Snigelplåt runt Äppelstunden

Tack alla rara, för stöd och uppbackning i förra inlägget! Ni ska veta att det värmer och ger råg i ryggen.

Ett projekt som inte kunde vänta längre var att byta plåtkanten mellan äng och Äppelstund. Här väller sniglarna in och kastar sig över ramslök och hostor. Jag har inte en chans att hålla dem stången och det känns inte meningsfullt att plantera fler "roliga" växter förrän jag fått nån slags kontroll över sniglarna. Har redan nackat tre styck i vår.

De gamla rostiga kanterna var ca 15 cm höga och kom inte ner tillräckligt djupt för att hålla undan rotsystem från ängen bakom cykeln och mot sniglarna gjorde de ingen skillnad alls. Kycklingnätet är till för att hålla hönsen utanför nån månad innan grönskan kommit upp. Inte snyggt men i år har de farit runt som vettvillingar på ställen de normalt inte får vara. Antagligen för att jag berövat dom den väldigt sprättvänliga syrenhäcken mot skogen där växthuset nu står.

Åter till sniglarna...
Nu provar jag 40 cm breda plåtar med en bockad kant som är 4 cm. Hur stor eller liten vinkel som är lämplig för att sniglarna ska få svårt att ta sig över vet jag inte. Detta får helt enkelt bli ett experiment. 
Plåtarna har vi beställt från en verkstad som kan klippa och bocka större plåtar. De är i 2,5 meters längder som vi skruvat ihop efter det att vi provat ut djupet och försökt få linjerna så raka som möjligt.

Ramslöken som fick flytta från en annan del av trädgården i fjol har överlevt skapligt trots att den blev helt neräten av sniglarna innan den hunnit rota sig. Kommer att låta den vara ifred och endast skörda nåt enstaka blad.

Bakom äppelträden mitt i bild syns en del av den grå plåtkanten. Känns som den borde ner djupare ändå. Får se vad vi kan göra åt detta. Ture är förstås med och busar överallt.

Allt gott

 

Krukodlade morötter och olyckan Ture

Men det här ser väl lite mysigt ut... Basilika, körvel och lite annat på gång...

Fönstertomaten 'Wilma' som visat sig vara perenn inomhus. Har två plantor som gett oavbrutet sen våren 2014 och detta är fröplantor från dessa. Ska fylla ett fönster med denna oumbärliga supertomat och även ha några plantor i växthuset. De blir bara ca 40 cm höga, så man får plats med många. 

Och så morötter på kruka som jag tänkt avnjuta som primörer när de är sex, sju cm långa. Detta är en sommarsort sådd för två månader sen.

Från början hade jag en större kruka också...
 

Men nu hänger de på timern... Rötterna är känsliga och bör helst inte gallras ännu mindre planteras om, men jag får göra ett försök...

Olyckan Ture Svinto och jag var rörande överens om att han skulle tillbringa en stund utomhus tills vi båda lugnat ner oss.

Allt gott

Det som göms i snö...

I år har jag lämnat Jennys cykel kvar utomhus. Tror inte hon skulle ha gillat det, men bättre att den blir använd än står och samlar damm i nån bod resonerar jag. 

Cykelkorgen hittad på loppis och lådan bak har en urblekt logo V&S på sidorna, men det måste väl vara ett bra tag sen Vin och sprit använde trälådor. Nån som vet hur gammal den kan vara?

Ture Svinto dyker som vanligt upp och vill se vad jag håller på med, en riktig trädgårdskatt.
Efter bilderna togs kom det ytterligare 15 cm snö på bara några timmar.

Allt gott

Krasch, bang!

I samma sekund jag sätter nyckeln i dörren hörs en rejäl smäll. Nånting rasar och landar med en bang. Två sekunder senare möter jag ett lågt svart skinn som liknar Ture katt. En svart skugga som gör en så stor sväng runt mig som det går i köket. Tar sig förbi med skräck och ångest i ögonen. Jag blänger tillbaka.

Öppnar dörren och han rinner ut. Inte ens nån mening att skälla på den stackaren. Han visste att han inte borde varit i fönstret och blev vettskrämd när dörren öppnades. Han satt säkert och drömde, lyssnade på suset i träden, fascinerades av småfåglarna, var i en annan värld precis som jag kan vara ibland. Han vet vad som är rätt och fel och är väldigt känslig för tillsägelser och skäll. Antagligen den mest lättuppfostade katt jag nånsin känt.

Men med katter och särskilt unga kissar, är det ju så att regler bara gäller när matte är närvarande, annars är de tänjbara och glömmer man att stänga dörren till vardagsrummet får man skylla sig själv. Extra lurviga saintpaulior avslöjar att det ibland tänjs lite både här och där.

Skadorna ses över. Min TRÄDTAKLÖK Aeonium arboreum har gått av på mitten och endast ett litet skott sitter kvar. Trots lerkrukan var det ingen stadig planta. Kronan var stor och tung. Toppen och ytterligare några skott hamnar i nya krukor och förpassas till svalare garaget under belysning.

Som tur är tog jag sticklingar i våras. De har stått längst in och högst upp i växthuset, alltså där det är som varmast och vuxit sig nästan lika stora som modersplantan på en säsong. De verkar gilla hur mycket värme som helst och en skvätt vatten nästan dagligen som får rinna igenom den porösa jordblandningen.

Framåt kvällen kommer Ture katt tillbaka igen som om ingenting hänt, allt är som vanligt, jag serverar kvällsmat, det kelas som vanligt, vi småpratar som vanligt eh... ja, det är kanske mest jag som pratar.

 

Gyllene söt

Gyllene och söt är min favoritsockerärt 'Golden Sweet' som nyss börjat blomma i lila. Innan man vet ordet av är blomman utbytt mot en tjusigt gul ärtskida. Jag äter så många jag orkar, lätt ångade med krispet kvar och en klick smör...mmmmm...gott! Resten hamnar i frysen. Hur noggrant man än plockar är det alltid nån skida som gömmer sig under ett blad och får fullt utvecklade ärtor. Givetvis kan man sprita skidorna och äta ärtorna, men jag brukar spara dom till nästa års utsäde. Tur är det, för jag har inte sett just denna ärtan till försäljning mer än en gång hos Impecta. Den ska härstamma från Indien och vara ovanlig. Jag är jätteglad för den.

Just denna sockerärtan växer i tre zinklådor som bildar södervägg i Arbetsrummet. Spaljéerna har Mannen svetsat av armeringsmattor. Mot norr delar två lådor med hostor av. Fick nyligen en gigantisk planta som skulle slängas. Jag har ju verkligt svårt för att slänga växter och brukar försöka rädda det som går, ta vara på fröplantor, dela och kruka upp. Rätt som det är behövs de nån annanstans i trädgården eller får de följa med på växtmarknad när de vuxit till sig.

Från andra hållet ser det ut så här. Arbetsrummet är nästan dolt av grönskan.

Genom rummet går en gång av betongplattor som tidigare legat på ett annat ställe i trädgården. De kommer  sannolikt från en litet cementgjuteri som fanns i grannbyn på 1950-talet. Det känns gott att återknyta till trakten och första ägaren av trädgården. Narv och gräs i fogarna är jag inte så känslig för och lite alger och mossa känns mest som trevlig patina.

I Arbetsrummet ett planteringsbord från vår lokala handelsträdgård som rensade upp och sålde av i samband med ägarbyte. Växter står på tur att krukas upp under hela sommaren.

Var jag än är i trädgården prasslar det och rör det sig i buskarna. Antingen är det silkeshönsen som håller sig nära inpå i hopp om att en fet daggmask ska dyka upp eller är det nån av katterna. Idag var det Ture på väg ner från en lönn i skogen.

På tur att börja blomma står blomsterbönan som har fått ett torn i Mosterhörnan att klättra i.

Ha det fint!