Kväll, och plötsligt ett väldigt liv på hönsen i trädgården. Hade det varit på förmiddagen kunde det varit signalen på att ett nytt ägg levererats, men nu reagerar vi blixtsnabbt och far upp för att se vad som händer. Mannen hinner först till fönstret och ser en räv ge sig av.
Jag är inte jätteförvånad för tre mornar i rad har jag hittat svarta, blanka bajsar i lillfingerstorlek på olika ställen runt växthuset. Det kunde varit igelkottspillning om vi haft nån kotte, men hittade också en korv innanför sargen till potagen och dit kommer inga igelkottar, men jag hade räv runt växthuset i fjol också.
-Jag hämtar bössan ifall den kommer igen, säger mannen och hinner inte mer tillbaka från vapenskåpet och ställa ner den förrän räven åter är på parkeringen. Från kökstrappan ser jag en bit av benen bakom picupen när den kollar hönshuset längst in i vinkeln på uthusen. Där är tomt och hönsen är som bortblåsta. Jag ser benen vända och något lätt förvirrad stannar räven till nån sekund framför agaven. Mannen far upp på tå för att få fri sikt genom äppelträdet. Pang! Räven faller.
Jag far hemskt illa av sånt här, att se ett vackert djur dö, men i valet mellan att förlora höns är valet ändå lätt. Om rävungen fått en lyckad jakt skulle den återkommit gång på gång tills alla hönsen gått åt.
Varför stänger människan inte in hönsen, kan jag gissa att nån tänker. Nej jag vill att de ska leva så naturligt som möjligt. En hönsgård kan aldrig bli tillräckligt stor och det är nästan omöjligt att stänga ute räven även från en hönsgård. Inte om, utan när räven tar sig in är hönsen fångade i en dödsfälla och alla blir ihjälbitna och ivägburna en efter en.
Såna här räder händer tack och lov inte ofta. Det är många år sen senast och då var det en lös hund som roade sig.
Det är en märklig, makaber känsla att komma ut i trädgården när det ligger fjädrar överallt som om nån haft sönder ett par dunkuddar, hönshuset är tomt, ingen höna syns till och det hörs inte ett pip. De håller sig gömda flera timmar innan de vågar sig fram och det går att överblicka skadegörelsen. Andretuppen blev illa tilltygad och dog i ett rede under natten.
Skäggiga damen blev av med hela rumpan och det sved nog värre än en vaxning. Hon har blivit väldigt nervös och försiktig och går in till och med när hon ser oss. Övriga klarade sig bättre, men följer ändå med henne.
Den stora fällan är betad med tuppen som dog. Det finns ju sannolikt fler rävungar i närheten, men att en räv skulle gå i fälla är nog inte särskilt realistiskt.
Som monument av den sorgliga tilldragelsen har jag nu en kulhagelperforerad agave och en prickig stenfot. Rena vilda västern!
Den 21 juli kl 12-18 är jag med i Lands Öppen trädgård 2019. Enda drop-in tillfället i år. Se hela listan på Land
När man som vi saknar uterum, får man ta till andra knep för vinterförvaringen. Främst handlar det om ett uppstammat olivträd och tre agave som börjar få ansenlig storlek. De största har jag haft i drygt 40 år. Taggiga och planterade i betongkrukor är de svåra att hantera på alla sätt. Mannen har lyckats baxa in dem i garaget och fått upp dem på en bänk de senaste åren. Förstås både slitsamt och lätt farligt, dessutom är de i vägen när jag vill vinterpyssla.
I år provar jag istället tält av bubbelplast inne i växthuset. Betydligt lättare att hantera när man kan köra med säckakärran ända in och sen bara pussla ihop dem så de står så tätt som möjligt utan att repa varandras blad. Att sätta upp tältet tog dock ett par timmar. Det var många smådelar till alla hyllor. Hyllorna hade jag missat vid inköpet så de blev en positiv överraskning. Går ju att klämma in både det ena och det andra. Provar att övervintra gyllenlack. För den är svår att få tag i hos plantskolorna här, lila såg jag inte hos någon i somras.
Redan nu med gaveln öppen och utan uppvärmning märks det skillnad i temperatur. Flera grader varmare i tältet. När kylan slår till rullar jag ner permanent och låter värmefläkten göra jobbet. Gäller bara att komma ihåg att vattna då och då.
Två rejäla LED-belysningar lyser 06-18 inne i tältet. Hittade två lätta och smidiga som gick att hänga i tältstommen. Det där med belysning är ju ett kapitel för sig. Hur mycket ljus går det åt? Hur nära ska de hängas? Hur länge ska de vara på? Jag diskuterade med säljaren och följde hans rekommendationer. Min uppfattning är att man får vad man betalar för. För övervintring väljer man blått spektra och för odling rött. Just dessa lamporna hade en omställningsknapp. Andra växtbelysningar jag har, får man byta lampor och rör i och det går ju också bra, men tar plats att förvara.
De senaste åren tycker jag det har hänt en hel del inom belysning och det finns flera bra aktörer på marknaden. Bara att googla och ringa runt.
På denna bilden hann det bli sen morgon innan jag blev färdig att fota, men när det är mörkt lyser det både klart och mycket från växthuset. Här har jag skogen som granne, men nära ett sovrumsfönster eller grannen, kanske man ska tänka sig för.
Allt gott
Nu är äntligen agaven på plats i en kant av parkeringen.
Agaven tillbringar långa vintern i garaget under belysning, svalt med sparsam vattning. I februari, mars ökar jag antalet ljustimmar och börjar också vattna lite mer.
Att flytta de taggiga bjässarna som dessutom står i betongkrukor är ingen lek, men än så länge har det gått bra utan olyckor. De ska lyftas ner från fönsterbänken, baxas upp på säckkärra och sen trixas ut från den trånga garagplatsen för att tillbringa några veckor på avhärdning i dörröppningen. Stänger på kvällen och öppnar på morgonen. Rätt praktiskt. Som du förstår tillbringar bilen den mesta tiden utomhus.
Här får vi ofta några frostnätter innan midsommar, så det gäller att hålla koll och stå beredd med täckning.
Fula blad ansas och ibland lossar jag också sticklingar som får växa till sig nergrävda i gruset på parkeringen.
Den tvåfärgade agaven tog jag som 12-åring hem från Gran Canaria där de växer vilda. Det var ingen som upplyste mig om att man inte fick ta hem plantor och i vilket fall måste det vara preskiberat vid det här laget. Den har följt med på otliga flyttar, bott i korridorrum, i varma lägenheter och i källare, tappert uthärdat allt, så nu tycker jag den är värd att bli så ompysslad som det bara går. Den stora enfärgade fick jag av en väninna för ca 35 år sen och är inte riktigt lika gammal.
Agavesläktet tillhör de suckulenta växterna och familjen sparrisväxter med cirka 200 arter. Alla arterna har sina naturliga utbredningsområden i varma trakter som södra USA, Västindien, Centralamerika, tropiska Sydamerika.
Sisal som till exempel används till rep och mattor kommer från Agave sisalana och Agave tequilana är huvudingrediens i Tequila.
Och dom här har jag ingen aning om vad de kan heta och inte är de så gamla heller, bara tonåringar i 15-årsåldern.
Allt gott
