Håller på att plantera om krukväxterna. I den här krukan har Begonia partita fått sällskap av fyra självsådda Malabarplantor i vinter.
Malabarspenat är ett utmärkt alternativ till vanlig spenat, särskilt om man har ont om utrymme, är balkongodlare eller "bara" odlar på fönsterhyllan. Bladen är lite köttigare än vanlig spenat och kanske något jordig i smaken, men används på samma sätt.
Kärt barn har många namn. Förutom de namn som nämns på skylten som jag snubblade över för ett par år sen, kallas den också Kaukasisk rankspenat, Poi Sag, Ceylon Spinach och Malabar Nightshade, men nu verkar det som om man bestämt sig för att kalla den Malabarspenat i handeln. De man hittar på marknaden är oftast den röda varianten (Basella rubra) Det är även den jag har.
Det är en sol- och värmeälskande slingerväxt som kan bli upp emot två meter, ganska törstig också. Jag odlar den både som säsongsväxt i trädgårdslandet där den får slingra sig i portaler och störar och inomhus som krukväxt på vintern. I Afrikas tropiker och sydöstra Asien där den kommer ifrån är den perenn. Inomhus klipper jag ner flera gånger per säsong och låter den grena ut sig, men eftersom den är kraftigväxande när den väl sätter fart behöver den ändå nåt att slingra på. I år har jag löst med osynliga fiskelinor uppspända mellan gardinstång och krukor.
Plantorna bildar rätt snart blomstänglar med rosa knoppar och får mörkblå bär som också är ätliga, smakar som bladen. Kärnorna är dock så stora att det inte är mödan värt. De färgar av sig ordentligt och därför har jag klippt ner de flesta idag innan jag klipper ner hela plantorna. Det har hänt att nåt bär rymt, jag har trampat på det och sen blir det fläckar överallt innan man upptäcker. Annars är det en växt med idel fördelar.
Allt gott
