Min trädgård skiftar färg efter årstid. Våren är lila och gul av lökväxtmattor, sen dominerar pioner, smultron och jordgubbar i rött och nu har trädgården varit blå ett tag. Inte så att de är de enda färgerna på nåt sätt, men de tar över, sätter prägel och får mig att vakna till lite grand när jag lätt yrvaket går första morgonrundan för att hämta bär till frukosten. Blåbär förstås!
I år ger sex av de sju buskarna. Än så länge har vi hunnit äta efter hand, för till skillnad mot vilda mognar inte de amerikanska samtidigt utan plockas under fyra till sex veckors tid. Om några dagar är det dags att plocka för infrysning.
Bolltistlarna har inte nåt sin fulla höjd på långa vägar efter i stort sett fyra månaders torka, men lovar att bli blåare än nånsin.
Buketterna går i blå-lila. Rosenskära, rödbladig basilika, dill, broksalvia, oregano och varigerad äppelmynta.
Riddarsporrarna hänger med, men sjunger på sista versen. Har börjat lära mig att binda upp i tid så inte alltför många hinner välta i blåsten. Är man över två meter har man rätt till lite stöd.
I trädgårdslandet är skräpkorgen fylld av bortgallrad blå gurkört som hotat ta över bland dillen.
Allt gott
Jag har en gultapetserad stövelkartong full av påskfjädrar i alla upptänkliga färger. Jag har sparat alla jag någonsin köpt, några har jag själv samlat in från familjens pärlhöns för länge sen, tvättat i milt shampo och fönat i tvättpåse. De gör sig bäst inomhus där man ser dom på nära håll.
För mig är fjädrar en humörsak. Just när riset ska kläs och jag står där med alla färggranna påsar, bestäms vilken som ska bli årets färg. I år blev det blått. Dessa fjädrar har säkert funnits i min samling mer än tjugo år, men aldrig blivit använda. Att de kom till heders nu berodde sannolikt på att det var en gråvädersdag när jag klädde och det hade varit riktigt grått och trist ett bra tag. Jag hade sug efter blått helt enkelt. Lite som att handla mat när man är hungrig. Man kan komma hem med helt oväntade saker.
Skuggorna blir långa, men hönsen njuter av de sista strålarna tills solen försvinner bakom skogskanten.
Nuppe väntar på Petra som inte vill följa med in. Han försöker flera gånger locka henne med ett par danssteg och småprat men stannar sen hos henne tills hon vill fortsätta. Det visar sig att hon skadat foten.
Det är kväll i påskpyntad trädgård.
Allt gott
