga primörerna är guld värda även om jag odlar både babyleaves och har varmbänken full. Många är lundväxter som kan odlas under fruktträden. De flesta är inte särskilt kinkiga utan klarar tuffa tag. Den som försökt bli av med en enveten knölklocka vet vad jag menar. Fast nu när jag känner till att hela plantan är ätlig och kommer ihåg hur stora rotknölarna var när jag grävde upp ångrar jag djupt att den inte fick flytta till nån utkant av trädgården åtminstone. Kanske återupptar jag kontakten under ordnade former så småningom.

Gränsen mellan perenna grönsaker, örter och kryddor är ibland lite flytande, men man kan väl säga att boken mest tar upp grönt som man kan bli en egen rätt eller ett tillbehör på tallriken. Det är inte en ört- och kryddbok.

Sakligt presenteras växtporträtten, hur de odlas och används ofta också med bild. Det finns ett spännande receptkapitel, tabeller och översikter.

För mig har skogsträdgård och permakultur varit ett luddigt begrepp fast jag läst på och hört föreläsningar i ämnet.
Nu har jag fått detta förklarat för mig och tydliga anvisningar om hur man kan göra. Fler ätliga växter kommer att få smyga sig in i Äppelstunden (lund).

Jag har också fått klarhet i ämnet Vallört. Vallört är ju en riktig dunderväxt, urgammal medicinalväxt, bra som gödning, marktäckning, stärkande runt tomaterna, uppskattad av insekterna osv. Problemet har varit det aggressiva växtsättet och att den måste odlas avskilt eller i utkanten av trädgården. Det finns äkta och vild. Nu vet jag också att det är Uppländsk vallört man ska odla 'Bocking 4' eller 'Bocking14', sterila sorter som inte frösår sig och kan skördas hårt.

Det här kommer sannolikt att bli min mest använda trädgårdsbok, bara det att jag faktiskt läst hela säger en del. En bok som har nåt nytt att tillföra trädgårdssverige och jag tror att vi bara är alldeles i begynnelsen av nåt som kommer att bli riktigt stort inom odling.

De som samlat erfarenheter och skrivit heter Daniel Larsson, Annevi Sjöberg och Philipp Weiss från Hälsningbo Skogsträdgård och jag hittade Fleråriga grönsaker på http://flerårigagrönsaker.stjärnsund.nu/

Runt boken har jag lagt åtta ätliga perenner. Känner du igen dem?
Rätt svar en bit ner på sidan.

Allt gott

Tusensköna, luktviol, rabarber, maskros, ramslök, spenatskräppa, libbsticka och gräslök.

Hönsen drar hemåt

Par om par drar sig lilla hönsflocken hemåt när ljuset minskar framåt kvällen. Höns är helt ljusstyrda. Under vintern, tillbringar de mest dagarna i hönshuset, äter, pratar, sandbadar, lägger nåt ägg, vidmakthåller hackordningen.

När ljuset återvänder i januari tittar de plirande ut. Mest ivriga är det unga.  Aktiviteten sätter igång när solen går upp. Talesättet uppe med tuppen stämmer alltså bra. Mina höns har ett fönster mot öster så de kan till och med se soluppgången. 

När vi så småningom gläntar på dörren framåt niotiden, har de varit igång länge.  Man hör genom dörren hur de småpratar och ibland får nån en tillrättavisning med ett högre ljud antagligen också åtföljt av ett bestämt hack i huvudet. 
-Go´morron! hälsar jag glatt, mest för att de ska veta att det är jag som kommer och inte nån främmande. Några tystnar, nån svarar med utrop på hönors vis. Det blir trängsel vid dörren när alla vill ut på en gång.

Under sommarhalvåret väljer de att spendera den mesta tiden i trädgården. Vem gör inte det! De är lite som vi, tar sysslorna med  sig ut och njuter. Vi shoppar mindre på mataffären och äter hemodlat hönsen äter också mindre köpemat och mer färskt. Förser sig med gräs och insekter av alla de slag. Vi vilar i solstolen och hönsen i skuggan under syrenbersån. Vi badar i sjön och havet, hönsen balar ner sig i det torra dammet mot soliga väggen.

Hönsens dag har mycket bestämda rutiner. De är vanedjur med inarbetade matletarrundor, däremellan läggs ägg, befruktas ägg, kycklingar uppfostras. Ja, du vet väl själv hur det är. Vid lunchtid pausar de nån timme för att sen gå ett par nya rundor.

När solen går ner bakom granskogen är dagen över, ljusa dagar är det vid åtta, halvniotiden. En mulen dag som idag drar de sig hemåt redan vid femtiden. Med raska steg och krävorna fulla traskar de i bredd mot parkeringen.

Från vänster syns Petter som har bildat par med Maja, sen Nuppe och Grace som är tamast och nästan springer ikull mig när hon tigger mat. Saknas gör Astrid som ligger på ägg och ruvar sen elva dagar tillbaka, alltså tio dagar kvar till kläckning och Petra som man kan hitta lite var som helst, senast bakom trädgårdsspegeln. 

Allt gott

Snigelplåt runt Äppelstunden

Tack alla rara, för stöd och uppbackning i förra inlägget! Ni ska veta att det värmer och ger råg i ryggen.

Ett projekt som inte kunde vänta längre var att byta plåtkanten mellan äng och Äppelstund. Här väller sniglarna in och kastar sig över ramslök och hostor. Jag har inte en chans att hålla dem stången och det känns inte meningsfullt att plantera fler "roliga" växter förrän jag fått nån slags kontroll över sniglarna. Har redan nackat tre styck i vår.

De gamla rostiga kanterna var ca 15 cm höga och kom inte ner tillräckligt djupt för att hålla undan rotsystem från ängen bakom cykeln och mot sniglarna gjorde de ingen skillnad alls. Kycklingnätet är till för att hålla hönsen utanför nån månad innan grönskan kommit upp. Inte snyggt men i år har de farit runt som vettvillingar på ställen de normalt inte får vara. Antagligen för att jag berövat dom den väldigt sprättvänliga syrenhäcken mot skogen där växthuset nu står.

Åter till sniglarna...
Nu provar jag 40 cm breda plåtar med en bockad kant som är 4 cm. Hur stor eller liten vinkel som är lämplig för att sniglarna ska få svårt att ta sig över vet jag inte. Detta får helt enkelt bli ett experiment. 
Plåtarna har vi beställt från en verkstad som kan klippa och bocka större plåtar. De är i 2,5 meters längder som vi skruvat ihop efter det att vi provat ut djupet och försökt få linjerna så raka som möjligt.

Ramslöken som fick flytta från en annan del av trädgården i fjol har överlevt skapligt trots att den blev helt neräten av sniglarna innan den hunnit rota sig. Kommer att låta den vara ifred och endast skörda nåt enstaka blad.

Bakom äppelträden mitt i bild syns en del av den grå plåtkanten. Känns som den borde ner djupare ändå. Får se vad vi kan göra åt detta. Ture är förstås med och busar överallt.

Allt gott

 

Växthusbygge del 7 - Strul och förseningar

Flera har undrat hur det går med växthuset. Jag har tvekat lite om jag skulle berätta denna sorgliga historia men å andra sidan har jag ingen anledning att hålla Classicum om ryggen eller skönmåla verkligheten. Tvärtom är jag för konsumentupplysning.

Om det gått som jag tänkt skulle växthuset varit färdigt nu, inrett och knökfullt av plantor. Så är det inte beroende på omfattande läckage från taket som jag väntat på att få åtgärdat. Se bilder här.

Växthuset beställdes hösten 2015. Samtidigt ville jag beställa monteringen, vilket man enligt Säljarens katalog skulle göra på en gång, men Säljaren sa och skrev i mejl att vi tar det sen när allt är levererat. Jag hade saken uppe ytterligare en gång utan att beställningen mottogs. När växthuset var levererat sa Säljaren som vi kan kalla Ulf "Du skulle beställt montering när du köpte huset". Detta kändes ganska knäckande, men en välvillig anställd klämde ändå in monteringen strax innan jul och grabbarna jobbade stelfrusna i duggregn och temperatur nära nollan.

Efter ett tag märkte jag att det regnade in och inte lite heller.  Det skvalade och vi satte balja i mitten för att samla upp en av de största pölarna, men muren var genomdränkt, därför kunde vi inte måla den som jag tänkt. Innan muren målats kunde vi inte dra el eller sätta fast ventiler, utan ventiler och el ingen värmefläkt.

Välvilligt anställd och Säljaren menar att silikonen inte tätar när det är kallt. Men går inte med på att ett handhavandefel begåtts, eller ber om ursäkt.

Veckan efter påsk kom montörerna åter och tätade om stora delar av taket. De bad om ursäkt för att de behövde komma igen, men det var ju knappast deras fel.

Till saken hör att jag beställt profiler och monteringssats för att bygga lock av fönster i samma stil som växthuset till vidhängande varmbänk. Profilerna kom men inte monteringssatsen för den hade Säljaren glömt att beställa, men en påse med diverse skruvar kom så småningom.

Som plåster på såren för allt strul gick Säljaren med på att montörerna skulle bygga ihop locket åt mig när de ändå var här. Då visade det sig att det fattades ännu fler grejer som jag fortfarande inte fått och därför blev jag snuvad på monteringen.

Det har varit annat strul också med densamme Säljare inblandad, tex rabatter som inte blivit dragna förrän efter påminnelser.

Projekt tenderar inte sällan att bli krångligare än man tänkt sig, ta längre tid och bjuder ibland på oväntade överraskningar, det får man vara beredd på. Därför bestämde jag mig innan växthusprojektet påbörjades att detta skulle få ta den tid det behöver, inga genvägar eller halvmesyrer, inget stress utan vara lustfullt och mysigt. Men det räcker med en strulande och slarvig nyckelperson för att sabotera. Liten tuva stjälper stort lass heter det ju. Jag vet inte heller vad jag kunnat göra annorlunda.

Har vetat exakt hur jag velat ha det från början.

Har läst på.

Har försökt få så mycket som möjligt skriftligt.

Har varit lugn, sansad, tålmodig och trevlig.

Allt onödigt strul är ändå tärande och förtar mycket av nöjet. Dessutom känner jag mig ganska stressad över att hålla på med växthusbygge mitt i intensivaste odlingssäsongen. Så onödigt.

Nu är det i all fall målat invändigt och elektrikern är på gång.

Mannen har så smått börjat med att fylla upp och jämna till runt växthuset. Platsen lutar så det är inte helt lätt att räkna ut hur man ska ha det.

Fortsättning lär följa...

Under tiden är jag glad för vårt pyttelilla drivhus som tjänstgjort i 25 år utan att läcka nångång. Vissa år har jag klämt ur det 2000 plantor, men så mycket blir det inte i år.

Allt gott

Vild vår på Botaniska i Göteborg

Tog oss en tur till Göteborg och Botaniska trädgården, där pågår nämligen utställningen Vild vår.
Namnet syftar på vårens lökar och deras vilda ursprung. För att riktigt hylla de vårblommande lökarna planterade man 200.000 extra lök i höstas. Det var intressant att höra hur man genomför ett sånt projekt. Tre skolklasser med trädgårdsinrikting arbetade 3 timmar var. Till sin hjälp hade man ett plogliknande verktyg som sprättade upp grässvålen och delade så att löken kunde läggas i fåran, dels ett grepliknande verktyg med ihåliga rör istället för fingrar. På så sätt kunde man göra många hål på en gång. Allt var avklarat på en dryg vecka.

-Om man vill ha vårlök som inte glesar ut efter ett par år utan sprider sig ska man satsa på porslinshyacint (Puschkinia scilloides), (Crocus tomasinus) och nunneört (Corydalis), berättar chefträdgårdsmästare Anders Stålhandske entusiastiskt för oss i lämmeltåget bakom, liksom för GT:s utsända och TV Väst.  
Fler porslinshyacinter till gräsmattan tänker jag. 

-Narcisser och tulpaner däremot ska man inte ha i gräsmattan,  fortsätter han. Det blir bara krångligt med klippningen och bladen ser fula ut. Narcissblad ska täckas av högre växter när de blommat färdigt. 
Hmm, självklart i de bästa av världar, tänker jag, men inte alltid lika lätt att få till.

-Vad hette nu krokusen ni skulle ha i gräsmattan, utbrister plötsligt Anders... Tomasinus kommer det försiktigt från lite spridda håll i skaran. 

Göteborgs botaniska trädgård har Sveriges största samling av vilda växter från hela världen. Vilda arter är lite spretigare, lite ovanligare och lite svårare att odla än våra vanliga trädgårdsväxter.

Många vårblommande lökväxter kommer ursprungligen från platser på jorden där det regnar mycket på våren och sen blir väldigt torrt och varmt en stor del av året.  Så har vi ju det inte riktigt i Sverige. Här kan det vara kyligt och framförallt regnigt på sommaren. Därför har man byggt en särskild lökträdgård under tak med öppna sidor där man planterar ut överskottet från samlingarna. 

I pärlhyacintutställningen visades ca 200 olika (Muscari) från vit till allra mörkaste blå, alla med sitt speciella särdrag. Just när jag var där skulle TV-reportern påbörja intervju med Anders och första frågan löd: Stålhandske och gröna fingrar... hur går det ihop...

Självklart blev det en del inköp också, kanske några fler än dessa... kanske ett par påsar... eller fyra...

Hundtandlilja (Erythronium dens-canis) 'Snowflake'
Vårblommande Tidlösa (Colchicum hungaricum) 'Valentine'
Guldadonis (Adonis amurensis) 'Pleniflora'

 Vild vår  27 februari - 30 april, se den! 

Vårblomning

Härligaste tiden när blomningen börjar.

Tibasten (Daphne mezereum) började slå ut redan i januari, men nu har den exploderat. Det växte ett antal på platsen där nya växthuset står, men två är räddade och har övervintrat fint i murarhinkar.

Gullvivorna (Primula veris) ligger i startgroparna. Självsår sig glatt.

Självsår sig och sprider sig i hela trädgården gör också Smånunneörten (Corydalis intermedia). Älskar när de gröna tuvorna brer ut sig över gräsmattan och överser gärna med att det ser lite fult och tufsigt ut när de vissnar ner om några veckor innan de helt gömmer sig och försvinner till nästa säsong.

Färgskalan skiftar från skarpt rosa till ljuset lila, men av nån anledning blir de flesta lila.

 Allt gott