Visar inlägg med etikett gräs. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett gräs. Visa alla inlägg

söndag 26 april 2015

När hönsen får välja

Ge mig den minsta anledning att prata höns och jag nappar direkt. Så detta inlägget dedikeras till Merja med bloggen mejrams.blogspot.se
som tyckte det var dags för ett inlägg.

Det är minsann inte bara jag som har favoritväxter utan även djuren. Nej idag tänker jag inte på Bambi och tulpanknoppar, skator och jordgubbar eller Ture och kantnepetan, utan på hönsen och deras böjelse för hallonblad.
Faktum är att denna faiblesse tog mig lite med överraskning och fjolårets nyplanterade hösthallon hann bli ordentligt nerätna två gånger innan jag insåg vad som pågick. Nu har hallonen börjat grönska och i år tänker jag behålla dem för mig själv så de får en chans att etablera sig. Sen kan vi kanske diskutera om jag ska dela med mig.  Ett 40 cm högt kycklingnät ska ta hand om saken. Inte jättesnyggt, men en nödlösning så länge.


Favoritväxten nummer ett är dock myskmadra. Inte för att äta utan för att bala ner sig i. Sprätta och sparka med alla tio tårna (jo silkeshöns har tio tår, medan de flesta andra raser har åtta). 
Den torra jorden under häggmispeln står som ett moln runt gänget och gröna växtdelar far hit och dit. När en liten grop har åstadkommits kryps det ner i den, rullas runt, spekas in jord och myskmadra under vingarna, på ryggen och överallt. Efter tre dagars Spaupplevelse som inte liknat nåt annat är grönskan ett minne blott. Några torra rottrådar sticker upp här och där och låter ana vad som fordom varit.
 


Nej, mina kära små fjäderfävänner. Nåt Spa bland myskmadran blir det inte i år. Sorry! Ni får lägga av med lyxvanorna och hålla tillgodo med ordinära sandbad.




Idag har vi byggt ett staket av sly för att markera att jag menar allvar.



Gräsmattan får gänget dock beta så mycket de vill och höns sätter i sig mängder av gräs varje dag. Att bjuda på gräsklipp i hönshuset uppskattas däremot inte särskilt. Då sprätts det mest runt i hopp om att jag ska ha gömt den verkliga gobiten nånstans i botten. Nej, färskt direkt från gräsmattan ska det vara och det kan jag helt förstå. Får jag välja äter jag ju också grönsakerna så färska som det går.

Visste du förresten att det är gräsets klorfyll som gör gulan gul och trädgårdshöns har en aptitlig knallgul gula. Industrihöns får ett konstgjort tillskott i fodret som ska ersätta klorofyllet.

Allt gott

torsdag 30 oktober 2014

Orange med skruvar

Torgdagarna är höjdpunkter i vår lilla stad och jag stod i ett hav av vårblommor, rött, gult, blått och alla nyanser däremellan. I handen ett torrt brunt gräs. Det skulle kunna ge höjd åt vårkrukan och matcha den nyinkomna vårljungen som jag gärna ville testa, men ett dött gräs...


Det fyllde sin funktion och när ljungen var överblommad fick båda flytta till skogsbrynet med extra vattning hela sommaren för ljungen skulle vara törstig hade jag hört. Ljungen dog, men något förvånad upptäckte jag att det torra gräset KOPPARSTARREN Carex buchanaii vuxit sig dubbelt så stort. Klart att det skulle få komma fram igen och svänga sin stora plym i  höstvindarna...

Även om jag tycker det är jättefint med klatchiga blickfång och lysande färger så blir det oftast dämpade toner hos mig. Blomsterbordet står alldeles vid entrén och gör sig bäst när man ser det på nära håll. Några pumpor kunde ju fått vara med, men de finns på andra ställen i trädgården.


Tittar man närmare på gräset har det stråk av orange, som om det vore slarvigt doppat i färg och bara vissa blad sugit åt sig. Jag gillar det. Kopparstarren har vuxit inte bara på höjden utan även i mina ögon. Nu är ju frågan om det vill övervintra här, för jag känner att vi nog skulle kunna komma överens. Jag tillhandahåller fuktig plats i solen alternativt vattnar som en galning och i gengäld får jag orange strån med glada skruvar i topparna. Känns helt okej.
Hittar dock ingen info på nätet om hur långt upp i zonerna kopparstarren går eller om jag ska täcka eller rent av ta in. Ska i alla fall inte stå kvar bland ljungen hela vintern.



Ha det fint




onsdag 9 april 2014

Dags att så påskgräs...

När jag var liten sådde alltid mamma påskgräs och nu gör jag det också. Det hör liksom påsken till... det är roligt att se fröna gro... bara på tre, fyra dagar är ytan grön och det är roligt att bygga upp små miljöer. Detta sådde jag för en vecka sedan eftersom jag ska på påskmässa på Huseby, 2 mil söder Växjö i helgen. Gräs och några växter ska med men huvudsakligen handlar det om handgjorda kort som är min vinterhobby, men dom får jag visa vid ett annat tillfälle.


Ha det fint