Jag är inte jätteförvånad för tre mornar i rad har jag hittat svarta, blanka bajsar i lillfingerstorlek på olika ställen runt växthuset. Det kunde varit igelkottspillning om vi haft nån kotte, men hittade också en korv innanför sargen till potagen och dit kommer inga igelkottar, men jag hade räv runt växthuset i fjol också.
-Jag hämtar bössan ifall den kommer igen, säger mannen och hinner inte mer tillbaka från vapenskåpet och ställa ner den förrän räven åter är på parkeringen. Från kökstrappan ser jag en bit av benen bakom picupen när den kollar hönshuset längst in i vinkeln på uthusen. Där är tomt och hönsen är som bortblåsta. Jag ser benen vända och något lätt förvirrad stannar räven till nån sekund framför agaven. Mannen far upp på tå för att få fri sikt genom äppelträdet. Pang! Räven faller.
Jag far hemskt illa av sånt här, att se ett vackert djur dö, men i valet mellan att förlora höns är valet ändå lätt. Om rävungen fått en lyckad jakt skulle den återkommit gång på gång tills alla hönsen gått åt.
Varför stänger människan inte in hönsen, kan jag gissa att nån tänker. Nej jag vill att de ska leva så naturligt som möjligt. En hönsgård kan aldrig bli tillräckligt stor och det är nästan omöjligt att stänga ute räven även från en hönsgård. Inte om, utan när räven tar sig in är hönsen fångade i en dödsfälla och alla blir ihjälbitna och ivägburna en efter en.
Såna här räder händer tack och lov inte ofta. Det är många år sen senast och då var det en lös hund som roade sig.
Det är en märklig, makaber känsla att komma ut i trädgården när det ligger fjädrar överallt som om nån haft sönder ett par dunkuddar, hönshuset är tomt, ingen höna syns till och det hörs inte ett pip. De håller sig gömda flera timmar innan de vågar sig fram och det går att överblicka skadegörelsen. Andretuppen blev illa tilltygad och dog i ett rede under natten.
Skäggiga damen blev av med hela rumpan och det sved nog värre än en vaxning. Hon har blivit väldigt nervös och försiktig och går in till och med när hon ser oss. Övriga klarade sig bättre, men följer ändå med henne.
Den stora fällan är betad med tuppen som dog. Det finns ju sannolikt fler rävungar i närheten, men att en räv skulle gå i fälla är nog inte särskilt realistiskt.
Som monument av den sorgliga tilldragelsen har jag nu en kulhagelperforerad agave och en prickig stenfot. Rena vilda västern!
Instagram @atligatradgarden
Länksamlingen TrädgårdsFägring
Den 21 juli kl 12-18 är jag med i Lands Öppen trädgård 2019. Enda drop-in tillfället i år. Se hela listan på Land