Letar färg

Tror faktiskt detta är den brunaste månaden på året i naturen, länge sedan solen visade sig, duggregn och tittar jag ut genom fönstret ser jag en gulbrun hage med grå stenar, en stor grå ekdunge och närmast fönstret gullregnet från 1950-talet med nakna grenar och torra fröbaljor som vinterstormarna inte lyckats slita bort.

I trädgården råder ett spirande lugn. Snödroppsruggarna står som finast, även på de mörkaste ställena har de slagit ut, överallt små lökspjut som skvallrar om att mycket är på gång och jag känner att det gäller att lägga på ett extra kål med nerklippning av gammalt och städning.

Efter mycket kämpande har också vintergäcken lyckats etablera sig. Sällan är knallgult så efterlängtat som just nu.

De flesta färger är dock mer subtila men de finns där som i sockblommans rodnande fjolårsblad,

den lilla bergenian som jag tappat namnet på, alunrötter, röda revsugor, benved, hasselört,

i rönnspireans bladutsprång och tibastens hårda knoppar,

men mest råder ett grönt lugn.

 
Murgrönan som täcker flyttblocken är nästan lilagrön. Den vanliga parkrhododendronen är också sen 1950-talet och förre ägaren. Har klippt ner den helt ett par gånger och beskär hårt vartannat år, men denna säsongen ska den få blomma under syrenerna.

Murgrönan trivs, säkert tack vare flyttblockens ackumulerande värme.  Zon 4 är nog i mastigaste laget annars.

Stensöta och mossor lyser neongröna även en mulen dag om man hittar ljuset. 

Jag gillar lugnet och den där lilla spända förväntan på vad som komma skall. Lugnet är förstås bara på ytan för bakom kulisserna råder febril aktivitet med frösådder, omskolningar, daglig flyttkarusell av sådder som ska från varmt till svalare, till ljusare, skott som toppas, utbrott av ohyra som ska bekämpas, vattning, luftning av varmbänk, frigolit på, av...

...och däremellan lugnet.

 Allt gott

Vårblomning

Härligaste tiden när blomningen börjar.

Tibasten (Daphne mezereum) började slå ut redan i januari, men nu har den exploderat. Det växte ett antal på platsen där nya växthuset står, men två är räddade och har övervintrat fint i murarhinkar.

Gullvivorna (Primula veris) ligger i startgroparna. Självsår sig glatt.

Självsår sig och sprider sig i hela trädgården gör också Smånunneörten (Corydalis intermedia). Älskar när de gröna tuvorna brer ut sig över gräsmattan och överser gärna med att det ser lite fult och tufsigt ut när de vissnar ner om några veckor innan de helt gömmer sig och försvinner till nästa säsong.

Färgskalan skiftar från skarpt rosa till ljuset lila, men av nån anledning blir de flesta lila.

 Allt gott