Visar inlägg med etikett kulturarv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kulturarv. Visa alla inlägg

söndag 16 juni 2019

Stenmurskursen

Vi har haft äran att vara värdar för en stenmurskurs i helgen. Nåt sånt händer knappast varje dag. Så fort man får veta mer om ett hantverk öppnar sig en spännande värld av kunskap, knep och beprövade tekniker som utvecklats under lång, lång tid.

Dessutom skulle min efterlängtade stenmur påbörjas.



Men först ett par teoritimmar. Vad gör man när man behöver en plats för 16 personer som kan mörkläggas, jo det blev en garageplats som vi avskilt med presenningar sen tidigare eftersom jag brukar ha en del tomatplantor här under belysning och det gäller att hålla värmen. Nu höll de istället ljuset ute.


Kursledare är hembygdsprofilen Kjell Gustafsson som genom åren lärt tusentals personer bygga gärdsgårdar, stenmurar, slå med lie och bygga spåntak, varvat med ett och annat skämt och många goda historier.

Att använda maskiner hade inte varit nån skam, men idag får man nöja sig med en Sugga som hjälpmedel,

skottkärra eller bära för hand.





Här skymtar vi en känd bloggprofil från trädgårdsvärlden nämligen Carina med 4seasonsbycarna.com/



Deltagarna är indelade i arbetslag om tre och har fått varsin bit att bygga på.



Det vänds och vrids på stenarna för bästa passform och när det inte räcker till...


...så lägger man i flisor, klövesten för att ge stadga. Vi får veta att ett av de vanligaste felen man gör är just att stenarna inte är ordentligt förankrade med klövesten och murarna därför lättare skadas av vibrationer från vägar även om de ligger tre, fyra meter bort.


Lunch i den lilla skugga som går att hitta.




Oj, oj oj!


Mer teori och nu är det stenverktyg som står på schemat
.


Konsten att klyva med stenkilar.



Det sjöng så vackert i stenen när Kjell knackade och vips så sprack den.


Att göra ett decimeter djupt borrhål för hand tar cirka en timme så här borrades det med maskin, men alla fick prova på för hand också.





Gatsten från olika länder. Porfyr från Italien, ljus sten från Grekland och svensk granit. En stenhuggare i Bohuslän skulle klara att hugga två smågatsten "knott" i minuten.

Det här blev en mycket mer spännande och rolig dag än vi nånsin vågat hoppas på. Tack alla!

Ett arrangemang i samarbete med Kronobergs läns hembygdsförbund och Studieförbundet Vuxenskolan i Alvesta.

Nu ska vi bara bygga klart resten...


lördag 15 september 2018

Potatislök

Lök som smakar potatis eller potatis som smakar lök, nej faktiskt ingetdera. Denna fantastiska lök har fått sitt namn av att den liksom potatis förmerar sig när den kommer i jorden. Potatislöken Allium cepa sätter sidolökar som på en säsong blir stora som en hygglig schalottenlök och varje lök ger åtta till tio gånger tillbaka. Visst låter det fantastiskt! Den förökas inte genom frö och finns inte att köpa som utsäde i handeln utan det utsäde som finns har hållits vid liv i generation efter generation hos husbehovsodlare runt om i landet. Det går en magisk rysning genom kroppen av vördnad och historiska vingslag när jag skriver detta.


Genom POM, Programmet för Odlad Mångfald (administreras av Sveriges lantbruksuniversitet) och deras fröupprop, återupptäcktes löken på senare år. Potatislöken odlades allmänt innan det fanns sättlök och vanlig gul lök att köpa. Under uppropet fick man in ett femtiotal sorter som kallas allt från Johannislök, Jakobslök, Leksandslök, klyftlök, krasslök, till piplök och scharlottenlök. Man menar dock att schalottenlök är en annan sak även om definitionerna varierar. Potatislöken är bland annat gulare, har en rundare form och utmärkt hållbarhet. 

Du förstår att löken kändes åtråvärd när jag först hörde om den, men det gäller att känna nån som kan tänka sig att dela med sig eller ha väldig tur och lyckas få tag på några genom Föreningen Sesam.


Jag hade sån rasande tur att Jenny med bloggen
Jennys Vita Villervalla hade läst min önskelista i ett tidigare inlägg och hörde av sig:


"Vår närmsta granne här i Vittsjö (Norra Skåne) har odlat potatislök
i generationer. Ing-Marie som hon heter övertog sitt föräldrahem 1989 och hennes far var då mycket noga med att hennes familj skulle fortsätta odla potatislöken, vilket dom har också har gjort varje år. Hon är själv född i början på 60-talet och minns sedan hon var liten att hennes far som sagt odlade dessa varje år. Enligt Ing-Marie så är det mycket "malle" i dessa små godingar. Varje höst spar dom lökar till nästa års utsäde, och nu har jag fått ett gäng för att prova.
Vill du så skickar jag några till dig också, jag har inte så många men en hand full kan jag undvara om du vill ha!"


På den vägen är det. Åter igen tack Jenny! Jag sparar alla mina till nästa års utsäde.
Eftersom det händer så mycket inom odlandet under sommar och höst hinner jag inte blogga om allt på en gång, utan löken togs upp i augusti när det var torrt och ligger sen dess på tork på ett galler. I vinter förvarar jag torrt, svalt och frostfritt.


Vill du läsa mer om Fröuppropet och kulturarvssorter har SLU givit ut boken Klint Karins kålrot och Mor Kristinas böna av Lena Nygårds och Matti Wiking Leino www.pom.infohttps://www.slu.se/pom

Allt gott


--//--

Länksamlingen TrädgårdsFägring

söndag 23 augusti 2015

Potatishinkarna

Det här med att odla potatis i hink är väl inget nytt, men när man kan se hur långt knölarna har kommit blir det riktigt kul. Dessa hinkar har nämligen en insats som man kan lyfta upp och se hur det står till där nere i mörkret. 



Första omgången potatis tänkte jag skulle vara klar till midsommar, men hinkarna stod lite för mörkt och torrt under taköverhänget. Jag borde vattnat lite oftare, lätt att glömma när det är regnperiod i övriga trädgården. I vilket fall fick potatisen växa ett par veckor extra för att kompensera mitt slarv.



För några veckor sen hittade jag glömda potatis som nätt och jämt börjat gro och laddade hinkarna på nytt. Det är sexveckorspotatisen 'Early Rose', en gammal kultursort. Redan är den i blom och denna gången får hinkarna full sol mot garaget och jag glömmer inte att vattna.

Har ett litet potatisland hos svärfar (Södra filialen), men det är roligt att ha några på nära håll också att följa. Har faktiskt en balkong som jag inte använder. Är lite sugen på att inreda den och ha hinkarna där nästa säsong. Vi får se.

Definitivt ska det bli en omgång nypotatis till efter denna och de ska vara klara till julafton! Nu har jag dessutom läst instruktionerna utanpå och konstaterat att man inte alls behöver hålla på att kupa, utan man sätter tre potatis i höjd med mitten, fyller upp med jord och sen sköter det sig självt.
Jag har faktiskt blivit smått förälskad. Hittade hinkarna hos www.wexthuset.com. Det brukar alltid vara nån som vill veta.

Allt gott