Bersån fanns här när jag fick trädgården i min vård. Antagligen planterad nån gång i slutet av 1950-talet mellan stora flyttstensblock. Helt igenvuxen när vi började röja upp. Hittade plattsättning 1 dm under markytan. De rengjordes förstås och har kommit till nytta på annan plats. Trots uppröjningen är det här utrymmet alldeles för litet att sitta flera i och dessutom verkar myggorna alltid frodas här även de soligaste stunder dagtid.
Däremot perfekt ställe för zinkbadkaret som fungerar som vattenreservoar och blickfång. Ibland ligger jag i solstolen och tittar på småfåglarna som dricker från kanten eller hönsfamiljen som tar lunchpaus i skuggan, ansar fjädrarna, kryper ihop och vilar benen medan tuppen håller vakt mot himmel och omgivning.
En liten apparat som alstrar dimma flyter på ytan för att ge liv och ibland får säsongens blommor segla runt. Nu dikets vresrosor.
Framåt kvällen tänds ljusslingorna automatiskt och det finns nåt att fästa blicken på när jag tittar ut från köksfönstret, inte bara ett svart hål.
Allt gott
