Grafiskt med lite rött

Närmaste omgivningarna fick snöflingor men inte vår by. Vi fick dimma, riktig tjocka och frost. Trädgården blev svartvit och tyst.

 Perenn solros

 Portal med torra störbönor

 Amerikanska blåbär

Till och med fåglarna är svartvita med lite rött idag

Svartkål

Fänkål

 Höstsilverax

Kärleksörten, som jag för det mesta tycker är rätt trist, är jag glad för idag. Den är nästan det enda med färg och står stadigt i sina bulliga tuvor.

Prydnadskål 

Allt gott

Höst i trädgårdslandet

Jag gillar alla årstider i trädgårdslandet, våren då allt är fräscht och man ser lådor med späda primörer och tydlig struktur, högsommaren med frodighet, trånga gångar och mycket ätligt att välja bland, hösten när vissa lådor börjar tömmas, fast det fortfarande finns en del att äta och svartkålen ståtar i milt ljus. Faktiskt gillar jag vintern också med naket skelett av hässjöstörar och fröställningar som står kvar. Dofterna varierar, liksom ljuden. 

Medan jag står i landet och filosoferar städar ett gäng talgoxar upp efter hönsens lunch. Snappar åt sig brödsmulor som varit för små för stora näbbar att nappa. Sen bråkar de högljutt i häggmispeln så de röda bladen yr. Under sitter hönsen och verkar helt oberörda eller om de bara väljer att inte lägga sig i. Som de bjässar de är i jämförelse och med de röstresurser de besitter kunde de lätt ha rutit i och fått tyst på småfågelkäbblet genom överraskningsmetoden, men som sagt... var och en sköter sitt.

Själv konstaterar jag att livet vore bra tråkigt utan grönkål, särskilt den blågröna svartkålsvarianten.

Två stora vräkiga kålplantor som jag plockat hundratals larver på bekänner äntligen färg. Fick plötsligt utrymme över i somras när jag byggde fler lådor och satte två dåliga kålplantor som tappat namnstickorna. Länge verkade det bara bli blad, men nu kan man urskilja små romanescobuketter. Det är limegröna och ser ut som toppiga blomkålshuvuden men är en korsning mellan blomkål och broccoli. Superb smak, roligt att ha testat, men knappast odlingsvärd i längden med tanke på den plats de tar upp, hur små kålhuvudena blir och hur mycket arbete man får lägga på att hålla undan larver. 

Spenatskräppan är ovanligt fräsch för denna tiden på året. Ovärderlig våprimör som till och med visar sig tidigare än nässlorna. Nu finns det så mycket annat bladgrönt som används på samma sätt mangold, kål, Nyzeeländsk spenat så den får stå orörd och bara vara snygg.

Efter hand som löven samlas upp täcker jag tomma ytor och bäddar in morötter, rödbetor, purjo och vinterrädisor så att det inte blir tjäle i bäddarna. De mår bra i jorden och jag tänker fortsätta gräva upp efter hand i alla fall fram till jul. Annat är skördat och lagt för vinterförvaring.

Det blir wok till kvällsmat.

Ha det gott

Gröna fingrar

Jodå, här är bildbeviset. Jag har gröna fingrar!

Så här ser händerna ut flera gånger om dagen, grönslemmiga av att ha plockat mängder av larver. Inte krossat bara plockat och slängt.
Tidigare i år har det varit enstaka angrepp, men nu går det inte att lura dem eller hålla stången genom att plocka. Det handlar om invasion!

De anfaller inte bara kålplantorna, utan även rucola, rädisor och blomväxter (korsblommiga växter). Vinterns behov av kål ligger sen länge räddat i frysen, men den vilda rucolan har jag tänkt att plocka av minst fram till jul. Den är flerårig och övervintrar. Spöklika rucolaskelett av tomma bladnerver går jag helt enkelt inte med på. Eftersom de även sitter på själva stjälkarna smälter de väl in och är svåra att hitta. Övrig kål står snyggt i landen långt in på vintern om den får vara ifred.

Finn tre fel på svartkålen:

Det här är raps- eller rovfjärilslarver. De är så lika att jag inte kan skilja dem åt. Extra väl kamouflerade. Hittar enstaka här och där. Inte alls samma plåga som de randiga kålfjärilslarverna, som jag plockar hundratals av varje dag. Kycklingarna älskar de helgröna larverna, medan de randiga antagligen uppfattas som giftiga och oätliga. Synd för det hade blivit mycket mat.

Hittade du de tre larverna?

Av blomstren är det främst bladen på Judas silverpenningar och slingerkrasse som är utsatta. Krassen skulle vara som vackrast, men nu är helt förstörd av halvätna blad och klibbigt svart bajs. Kommer att rycka upp och plantera nåt höstigt med det snaraste. 

Besparar er de äckligaste bilderna med högar av larver som kryper på varandra.

Jag är inte så naiv att jag tror att alla plantor ska klara sig utan angrepp hela sommaren utan har faktiskt vidtagit en hel del steg och mått som andra år varit fullt tillräckliga.

Alla kålplantor är förgrodda och utplanterade när de är ca 10 cm höga. Storlek ger en viss motståndskraft. Vedaska eller stenmjöl intill stjälkarna hjälper rätt bra mot vårens angrepp av rapsbaggar som gärna gör små hål i bladen. Värst utsatt brukar rucolan vara. Grönkålsplantorna täcks med väv tills de har växt till sig och blivit åtminstone 30-40 cm höga. Då skördar jag årets behov och fryser ner. Sen tar jag bort väven över de som odlas i lådor för jag tycker den är ful och räknar med att plantorna klarar en del angrepp. Det kommer nya friska blad hela tiden. På ´Södra filialen´ (150 kvm som jag odlar i grannbyn) låter jag väven vara kvar.
Några plantor planteras också bland sommarblommor för att det är snyggt och de klarar sig längst. Ibland utan angrepp alls. 
Alltså plantor på flera olika ställen och även utplantering vid olika tidpunkter för att sprida riskerna.
I mitten av september brukar larverna ge upp, men såna här år när det är fullkomlig invasion känns det inte som nån tröst. 

Allt gott

På gång i trädgårdslandet

Grönsakerna har verkligen gillat värmen de senaste månaderna, men det har krävts många kubikmeter vatten som vi kör i tank från sjön. Visserligen har vi egen trädgårdsbrunn som nästan aldrig sinar men det vattnet får grannens kalvar i hagen bredvid.

 
Andra omgången svartkål (palmkål, grönkål) som jag planterat tätt med ca 30 cm mellanrum under väv för att gallringsskörda efter hand. Som allt annat har den vuxit så pass att jag inte hunnit med varken att frysa in eller använda så mycket ännu. 

Den har till och med vuxit ikapp svartkålen som jag planterat utan duk med gott om utrymme runt i ett hav av blomster för att förvilla kålfjärilarna så småningom. De senare är tänkta att få växa ut i full höjd och helt sparas till jul, men rådjuren brukar hinna före. Ikväll blir det i alla fall grönkålschips som snacks.

 Lilla fönstertomaten 'Wilma' levererar även på friland. Eftersom alla tomaterna hamnat på ena sidan och plantan börjat luta betänkligt har hon fått en liten bur att luta sig mot.

Plocksallaten får hela tiden nya blad och växer uppåt. Till midsommar kommer jag att slutskörda, ge plats till mangolden som håller på att kvävas och så en ny omgång morötter. Nu är sallaten stor även på andra ställen i landet och dessutom kommer det att gå åt mindre framöver.

På instagram kan du få en snabbtur genom landet.

Allt gott