Vinterförvaring

När man som vi saknar uterum, får man ta till andra knep för vinterförvaringen. Främst handlar det om ett uppstammat olivträd och tre agave som börjar få ansenlig storlek. De största har jag haft i drygt 40 år. Taggiga och planterade i betongkrukor är de svåra att hantera på alla sätt. Mannen har lyckats baxa in dem i garaget och fått upp dem på en bänk de senaste åren. Förstås både slitsamt och lätt farligt, dessutom är de i vägen när jag vill vinterpyssla.

I år provar jag istället tält av bubbelplast inne i växthuset. Betydligt lättare att hantera när man kan köra med säckakärran ända in och sen bara pussla ihop dem så de står så tätt som möjligt utan att repa varandras blad. Att sätta upp tältet tog dock ett par timmar. Det var många smådelar till alla hyllor. Hyllorna hade jag missat vid inköpet så de blev en positiv överraskning. Går ju att klämma in både det ena och det andra. Provar att övervintra gyllenlack. För den är svår att få tag i hos plantskolorna här, lila såg jag inte hos någon i somras.

Redan nu med gaveln öppen och utan uppvärmning märks det skillnad i temperatur. Flera grader varmare i tältet. När kylan slår till rullar jag ner permanent och låter värmefläkten göra jobbet. Gäller bara att komma ihåg att vattna då och då.

Två rejäla LED-belysningar lyser 06-18 inne i tältet. Hittade två lätta och smidiga som gick att hänga i tältstommen. Det där med belysning är ju ett kapitel för sig. Hur mycket ljus går det åt? Hur nära ska de hängas? Hur länge ska de vara på? Jag diskuterade med säljaren och följde hans rekommendationer. Min uppfattning är att man får vad man betalar för. För övervintring väljer man blått spektra och för odling rött. Just dessa lamporna hade en omställningsknapp. Andra växtbelysningar jag har, får man byta lampor och rör i och det går ju också bra, men tar plats att förvara.
De senaste åren tycker jag det har hänt en hel del inom belysning och det finns flera bra aktörer på marknaden. Bara att googla och ringa runt.

På denna bilden hann det bli sen morgon innan jag blev färdig att fota, men när det är mörkt lyser det både klart och mycket från växthuset. Här har jag skogen som granne, men nära ett sovrumsfönster eller grannen, kanske man ska tänka sig för.

Allt gott

Så föll jag för instagram i alla fall

Jag vet att det är en och annan som letat efter mig på facebook, men tyvärr är det så att jag inte finns med där. Däremot har jag fallit för Instagram och har hittat några av er där också. Instagram är ett snabbare och mer kortfattat media, fler bilder och mindre text. Nu börjar jag lära mig fota med mobilen också och då går det ännu snabbare och man kan enkelt lägga ut små filmer. På Ig har jag valt att bara fokusera på odling, grönsaker och en och annan höna, hyggligt snygga bilder blandade med tips.

Givetvis kommer jag att fortsätta blogga som vanligt för det är kul att få bre ut sig i text ibland, beskriva utförligare och lägga upp bildserier, inte så snäva ramar. Det har också blivit så att bloggandet sker från stationära datorn där bilderna blir stora och vackra, texten lättläst och snabbkommenterad på tangentbord och Ig sköts från mobilen som jag inte är så förtjust i att skriva med. Ja, jag vet att det finns plattor, men vill inte ha fler prylar att uppdatera.

Så här kan det se ut på Ig...

Bilden är klickbar om du vill se fler av mina instagraminlägg, registrera eller och lägga till dig som följare.

Allt gott

@rostochradisor

Trädgården just nu

  

Färgerna i trädgården djupnar dag för dag. Jag tycker skalan är vilsam.

För två dagar sen grönt nu mer höstigt. Möblerna lär vi nog inte sitta så mycket mer i. Det blir trappfika om solen skulle råka titta fram.

Körsbärsbenveden bekänner färg, men inte som den brukar.

Gillar hur de stora fjädrarna silar ljuset.

Rosenflockel och kantnepeta

Hönsen älskar att sprätta runt bland häggmispelns blad och under finns myskmadra som är deras favoritväxt nummer ett. Så mycket mat hittar de däremot inte nu, utan får frukost och lunch serverad.

Allt gott

Förbereda för varmbänk

Inlägget flyttat till Ätliga trädgården

Höst i trädgårdslandet

Jag gillar alla årstider i trädgårdslandet, våren då allt är fräscht och man ser lådor med späda primörer och tydlig struktur, högsommaren med frodighet, trånga gångar och mycket ätligt att välja bland, hösten när vissa lådor börjar tömmas, fast det fortfarande finns en del att äta och svartkålen ståtar i milt ljus. Faktiskt gillar jag vintern också med naket skelett av hässjöstörar och fröställningar som står kvar. Dofterna varierar, liksom ljuden. 

Medan jag står i landet och filosoferar städar ett gäng talgoxar upp efter hönsens lunch. Snappar åt sig brödsmulor som varit för små för stora näbbar att nappa. Sen bråkar de högljutt i häggmispeln så de röda bladen yr. Under sitter hönsen och verkar helt oberörda eller om de bara väljer att inte lägga sig i. Som de bjässar de är i jämförelse och med de röstresurser de besitter kunde de lätt ha rutit i och fått tyst på småfågelkäbblet genom överraskningsmetoden, men som sagt... var och en sköter sitt.

Själv konstaterar jag att livet vore bra tråkigt utan grönkål, särskilt den blågröna svartkålsvarianten.

Två stora vräkiga kålplantor som jag plockat hundratals larver på bekänner äntligen färg. Fick plötsligt utrymme över i somras när jag byggde fler lådor och satte två dåliga kålplantor som tappat namnstickorna. Länge verkade det bara bli blad, men nu kan man urskilja små romanescobuketter. Det är limegröna och ser ut som toppiga blomkålshuvuden men är en korsning mellan blomkål och broccoli. Superb smak, roligt att ha testat, men knappast odlingsvärd i längden med tanke på den plats de tar upp, hur små kålhuvudena blir och hur mycket arbete man får lägga på att hålla undan larver. 

Spenatskräppan är ovanligt fräsch för denna tiden på året. Ovärderlig våprimör som till och med visar sig tidigare än nässlorna. Nu finns det så mycket annat bladgrönt som används på samma sätt mangold, kål, Nyzeeländsk spenat så den får stå orörd och bara vara snygg.

Efter hand som löven samlas upp täcker jag tomma ytor och bäddar in morötter, rödbetor, purjo och vinterrädisor så att det inte blir tjäle i bäddarna. De mår bra i jorden och jag tänker fortsätta gräva upp efter hand i alla fall fram till jul. Annat är skördat och lagt för vinterförvaring.

Det blir wok till kvällsmat.

Ha det gott

Växthuset blev utställning och kransverkstad för en helg

Enligt önskemål kommer här en bildkavalkad från helgens Kulturrunda när växthuset blev tillfällig butik, utställning och kransverkstad.

Även om det inte är antalet besökare som räknas utan trevliga möten så vill man ändå hålla lite koll.

Skålen fylldes på med både regn och sten.

Hönsen tittade ut. Gracie närmast i bild.

Fika utomhus var det inte att tänka på...

men i växthuset höll vi värmen...

och hade det mysigt...

med kransverkstad...

plantor...

och pyssel.

Mannen hade svarvat fötter till gamla charmiga provrör som jag hittat på loppis.

Barnen gillade grävaren bäst.

Tack blogg- och instavänner och alla ni andra som bidrog till en trevlig och minnesvärd helg trots kyla och busväder!

Allt gott

Flexibelt

Är så glad för att jag bestämde mig för flexibel möblering i växthuset. Först använde vi det som fikaställe i våras när det var för kallt utomhus, sen blev det barnkammare för nära tusen plantor. När de var utplanterade fyllde jag på med tomater och auberginer i murarhinkar. Valde att inte förankra dem i taket utan band upp med hjälp av käppar. Möblerade om tillfälligt och hade inflyttningsfest för hantverkarna och sen blev det luncher med trevliga bloggvänner. Halva fungerar dessutom som studio när mindre objekt ska fotograferas. Och nu är det dags för kulturrundan, kransverkstad och utställning av handgjorda kort. Allt går på hjul så det är rätt lätt att flytta runt och prova sig fram och spännande att upptäcka nya sätt att använda de 30 kvadratmeterna på. 

Tomaterna är nerklippta för att ge plats. De växer ändå inte mer, men mognar i rask takt.

Krukfaten diskas...

... och det pyntas och packas upp.

Mer visar jag inte här, men välkommen att hälsa på lördag-söndag 8-9 oktober kl 11-17.
Trädgårdsmästare Sara Hedlund håller i kransverkstan och det finns fika med hembakt.

Hela deltagarlistan hittar du på www.alvesta.se

Efter helgen packas korten ner och det blir ommöblering igen för att få in de växter som ska vinterförvaras. Jag har alltså inte försäljning hemma övrig tid och kan tyvärr inte ta emot spontana trädgårdsbesök på andra tider.

Ser verkligen fram emot helgen. Det kommer att bli så kul!

 Välkommen!

I år är jag förberedd

Ibland har det hänt att frösådden inte kommit upp och man undrar om det var fel på fröerna eller vad som gick snett. Det behöver inte ens vara några svårsådda fröer. För nåt år sen råkade jag se en pytteliten mygga kravla sig upp ur jorden, bara ett par mm stor och gåtan var löst, sorgmyggor.

Larverna äter upp groddarna på fröna och stör rotsystemen på större plantor.  Har man riktig otur kan man se ett helt moln av små myggor lyfta från sådden när man vattnar. De har en förkärlek för jätteverbena, men alla växter som behöver lite längre tid på sig för att gro är extra utsatta. Här handlar det oftast om nån enstaka mygga här och där, men eftersom jag har frösådder i stort sett året runt och absolut inte vill riskera nån ödeläggelse när den riktiga säsongen kommer igång igen, tänker jag göra mitt bästa att bli av med de sista också. 

I fjol var alla borta tills jag tog hem hyacintlökar runt jul och såg några myggor lämna burkarna. Så tröttsamt, för det innebar ju att alla krukor måste saneras och inga nematoder hemma.
Sorgmyggorna finns normalt i naturen så när man blandar mycket egen jord som jag gör, finns det också risk för att larver följer med, liksom om man lämnar köpejord utomhus.
Även nematoderna förekommer naturligt, men på detta sättet ökar man koncentrationen.

Nu är jag i alla fall beredd att göra rent hus överallt ifall julblommorna kommer med smitta igen och innan dess ska jag vattna igenom alla krukor inomhus för säkerhets skull. Nematoder är frostkänsliga, men har man möjlighet att passa brevbäraren när han kommer kan man antagligen beställa längre fram också, men jag tar det säkra för det osäkra.

Tills vidare förvaras de i kylskåpsdörren och det känns gott att för en gångs skull ha varit förutseende.

Allt gott