Odla vintergrönt i backar

Att så i backar inför vintern passar mig perfekt. Även om jag inte alls har samma behov av sallad på vintern så är det fräscht med nåt färskt grönt på tallriken.

Min lösning är att odla i backar som jag sår i september utomhus och täcker med odlingsväv. Att så på hösten har den fördelen att bäddarna i stort sett håller sig fuktiga på egen hand. 
I början av oktober fick vi en rejäl köldsvacka med temperaturer nedåt -6 och backarna fick hastigt och lustigt flytta in i lilla växthuset, eftersom det stora skulle städas. (Odling handlar mycket om logistik. Är det inte backar som ska flyttas är det olika högar med jord, gödsel och täckmaterilal.)

Fast jag odlar i zon 4 brukar det ändå vara tillräckligt många dagar mildväder emellanåt och även ljust nog för att sådderna ska hinna växa till sig innan det stora vintermörkret och den riktiga vintern kommer i januari, februari. Under vintern står backarna på ett upp-och-nervänt bord i stora växthuset med dubbel väv över. Temperaturen blir lite jämnare i större växthus och där är mer plats när jag vill plocka mina blad.

Allt passar sig inte riktigt att så på hösten, utan jag väljer sånt som tål några minusgrader utan att krascha. En av favoriterna som måste finnas med är vintersallat. Det är den som i butik säljs som små rosetter under det franska namnet mache med nötig god smak.


Pak choi är en annan superfavorit som tillhör kålsläktet utan att ha den kåliga smaken. Det finns både grön och röd och du kan ana en del röda blad lite över mitten i bild. Nu skördegallrar jag de 10-15 cm höga plantorna som har en tjock, krispig stjälk lämplig att woka. Det gröna hänger förstås med. Späda blad är även goda i sallader. Längre fram i vinter kommer de fem, sex plantor som är kvar att fylla upp hela backen.

Källfräne eller vattenkrasse som den också heter är nästa superfavorit. Tål inte riktigt lika mycket kyla som de övriga, men växer villigt om den inte får torka ut och känns så lyxig att kunna slösa med. Smaken är mild med en dragning åt pepparrot.

Ibland odlar jag också tatsoi som är en asiatisk snabbväxande kålsort, andra bladkålsorter, bindsallat, vinterportlak, rädisor,spenat och salladslök.

Poängen med bladgrönsakerna är att de hinner växa till sig tillräckligt på hösten för att kunna skördas under vintern medan salladslöken får en tjuvstart för kommande säsong.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen TrädgårdsFägring

Mina odlingar - Södra filialen

I serien om mina Mina odlingar uppdaterar jag från Södra filialen, som är mannens föräldrahem i grannbyn. Här har jag ärvt 150 kvm land som tidigare körts upp med traktor, jorden har blivit packad, hård och mullfattig. De senaste sju, åtta åren har den bearbetats manuellt. Massor av organiskt material tillförs varje säsong genom täckodling och nu har jag djupbäddar som inte behöver grävas varje år, förutom där morötterna odlas.

Det är ett ändå ett slit att komma igång jämfört med färdiga lådor där jorden inte rör sig eller riskerar att bli trampad i.  Det ska hägna in mot kaninerna, forma till bäddarna, få bort mängder av småsten från morotslanden, gödsla med egen hönsgödsel och täcka med minst 2 dm skadat ensilage som inte ekobonden har användning för. Efter en rejäl ogräsrensning i början av säsongen där täckningen inte kommer åt. Sen sköter sig det mesta med tillsyn en eller ett par gånger i veckan då det kan behöva vattnas för att få igång direktsådder, dra ett eller annat ogräs, hålla koll på sniglar och fåglar.

Här odlar jag för vinterbehovet, sånt som jag inte behöver hämta varje dag, utan mycket kommer att slutskördas på en gång och stoppas i jordkällaren, torkas, läggas in eller mjölksyras.

Prickärt från Väckelsång. Lokal kulturarvssort med söt liten prick som används som kokärt. Ny för mig i år och ska bli spännande att använda.

Mor Kristins buskböna är en annan kulturarvssort som utseendemässig liknar borlottibönor. Än är baljorna gröna och späda men kommer att bli rödflammiga, ca 20 cm långa , ursnygga och fyllda med halvstora lika snygga och supergoda bönor som jag helst använder till olika påläggsröror.

En del av landet läar jag med jordärtskockor. Röda närmast i bild och 'Bianca' som blommar på andra sidan.

Majsen börjar få snygga tofsar men behöver minst nån månad till på sig.

Purjolöken står i tydliga rader som nydrillade soldater, medan tre sorters potatislök lagt sig att vila. De behöver mogna lite till, bygga lite mer skyddande skal för att må bra i vinterförvaring.

Delikatessgurkan 'Minature White' börjar få ämnen och här blir det passning så småningom för det gäller ju att ta de snabbväxande små rackarna i lagom storlek. Har ett par plantor i växthuset också som kommit lite längre.

Sen odlas här också olika kålsorter, kålrötter, morötter, frösådd gul och röd lök som är jättefin i år, bondbönor, vintersquash, potatis och lite blommor förstås.

 
Temat i år är eterneller och detta är axrisp.

Instagram @atligatradgarden

Länksamlingen Trädgårdsfägring

Plastbanta

Nån som försökt att klara sig utan plast en månad, en vecka eller bara en dag?

Det låter väl hur enkelt som helst, tänkte jag och lade glatt en tallrik över det som blev över från middagen, istället för att köra in skålen i en plastpåse. So far so good.

Men osten, charken och alla möjliga andra produkter jag köper är inplastade, till och med trädgårdstidningen. Det dröjde alltså inte många minuter förrän jag åter höll i en sladdrig plastförpackning.

Varför göra sån affär av lite plast? Denna fantastiska uppfinning inte minst i trädgårdssammanhang.
Det finns många som kan mycket mer om detta än jag och kan förklara kemin i detalj. Jag nöjer mig med det faktum att mjukplast avger giftiga ämnen som flyger runt i luften vi inandas, på olika sätt hamnar i naturen, haven, i fisken som vi äter. Mjukgörare s.k. ftalater frigörs när vi hanterar mjukplasten och finns i luften vi inandas. Det är nog argument för mig. Plasten växer oss över huvudena och förgiftar vår miljö. Det handlar om fertilitet och cancer.
Det är till och med så att den mesta av all plast som nånsin producerats fortfarande finns kvar enligt Naturskyddsföreningen. Plast driver runt i gigantiska klumpar i haven som öar och i vissa länder har man helt förlorat kontrollen över all kringflygande plast.

Eftersom mjukplast är i stort sett det enda som hamnar i vår soptunna efter sortering blir det väldigt markant vilka mängder det handlar om bara för vårt lilla hushåll. En hårdpackad soppåse med mjukplast i veckan. Helt galet!
Brännbart eldas upp, organiskt komposteras, glas, metall osv kör vi själva till sorteringen några gånger om året. Vi har ingen kommunal hämtning för sånt och det blir inte så mycket, men mjukplasten blir kvar.

Problemet är inte helt nytt för mig, men jag har länge dövat samvetet med att jag återanvänder alla påsar från grönsaks- och fruktdisken för snigelplockning. En del har alltså hamnat i en liten korg i hallen där jag snabbt kan rycka en påse innan jag går ut när det är snigeltider. Ute har jag ett annat och större lager för mer seriös snigelplockning. Får återkomma och förklara metoden en annan gång.

Nu har påslagret för sniglar blivit så stort att det förmodligen räcker flera år framåt. Det går inte längre att försvara fruktpåsarna. Det här är ju ett område som jag faktiskt kan påverka. Nu har jag tvättpåsar som jag tar med mig till affären och plockar i. De väger bara några gram, är lätta att tvätta och hyggligt genomskinliga så man ser innehållet. Dessa köpte jag på Lindex, men jag tror nog att de flesta butiker som säljer Bh:ar också säljer tvättpåsar. På nätet finns dessutom en rad ekobutiker som säljer särskilda nätpåsar av organiskt material. Bara att googla på.

Det känns helt enkelt bra i magtrakten att ha taget ett steg längre mot ett hållbart liv. Många bäckar små...  En så enkel åtgärd och ändå var det så svårt att få ändan ur vagnen.

Däremot har det varit mycket lättare att byta ut plastkassarna mot pappers vid veckohandlingen. Tror till och med att jag låg lite före utvecklingen där, eftersom man för 10-15 år sen hävdade att det inte var nån miljövinst med att använda papperskassar. Räkneexemplet byggde på att man tog en ny kasse varje gång, men jag återanvänder samma tre papperskassar tre, fyra månader och sen slutar de som påsar för brännbart. Ska jag bara ha ett par grejer finns det alltid tygkasse till hands.

Hårdplasten är inte en riktigt lika stor miljöbov eftersom den återanvänds igen och igen. Att byta ut dem rakt av är ett miljöslöseri i sig, men jag köper inte slentrianmässigt nya hårdplastprodukter. Många gånger finns det andra material eller metoder som är både snyggare, mer funktionella och miljövänligare. I trädgårdssammanhang förekommer det en hel del hårdplast när man sysslar med plantor och uppdrivning, men jag jobbar på att minska även där. Får återkomma till det i annat inlägg.

Förväntade mig en del lyfta ögonbryn, kanske nån spontan kommentar eller liten diskussion över fruktdisken när jag började med tvättpåsarna, men hittills bara en kassör som inte kände igen förpackningen följt av en positiv kommentar i kön. Att plastbanta känns jättebra och jag diskuterar gärna.

Omstoppade kronärtskockor och nyfikna höns

Arbetet runt växthuset fortsätter och det har bland annat blivit ett litet land för kronärtskockorna på södersidan. Jag räknar med att läget är tillräckligt skyddat och väldränerat för att de flesta ska klara att övervintra  i zon 4.

För att hinna med att sköta allt inklusive odlingarna på södra filialen (150 kvm) krävs det att arbetet underlättas så mycket som möjligt och då är täckodling perfekt. Förutom att ett tjockt täcke förhindrar ogräs att slå rot, håller det också fukten och avger näring efterhand som det komposterar sig. Bland perenna grönsaker passar det extra bra med täcke eftersom det ligger kvar hela tiden och inte behöver flyttas. Jag bara fyller på ovanifrån efterhand som det sjunker ihop. En förutsättning är förstås att man inte går i bädden utan håller sig på gångarna. Första omgången blev ett tunt lager gräsklipp och nu har jag lagt ensilage som jag återanvänder från ifjol. Det bryts ner ganska sakta.


Hönsen blir snabbt nyfikna på vad jag har för mig när jag prasslar med ensilagetussarna. Det tar väl tio minuter att täcka landet och de står hela tiden blickstilla vid kanten och betraktar. Jag anar förstås vad de har i tankarna och det känns lite som jag lagar en jättelasagne till dem med allehanda godsaker gömda i lagren.

Så snart jag lämnat verket, nöjd med det jämna lagret och mina prydliga gångar, tar Gracie ledningen och ger sig ut i ensilagefluffet. Antagligen hade hon inte räknat med att det skulle vara så djupt eller så var det bara skönt att landa och känna sig omstoppad för hon tog bara ett steg ut innan hon liksom landade mjukt och satt kvar länge som om hon verkligen njöt.

Houdini tupp och Petronella följde strax efter men valde att hålla sig i skuggan av stenarna, småpratandes som om de utbytte åsikter om det nya materialet. Helt klart sprättvänligt, men ändå ganska få insekter under av de första provsprättningarna att döma, dessutom alldeles för varmt.

Även Gracie provsprätte lite halvhjärtat efter ett tag men gav snart upp. Hon livnär sig hellre på nässelvatten och bröd direkt ur handen än letar frön och insekter, vilket antagligen hänger ihop med att hon har en näbbdefekt och svårt att få tag i de minsta matbitarna. Det har dock inte hindrat henne att inta position som andrahöna i flocken. En tuff tjej.

Efter första inspektionen har kronärtskockslandet fått vara ifred, antagligen mest beroende på värmen och att hönsen velat hålla till i skuggan. Kommer det lite regn som packar till ensilaget, tror jag inte det blir så lockande att hålla till där sen heller. 

Allt gott

Växtfärga håret

Jag är så glad att jag har nära till en grön salong! Under några år fanns det till och med två mijövänliga i Växjö. En grön salong använder bland annat miljövänligare produkter och tar hand om sina sopor på ett miljövänligt sätt. 

Senast fick jag rådet att spreja hårbottnen med salviate och låta dra en dag innan tvättning eftersom hårbottnen gärna blir lätt irriterad på vintern. Perfekt! Salvia odlar jag bland kryddorna. Salvia har en bakteriedödande effekt och används traditionellt mot hudproblem. Salvia innehåller också ett fytohormon som verkar hormonbalanserande vid klimakteriebesvär, minskar vallningar och svettningar, så man borde kanske testa att dricka en kopp samtidigt. Att använda örter och låta maten vara medicin känns naturligt och självklart.

Lena Janlöv, salong Globe Växjö

Så känner jag mig lätt stolt över att få bidra med mitt vita hår till salongens provkartor av växtfärgade hårkulörer. Nu kanske nån blir alldeles förskräckt och tror att jag är bitvis skallig. Nejdå,jag har hår så det räcker för tre och delar gärna med mig. Det märks inte ett dugg att lite underhår försvinner i nacken.  

Jag började skifta färg redan i 30-åtsåldern från mörkblond till grå. Det kändes förstås jobbigt att bli gråhårig så ung och jag började färga. Det var innan det fanns växtfärger. Trivdes aldrig med håret de åren. Sen beslutade mig för att det var okej att låta håret få vara grått, det är ju jag. 
I tankarna har jag hela tiden hoppats att kalufsen så småningom skulle få samma kritvita ton som farmor och pappa hade. Tyckte alltid farmors hårsvall var så snyggt. 100% vitt har Lena skrivit vid den vita jämförelsetussen. Wow! Är jag vithårig nu... Vad fort det gick!

Även om jag nu inte alls känner nåt behov av att färga håret längre tycker jag det är kul att det finns naturliga kulörer av valnöt, rabarberrot, indigo, henna, kaffe, rödbeta för att nämna några.  Jag hoppas att de ekologiska salongerna ska bli fler och både med tanke vår hälsa, på frisörernas arbetsmiljö och för miljön generellt. Efterfrågan bestämmer.

GLOBE - en grön salong i Växjö
EKOFRISÖRERNA

Torkar kryddor och te

Skördetiden har börjat flera veckor tidigare i år. Jag missade att torka oregano innan den gick i blom, men hittade en rugge som gömt sig i skuggan. Klipper ner och hoppas på nytt. Salvians tjocka blad ligger på tork, citronmelissen likaså. Årsförbrukning av dill, dillkronor, persilja och basilika är räddad ner i frysen. 

Det jag skördar allra mest av är pepparmynta. Jag samlar korgvis av decimeterlånga toppar, torkar på lakan inomhus tills de är riktigt prassliga och smular sönder i kak- och teburkar. Det kommer att gå åt mycket i vinter nämligen.

Men av mina cirka trettio krydd- och medicinalväxter används de flesta ändå färska eller är bara till lyst.

Allt gott

Skräp triggar min fantasi

Gillar verkligen att återanvända diverse skräp. Färgglad reklam kan bli frökuvert, fruktpåsar blir utmärkta handskar att plocka sniglar med, rostig plåt och taggtråd blir dekorationer både här och där, tygbitar blir flaggspel, konservburkar blir förvaring, lyktor och planteringskärl, ja listan kan göras lång. Inte för att jag är snål utan för att skräp triggar min fantasi och det känns bra att klämma ur ett förbrukat material ett liv till. Jag mår bra av att få hitta på och gillar inte resursslöseri.
Idealet vore förstås att inte ha några sopor att lämna alls, men dit är det ändå en bra bit.

Stövlar går det åt i parti och minut känns det som och är inte mycket att spara på när de börjat läcka, men de här hade jag bestämt mig från början att plantera i när de gjort sitt. Rött gult och svart med lika lysande zinnior i. Nej, inte särskilt sofistikerat, men paletten gör mig glad och vägen till det oundvikliga slutet blir i alla fall lite längre.

I de röda stövlarna har en självsådd tomat från komposten hittat en spricka att växa genom.

Har du nåt favoritskräp som du återanvänder eller ger nytt liv?

Allt gott

Boostar tomaterna

Nu har jag börjar plantera ut en del av tomaterna, tretton sorter blev det i år. Några favoriter sen tidigare och några nya förstås. När man sår flera sorter samtidigt är det kul att se hur olika de utvecklas. En del blir lite glesare och ljusa medan andra blir mörkgröna och kompakta trots exakt samma förutsättningar. Ampeltomaterna har spensliga smala blad och är vidare än övriga redan från början. Ändå ser man att alla är tomater.

Plattrund 'Eva', gul syrlig 'Taxi' och ampeltomaten 'Tumbling Tom Yellow' i tripp, trapp, trullstorlekar får samsas i 40 liters murarhink och åker just nu in och ut från garaget i en skottkärra.

Innan de planterades fick de dra i nässelvatten nån timme för att boostas med mineraler och godsaker. Jag tycker det ger motståndskraftiga och friska plantor. Nässlorna har bara dragit ett dygn i vattnet och är outspätt. Jag kan använda samma vatten i flera dagar, ja i ett par veckor. Efter en vecka spär jag med minst hälften vatten.

Vad har du för knep?

Allt gott

Ps.

Du kan fortfarande anmäla dig till utlottningen av fröpennor, se förra inlägget. Har du ingen egen blogg, lämna e-postadress eller mejla mig. Vinnarna publiceras onsdag 18 maj.

Fettpölsa - mums!

Flyttade ut en hink från växthuset som stått på den gödslade jordbädden några dagar. Därunder låg två riktiga fetknoppar och sov sked.

Kittlar i handen när de yrvaket och förmodligen undrande börjar sträcka på sig. 
Larverna har dykt upp med jämna mellanrum sen jag blev med gödselhög. De trivs nämligen utmärkt i gödsel som för ligga och förmultna och älskar min stack. Förr när gödselhögarna var allmänna lär larverna ha varit ett gissel för bönderna eftersom de äter av grödornas rötter. Sen uppfann man bekämpningsmedel. Numera är gödselhögar snarast att betrakta som kulturminnen och larverna inget större bekymmer. En period var de så gott som utrotningshotade. 

Vissa år kan jag hitta mängder i min gödselhög och då plockar jag bort de jag ser, eftersom jag räknar med att det kommer att finnas tillräckligt ändå. Lite äckliga, men mest är det fascinerande när jag tänker på att de lever 3-5 år av sina liv i jorden för att sen avsluta med några korta veckor som ståtlig Ollonborre (Melolontha melolontha).


Varma vårkvällar i skymningen kan jag ibland höra dovt helikoptersurr i trädgården och om jag har tur se siluetten av den stora skalbaggen när den flyger rakt genom lusthuset i motljus eller nästan krockar med mig i trädgårdslandet under svärmningen. Det är fina lite magiska ögonblick.

Bild Wikipedia, naturlig storlek.

Larverna kallas också fettpölsa. När jag tänker pölsa tänker jag mat och att hönsen kunde vara värda en liten godbit. Jag räknar med fler larver som så småningom får bli skalbaggar och svärmar.

Petter var snabbast framme när jag lockade. Larverna lade jag bland brödsmulorna som är det vanliga vardagsgodiset. Utan att bry sig det minsta om smulor nappar Petter larven direkt utan att ge ett ljud ifrån sig. Normalt när en godbit hittas ropar han intensivt till hönsen, pickar med näbben och bjuder ut sitt fynd. Så icke idag. Denna festmåltid var för dyrbar att dela med sig av.

Fettpölsan ska vändas och ner med huvudet först. Petter fumlar och tappar. Hönorna har äntligen fattat att det är nåt på gång och närmar sig. Maja nappar larven och sväljer den efter en galant svingning. 

Petter vet dock vad han har sett. Det fanns en larv till som han snabbt hittar och denna gång fumlas det inte.

Allt gott

Ps. Trädgårdsdag i Tyrolen (Blädinge, Alvesta kommun) 15 maj klockan 10-16, plantor, fröer, redskap, fika, lunch och mycket mer. Årets tema är Svenska Äpplen. Föreläsningar om Bokashi, kompostering, anlägga äng, ympa fruktträd.
Arrangör www.hallbarabladinge.se

Salens lanthandel

På landet händer det fantastiska saker...

som till exempel att man i grannbyn Blädinge håller på att få en lanthandel inrymd i en cirkusvagn.
Än är verksamheten inte riktigt igång, men på Valborgsmässoafton bjöd man på fika och visade vagnen som initiativtagaren Johan Danielsson renoverat på hela vintern. I mina ögon alldeles underbart!

Titta bara här! Tänk er bänkar, hyllor, lådor och skåp fyllda av lokala produkter, grönsaker, rotsaker, nybakat, kylda drycker, växter, kryddor, ja allt vad man kan tänka sig. Går mina odlingar bra kommer jag att leverera en del också, kanske tomater, pumpor och... jag vi får se.

En ekonomisk förening är bildad och man tar gärna emot förslag på fler leverantörer och producenter som har sin verksamhet i grannskapet väster om sjön Salen.

Nyvärpt av glada hönor i Änganäs.

Hur glad blir man inte...

Vagnen finns uppställd vid kyrkan i Blädinge och kommer att ha öppet två dagar i veckan. Man pratar om onsdag kväll och lördag förmiddag, samt vid särskilda evenemang och det kommer det att finnas gått om i byn under sommaren eftersom det också är här 60-talsparadiset Tyrolen ligger. Det är också här Hållbara Blädinge arrangerar trädgårdsdagen jag brukar prata om. 

Blädinge ligger i Alvesta kommun, Småland.

Så känn dig hjärtligt välkommen till mina trakter och glöm inte hålla utkik efter randiga cirkusvagnen. Kika in och se vad som bjuds!

Facebook Salens Lanthandel
Instagram @salenslanthandel
Trädgårdsdag i Tyrolen 15 maj www.hallbarabladinge.se

Alla evenemang i Tyrolen www.tyrolen.se

Allt gott

Fleråriga grönsaker - efterlängtad bok

Äntligen finns det en bok om fleråriga grönsaker! Ämnet ligger mig varmt om hjärtat sen många år tillbaka, men det finns egentligen inte så mycket skrivet på svenska. 
Några växter har jag snubblat över ändå, som rankspenat, spenatskräppa och skogslök. Andra är gamla bekanta som rabarber, sparris, ramslök, jordärtskockor, rucola, gräslök som vi väl är bekanta med lite till mans, men vem har hört talas om att storrams är god som sparris, att dagliljor smakar sött och fräscht, inlagda strutbräkenskott, ångad funkia med smör, kokta rötter av knölklocka eller delikatessknölen korogi.

Många av de perenna bladgrönsakerna dyker upp mycket tidigare än våra ettåriga. Nässlan är ju ett utmärkt exempel. De här riktigt tidiga primörerna är guld värda även om jag odlar både babyleaves och har varmbänken full. Många är lundväxter som kan odlas under fruktträden. De flesta är inte särskilt kinkiga utan klarar tuffa tag. Den som försökt bli av med en enveten knölklocka vet vad jag menar. Fast nu när jag känner till att hela plantan är ätlig och kommer ihåg hur stora rotknölarna var när jag grävde upp ångrar jag djupt att den inte fick flytta till nån utkant av trädgården åtminstone. Kanske återupptar jag kontakten under ordnade former så småningom.

Gränsen mellan perenna grönsaker, örter och kryddor är ibland lite flytande, men man kan väl säga att boken mest tar upp grönt som man kan bli en egen rätt eller ett tillbehör på tallriken. Det är inte en ört- och kryddbok.

Sakligt presenteras växtporträtten, hur de odlas och används ofta också med bild. Det finns ett spännande receptkapitel, tabeller och översikter.

För mig har skogsträdgård och permakultur varit ett luddigt begrepp fast jag läst på och hört föreläsningar i ämnet.
Nu har jag fått detta förklarat för mig och tydliga anvisningar om hur man kan göra. Fler ätliga växter kommer att få smyga sig in i Äppelstunden (lund).

Jag har också fått klarhet i ämnet Vallört. Vallört är ju en riktig dunderväxt, urgammal medicinalväxt, bra som gödning, marktäckning, stärkande runt tomaterna, uppskattad av insekterna osv. Problemet har varit det aggressiva växtsättet och att den måste odlas avskilt eller i utkanten av trädgården. Det finns äkta och vild. Nu vet jag också att det är Uppländsk vallört man ska odla 'Bocking 4' eller 'Bocking14', sterila sorter som inte frösår sig och kan skördas hårt.

Det här kommer sannolikt att bli min mest använda trädgårdsbok, bara det att jag faktiskt läst hela säger en del. En bok som har nåt nytt att tillföra trädgårdssverige och jag tror att vi bara är alldeles i begynnelsen av nåt som kommer att bli riktigt stort inom odling.

De som samlat erfarenheter och skrivit heter Daniel Larsson, Annevi Sjöberg och Philipp Weiss från Hälsningbo Skogsträdgård och jag hittade Fleråriga grönsaker på http://flerårigagrönsaker.stjärnsund.nu/

Runt boken har jag lagt åtta ätliga perenner. Känner du igen dem?
Rätt svar en bit ner på sidan.

Allt gott

Tusensköna, luktviol, rabarber, maskros, ramslök, spenatskräppa, libbsticka och gräslök.