Visar inlägg med etikett spenat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett spenat. Visa alla inlägg

torsdag 19 april 2018

Färskt just nu

Att hålla sig med färskt året runt är inte så svårt om man har orangeri eller växthus och annars kan man ju alltid grodda och odla babyleaves inomhus, vilket jag också gör. Det har funnits en del färskt ätligt att välja på hela vintern, men nu ökar utbudet för varje dag med januarisådder, varmbänk, fleråriga grönsaker och naturens ätligheter.



Vinterportlaken trivs med kyligt klimat och man sår den med fördel på hösten. I det lilla drivhuset på 5 kvm är den kung hela vintern och brer ut sig i en tjock grön matta. Den kommer alldeles av sig själv efter att jag en gång sått. En och annan har också förirrat sig ut i trädgården men jag brukar samla ihop dem och sätta in i växthuset på hösten. Milda vintrar klarar de sig mycket bra under väv utomhus på friland. Nu när värmen kommer sjunger plantorna på sista versen. Jag ska passa på att skörda så mycket jag orkar sätta i mig de närmaste dagarna. De kommer att gå i blom, fröså sig och försvinna tills det åter blir svalare framåt senhösten. 



I backarna som såddes i januari och har stått i det stora växthuset mestadels frostfritt, är romansallat, spenat och en och annan rädisa skördeklara.




I varmbänken har rädisorna kommit längre. Det känns så lyxigt att redan nu ha en grönsallat med olika konsistenser och smaker; den stadiga romansallaten, spenatens gröna smak, syrligt och vackert från ängssyran, tunna neutrala blad från spenatskräppan, portlakens fräschör, gräslök och så de krispiga rädisorna med lite sting som kronan på verket. Mums, mums! Passar så bra nu när dagarna blir varmare.


Spenatskräppan i bakgrunden är perenn och kan skördas under hela säsongen. Växer nästan så man ser det nu och desto mer man plockar ju mer nytt fräscht kommer. Att gräslöken kommer samtidigt som nässlor och det första bladgröna är tacksamt.


En annan skräppasläkting är den rödnerviga ängssyran, samma som  ibland står bland matbutikens krukodlade sallater och kryddor. Perenn när den växer i trädgården, frösår sig lite lagom och kommer väldigt tidigt.


Jordärtskockor skördar jag nästan hela året, men denna vintern blev det ganska djup tjäle i januari, februari. Nu är det dags att ta upp allihop och plantera om en och en så de får näring och utrymme. Har du inte testat skivade, stekta jordärtskockor tillsammans med stekt svamp och lite färsk persilja så kan jag verkligen rekommendera det som topping på risotto, omelett eller till pasta.




En omgång kirskålspesto har jag också hunnit med. Jag gör på samma sätt som vanlig pesto men tar lite mer vitlök och använder kirskålen som bas, inget annat grönt i, parmesan, vatten, olja, salt, peppar och en näve solrosfrökärnor, mixa, smaka av.

Härlig tid nu när matutbudet breddas allteftersom i natur och trädgård och just det vilda och fleråriga har jag börjat uppskatta allt mer.

Allt gott


--//--

Fler färska trädgårdsinlägg hos länksamlingen TrädgårdsFägring

onsdag 8 mars 2017

Odla på golvvärmen

Nåt jag inte alls tänkte på när vi byggde in golvvärme i växthuset var att den också ger en toppenmöjlighet att odla ätligt på vintern. 

Häromdagen slängde jag ut backarna med höstsådderna av purjo, portulak, pak choi och mache som vi ätit av hela vintern och nu är några av årets sådder så stora att jag kan plocka några blad här och där.


Ett nytt experiment är vattenkrasse i back. Det är en riktig favoritgrönsak, supernyttig och god, men vill stå med fötterna i blöt och får absolut inte torka ut. Hittade en plastback på Harald Nyborg som är ännu större än backarna jag odlar i och som får fungera som vattenreservoar. I de andra backarna pak choi, spenat och rädisor. Rucolan i hinken hänger med sen i höstas. Har plockat av den hela vintern och det kommer nya blad hela tiden.




Samtliga de här växterna tål temperaturer runt nollan som det mestadels varit i växthuset och det finns ju dessutom många fler jag skulle kunnat sätta om jag hade haft lust, men det går inte åt lika mycket bladgrönt på vintern som annars. Försöker äta efter årstid, men sen är det ändå roligt att tänja på gränserna ibland.

Det här med golvvärme var egentligen inte så genomtänkt utan nåt mannen kom på i sista minut när plattan skulle gjutas. Det var ju inte mycket extra arbete att lägga rör när vi ändå höll på resonerade han. Värme kunde vara bra att ha om jag nån gång skulle tröttna på att odla (som om det skulle hända) och det blev mysrum av växthuset istället, dessutom möjlighet att förlänga säsongen vår och höst. Värmeväxlare, cirkulationspump, elpatron, termostat och shuntautomatik installerades också. Elpatronen slår till för att plattan inte helt ska kallna om vi slutar vedelda, men hittills har det gått förvånansvärt bra och de extra 30 kvadratmeterna har inte märkts av särskilt när det gäller varken el eller eldning, därför har golvvärmen fått fortsätta vara på. Vintern har förstås varit ganska mild. 

 Allt gott


söndag 8 januari 2017

Varmbänk del 2

Så här såg det ut i slutet av mars 2016


Det är varmbänken som levererar pak choi, tatsoi, spenat, knipplök och rädisor.
  


I år kommer jag att använda den permanenta varmbänken som vi byggt ihop med växthuset. Den är 240 x 80 cm. Det jag är mest spänd på är hur isolerblocken som den är byggd av kommer att fungera, hur mycket värme de kommer att stjäla så småningom.
Just nu är den täckt med ett lager av snö och fylld med halm för att inte frysa i botten. 





Jag lovade ju i höstas att ni skulle få följa med på hela proceduren i detalj och nu är det dags att förgro plantor för utplantering i mitten/slutet av februari beroende på hur vintern blir. Jag satsar på tatsoi, pakchoi, spenat, vårgyllen och salladslök i ytterkanterna. Det tål lite kyla och i mitten där det blir varmare sallatsväxter och rädisor. Morötter kommer jag att direktså i bakre kant mot växthuset där utrymmet uppåt mot glaset är högst. Morötterna ska ju stå kvar längst av det jag sår nu.

Dessa frö är värmegroende och därför får de kickstarta på badrumsgolvet. Enda stället vi har golvvärme nämligen. Så snart det tittar upp minsta lilla grönt kommer jag att flytta sådden under belysning och lite svalare 15-18°. 



Det brukar vara svårt att inte få några plastaskar med sig hem varje vinter även om man äter efter säsong och använder egna påsar. Som tur är går de att återanvända många gånger. Jag lägger en bit dubbelt tidningspapper i botten för att täcka hålen och låter locken stå på glänt genom att bara trycka fast det ena hörnet. De som saknar lock har fått en plastpåse över sig istället. I den stora lådan från IKEA stor ett pluggbrätte med rädisor. Jag har borrat hål i locket men det brukar ändå bli för fuktigt och därför lägger jag på det lite snett istället. 

Nu gäller det att kolla burkarna morgon och kväll och spreja med vatten så snart det börjar torka till eller vända påsarna om det blir kondens.

Här kan du läsa förra inlägget om principen för varmbänk och hur jag förberedde i höstas.


Allt gott






onsdag 24 februari 2016

Malabarspenat

Tack för uppbackning angående växthusläckorna! Jag återkommer med hur det går.


Håller på att plantera om krukväxterna. I den här krukan har Begonia partita fått sällskap av fyra självsådda Malabarplantor i vinter.



Malabarspenat är ett utmärkt alternativ till vanlig spenat, särskilt om man har ont om utrymme, är balkongodlare eller "bara" odlar på fönsterhyllan. Bladen är lite köttigare än vanlig spenat och kanske något jordig i smaken, men används på samma sätt.


Kärt barn har många namn. Förutom de namn som nämns på skylten som jag snubblade över för ett par år sen, kallas den också Kaukasisk rankspenat, Poi Sag, Ceylon Spinach och Malabar Nightshade, men nu verkar det som om man bestämt sig för att kalla den Malabarspenat i handeln. De man hittar på marknaden är oftast den röda varianten (Basella rubra) Det är även den jag har. 

Det är en sol- och värmeälskande slingerväxt som kan bli upp emot två meter, ganska törstig också. Jag odlar den både som säsongsväxt i trädgårdslandet där den får slingra sig i portaler och störar och inomhus som krukväxt på vintern. I Afrikas tropiker och sydöstra Asien där den kommer ifrån är den perenn. Inomhus klipper jag ner flera gånger per säsong och låter den grena ut sig, men eftersom den är kraftigväxande när den väl sätter fart behöver den ändå nåt att slingra på. I år har jag löst med osynliga fiskelinor uppspända mellan gardinstång och krukor.



Plantorna bildar rätt snart blomstänglar med rosa knoppar och får mörkblå bär som också är ätliga, smakar som bladen.  Kärnorna är dock så stora att det inte är mödan värt. De färgar av sig ordentligt och därför har jag klippt ner de flesta idag innan jag klipper ner hela plantorna. Det har hänt att  nåt bär rymt, jag har trampat på det och sen blir det fläckar överallt innan man upptäcker. Annars är det en växt med idel fördelar.

 Allt gott