Orange med skruvar

Torgdagarna är höjdpunkter i vår lilla stad och jag stod i ett hav av vårblommor, rött, gult, blått och alla nyanser däremellan. I handen ett torrt brunt gräs. Det skulle kunna ge höjd åt vårkrukan och matcha den nyinkomna vårljungen som jag gärna ville testa, men ett dött gräs...

Det fyllde sin funktion och när ljungen var överblommad fick båda flytta till skogsbrynet med extra vattning hela sommaren för ljungen skulle vara törstig hade jag hört. Ljungen dog, men något förvånad upptäckte jag att det torra gräset KOPPARSTARREN Carex buchanaii vuxit sig dubbelt så stort. Klart att det skulle få komma fram igen och svänga sin stora plym i  höstvindarna...

Även om jag tycker det är jättefint med klatchiga blickfång och lysande färger så blir det oftast dämpade toner hos mig. Blomsterbordet står alldeles vid entrén och gör sig bäst när man ser det på nära håll. Några pumpor kunde ju fått vara med, men de finns på andra ställen i trädgården.

Tittar man närmare på gräset har det stråk av orange, som om det vore slarvigt doppat i färg och bara vissa blad sugit åt sig. Jag gillar det. Kopparstarren har vuxit inte bara på höjden utan även i mina ögon. Nu är ju frågan om det vill övervintra här, för jag känner att vi nog skulle kunna komma överens. Jag tillhandahåller fuktig plats i solen alternativt vattnar som en galning och i gengäld får jag orange strån med glada skruvar i topparna. Känns helt okej.
Hittar dock ingen info på nätet om hur långt upp i zonerna kopparstarren går eller om jag ska täcka eller rent av ta in. Ska i alla fall inte stå kvar bland ljungen hela vintern.

Ha det fint

Runt trädgårdslandet

Köksträdgården, eller trädgårdslandet som vi säger här, är hjärtat och själen i min trädgård. Det är där det händer, där tiden och kärleken läggs och det är där jag trivs bäst.
Ibland tänker jag att om jag var tvungen att skala ner, flytta till nåt mindre, så skulle jag kunna leva med bara trädgårdsland. Där finns alla möjligheter att odla både perenner, ettåringar, barnkammare, grönsaker, kryddor, amplar, urnor, sittplatser, växthus om än ett litet, man kan ha klättrare och spaljéer.
Jag gillar dessutom alla årstider i trädgårdslandet. Min målsättning är att det alltid ska finnas nåt att plocka eller njuta av fast jag odlar i zon 4. Även om jag inte drivit det till sin spets med varmbänkar och potatis till jul så är jag nöjd.
Just nu har jag fin purjo som står hela vintern och grävs upp när jag behöver, en och annan jordgubbe kan man fortfarande hitta liksom fina dillkvistar,  persiljan är frodig och mangoldens stjälkar lyser vackrare än någonsin i höstsolen. Båda är tvååriga. Rucolabusken och den rödbladiga ängssyran växer så det knakar, har mycket smak nu. Myntorna och citronmelissen bjuder fortfarande på en god kopp te och timjanplantan har frösått sig.

Får fundera lite på vad som blommar... självsåda plantor av broksalvia, rosa och lila, liksom ringblommor, en välformad knopp på perenn kronärtskocka, gurkört. Just nu bara blå för de vita stod olämpligt till och blev bortgallrade. Hoppas ni kan se det mesta framför er för jag har inte bilder på allt.

Resan har inte varit lätt. För några år sen kom sniglarna och de väller in från skogen. Elstängsel på sarg blev en av lösningarna. Sen invasion av åkersork. Fångade 103 st levande i bur ett år, men övelämnade själva avlivningen till Mannen som inte är lika blödig som jag. Nu sköter Basil Bus och Ture Svinto sorkdetaljen.

Rådjuren vet också var godsakerna finns och det första som ryker är svartkålen. I år har jag räddat in två plantor till växthuset. Här finns också lite nysatt sallad. Lika roligt och gott som det är med några späda blad på våren, är det nu på hösten när man inte kan frossa som man vill. Behovet av grönt finns ju, men är för min del inte riktigt lika stort nu som varma sommardagar.

             Jordgubbarnas blad bidrar till färgprakten

Här ser man vinbärsbuskarna i förgrunden  och tvärs genom en del av trädgårdslandet på korthållet.

Utanför, i syrenhäcken håller Maja till. Hårt arbetande tonårsmamma som lagt sig till med wet look.

Bukett från rensad rabatt fick tillfälligt regnmätaren som vas.

Fin vecka önskar jag er

Runt fulbulan

Några av er kanske kommer ihåg att det blev ett litet hus över den gröna fula bulan i gräsmattan, alltså locket till reningsverket. Sen blev det en lund bakom och en plantering framför.
Något hundratal perenner planterades, resten fyllde jag ut med sommarblommor. Så småningom kommer perennerna att ta allt mer utrymme. Rabatten är uppbyggd med ordentlig dränering i botten gödsellager i mitten och sandlager överst. Meningen är att det ska bli en god lökbädd främst för olika allium, men det blir nästa säsong.

Så här såg det ut i juli. I bakgrunden en pärlrönn och ilex. Sockerärtor i torn.

Nu är sommarblommorna borta och det ser rätt tomt ut, men jag gillar att ha utrymme att växa i. Under det lilla huset finns reningsverket nedgrävt med den gröna fulbulan som lock. Här och här kan du läsa mer om det. Höstens projekt är att gräva ner en stengång och ansluta rabatten till slänten mot kohagen och ett gavelområdet mot garaget. Om vi orkar...

 Kantnepeta, olika sorters timjan och vit klätt har bildat en ojämn kant mot parkeringen precis som jag tänkt mig. Det ska se ut som om naturen vandrar in.

Törnrosas kjortel i tornen kommer att bytas ut mot klematis som står krukade och väntar på sin tur. Stor ormrot kommer att fylla ut mot höger och bilda mjuk övergång mot kohagen bredvid.

Två styck ilex med röda bär inköptes på torget innan jul i fjol för 40 kr/st. Det är ungefär vad en ilexgren kostar som "snittblomma". Busken hade fem fina grenar så tanken var att klippa det jag behövde. Den ena plantan rörde jag inte alls. Båda övervintrade i garaget med lätt vattning och planterades ut så småningom. Fina höstfärger blev extra bonus.

Fröstänglarna efter de vita perenna fingerborgsblommorna är inte lika höga som de vilda släktingarnas och jag hoppas de kommer att stå som ett minnesmärke hela vintern. Frösådda i våras.

På andra sidan fulbulan en rabatt med mjukt vita solhattar och  Penstemon 'Carillo Red', också frösådda i våras.

Penstemonsläktet är helt klart en favorit bland perenner. Blommar hela sommaren, finns i alla upptänkliga färger och står även bra som snitt.
Finns oftast inte i plantskolorna och fröer kan också vara knepiga att hitta. Dessa köpte jag dock hos Impecta.

Nysatta Kanadarosen 'Morden Centennial' kommer fint för andra gången i år.

Stäppsalvian borde kanske klippas ner men jag gillar de överblommade stänglarna.

På bänken med utsikt över Fulbulans rabatt har de gula lönnlövsrosorna gått över i brunt. I Allt om trädgårds FIXA höst kan du läsa hur man gör dom. Det rostpatinerade betongfatet som jag gjöt till en inspirationsdukning, verkar dock både vara vattentätt och hålla färgen.

Allt gott

Lööve löv

Vad vore hösten utan alla färgsprakande, härligt prasslande löv. Jag blir som barn på nytt, vill dyka  i lövhögar, sparka och kasta upp lövmoln i luften, göra kransar och buketter. Lööve Löv!

Lönnlöv, höstaster, fröställningar av vit anisisop och rödfibblor som bjuder på en andra blomning. Paradisäpplen på loppisfat.

 

Man plockar in och plockar in, men ändå hittas glömda saker här och där.

Här går hösten mest i gult och så snart bladen trillat ner tenderar de att bli bruna, men letar man lite går det att få ihop en färgsprakande samling.

Lövkrans ett måste. Viker man bladen längs med skaftet rullar de inte ihop sig lika lätt när de torkar.

Så vill jag passa på att tacka för alla trevliga kommentarer. Blir så glad över att ni tittar in och tar er tid med att säga några ord.

Tuff till tusen

Förra hösten tänkte jag föröka kärleksörten genom sticklingar. Den rotar sig så lätt till och med i blomning. Plockade en bukett och lade i växthuset för att sätta sen. Jag ni vet väl hur det kan bli med sen... Växthuset städades och kärleksörten låg kvar. Den blev faktiskt liggandes hela vintern.

I mars flyttade de första sådderna ut och jag hittar det som var kvar av kärleksörten. En förtorkad liten hög med små skott. Vilken överlevare, vilken kämparglöd, kände mig nästan rörd. 

Klart de skulle få en chans. Lade helt enkelt de torra pinnarna i en grund kruka med mestadels sand...

Och nu ser de ut så här. Ska kruka upp dem var för sig så de får lite mer näring. Fascinerande med sådan växtkraft, men om allt vore lika lättodlat försvann nog en del av tjusningen med trädgård. Det är kul med utmaningar också.

Ha det så gott