Agaven tillbringar långa vintern i garaget under belysning, svalt med sparsam vattning. I februari, mars ökar jag antalet ljustimmar och börjar också vattna lite mer.
Att flytta de taggiga bjässarna som dessutom står i betongkrukor är ingen lek, men än så länge har det gått bra utan olyckor. De ska lyftas ner från fönsterbänken, baxas upp på säckkärra och sen trixas ut från den trånga garagplatsen för att tillbringa några veckor på avhärdning i dörröppningen. Stänger på kvällen och öppnar på morgonen. Rätt praktiskt. Som du förstår tillbringar bilen den mesta tiden utomhus.
Här får vi ofta några frostnätter innan midsommar, så det gäller att hålla koll och stå beredd med täckning.
Fula blad ansas och ibland lossar jag också sticklingar som får växa till sig nergrävda i gruset på parkeringen.
Den tvåfärgade agaven tog jag som 12-åring hem från Gran Canaria där de växer vilda. Det var ingen som upplyste mig om att man inte fick ta hem plantor och i vilket fall måste det vara preskiberat vid det här laget. Den har följt med på otliga flyttar, bott i korridorrum, i varma lägenheter och i källare, tappert uthärdat allt, så nu tycker jag den är värd att bli så ompysslad som det bara går. Den stora enfärgade fick jag av en väninna för ca 35 år sen och är inte riktigt lika gammal.
Agavesläktet tillhör de suckulenta växterna och familjen sparrisväxter med cirka 200 arter. Alla arterna har sina naturliga utbredningsområden i varma trakter som södra USA, Västindien, Centralamerika, tropiska Sydamerika.
Sisal som till exempel används till rep och mattor kommer från Agave sisalana och Agave tequilana är huvudingrediens i Tequila.
Och dom här har jag ingen aning om vad de kan heta och inte är de så gamla heller, bara tonåringar i 15-årsåldern.
Allt gott
