I serien om mina Mina odlingar uppdaterar jag från Södra filialen, som är mannens föräldrahem i grannbyn. Här har jag ärvt 150 kvm land som tidigare körts upp med traktor, jorden har blivit packad, hård och mullfattig. De senaste sju, åtta åren har den bearbetats manuellt. Massor av organiskt material tillförs varje säsong genom täckodling och nu har jag djupbäddar som inte behöver grävas varje år, förutom där morötterna odlas.
Det är ett ändå ett slit att komma igång jämfört med färdiga lådor där jorden inte rör sig eller riskerar att bli trampad i. Det ska hägna in mot kaninerna, forma till bäddarna, få bort mängder av småsten från morotslanden, gödsla med egen hönsgödsel och täcka med minst 2 dm skadat ensilage som inte ekobonden har användning för. Efter en rejäl ogräsrensning i början av säsongen där täckningen inte kommer åt. Sen sköter sig det mesta med tillsyn en eller ett par gånger i veckan då det kan behöva vattnas för att få igång direktsådder, dra ett eller annat ogräs, hålla koll på sniglar och fåglar.
Här odlar jag för vinterbehovet, sånt som jag inte behöver hämta varje dag, utan mycket kommer att slutskördas på en gång och stoppas i jordkällaren, torkas, läggas in eller mjölksyras.
Prickärt från Väckelsång. Lokal kulturarvssort med söt liten prick som används som kokärt. Ny för mig i år och ska bli spännande att använda.
Mor Kristins buskböna är en annan kulturarvssort som utseendemässig liknar borlottibönor. Än är baljorna gröna och späda men kommer att bli rödflammiga, ca 20 cm långa , ursnygga och fyllda med halvstora lika snygga och supergoda bönor som jag helst använder till olika påläggsröror.
En del av landet läar jag med jordärtskockor. Röda närmast i bild och 'Bianca' som blommar på andra sidan.
Majsen börjar få snygga tofsar men behöver minst nån månad till på sig.
Purjolöken står i tydliga rader som nydrillade soldater, medan tre sorters potatislök lagt sig att vila. De behöver mogna lite till, bygga lite mer skyddande skal för att må bra i vinterförvaring.
Delikatessgurkan 'Minature White' börjar få ämnen och här blir det passning så småningom för det gäller ju att ta de snabbväxande små rackarna i lagom storlek. Har ett par plantor i växthuset också som kommit lite längre.
Sen odlas här också olika kålsorter, kålrötter, morötter, frösådd gul och röd lök som är jättefin i år, bondbönor, vintersquash, potatis och lite blommor förstås.
Temat i år är eterneller och detta är axrisp.
Lök som smakar potatis eller potatis som smakar lök, nej faktiskt ingetdera. Denna fantastiska lök har fått sitt namn av att den liksom potatis förmerar sig när den kommer i jorden. Potatislöken Allium cepa sätter sidolökar som på en säsong blir stora som en hygglig schalottenlök och varje lök ger åtta till tio gånger tillbaka. Visst låter det fantastiskt! Den förökas inte genom frö och finns inte att köpa som utsäde i handeln utan det utsäde som finns har hållits vid liv i generation efter generation hos husbehovsodlare runt om i landet. Det går en magisk rysning genom kroppen av vördnad och historiska vingslag när jag skriver detta.
Genom POM, Programmet för Odlad Mångfald (administreras av Sveriges lantbruksuniversitet) och deras fröupprop, återupptäcktes löken på senare år. Potatislöken odlades allmänt innan det fanns sättlök och vanlig gul lök att köpa. Under uppropet fick man in ett femtiotal sorter som kallas allt från Johannislök, Jakobslök, Leksandslök, klyftlök, krasslök, till piplök och scharlottenlök. Man menar dock att schalottenlök är en annan sak även om definitionerna varierar. Potatislöken är bland annat gulare, har en rundare form och utmärkt hållbarhet.
Du förstår att löken kändes åtråvärd när jag först hörde om den, men det gäller att känna nån som kan tänka sig att dela med sig eller ha väldig tur och lyckas få tag på några genom Föreningen Sesam.
Jag hade sån rasande tur att Jenny med bloggen
Jennys Vita Villervalla hade läst min önskelista i ett tidigare inlägg och hörde av sig:
"Vår närmsta granne här i Vittsjö (Norra Skåne) har odlat potatislök
i generationer. Ing-Marie som hon heter övertog sitt föräldrahem 1989 och hennes far var då mycket noga med att hennes familj skulle fortsätta odla potatislöken, vilket dom har också har gjort varje år. Hon är själv född i början på 60-talet och minns sedan hon var liten att hennes far som sagt odlade dessa varje år. Enligt Ing-Marie så är det mycket "malle" i dessa små godingar. Varje höst spar dom lökar till nästa års utsäde, och nu har jag fått ett gäng för att prova.
Vill du så skickar jag några till dig också, jag har inte så många men en hand full kan jag undvara om du vill ha!"
På den vägen är det. Åter igen tack Jenny! Jag sparar alla mina till nästa års utsäde.
Eftersom det händer så mycket inom odlandet under sommar och höst hinner jag inte blogga om allt på en gång, utan löken togs upp i augusti när det var torrt och ligger sen dess på tork på ett galler. I vinter förvarar jag torrt, svalt och frostfritt.
Vill du läsa mer om Fröuppropet och kulturarvssorter har SLU givit ut boken Klint Karins kålrot och Mor Kristinas böna av Lena Nygårds och Matti Wiking Leino www.pom.infohttps://www.slu.se/pom
Allt gott
