Odla vintergrönt i backar

Att så i backar inför vintern passar mig perfekt. Även om jag inte alls har samma behov av sallad på vintern så är det fräscht med nåt färskt grönt på tallriken.

Min lösning är att odla i backar som jag sår i september utomhus och täcker med odlingsväv. Att så på hösten har den fördelen att bäddarna i stort sett håller sig fuktiga på egen hand. 
I början av oktober fick vi en rejäl köldsvacka med temperaturer nedåt -6 och backarna fick hastigt och lustigt flytta in i lilla växthuset, eftersom det stora skulle städas. (Odling handlar mycket om logistik. Är det inte backar som ska flyttas är det olika högar med jord, gödsel och täckmaterilal.)

Fast jag odlar i zon 4 brukar det ändå vara tillräckligt många dagar mildväder emellanåt och även ljust nog för att sådderna ska hinna växa till sig innan det stora vintermörkret och den riktiga vintern kommer i januari, februari. Under vintern står backarna på ett upp-och-nervänt bord i stora växthuset med dubbel väv över. Temperaturen blir lite jämnare i större växthus och där är mer plats när jag vill plocka mina blad.

Allt passar sig inte riktigt att så på hösten, utan jag väljer sånt som tål några minusgrader utan att krascha. En av favoriterna som måste finnas med är vintersallat. Det är den som i butik säljs som små rosetter under det franska namnet mache med nötig god smak.


Pak choi är en annan superfavorit som tillhör kålsläktet utan att ha den kåliga smaken. Det finns både grön och röd och du kan ana en del röda blad lite över mitten i bild. Nu skördegallrar jag de 10-15 cm höga plantorna som har en tjock, krispig stjälk lämplig att woka. Det gröna hänger förstås med. Späda blad är även goda i sallader. Längre fram i vinter kommer de fem, sex plantor som är kvar att fylla upp hela backen.

Källfräne eller vattenkrasse som den också heter är nästa superfavorit. Tål inte riktigt lika mycket kyla som de övriga, men växer villigt om den inte får torka ut och känns så lyxig att kunna slösa med. Smaken är mild med en dragning åt pepparrot.

Ibland odlar jag också tatsoi som är en asiatisk snabbväxande kålsort, andra bladkålsorter, bindsallat, vinterportlak, rädisor,spenat och salladslök.

Poängen med bladgrönsakerna är att de hinner växa till sig tillräckligt på hösten för att kunna skördas under vintern medan salladslöken får en tjuvstart för kommande säsong.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Färskt just nu

Att hålla sig med färskt året runt är inte så svårt om man har orangeri eller växthus och annars kan man ju alltid grodda och odla babyleaves inomhus, vilket jag också gör. Det har funnits en del färskt ätligt att välja på hela vintern, men nu ökar utbudet för varje dag med januarisådder, varmbänk, fleråriga grönsaker och naturens ätligheter.

Vinterportlaken trivs med kyligt klimat och man sår den med fördel på hösten. I det lilla drivhuset på 5 kvm är den kung hela vintern och brer ut sig i en tjock grön matta. Den kommer alldeles av sig själv efter att jag en gång sått. En och annan har också förirrat sig ut i trädgården men jag brukar samla ihop dem och sätta in i växthuset på hösten. Milda vintrar klarar de sig mycket bra under väv utomhus på friland. Nu när värmen kommer sjunger plantorna på sista versen. Jag ska passa på att skörda så mycket jag orkar sätta i mig de närmaste dagarna. De kommer att gå i blom, fröså sig och försvinna tills det åter blir svalare framåt senhösten. 

I backarna som såddes i januari och har stått i det stora växthuset mestadels frostfritt, är romansallat, spenat och en och annan rädisa skördeklara.

I varmbänken har rädisorna kommit längre. Det känns så lyxigt att redan nu ha en grönsallat med olika konsistenser och smaker; den stadiga romansallaten, spenatens gröna smak, syrligt och vackert från ängssyran, tunna neutrala blad från spenatskräppan, portlakens fräschör, gräslök och så de krispiga rädisorna med lite sting som kronan på verket. Mums, mums! Passar så bra nu när dagarna blir varmare.

Spenatskräppan i bakgrunden är perenn och kan skördas under hela säsongen. Växer nästan så man ser det nu och desto mer man plockar ju mer nytt fräscht kommer. Att gräslöken kommer samtidigt som nässlor och det första bladgröna är tacksamt.

En annan skräppasläkting är den rödnerviga ängssyran, samma som  ibland står bland matbutikens krukodlade sallater och kryddor. Perenn när den växer i trädgården, frösår sig lite lagom och kommer väldigt tidigt.

Jordärtskockor skördar jag nästan hela året, men denna vintern blev det ganska djup tjäle i januari, februari. Nu är det dags att ta upp allihop och plantera om en och en så de får näring och utrymme. Har du inte testat skivade, stekta jordärtskockor tillsammans med stekt svamp och lite färsk persilja så kan jag verkligen rekommendera det som topping på risotto, omelett eller till pasta.

En omgång kirskålspesto har jag också hunnit med. Jag gör på samma sätt som vanlig pesto men tar lite mer vitlök och använder kirskålen som bas, inget annat grönt i, parmesan, vatten, olja, salt, peppar och en näve solrosfrökärnor, mixa, smaka av.

Härlig tid nu när matutbudet breddas allteftersom i natur och trädgård och just det vilda och fleråriga har jag börjat uppskatta allt mer.

Allt gott

--//--

Fler färska trädgårdsinlägg hos länksamlingen TrädgårdsFägring