Sandsenap en favorit

Sandsenap eller ruccola, rucola som den kallas i butik är en av mina stora bladfavoriter. Den tillhör de korsblommiga växterna precis kål. Jag gillar den peppriga smaken och jag gillar att den är flerårig. En liten tuva i kanten av grönsakslandet kan man ha glädje av många år. Det råder en viss förvirring i fröhandeln beträffande namn, så man kan inte alltid lita på att det som säljs som sandsenap är flerårigt. Det finns ettåriga varianter också. Man får läsa det finstilta. Vild rucola är ett annat namn på den perenna. Ursprungligen kommer den från Sydeuropa där den växer vild, men finns även här på vissa ställen.

Ibland odlar jag den som krukväxt inomhus på vintern. Funkar bra, men man får starta krukorna tidigt på hösten eftersom den växer ganska långsamt. Att lyfta in en färdig planta är nästan enklare. Kräver dock en riktig djup kruka för här snackar vi ordentlig pålrot. 

Precis som kålväxterna är sandsenapen törstig. Desto mer vatten ju mildare smak och motsatt ju mer plågad och torr desto pepprigare i smaken.

Den kan få samma insektsangrepp som kålen. Jordloppor till exempel visar sig som små torra prickar på bladen eller ännu värre hål och undviks bäst genom att hålla jorden fuktig. Ibland lägger jag strängar av stenmjöl eller aska precis runt plantorna och det fungerar bra men måste göras innan angrepp visat sig och förnyas efter regn och vattning.

Nåt år när kållarverna varit extra rikliga har de också gått på sandsenapen, men det är undantag. Oftast klarar den sig fint och de små prickarna från jordlopporna går att överse med. Inget farligt.

I juni, juli kommer blomningen. Jag brukar nypa bort blomställningarna efter hand för att dra nytta av bladen lite längre, men till slut brukar blomningen ändå vinna.

Sandsenapen är användbar till mycket, men här blir det ofta pesto, eller som bladgrönt på pizzan.
Även om jag odlar mycket grönt på vintern också är det skönt att vara inne i den perioden igen när man kan hämta det mesta från landen och naturen. 

Allt gott

Ps. Har ju glömt att tacka för namnförslagen till mannens äventyrliga höna i förrförra inlägget. Brunhilda efter en av asatrons valkyrior tilltallade mig lite extra. Så när det är min tur att stänga in hönsen på södra filialen säger jag: "Natti, natti Brunhilde" och våra blickar möts i hemligt samförstånd där hon sitter på näst högsta pinnen lite till vänster bland de andra i hönshuset. Hon fick en gul fotring så jag är säker på att känna igen henne bland alla andra bruna Lohmann. Höns är vanedjur och väljer samma sovställe varje natt och dessutom har hon ju inga fjädrar på huvudet, så än så länge skulle jag känna igen henne även utan ring.

//

Länk till fler trädgårds- och odlingsbloggare HÄR

Det första gröna - tänja gränser

Det större växthuset har gett nya odlingsmöjligheter eftersom vi hållit det frostfritt hela vintern med vedeldad golvvärme och bubbelplasttält, men har man ett inglasat utrymme funkar det ju minst lika bra om man vill hålla sig med färskt grönt hela vintern, vår- och försommar.

 Röda och vita rädisor

Zonknäckeri
Jag är varm förespråkare av att äta efter säsong, men om möjligheten till färskt grönt finns utan större ansträngning eller kostnad, utan att importera från andra delar av världen och dessutom alldeles giftfritt så är jag inte den som är den. Det sätter guldkant på tillvaron att tassa ut och plocka lite fräscht eget grönt när man behöver och särskilt på vintern och vårvintern.  Det är också kul att tänja på gränserna och se var man hamnar. Lite av samma lycka som zonknäckeri ger när det gäller andra växter.

  

 Tat soi och pak choi för woklunch

Odla i back 
Det finns olika sätt att gå tillväga.  Det mesta av det vi äter av nu sådde jag i januari i backar. Bäst gillar jag djupa brödbackar av gallerplast som jag klär med dagstidningar och fyller med näringsrik jord. Där hamnar förgrodda plantor, men det går förstås att direktså också. Fördelen med att förgo är att plantorna då startar inomhus och får en snabbstart, för att sen succesivt vänja sig vid lite svalare miljö via belysning i garaget och sen växthuset. Att ta in hela stora backar skulle ta för mycket plats.
Om jag direktsått på plats hade det tagit ytterligare nån månad innan det gått att börja skörda.
Jag har också satt rädisor i en SAMLA-box från IKEA, förgrodda i pluggbrätte. Boxen har fått hål i botten. Det är viktigt annars blir det lätt för blött och möglar, eller för torrt om man håller igen.

Här har pak choi, spenat, rucola, vattenkrasse, ekbladssallat, och några morötter fått flytta ut i den lilla ouppvärmda växthuset. Nackdelen är att jag får bära ut de jag inte vill ska växa för fort de dagar solen står på.

Ett par backar fick plats i en kallbänk, där jag enkelt bara lyfter av locket dagtid. I tunneln övervintrad mangold.

När man odlar i ett relativt svalt utrymme håller sig backarna fuktiga rätt länge. Jag har vattnat cirka en gång i veckan eller i alla fall tittat till dem. Det går ju snabbt när man ändå är där och norpar några blad.

Alla växter lämpar sig inte att så, så här i januari, utan jag har satsat på de som tål lite svalare miljö eller rent av gillar svalt lite extra.

Att låna in perenner
Rucolaplantan tillhör de växter som kan vara gröna hela vintrar i södra Sverige, men i och med att den fick flytta in i höstas, började den dessutom växa när ljuset kom i januari. Att vi nästan skövlat den flera gånger de senaste månaderna märks knappt. Det har blivit både pesto, sallader och pizzatopping.
Detta är den perenna varianten som egentligen heter Sandsenap (Diplotaxis tenuifolia.) Det finns också en ettårig variant i handeln. Rucola eller Ruccola är det italienska namnet och handelsnamnet.

Varmbänken

Här börjar nu morötter, rödbetor och svartrot titta upp...

...och i mitten förgrodda sallatsplantor, tatsoi och salladslök.


Tidiga ätliga växter ute 
Fleråriga ätliga perenner är nåt jag kommer att satsa på ännu mer och särskilt bladgrönsaker. Är så glad för Spenatskräppan (Rumex patientia) som till och med är tidigare än nässlorna och används som vanlig spenat och gräslöken passar så bra till. 
Dessutom har hönorna värpt som bara den ett bra tag och plötsligt har man helt härodlade rätter hur enkelt som helst. Spenatsoppa eller nässelsoppa med egna små äggöar toppade med gräslök eller en spenatomelett med gräslök, rädisor och sallad.

Allt gott

Odla på golvvärmen

Nåt jag inte alls tänkte på när vi byggde in golvvärme i växthuset var att den också ger en toppenmöjlighet att odla ätligt på vintern. 

Häromdagen slängde jag ut backarna med höstsådderna av purjo, portulak, pak choi och mache som vi ätit av hela vintern och nu är några av årets sådder så stora att jag kan plocka några blad här och där.

Ett nytt experiment är vattenkrasse i back. Det är en riktig favoritgrönsak, supernyttig och god, men vill stå med fötterna i blöt och får absolut inte torka ut. Hittade en plastback på Harald Nyborg som är ännu större än backarna jag odlar i och som får fungera som vattenreservoar. I de andra backarna pak choi, spenat och rädisor. Rucolan i hinken hänger med sen i höstas. Har plockat av den hela vintern och det kommer nya blad hela tiden.

Samtliga de här växterna tål temperaturer runt nollan som det mestadels varit i växthuset och det finns ju dessutom många fler jag skulle kunnat sätta om jag hade haft lust, men det går inte åt lika mycket bladgrönt på vintern som annars. Försöker äta efter årstid, men sen är det ändå roligt att tänja på gränserna ibland.

Det här med golvvärme var egentligen inte så genomtänkt utan nåt mannen kom på i sista minut när plattan skulle gjutas. Det var ju inte mycket extra arbete att lägga rör när vi ändå höll på resonerade han. Värme kunde vara bra att ha om jag nån gång skulle tröttna på att odla (som om det skulle hända) och det blev mysrum av växthuset istället, dessutom möjlighet att förlänga säsongen vår och höst. Värmeväxlare, cirkulationspump, elpatron, termostat och shuntautomatik installerades också. Elpatronen slår till för att plattan inte helt ska kallna om vi slutar vedelda, men hittills har det gått förvånansvärt bra och de extra 30 kvadratmeterna har inte märkts av särskilt när det gäller varken el eller eldning, därför har golvvärmen fått fortsätta vara på. Vintern har förstås varit ganska mild. 

 Allt gott

Gröna fingrar

Jodå, här är bildbeviset. Jag har gröna fingrar!

Så här ser händerna ut flera gånger om dagen, grönslemmiga av att ha plockat mängder av larver. Inte krossat bara plockat och slängt.
Tidigare i år har det varit enstaka angrepp, men nu går det inte att lura dem eller hålla stången genom att plocka. Det handlar om invasion!

De anfaller inte bara kålplantorna, utan även rucola, rädisor och blomväxter (korsblommiga växter). Vinterns behov av kål ligger sen länge räddat i frysen, men den vilda rucolan har jag tänkt att plocka av minst fram till jul. Den är flerårig och övervintrar. Spöklika rucolaskelett av tomma bladnerver går jag helt enkelt inte med på. Eftersom de även sitter på själva stjälkarna smälter de väl in och är svåra att hitta. Övrig kål står snyggt i landen långt in på vintern om den får vara ifred.

Finn tre fel på svartkålen:

Det här är raps- eller rovfjärilslarver. De är så lika att jag inte kan skilja dem åt. Extra väl kamouflerade. Hittar enstaka här och där. Inte alls samma plåga som de randiga kålfjärilslarverna, som jag plockar hundratals av varje dag. Kycklingarna älskar de helgröna larverna, medan de randiga antagligen uppfattas som giftiga och oätliga. Synd för det hade blivit mycket mat.

Hittade du de tre larverna?

Av blomstren är det främst bladen på Judas silverpenningar och slingerkrasse som är utsatta. Krassen skulle vara som vackrast, men nu är helt förstörd av halvätna blad och klibbigt svart bajs. Kommer att rycka upp och plantera nåt höstigt med det snaraste. 

Besparar er de äckligaste bilderna med högar av larver som kryper på varandra.

Jag är inte så naiv att jag tror att alla plantor ska klara sig utan angrepp hela sommaren utan har faktiskt vidtagit en hel del steg och mått som andra år varit fullt tillräckliga.

Alla kålplantor är förgrodda och utplanterade när de är ca 10 cm höga. Storlek ger en viss motståndskraft. Vedaska eller stenmjöl intill stjälkarna hjälper rätt bra mot vårens angrepp av rapsbaggar som gärna gör små hål i bladen. Värst utsatt brukar rucolan vara. Grönkålsplantorna täcks med väv tills de har växt till sig och blivit åtminstone 30-40 cm höga. Då skördar jag årets behov och fryser ner. Sen tar jag bort väven över de som odlas i lådor för jag tycker den är ful och räknar med att plantorna klarar en del angrepp. Det kommer nya friska blad hela tiden. På ´Södra filialen´ (150 kvm som jag odlar i grannbyn) låter jag väven vara kvar.
Några plantor planteras också bland sommarblommor för att det är snyggt och de klarar sig längst. Ibland utan angrepp alls. 
Alltså plantor på flera olika ställen och även utplantering vid olika tidpunkter för att sprida riskerna.
I mitten av september brukar larverna ge upp, men såna här år när det är fullkomlig invasion känns det inte som nån tröst. 

Allt gott

En nödvändighet

Vad vore livet utan rucola, denna kryddiga och tåliga sallat som ger sting åt den mesigaste sallad, piggar upp pizzan och gör sig utmärkt som pesto.
Jo, jag vet att det är många som inte gillar den, men jag älskar styrkan i den och när det nästan svider till i munnen. På våren är den dock betydligt mildare.

Den här busken är tre år gammal. Efter hand får den ganska grova stjälkar som går i blom och då klipper jag ner en stjälk här och där när jag ändå plockar så buskar den ut sig ändå mer. Blomningen framåt sensommaren klipper jag också bort efter hand. 
Det är inte alla år den klarar övervintringen i zon 4 så för säkerhets skull sätter jag lite ny också varje säsong. I år har den verkligen trivts och vårens varmbänk svämmar fullkomligen över. Det kommer att bli finfin pesto att frysa ner.

Rucola tål några minugrader och jag brukar kunna plocka av den fram till jul utan att ens täcka.

Det har varit otroligt mycket kålfjärilar i farten denna säsongen. Har aldrig sett dess like. Till och med rucolan har fått sin beskärda del, men inte fler än att det går att plocka bort dem. Det svenksa namnet är senapskål och det antyder ju både att det är en kryddig växt och att den kan locka insekter som gillar kålsläktet.

 Allt gott