Olika smak

Hönsen hinner knappt mer än komma ut förrän Petter upptäcker spannen med granris och skogsolvon som jag håller på att städa undan.

Han kacklar till på sättet som betyder "Hej, hallå! Jag har hittat gobitar" samtidigt som han sträcker sig mot bären och nickar upprepade gånger. Själv rör han inga utan inväntar Astrid, alfahöna med särskilda förmåner dvs alla respekterar att hon äter först i annat fall ser hon till att få sin vilja igenom. Hon är i vilket fall alldeles bredvid. Inspekterar snabbt bären, vänder på huvudet och kollar först med ena ögat, sen med andra, men inget faller  i smaken trots att de lyser vackert i solen.

En sekund senare vänder hon baken till och går vidare i jakten på mat utan att ens ha provsmakat, medan Petter står kvar och ser ganska förvånad ut.

Resten av flocken anländer. De svarta ännu namnlösa unghönsen föses snabbt undan av Gracie som inte är lika kräsen. Hon gör klart att bären är hennes och äter med hela ansiktet. Efter en stund är näbben kladdig och rödmosig. Hade jag inte sett det hela skulle jag trott hon råkat ut för en olycka.

Petter har inga invändningar. Han vill att alla ska ha det bra, men särskilt Astrid förstås💕

Allt gott

Fettpölsa - mums!

Flyttade ut en hink från växthuset som stått på den gödslade jordbädden några dagar. Därunder låg två riktiga fetknoppar och sov sked.

Kittlar i handen när de yrvaket och förmodligen undrande börjar sträcka på sig. 
Larverna har dykt upp med jämna mellanrum sen jag blev med gödselhög. De trivs nämligen utmärkt i gödsel som för ligga och förmultna och älskar min stack. Förr när gödselhögarna var allmänna lär larverna ha varit ett gissel för bönderna eftersom de äter av grödornas rötter. Sen uppfann man bekämpningsmedel. Numera är gödselhögar snarast att betrakta som kulturminnen och larverna inget större bekymmer. En period var de så gott som utrotningshotade. 

Vissa år kan jag hitta mängder i min gödselhög och då plockar jag bort de jag ser, eftersom jag räknar med att det kommer att finnas tillräckligt ändå. Lite äckliga, men mest är det fascinerande när jag tänker på att de lever 3-5 år av sina liv i jorden för att sen avsluta med några korta veckor som ståtlig Ollonborre (Melolontha melolontha).


Varma vårkvällar i skymningen kan jag ibland höra dovt helikoptersurr i trädgården och om jag har tur se siluetten av den stora skalbaggen när den flyger rakt genom lusthuset i motljus eller nästan krockar med mig i trädgårdslandet under svärmningen. Det är fina lite magiska ögonblick.

Bild Wikipedia, naturlig storlek.

Larverna kallas också fettpölsa. När jag tänker pölsa tänker jag mat och att hönsen kunde vara värda en liten godbit. Jag räknar med fler larver som så småningom får bli skalbaggar och svärmar.

Petter var snabbast framme när jag lockade. Larverna lade jag bland brödsmulorna som är det vanliga vardagsgodiset. Utan att bry sig det minsta om smulor nappar Petter larven direkt utan att ge ett ljud ifrån sig. Normalt när en godbit hittas ropar han intensivt till hönsen, pickar med näbben och bjuder ut sitt fynd. Så icke idag. Denna festmåltid var för dyrbar att dela med sig av.

Fettpölsan ska vändas och ner med huvudet först. Petter fumlar och tappar. Hönorna har äntligen fattat att det är nåt på gång och närmar sig. Maja nappar larven och sväljer den efter en galant svingning. 

Petter vet dock vad han har sett. Det fanns en larv till som han snabbt hittar och denna gång fumlas det inte.

Allt gott

Ps. Trädgårdsdag i Tyrolen (Blädinge, Alvesta kommun) 15 maj klockan 10-16, plantor, fröer, redskap, fika, lunch och mycket mer. Årets tema är Svenska Äpplen. Föreläsningar om Bokashi, kompostering, anlägga äng, ympa fruktträd.
Arrangör www.hallbarabladinge.se