Ärtstöd

Dags att plantera de förgrodda ärtorna. Håller tummarna för att frostrisken är över. Annars får jag täcka. Först ut är 'Golden Sweet' som blir hög och får bo i tre zinklådor med armeringsnät att klättra i. Mannen har svetsat fötter på  näten som blir stabila när de kommer i lådorna och får jorden över sig.

Brukar klä insidorna med juteväv för att täppa igen hålen. Juteväv för att jag tycker det är snyggt och miljövänligt. Plast med hål i skulle också funka.
 

Förutom att detta är ett utmärkt sätt att få plats med fler sorters grönsaker så får ja också en grön vägg mot planteringshörnan under sommaren.

Allt gott

Spenatskräppa

En kulturväxt som fallit i glömska. Spenatskräppa (Rumex patientia) ingår i släktet skräppor och familjen slideväxter. Introducerades av munkarna på 1600-talet och har beskrivits av Carl von Linné. Själv snubblade jag över den på Tradera. Brevet som kom med posten var i bedrövligt skick och spenaten så att säga färdighackad. Efter en trevande sommar och extra ompyssling tog den så småningom fart och har sen vuxit sig ståtlig varje år. Fröställningen blir mer än två meter i nuvarande torra och soliga läge. Den står nämligen tillfälligt i ett kryddfack i trädgårdslandet. Undrar hur hög den blir när den får växa i gynnsamma förhållanden i fuktig lerjord. Jag klipper ner fröställningen varje år innan den hinner så sig. När utkanterna av trädgården blir tillsnyggade ska den få flytta ut från sin lilla box och fröså sig bäst den vill.
Det fina med spenatskräppan är att de första bladen tittar fram så fort tjälen går ur jorden. Den är till och med före nässlorna och har man extra bråttom går det alltid att driva på lite extra med en glasklocka. Bladen används som vanlig spenat men är betydligt godare. Denna lilla planta räcker gott och väl till två portioner stuvning, soppa, eller bladgrönt i pastan. Jag är redan inne på andra skörden. Liksom spenat innhåler den oxalsyra, så måttliga mängder är bäst. Men tills mangolden kommer igång är den en fin och tacksam vårprimör.

Allt gott

Runt trädgårdslandet

Köksträdgården, eller trädgårdslandet som vi säger här, är hjärtat och själen i min trädgård. Det är där det händer, där tiden och kärleken läggs och det är där jag trivs bäst.
Ibland tänker jag att om jag var tvungen att skala ner, flytta till nåt mindre, så skulle jag kunna leva med bara trädgårdsland. Där finns alla möjligheter att odla både perenner, ettåringar, barnkammare, grönsaker, kryddor, amplar, urnor, sittplatser, växthus om än ett litet, man kan ha klättrare och spaljéer.
Jag gillar dessutom alla årstider i trädgårdslandet. Min målsättning är att det alltid ska finnas nåt att plocka eller njuta av fast jag odlar i zon 4. Även om jag inte drivit det till sin spets med varmbänkar och potatis till jul så är jag nöjd.
Just nu har jag fin purjo som står hela vintern och grävs upp när jag behöver, en och annan jordgubbe kan man fortfarande hitta liksom fina dillkvistar,  persiljan är frodig och mangoldens stjälkar lyser vackrare än någonsin i höstsolen. Båda är tvååriga. Rucolabusken och den rödbladiga ängssyran växer så det knakar, har mycket smak nu. Myntorna och citronmelissen bjuder fortfarande på en god kopp te och timjanplantan har frösått sig.

Får fundera lite på vad som blommar... självsåda plantor av broksalvia, rosa och lila, liksom ringblommor, en välformad knopp på perenn kronärtskocka, gurkört. Just nu bara blå för de vita stod olämpligt till och blev bortgallrade. Hoppas ni kan se det mesta framför er för jag har inte bilder på allt.

Resan har inte varit lätt. För några år sen kom sniglarna och de väller in från skogen. Elstängsel på sarg blev en av lösningarna. Sen invasion av åkersork. Fångade 103 st levande i bur ett år, men övelämnade själva avlivningen till Mannen som inte är lika blödig som jag. Nu sköter Basil Bus och Ture Svinto sorkdetaljen.

Rådjuren vet också var godsakerna finns och det första som ryker är svartkålen. I år har jag räddat in två plantor till växthuset. Här finns också lite nysatt sallad. Lika roligt och gott som det är med några späda blad på våren, är det nu på hösten när man inte kan frossa som man vill. Behovet av grönt finns ju, men är för min del inte riktigt lika stort nu som varma sommardagar.

             Jordgubbarnas blad bidrar till färgprakten

Här ser man vinbärsbuskarna i förgrunden  och tvärs genom en del av trädgårdslandet på korthållet.

Utanför, i syrenhäcken håller Maja till. Hårt arbetande tonårsmamma som lagt sig till med wet look.

Bukett från rensad rabatt fick tillfälligt regnmätaren som vas.

Fin vecka önskar jag er

Besök i Skillnadens trädgård

Det första som möter oss när vi kommer fram till Skillnadens trädgård är en lång härlig stenmur med ringlande revor och svällande pumpor som vackra blickfång. Stenarna ackumulerar värme och det gynnar säkert pumpornas tillväxt. 

I Skillnadens trädgård odlar Sara Bäckmo ca 150 olika grönsaker till sin familj som består av två vuxna och tre små barn. Det började som ett projekt för att se hur långt man kan gå i att bli självförsörjande av grönsaker på en villatomt och det gick lättare än jag trodde, säger Sara. Främst odlas sånt som kan ätas här och nu, eftersom lagringsmöjligheterna är begränsade. Många kålsorter, rotsaker, bär, tomater, lök, ja allt man kan tänka sig. Knepet är att bara sätta några plantor åt gången av varje sort och hela tiden fylla på med nya förgrodda. För att det inte ska bli tråkigt finns det många olika sorter och färger att välja på och barnen älskar grönsaker.

Det här är en sprudlande, energigivande trädgård med många smarta odlingsidéer som t ex täckodling och kompostering på plats för att underlätta arbetet. Sara berättar dessutom sakkunnigt med en smittande entusiasm hur man hinner med både arbete, odling, tre barn och ett levande förhållande, om  goda maträtter och hur man får ekonomi i odlandet. 

Tack Sara för en mycket trevlig och inspirerande kväll. Här kan ni läsa mer om Skillnadens trädgård och få många goda tips. Sara jobbar också med projektet OdlingsTV där folk i korta intervjuer delar med sig av sin kunskap. Rekommenderas!

Alvesta Trädgårdssällskap i Skillnadens Trädgård. Sara i blå väst står i barnens trädgårdsland och till vänster innanför portalen ser man en del av stora köksträdgården som ramas in av stenmur, hallonhäck, solrosor och cykelstaket. Bakom mangårdsbyggnaden finns stora odlingstunnlar och hönshus.

Barnens trädgård har också staket, portaler och odlingslådor. Man ser att här är det full aktivitet mellan jordgubbplantor och minikompost, annars är solrosgrottan ett favorittillhåll. Att barnen får ta del av odlandet tycker Sara är viktigt, även om det tar längre tid.

 Svartkål/plamkål tillsammans med heliotrop.

 Tagetes och morötter

Odlingstunnlar som kan flyttas runt i bäddarna efter behov är praktiskt, men just denna tycker Sara är för liten och svårjobbad.

 Sara Bäckmo

Gillade dessa svarta skönheter som blänkte så vackert i tomatlandet, mer till dekoration än att äta.

Odling de´ är livet de´

Kram

Äntligen...

Äntligen är Rabarbern 'Glaskins Perpetual' i jorden. Blev så glad när jag hittade tre små plantor vid en längs-vägen-försäljning i början av sommaren. Har länge tänkt att jag skulle ha just dessa men inte kommit till skott. Det är nämligen en engelsk kulturarvssort med lägre oxalhalt, mörkröda stjälkar och snabbväxande.

Nästa problem... var ska vi ha dom?  Just nu finns inte den optimala platsen och det har tagit hela sommaren att bli överens om det näst bästa stället. Det har ju i och för sig inte varit nåt direkt grävväder heller. 

Risken är att de hamnat för nära en stor törstig björk, fem meter. Vi får se hur det går. 

En halv kubikmeter sandjord sållad från murgrönerötter och cirka tusen scillalökar (hälften på bild). Många bara några millimeter stora. För att hitta dom måste all jord dessutom gås igenom för hand. Många har nog ändå passerat mitt falköga. Hade ju varit mycket enklare att bara gräva bort allt, slänga jorden i skogen och köpa nya lökar... näää smålänning som jag är, vill jag gärna återplantera alla lökar och nya köpelökar skulle kostat cirka 1800,00. Sanden behöver jag att blanda upp med till våren.

All sandjord borta ner till 40 cm djup och ersatt välbrunnen kogödsel. Ser i efterhand när jag läser på nätet, att den gärna kunde varit lerblandad, men det får bli vi omplangtering i så fall. Lökarna är tillbaka och sen fattas bara ett lager av den gmala sandjorden överst.

Så räknar jag med att det blir en blå scillamatta som vanligt till våren om de inte får chocken av nya jorden.

Ha det fint

Gyllene söt

Gyllene och söt är min favoritsockerärt 'Golden Sweet' som nyss börjat blomma i lila. Innan man vet ordet av är blomman utbytt mot en tjusigt gul ärtskida. Jag äter så många jag orkar, lätt ångade med krispet kvar och en klick smör...mmmmm...gott! Resten hamnar i frysen. Hur noggrant man än plockar är det alltid nån skida som gömmer sig under ett blad och får fullt utvecklade ärtor. Givetvis kan man sprita skidorna och äta ärtorna, men jag brukar spara dom till nästa års utsäde. Tur är det, för jag har inte sett just denna ärtan till försäljning mer än en gång hos Impecta. Den ska härstamma från Indien och vara ovanlig. Jag är jätteglad för den.

Just denna sockerärtan växer i tre zinklådor som bildar södervägg i Arbetsrummet. Spaljéerna har Mannen svetsat av armeringsmattor. Mot norr delar två lådor med hostor av. Fick nyligen en gigantisk planta som skulle slängas. Jag har ju verkligt svårt för att slänga växter och brukar försöka rädda det som går, ta vara på fröplantor, dela och kruka upp. Rätt som det är behövs de nån annanstans i trädgården eller får de följa med på växtmarknad när de vuxit till sig.

Från andra hållet ser det ut så här. Arbetsrummet är nästan dolt av grönskan.

Genom rummet går en gång av betongplattor som tidigare legat på ett annat ställe i trädgården. De kommer  sannolikt från en litet cementgjuteri som fanns i grannbyn på 1950-talet. Det känns gott att återknyta till trakten och första ägaren av trädgården. Narv och gräs i fogarna är jag inte så känslig för och lite alger och mossa känns mest som trevlig patina.

I Arbetsrummet ett planteringsbord från vår lokala handelsträdgård som rensade upp och sålde av i samband med ägarbyte. Växter står på tur att krukas upp under hela sommaren.

Var jag än är i trädgården prasslar det och rör det sig i buskarna. Antingen är det silkeshönsen som håller sig nära inpå i hopp om att en fet daggmask ska dyka upp eller är det nån av katterna. Idag var det Ture på väg ner från en lönn i skogen.

På tur att börja blomma står blomsterbönan som har fått ett torn i Mosterhörnan att klättra i.

Ha det fint!