Blått

Min trädgård skiftar färg efter årstid. Våren är lila och gul av lökväxtmattor, sen dominerar pioner, smultron och jordgubbar i rött och nu har trädgården varit blå ett tag. Inte så att de är de enda färgerna på nåt sätt, men de tar över, sätter prägel och får mig att vakna till lite grand när jag lätt yrvaket går första morgonrundan för att hämta bär till frukosten. Blåbär förstås!

I år ger sex av de sju buskarna. Än så länge har vi hunnit äta efter hand, för till skillnad mot vilda mognar inte de amerikanska samtidigt utan plockas under fyra till sex veckors tid. Om några dagar är det dags att plocka för infrysning.

Bolltistlarna har inte nåt sin fulla höjd på långa vägar efter i stort sett fyra månaders torka, men lovar att bli blåare än nånsin.

Buketterna går i blå-lila. Rosenskära, rödbladig basilika, dill, broksalvia, oregano och varigerad äppelmynta.

Riddarsporrarna hänger med, men sjunger på sista versen. Har börjat lära mig att binda upp i tid så inte alltför många hinner välta i blåsten. Är man över två meter har man rätt till lite stöd.

I trädgårdslandet är skräpkorgen fylld av bortgallrad blå gurkört som hotat ta över bland dillen.

Allt gott

Nystädat i växthuset

Skön känsla när växthuset är nystädat. I detta nya blir det verkligen skräpigt fort. Insekter och framförallt flugor hittar in i mängder, men inte ut och profilerna är utformade så det bildas ett fack nedanför varje ruta. Alltså 68 fack att tömma med dammsugaren och sen torka ur.

Mitt framför dörrarna har jag sparat ett utrymme för blickfång, men i övrigt finns det fortfarande en del växtlighet kvar som inte flyttat ut. Håller på att bo in mig, känna mig för hur jag bäst ska utnyttja mina 30kvm som jag delat upp i tre avdelningar.

Sexveckorspotatisen 'Early Rose' i blom och nydiskade krukfat

Malabarspenat som tagit fart och små tomater på 'Admiratelskij'

Sommarnunneört som kommer att få gula och rosa blommor

Paprikan blommar

Krukodlar basilika året runt. De stortrivs med växthuslivet och levererar pestoblad var och varannan vecka.

Allt gott

Vitlöken

Förra årets vitlöksskörd tog slut i början av juni, faktiskt helt perfekt tajmning. Sen har jag använt färska då och då och samtidigt fått lite koll på hur de utvecklar sig. Min skörd är sen i år, men nu har de delat upp sig i stora fina klyftor och fått bra skal. Tre sorter odlas, franska Messidor, eget utsäde okänd sort och Rysk röd som bildar topplökar.
Topplökarna är jag inte så förtjust i eftersom de stjäl näring från jordlöken och stjälkarna blir hårda och oflätbara. För två veckor sen klippte jag av dem, vilket borde gjorts redan i början när de rätat upp sig för att gynna jordlöken. Topplökarna innehåller frö och går att torka för att så till hösten. I bästa fall blir det en liten lök utan klytro till nästa år. Jag tycker det ger för lite och är för pyssligt att hålla på med en massa topplökar, vill ha koll på vad jag sätter, välja ut de bästa vitlökarna som utsäde. 

Topplökar i bukett

Att lökarna välter och har vissna blad är bra tecken på att de är klara att skördas. Man vill inte vänta för länge heller för då spricker skalet och löken klarar inte vinterförvaringen.

När löken är skördad får ringblommor och jordgubbsrevor ta över. En del av ringblommorna skördas också, torkas och används att toppa vinterns morotssoppor med och som dekoration på bakverk.

Nu är det också dags att skaffa utsäde för sådd senare i höst om man inte har eget. Sättlöken brukar ta slut ganska snabbt hos odlarna. Kan tipsa om att Åke Truedsson har många spännande sorter i sin vitlöklista.

Allt gott

Höstens sticklingar

I höstas testade jag att ta sticklingar från tomater, hängpelargon, snötörel och ageratum.
De flesta verkar ha klarat vintern i garaget skapligt med lysrörsbelysning och 10-15° varmt. I början fick de lite hjälp att hålla fukten genom att stå i perforerade plastpåsar. Jag har nämligen lätt för att glömma att vattna, särskilt krukor jag inte springer förbi varje dag. Hängpelargonerna i krukan till vänster har dock inte växt ett dugg.

Tomaten Wilma, ett impulsinköp på Nordiska trädgårdsmässan, gav hela sommaren och hade säkert fortsatt till jul om hon inte så småningom blivit lite spretig och oregerlig i köksfönstret. Hade behövt mer ljus än vad österläget kunde erbjuda. En mycket god körsbärstomat, röd med sen blomning, buskigt växtsätt, höjd ca 50 cm. Inget man har utomhus men utmärkt på fönsterbrädan.

Nu har Wilma börjat blomma igen och får komma in i värmen med extrabeslysning och pollineras varje dag med hittefjäder. En omplantering till större krukor behövs också inom det snaraste.

Att ta sticklingar är ett lysande sätt att föröka F1 hybrider eller att starta en sen tomatsort tidigt.
F1 hybrid är en planta med två utvalda föräldrar som pollinerats för att få fram bestämda, särskilt önskvärda egenskaper. För att få fram samma egenskaper igen behöver man båda föräldrarna eller så tar man en stickling. Väljer man att ta frö från F1 hybrid får man stor variation av egenskaper och vad det gäller tomater riskerar man till exempel att tappa smaken. Detta märks ju i så fall inte förrän långt fram på sommaren och då har man hunnit lägga mycket kärlek och möda på en planta som man kanske blir djupt besviken på. Den har ju dessutom upptagit plats för nån roligare.
På fröpåsar brukar det stå F1 efter sortnamnet om det är en hybrid. Köper man färdiga plantor så är det svårare att veta.

Ageratum hade också börjat blomma, men större plantor än så här vill jag allt ha, så de blev nerklippta.

Nu kan man ju säga att jag plockat vårens första bukett också, om än så liten.

                             Ha det fint

Runt trädgårdslandet

Köksträdgården, eller trädgårdslandet som vi säger här, är hjärtat och själen i min trädgård. Det är där det händer, där tiden och kärleken läggs och det är där jag trivs bäst.
Ibland tänker jag att om jag var tvungen att skala ner, flytta till nåt mindre, så skulle jag kunna leva med bara trädgårdsland. Där finns alla möjligheter att odla både perenner, ettåringar, barnkammare, grönsaker, kryddor, amplar, urnor, sittplatser, växthus om än ett litet, man kan ha klättrare och spaljéer.
Jag gillar dessutom alla årstider i trädgårdslandet. Min målsättning är att det alltid ska finnas nåt att plocka eller njuta av fast jag odlar i zon 4. Även om jag inte drivit det till sin spets med varmbänkar och potatis till jul så är jag nöjd.
Just nu har jag fin purjo som står hela vintern och grävs upp när jag behöver, en och annan jordgubbe kan man fortfarande hitta liksom fina dillkvistar,  persiljan är frodig och mangoldens stjälkar lyser vackrare än någonsin i höstsolen. Båda är tvååriga. Rucolabusken och den rödbladiga ängssyran växer så det knakar, har mycket smak nu. Myntorna och citronmelissen bjuder fortfarande på en god kopp te och timjanplantan har frösått sig.

Får fundera lite på vad som blommar... självsåda plantor av broksalvia, rosa och lila, liksom ringblommor, en välformad knopp på perenn kronärtskocka, gurkört. Just nu bara blå för de vita stod olämpligt till och blev bortgallrade. Hoppas ni kan se det mesta framför er för jag har inte bilder på allt.

Resan har inte varit lätt. För några år sen kom sniglarna och de väller in från skogen. Elstängsel på sarg blev en av lösningarna. Sen invasion av åkersork. Fångade 103 st levande i bur ett år, men övelämnade själva avlivningen till Mannen som inte är lika blödig som jag. Nu sköter Basil Bus och Ture Svinto sorkdetaljen.

Rådjuren vet också var godsakerna finns och det första som ryker är svartkålen. I år har jag räddat in två plantor till växthuset. Här finns också lite nysatt sallad. Lika roligt och gott som det är med några späda blad på våren, är det nu på hösten när man inte kan frossa som man vill. Behovet av grönt finns ju, men är för min del inte riktigt lika stort nu som varma sommardagar.

             Jordgubbarnas blad bidrar till färgprakten

Här ser man vinbärsbuskarna i förgrunden  och tvärs genom en del av trädgårdslandet på korthållet.

Utanför, i syrenhäcken håller Maja till. Hårt arbetande tonårsmamma som lagt sig till med wet look.

Bukett från rensad rabatt fick tillfälligt regnmätaren som vas.

Fin vecka önskar jag er

Lööve löv

Vad vore hösten utan alla färgsprakande, härligt prasslande löv. Jag blir som barn på nytt, vill dyka  i lövhögar, sparka och kasta upp lövmoln i luften, göra kransar och buketter. Lööve Löv!

Lönnlöv, höstaster, fröställningar av vit anisisop och rödfibblor som bjuder på en andra blomning. Paradisäpplen på loppisfat.

 

Man plockar in och plockar in, men ändå hittas glömda saker här och där.

Här går hösten mest i gult och så snart bladen trillat ner tenderar de att bli bruna, men letar man lite går det att få ihop en färgsprakande samling.

Lövkrans ett måste. Viker man bladen längs med skaftet rullar de inte ihop sig lika lätt när de torkar.

Så vill jag passa på att tacka för alla trevliga kommentarer. Blir så glad över att ni tittar in och tar er tid med att säga några ord.

Svårt att slänga...

Jag har helt enkelt svårt för att slänga, det gäller både växter och prylar om de inte är trasiga förstås. Det innebär inte att allt måste vara framme, nej jag plockar undan, skänker, loppar eller gör om.
För växternas del innebär det att jag helst finner nya hem till överskott och "ogräs". Inte ens den nerklippta malörten kan få hamna direkt i komposten utan att passera "vasen".

Malört Artemisia absinthium  används som brännvinskrydda och i vermouth, fast jag odlar den för sitt fina silvriga bladverk som gör sig bra i buketter, lyfter fram andra växter och doftar kryddigt. Här får den finbladiga Romerska malörten stötta upp en trio vita Solhattar.

Historiskt har den används mot olika magåkommor och man trodde att den kunde hålla borta malen, därav namnet.

Malörten kan bli ett riktigt ogräs med sitt invasiva växtsätt, men min romerska växer i kryddlandet som består av nergrävda metallplåtar som bildar fack och är 40 cm djupa. Den vanliga malörten bor i en nergrävd zinkhink utan botten. Ändå gäller det att titta till plantorna ibland så ingen reva slinger igenom nån liten springa.

Med denna lilla bukett önskar jag er en fin trädgårdshelg och förhoppningsvis uppehållsväder.

Kram 

Inte kan jag motstå...

... ett fält av solrosor även om det ser ut att ha haft en tuff sommar och regnet öser ner. 

Nån gång per år brukar jag passera Woxtorps kyrka längs väg 27 mellan Värnamo och Alvesta, just när solrosfältet blommar.
Klart det blir en bukett. Det finns till och med sekatörer till låns upphängda på en stolpe.

5 kr st tycker jag är ett bra pris och inkomsterna går till välgörande ändamål. Men hur får man hem dom i gott skick? Solrosor är hyggliga snittblommor så länge man behandlar dom med respekt dvs sätter dom i vatten på en gång... 50 minuters väg hem med bobilen...

Jag har hört att det ska finnas många fler bakterier på både mobilen och fjärrkontrollerna och det tar jag fasta på. Jag ska ju inte äta dom...

Allt gott

 

Frossa, slösa och hänge sig åt all vår...

Att få gå ut en morgon och känna den fräscha doften av daggvåta vitsippshav är nåt av det bästa jag vet med våren! För tio dagar sen hittade jag ännu bara gröna knoppar och idag, helt plötsligt blommar dungarna i drivor. Känner mig lite snuvad på det där mellanläget när man går och letar efter de där första utslagna som lyckats gro på nåt särskilt gynnsamt ställe. Man plockar en liten bukett som fingrarna knappt kan hålla om och sätter i allra minsta snapsglaset... Nu är det rejäla buketter som gäller, frossa, slösa, rulla runt och fullkomligt hänge sig åt all vår!

Ha det gott alla fina