Odla vintergrönt i backar

Att så i backar inför vintern passar mig perfekt. Även om jag inte alls har samma behov av sallad på vintern så är det fräscht med nåt färskt grönt på tallriken.

Min lösning är att odla i backar som jag sår i september utomhus och täcker med odlingsväv. Att så på hösten har den fördelen att bäddarna i stort sett håller sig fuktiga på egen hand. 
I början av oktober fick vi en rejäl köldsvacka med temperaturer nedåt -6 och backarna fick hastigt och lustigt flytta in i lilla växthuset, eftersom det stora skulle städas. (Odling handlar mycket om logistik. Är det inte backar som ska flyttas är det olika högar med jord, gödsel och täckmaterilal.)

Fast jag odlar i zon 4 brukar det ändå vara tillräckligt många dagar mildväder emellanåt och även ljust nog för att sådderna ska hinna växa till sig innan det stora vintermörkret och den riktiga vintern kommer i januari, februari. Under vintern står backarna på ett upp-och-nervänt bord i stora växthuset med dubbel väv över. Temperaturen blir lite jämnare i större växthus och där är mer plats när jag vill plocka mina blad.

Allt passar sig inte riktigt att så på hösten, utan jag väljer sånt som tål några minusgrader utan att krascha. En av favoriterna som måste finnas med är vintersallat. Det är den som i butik säljs som små rosetter under det franska namnet mache med nötig god smak.


Pak choi är en annan superfavorit som tillhör kålsläktet utan att ha den kåliga smaken. Det finns både grön och röd och du kan ana en del röda blad lite över mitten i bild. Nu skördegallrar jag de 10-15 cm höga plantorna som har en tjock, krispig stjälk lämplig att woka. Det gröna hänger förstås med. Späda blad är även goda i sallader. Längre fram i vinter kommer de fem, sex plantor som är kvar att fylla upp hela backen.

Källfräne eller vattenkrasse som den också heter är nästa superfavorit. Tål inte riktigt lika mycket kyla som de övriga, men växer villigt om den inte får torka ut och känns så lyxig att kunna slösa med. Smaken är mild med en dragning åt pepparrot.

Ibland odlar jag också tatsoi som är en asiatisk snabbväxande kålsort, andra bladkålsorter, bindsallat, vinterportlak, rädisor,spenat och salladslök.

Poängen med bladgrönsakerna är att de hinner växa till sig tillräckligt på hösten för att kunna skördas under vintern medan salladslöken får en tjuvstart för kommande säsong.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Vinterportlak

Inlägget flyttat till 

https://atligatradgarden.se/odla-vinterportlak-portulak/

Septembersådden växer fint

Jag brukar så några snabbväxande grödor och ibland även babyleaves i mitten av september. Än så länge har ljuset och värmen räckt till, men snart avstannar tillväxten och växterna står stilla under vintern. Därför har jag sått lite tätare än jag skulle gjort annars.

I år blev det pak choi, rädisor och vintersallat, men jag skulle också kunnat så tat soi, spenat, bönskott, babyleaves av olika slag.

Jag sår i brödbackar av plast, klädda med ett par tidningar så att jorden inte rinner ut. Backarna behöver ha ett djup på 15-20 cm, beroende på vad man sår. Det är en stor fördel att först kunna ha dem utomhus och sen flytta in dem frostfritt när den riktiga kylan kommer. Här står de på en upp-och -nervänd odlingsbänk. När det blir minus i växthuset lägger jag helt enkelt dubbel odlingsväv över och bygger ett tält på klassiskt barnkojevis. Det är ändå enkelt att komma åt och vattna ibland. Pak choi växer nästa hela vintern och kan bli ganska törstig, medan vintersallat möglar om den blir för blöt.

Vintersallaten har bildat rosetter i storlek som de man köper i butik under namnet Mache. De kommer inte att växa så mycket mer. Jag har sått tätt och skördegallrar efter hand. Detta är en av mina favoritsallater med sin fräscha citrussmak.

När pak choien är fullvuxen får det bara plats sex plantor i backen. De kriskpiga stjälkarna är så goda att woka på, bladen är fräsha och som små är de goda i salladen. Nu gallrar jag runt de plantor som ska få växa till sig och stå kvar.
Det går inte åt alls så mycket grönt nu som på sommaren och det här kommer att räcka till januari, februari. Där kan det bli ett glapp innan varmbänken börjar leverera i slutet av mars, men då groddar jag på fönsterhyllan och får lite omväxling på köpet.

Det finns också en hel del grönt kvar utomhus som mangold, rödnervig trädgårdssyra, sandsenap och nyzeeländsk spenat. Dessutom använder jag rädisblasten från en av backarna som sallat. Det går bra att norpa ett blad här och var.

Allt gott

Odla på golvvärmen

Nåt jag inte alls tänkte på när vi byggde in golvvärme i växthuset var att den också ger en toppenmöjlighet att odla ätligt på vintern. 

Häromdagen slängde jag ut backarna med höstsådderna av purjo, portulak, pak choi och mache som vi ätit av hela vintern och nu är några av årets sådder så stora att jag kan plocka några blad här och där.

Ett nytt experiment är vattenkrasse i back. Det är en riktig favoritgrönsak, supernyttig och god, men vill stå med fötterna i blöt och får absolut inte torka ut. Hittade en plastback på Harald Nyborg som är ännu större än backarna jag odlar i och som får fungera som vattenreservoar. I de andra backarna pak choi, spenat och rädisor. Rucolan i hinken hänger med sen i höstas. Har plockat av den hela vintern och det kommer nya blad hela tiden.

Samtliga de här växterna tål temperaturer runt nollan som det mestadels varit i växthuset och det finns ju dessutom många fler jag skulle kunnat sätta om jag hade haft lust, men det går inte åt lika mycket bladgrönt på vintern som annars. Försöker äta efter årstid, men sen är det ändå roligt att tänja på gränserna ibland.

Det här med golvvärme var egentligen inte så genomtänkt utan nåt mannen kom på i sista minut när plattan skulle gjutas. Det var ju inte mycket extra arbete att lägga rör när vi ändå höll på resonerade han. Värme kunde vara bra att ha om jag nån gång skulle tröttna på att odla (som om det skulle hända) och det blev mysrum av växthuset istället, dessutom möjlighet att förlänga säsongen vår och höst. Värmeväxlare, cirkulationspump, elpatron, termostat och shuntautomatik installerades också. Elpatronen slår till för att plattan inte helt ska kallna om vi slutar vedelda, men hittills har det gått förvånansvärt bra och de extra 30 kvadratmeterna har inte märkts av särskilt när det gäller varken el eller eldning, därför har golvvärmen fått fortsätta vara på. Vintern har förstås varit ganska mild. 

 Allt gott

Letar färg

Tror faktiskt detta är den brunaste månaden på året i naturen, länge sedan solen visade sig, duggregn och tittar jag ut genom fönstret ser jag en gulbrun hage med grå stenar, en stor grå ekdunge och närmast fönstret gullregnet från 1950-talet med nakna grenar och torra fröbaljor som vinterstormarna inte lyckats slita bort.

I trädgården råder ett spirande lugn. Snödroppsruggarna står som finast, även på de mörkaste ställena har de slagit ut, överallt små lökspjut som skvallrar om att mycket är på gång och jag känner att det gäller att lägga på ett extra kål med nerklippning av gammalt och städning.

Efter mycket kämpande har också vintergäcken lyckats etablera sig. Sällan är knallgult så efterlängtat som just nu.

De flesta färger är dock mer subtila men de finns där som i sockblommans rodnande fjolårsblad,

den lilla bergenian som jag tappat namnet på, alunrötter, röda revsugor, benved, hasselört,

i rönnspireans bladutsprång och tibastens hårda knoppar,

men mest råder ett grönt lugn.

 
Murgrönan som täcker flyttblocken är nästan lilagrön. Den vanliga parkrhododendronen är också sen 1950-talet och förre ägaren. Har klippt ner den helt ett par gånger och beskär hårt vartannat år, men denna säsongen ska den få blomma under syrenerna.

Murgrönan trivs, säkert tack vare flyttblockens ackumulerande värme.  Zon 4 är nog i mastigaste laget annars.

Stensöta och mossor lyser neongröna även en mulen dag om man hittar ljuset. 

Jag gillar lugnet och den där lilla spända förväntan på vad som komma skall. Lugnet är förstås bara på ytan för bakom kulisserna råder febril aktivitet med frösådder, omskolningar, daglig flyttkarusell av sådder som ska från varmt till svalare, till ljusare, skott som toppas, utbrott av ohyra som ska bekämpas, vattning, luftning av varmbänk, frigolit på, av...

...och däremellan lugnet.

 Allt gott

Vintergrönt

Hyllorna gapar tomma i mataffärerna.  Köldknäpp och översvämningar i södra Europa gör att det är brist på grönsaker. De sallater och tomater som fortfarande går att få tag på har stigit skyhögt i pris. 

Jag är så tacksam för att jag tycker det är roligt att odla, för att inte vara beroende av faktorer jag inte kan påverka flera hundra mil bort. Jag känner mig nämligen inte alls berörd. Här finns det ätligt lite här och var på hyllor och bänkar. Inte så mycket av varje sort, men en hel del att välja på ändå.

Så jag tänkte tipsa om hur jag gör för att hålla oss självförsörjande med grönt under vintern. Nån bild har jag visat tidigare.

Förra året hade jag ett helt bord vid balkongdörren fullt av plantor. Portulak och krasse självsår sig överallt när man en gång introducerat dem i trädgården liksom syran. Bara att samla ihop och flytta in tillsammans med uppkrukad gräslök, kinesisk gräslök, trädgårdssyra och portulak.

Körvel, basilika, vinersallat, rucola, isbergsallat, vitlök sår jag i september och flyttar in. Allt klarar sig till efter jul utan belysning. Det som får extraljus växer hela vintern som babyleaves av sallater som jag sår i omgångar. 

I år har jag minskat antalet krukor och utnyttjar växthuset istället. Sådde i september i backar av plast som jag klätt med tidningar. Backarna är placerade på ett upp-och-ner-vänt odlingsbord så jag får benställningen som tältpinnar när jag täcker med dubbel odlingsväv. Här är det närmast i bild pak choi och vinterallat, portulak och småpurjo längre bak. Gallringsskördat hela vintern.

En liten tuva senapskål, alltså den vilda formen av rucola som är perenn. Den övervintrar utomhus också, men i växthuset växer den dessutom så smått så fort den får ljus.

Malabarspenat i fönstret ger bra insynsskydd. Lagom att klippa ner i januari och låta börja om. Till nästa år räcker det med tre plantor. Det blir många ostmackor med grönt.

Fönstertomaten Vilma blir som namnet antyder inte så hög, bara ca 30 cm på en säsong. Dessa plantorna är på sitt tredje år och ca 50 cm höga. Näringsvattnar med svag lösning i varje vatten, handpollinerar. De har gett 10-20 tomater på varje nivå oavbrutet. De första åren fick de klara sig utan belysning, sen tyckte jag de var värda en egen lampa. Plågar dem lite genom att låta dem torka ut lätt mellan vattningarna för att få så söta tomater som möjligt.

När jag snabbt vill ha färskt grönt är det skott som gäller av bondbönor, mungbönor, solrosfrö och vanliga gula ärtor som jag först blötlägger. De gror fort och passar verkligen bra nu om man inte vill lägga en liten förmögenhet på köpegrönt.

Solrosskott är en favorit. Blötlägger fröna 1-2 dygn i ljummet vatten. Genomfuktar jorden och lägger fröna ovanpå. För att slippa få dem jordiga ställer jag ett lock från en skokartong över istället för att täcka med jord. När de börjar utveckla hjärtblad tas locket av och de får bli gröna i fönstret. Sen ställer jag dem svalt 10-15° för att de inte ska bli förvuxna och beska innan jag hinner äta upp.

Allra snabbast går det att grodda. På 3-4 dagar har man mängder av nyttiga, krispiga groddar. Mina favoriter är mungbönor, alfalfa och rättika, men det finns många fler man kan testa. Principen är densamma. Blötlägg 4-8 timmar beroende på fröstorlek. Lägg i glasburk eller groddtråg. Skölj morgon och kväll i ljummet vatten. Låt rinna av. Ställ i rumstemperatur i ett mörkt köksskåp tills de grott. För att bli gröna kan alfalfan sen stå nåt dygn i fönstret. Förvaras i kylskåpet upp till en vecka. Man fortsätter att skölja.

Allt gott

Flexibelt växthus

Växthuset har fyllt ett år och det känns som ett bra tillfälle att summera. Blev det som jag tänkte? En av de viktigaste sakerna var att få det så flexibelt som möjligt. Odling i första hand, men det finns ju så mycket mer man kan ha ett växthus till... ja det ska finnas möjligheter till både det ena och det andra. Har underlättat genom att sätta hjul på bord och bänkar så att de är lätta att flytta runt, dubbla eluttag på samtliga väggar, två vattenkranar och två golvbrunnar. 

Att städningen skulle ta sån tid var ett streck i räkningen. Mängder av insekter hittar in, men inte ut. Skräp samlas i fönsterprofilerna och behöver helst rengöras varje vecka.

Att montörerna inte har fått växthuset tätt är fortfarande ett stort bekymmer. På de två ställen som är lämpliga att placera radion är det oftast pölar, liksom mitt i huset där jag gärna vill ha ett litet korgbord att ställa saker på som blickfång. Eftersom jag glömde flytta bordet i höstas när det började regna har det fått en stor mögelfläck och en gång har det blivit kortslutning i lampan. Sånt här är förstås tröttande och onödigt, särskilt eftersom montörerna varit här och tätat två gånger efter bygget, men jag får nog ta tag i problemet igen. Känns motigt.

Men själva flexibiliteten är jag nöjd med.

Plantorna fick flytta in långt innan allt var färdigt.

Drygt 60 kg tomater blev det av alla möjliga storlekar och färger.  Alla planterade i 20 liters murarhinkar och uppbundna med käppstöd för att vid behov kunna flytta runt.

Det kändes först ovant med en ny byggnad längst bort i trädgården så vi lämnade ljuset på för att vänja oss. Nu har vi gjort en grej av att ha slingor tända året runt, för att det helt enkelt känns trevligt när man tittar ut.

Över huvud taget är det bra fotoljus i växthuset och morgonkondensen är kul att leka med som filter. Älskar det naturliga ljuset och södra halvan är vikt för fotojobb. Jag kan enkelt flytta runt och leta rätt ljus.

En helg funkade växthuset som pop-up butik och odlingsborden blev inklädda med lakan,  arbetsbordet blev inslagsdisk.

Andra halvan blev kransverkstad (Det är inte jag på bilden).

Odlingsborden blir enkelt middagsbord om man sätter ihop dem.

Buffé på en annan bänk.

Nu fyller ett innertält av bubbelplast ut platsen där matbordet stod och en liten fläkt med frostvakt håller värmen i vinterförvaringen.

Jul och trädgårdsmöbler har flyttat in i andra halvan.

Och mitt i alltihop odlas det lite vintergrönt.

Egentligen är det väl bara en säng som fattas. Får fundera på hur jag ska lösa detta...

Allt gott

 

Vintergrönt

Nej, jag tänker inte på buxbomshäckar och barrväxter utan grönsaker förstås! 

Jag har inte lika stort sug efter sallader på vintern, men lite färskt då och då är ändå gott och känns lite vardagslyxigt. Jo, jag vet att det finns påsar i affären, men varför köpa när jag lika gärna kan odla själv och få pinfärskt. Eget grönt till julmaten. Det är grejer det!
Tills frosten slog till för en vecka sen har jag haft sallater att plocka både utomhus och i lilla växthuset, så backarna har jag inte börjat nalla av ännu.

Sådde vintersallat och pak choi i september som hunnit växa till sig rätt bra på 7-8 veckor innan dagarna blev för korta. Några småpurjo och självsådda portlak samlades ihop i en egen back från odlingen utomhus och en tuva rucola fick också följa med in. Den växer fortfarande fast det bara är nån plusgrad i växthuset.

Använder plastbackar som jag isolerar med tidningar. Rötterna kommer inte att bli så djupa så 15-20 cm jord räcker. Detta är vintersallat som jag gallrar efterhand som jag plockar några rosetter.

Pak choi är en superfavorit. Otroligt snabbväxande och krispig. Tål nån minusgrad. Använder den främst som wokgrönsak, men de här späda bladen går bra till sallad också.

Grönsaksbackarna står under ett upp-och-ner-vänt bordsstativ, så det blev enkelt att bygga ett litet tält över av dubbel väv och fortfarande lätt att komma åt och plocka. Har ingen värme på i växthuset utan räknar med att det klarar sig bra ändå även om det blir smällkallt.

Allt gott

Malabarspenat

Tack för uppbackning angående växthusläckorna! Jag återkommer med hur det går.

Håller på att plantera om krukväxterna. I den här krukan har Begonia partita fått sällskap av fyra självsådda Malabarplantor i vinter.

Malabarspenat är ett utmärkt alternativ till vanlig spenat, särskilt om man har ont om utrymme, är balkongodlare eller "bara" odlar på fönsterhyllan. Bladen är lite köttigare än vanlig spenat och kanske något jordig i smaken, men används på samma sätt.

Kärt barn har många namn. Förutom de namn som nämns på skylten som jag snubblade över för ett par år sen, kallas den också Kaukasisk rankspenat, Poi Sag, Ceylon Spinach och Malabar Nightshade, men nu verkar det som om man bestämt sig för att kalla den Malabarspenat i handeln. De man hittar på marknaden är oftast den röda varianten (Basella rubra) Det är även den jag har. 

Det är en sol- och värmeälskande slingerväxt som kan bli upp emot två meter, ganska törstig också. Jag odlar den både som säsongsväxt i trädgårdslandet där den får slingra sig i portaler och störar och inomhus som krukväxt på vintern. I Afrikas tropiker och sydöstra Asien där den kommer ifrån är den perenn. Inomhus klipper jag ner flera gånger per säsong och låter den grena ut sig, men eftersom den är kraftigväxande när den väl sätter fart behöver den ändå nåt att slingra på. I år har jag löst med osynliga fiskelinor uppspända mellan gardinstång och krukor.

Plantorna bildar rätt snart blomstänglar med rosa knoppar och får mörkblå bär som också är ätliga, smakar som bladen.  Kärnorna är dock så stora att det inte är mödan värt. De färgar av sig ordentligt och därför har jag klippt ner de flesta idag innan jag klipper ner hela plantorna. Det har hänt att  nåt bär rymt, jag har trampat på det och sen blir det fläckar överallt innan man upptäcker. Annars är det en växt med idel fördelar.

 Allt gott