Min trädgård skiftar färg efter årstid. Våren är lila och gul av lökväxtmattor, sen dominerar pioner, smultron och jordgubbar i rött och nu har trädgården varit blå ett tag. Inte så att de är de enda färgerna på nåt sätt, men de tar över, sätter prägel och får mig att vakna till lite grand när jag lätt yrvaket går första morgonrundan för att hämta bär till frukosten. Blåbär förstås!
I år ger sex av de sju buskarna. Än så länge har vi hunnit äta efter hand, för till skillnad mot vilda mognar inte de amerikanska samtidigt utan plockas under fyra till sex veckors tid. Om några dagar är det dags att plocka för infrysning.
Bolltistlarna har inte nåt sin fulla höjd på långa vägar efter i stort sett fyra månaders torka, men lovar att bli blåare än nånsin.
Buketterna går i blå-lila. Rosenskära, rödbladig basilika, dill, broksalvia, oregano och varigerad äppelmynta.
Riddarsporrarna hänger med, men sjunger på sista versen. Har börjat lära mig att binda upp i tid så inte alltför många hinner välta i blåsten. Är man över två meter har man rätt till lite stöd.
I trädgårdslandet är skräpkorgen fylld av bortgallrad blå gurkört som hotat ta över bland dillen.
Allt gott
Skördetiden har börjat flera veckor tidigare i år. Jag missade att torka oregano innan den gick i blom, men hittade en rugge som gömt sig i skuggan. Klipper ner och hoppas på nytt. Salvians tjocka blad ligger på tork, citronmelissen likaså. Årsförbrukning av dill, dillkronor, persilja och basilika är räddad ner i frysen.
Det jag skördar allra mest av är pepparmynta. Jag samlar korgvis av decimeterlånga toppar, torkar på lakan inomhus tills de är riktigt prassliga och smular sönder i kak- och teburkar. Det kommer att gå åt mycket i vinter nämligen.
Men av mina cirka trettio krydd- och medicinalväxter används de flesta ändå färska eller är bara till lyst.
Allt gott
Tack för bilder på trevliga och annorlunda odlingslådor i förra inlägget!
Vitlöken är skördad. Kvar står några ensamma morötter och vinterpurjon. I en annan låda är sallaten övervuxen och har gjort sitt. Alltså blir det utrymme över att så nytt.
När utrymmet är begränsat gäller det att utnyttja jorden för flera skördar. Samtidigt förlänger jag säsongen och fräscha grönsaker långt in på hösten. Praktiskt att inte behöva fundera över förvaring.
Nu har jag förodlat snabbväxande grödor som pak choi, sallat och rädisor som jag fyller de tomma lådorna med. Dessa kan jag börja skörda om två månader ungefär. Rädisorna ska dessutom gå att vinterförvara, men jag räknar med att så en omgång till att spara. Jag sår också några ytterligare svartkålplantor ifall kålmalen skulle gå för hårt åt de jag redan har.
På tur står att sätta backar med sallat som får växa vidare i växthuset som babyleaves och vintertålig knipplök men det kan också vänta nån vecka till.
På friland har jag satt nya morötter och rödbetor som jag kommer att täcka med väv framåt hösten och sen bli plocka efter hand fram till jul. Här blir det sällan riktigt kallt förrän i januari så marken kommer inte att frysa.
Förutom tillfredsställelsen att vara så gott som självförsörjande på de flesta grönsaker nio-tio månader om året även från en relativt liten odling, är det kul att räkna ut hur man ska få ut det mesta ur en odlingslåda och ha nytt att fylla på med hela tiden. Njuter bara jag ser frodiga odlingsbäddar och lådor med grödor på gång. Känner mig trygg och försedd. Inte bara den primitiva trygghetskänslan över att ha mat, utan också att jag vet att den är så ren den kan bli. Inga konstiga tillsatser, gaser, rester av bekämpningsmedel och ingen konstgödsel. Att ha tillgång till fräscht och nyskördat stor del av året känns lyxigt.
Ett tips är att kolla på fröpåsarnas baksida om de lämpar sig för julisådd. Utbudet är förvånasvärt stort. Behöver man fylla på förrådet har några fröfirmor på nätet indelat i särskild kategori för julisådd och fraktfria erbjudanden. Konstaterar att min ICA-butik nuförtiden också har fröstället kvar. Bara för nåt år sen så skickades allt tillbaka på försommaren när såsäsongen ansågs vara över.
Till och med kissen Basil (Eng. basilika) har hittat en användning för lådor i trädgårdslandet.
Allt gott
Jag är på jakt efter lite annorlunda pallkrageodlingar för ett reportage.
Odlar du kanske i lådor av zink eller rostig plåt, trälådor med annorlunda färg, form eller har hittat på nån annat spännande med din odling vore det jättetrevligt om du hörde av dig till mig på anette.brunsell@gmail.com med ett par bilder de närmaste veckorna. Om du odlar i liten eller stor skala spelar ingen roll. Det är de lite annorlunda idéerna jag är ute efter. Kanske hälsar jag på fotar. Vad du bor spelar inte så stor roll.
Allt gott
Den här lilla plätten backtimjan, självsådd malva och förkrympt kardvädd
i gruset på parkeringen inspirerade till en torktålig rabatt i större
skala.
Tanken var stora fält med låga marktäckare som backtimjan, gråtimjan, rödtimjan och kantnepeta med en och annan högre växt som sticker upp här och där.
Det blev ungefär som jag tänkt mig även om nepetorna just nu håller på att ta över och jag ligger lite efter med rensandet.
Parkeringen ligger på rent grusunderlag, därför grävdes rabatten ur och fylldes på med gödsel och lite lerjord, sen ett nytt lager sand överst för timjanplantorna att växa i. De andra växterna har djupare rötter som når ner till det näringsrika lagret.
Gillar den ojämna kanten och jag hoppas timjanmattorna ska bre ut sig ännu mer och inta så där lite i smyg, så att mannen inte märker att parkeringen succesivt blir mindre. Just nu finns det plats till fem bilar.
Kardvädden som blev en meter hög i gruset på första bilden, blir tre meter i rabatten och buskar sig rejält. Det är självsådda plantor som fått stå kvar.
Annat som får stå för höjd är akantus, kronärtskockor, vita fingerborgsblommor och vit rosenskära.
Broksalvian är en mellanhög ettåring som får fylla ut tillsammans med rosenskäran. Dessutom bidrar den med ytterligare en lila nyans.
Som bonus har det blivit en oas för humlor, fjärilar och diverse andra insekter. Fjärilarna lyfter i stora moln när man närmar sig och olika sorters humlor jobbar sig energiskt igenom blomma för blomma. Det här tror jag är en pärlemofjäril, men är det nån som är av annan åsikt så låt mig veta.
Tillägg:
Nätfjäril säger Spett och spade
Allt gott
Gillar verkligen att återanvända diverse skräp. Färgglad reklam kan bli frökuvert, fruktpåsar blir utmärkta handskar
att plocka sniglar med, rostig plåt och taggtråd blir dekorationer
både här och där, tygbitar blir flaggspel, konservburkar blir förvaring, lyktor och planteringskärl, ja listan kan göras lång. Inte för att jag är snål utan för att skräp triggar min fantasi och det känns bra att klämma ur ett förbrukat
material ett liv till. Jag mår bra av att få hitta på och gillar inte
resursslöseri.
Idealet vore förstås att inte ha några sopor att lämna alls, men dit är det ändå en bra bit.
Stövlar går det åt i parti och minut känns det som och är inte mycket att spara på när de börjat läcka, men de här hade jag bestämt mig från början att plantera i när de gjort sitt. Rött gult och svart med lika lysande zinnior i. Nej, inte särskilt sofistikerat, men paletten gör mig glad och vägen till det oundvikliga slutet blir i alla fall lite längre.
I de röda stövlarna har en självsådd tomat från komposten hittat en spricka att växa genom.
Har du nåt favoritskräp som du återanvänder eller ger nytt liv?
Allt gott
I föra inlägget blev det en glimt från grönsakslandet, hjärtat i trädgården, men jag tänkte visa några andra skrymslen och vrår under några inlägg framöver med början i bersån.
Bersån fanns här när jag fick trädgården i min vård. Antagligen planterad nån gång i slutet av 1950-talet mellan stora flyttstensblock. Helt igenvuxen när vi började röja upp. Hittade plattsättning 1 dm under markytan. De rengjordes förstås och har kommit till nytta på annan plats. Trots uppröjningen är det här utrymmet alldeles för litet att sitta flera i och dessutom verkar myggorna alltid frodas här även de soligaste stunder dagtid.
Däremot perfekt ställe för zinkbadkaret som fungerar som vattenreservoar och blickfång. Ibland ligger jag i solstolen och tittar på småfåglarna som dricker från kanten eller hönsfamiljen som tar lunchpaus i skuggan, ansar fjädrarna, kryper ihop och vilar benen medan tuppen håller vakt mot himmel och omgivning.
En liten apparat som alstrar dimma flyter på ytan för att ge liv och ibland får säsongens blommor segla runt. Nu dikets vresrosor.
Framåt kvällen tänds ljusslingorna automatiskt och det finns nåt att fästa blicken på när jag tittar ut från köksfönstret, inte bara ett svart hål.
Allt gott
När häcken av riddarsporrar blommar gillar jag mitt trädgårdsland som bäst. Det är också nu grönsakerna är lagom frodiga. Det finns mycket att äta, men man kan ändå ta sig fram. Det är tiden precis innan jag börjar dra upp sallat som är för gammal, innan det är dags att skörda vitlöken och innan jag fyller i skördade och uppätna ytor med nya plantor.
I trädgårdslandet är det varmare än i övriga trädgården. Luften står still och soliga dagar är det till och med för varmt att vistas här mitt på dagen.
Mycket beror det på att jag ramat in landet med perennrabatter och bärbuskar som skapar lä. Här i södra Sverige kallas de lister och har en gammal tradition. Trädgården ligger utan tvekan i zon 4, men bland grönsakslådorna blir det mikroklimat och antagligen zon 3.
En zon hit eller dit kan man tycka inte gör nån skillnad, men om man vill övervintra perenna kronärtskockor och odla fransk flätbar vitlök, för det vill man, så är det de där extra graderna som behövs.
Upphöjda bäddar bidrar till mikroklimatet liksom stenmjöl i gångarna. De upphöjda bäddarna blir fort varma, men eftersom de är djupgrävda ner till ca 50 cm torkar de ändå inte ut som de skulle göra annars. Stenmjölslagret är ca 5-10 cm tjockt och ackumulerar värme. När kvällningen kommer avger gångarna lite av värmen som växterna mår bra av. De jämnar ut temperaturen under dygnet och förbättrar klimatet.
Stjälkar som går av när vinden tar i hamnar i den stora vasen.
Allt gott
